Svenskarna och deras fäder

Svenskarna och deras fäder

- Vem tror du att du är? en gång till

Karin Bojs, Peter Sjölund
Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren
ISBN: 9789100167547
Albert Bonniers Förlag

Vem tror du att du är? Släktforskning har verkligen kommit i ropet. Man ska inte bara vara intresserad av att släktforska själv, man ska tydligen även vara intresserad av alla andras släktforskning också, i alla fall "kändisarnas släktforskning". Det finns till och med TV-program där man kan få titta på kändisar som släktforskar. "Vem tror du att du är?" verkar ofta gå på TV i original eller i repris, det finns programmen från USA, programmen från UK, programmen från Sverige ... varje land verkar ha sin version av "Vem tror du att du är?!" Vem tror de är intresserad? På allvar? Egentligen? Alla är del av samma snömoln, fast alla snöstjärnor är unika ... Man känner bara för att säga som Elsa i filmen Frozen: "Let it go!".

Mammut på Bokrea

Den kändis som förmodligen slår rekord i släktforskning är Karin Bojs, känd författare från DN. Karin Bojs är också hedersdoktor vid Stockholms universitet och har fått flera priser för sina böcker. Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren och Svenskarna och deras fäder är sådana böcker som dyker upp i julklappshögarna (speciellt om man känner folk som är intresserade av historia och släktforskning).

Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren finns även på årets Bokrea. Det finns en mammut på omslaget.

I Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren bestämmer sig Karin Bojs för att gå på djupet med sina rötter och för att använda DNA analys ... både titeln, som innehåller siffran 54 000 år, och omslagsbilden med mammuten, understryker att "här ska det gås på djupet". Boken var en rejält tjock tegelsten, men populärvetenskapligt och journalistiskt skriven, ofta berättad i jag-form och snabbläst. Karin Bojs reste runt till tio olika länder och pratade med olika människor överallt. Boken belönades med Augustpriset för bästa fackbok 2016. Välförtjänt och föga överraskande. Boken var storfavorit till vinsten.

Släktforska med DNA

Karin Bojs skrev att hon använde mycket av sina kontakter som hon skaffat genom sitt arbete på DN för att skriva boken Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren. En av kontakterna kommer hon tillbaka till nu med uppföljaren Svenskarna och deras fäder och han står även som medförfattare. Peter Sjölund är också en kändis - i alla fall i släktforskningssammanhang. Peter Sjölunds bok Släktforska med DNA kom ut 2015 och blev snabbt den mest sålda instruktionsboken för svenska släktforskare.

Karin Bojs plus Peter Sjölund. Det här bådar alltså gott för släktforskningsfantaster. Som förmodligen är den tänkta målgruppen. Sedan läser man. Och inser att det här inte alls går upp emot Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren. Alla som är intresserade av historia och släktforskning i bekantskapskretsen (och i olika studiecirklar) läste den över jullovet och ingen var nöjd med den - det var tydligen en mycket tunn soppa innehållsmässigt, enligt bedömningen. Boken är mycket tunnare och man får inte alls samma översikt som i Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren. Man får inte heller samma djup.

Förra boken borde inte ha funnits?

Det är också ganska tragiskt att författarna bestämt sig för att koncentrera sig på män, bara män. Det syns i och för sig på omslaget och på titeln och det försvaras med att det är "lätt" - men bara för att en sak är "lätt" behöver det inte vara "rätt". Hade Karin Bojs haft samma inställning när hon skrev den förra boken om sin egen familj hade hon inte ens själv varit med i boken. Boken hade alltså inte funnits alls, eftersom hon började med sig själv.

Förutom att det är "lätt" försvaras valet även med något i stil med att adeln gör så när de ärver. (Det är alltså lätt att följa mäns släktlinjer när man släktforskar - kvinnor ska vara glada om de får stå med som "hustru" på en gravsten:)

Jo, Björn af Kleen i den omskrivna och omdebatterade boken Jorden de ärvde skrev också om den svenska adeln och fideikommissen och om hur bara män räknas och hittas i släktforskningsträden. Men han skrev knappast om det som något bra och han påpekar också att Sverige är det enda "civiliserade land" som håller fast vid den seden. Seder från för-viktoriansk tid, typ. Det är knappast värt att försvara.

I Svenskarna och deras fäder försvarar man först sitt val med att det är lätt, sedan nämner man adeln, och därefter Kungen, Bibeln och Adam. Det låter inte speciellt förtroendeingivande. Bibeln är inte direkt någon vetenskaplig bok. Att allt, inklusive Adam, skapades fix och färdigt på sex dagar går inte heller ihop med evolutionsteorierna. Eller med att man kan spåra sin familj tillbaka 54 000 år i tiden.

Enligt i huvudsak ortodox judisk religiös (halachisk) tradition är en jude någon som fötts av en judisk mor eller konverterat för en erkänd rabbin. Från ett sekulärt perspektiv är judendom däremot en vald identitet som den enskilda individen bekräftar eller frånsäger sig: en född jude kan därmed upphöra att vara jude genom att assimileras.

Den nya boken om släktforskningar är i alla fall inte alls lika komplex som Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren, här blir det inga intressanta resor eller kul möten med människor.

Långa listor utan sammanhang

Boken blir också mer och mer korthuggen ju närmare nutiden man kommer, och på slutet är det mest som listor på vilka män som kom till Sverige när och varifrån, utan att sätta något i ett sammanhang. Boken blir på så sätt väldigt torr och långtråkig läsning, ungefär som om man läste utskrifter från någon myndighet.

Titeln till trots: då och då, när det plötsligt passar sig, refererar författarna till mitokondrie-DNA , tex ibland när bilden av detta visar skiljer sig från det som y-kromosomerna visar. Det hade varit bättre att göra eventuella jämförelser konsekvent och inte bara peta in det ibland, när författarna känner för det. Ett mycket långt avsnittet om hur läsaren själv kan bidra till forskningen går inte ens igenom hur läsaren kan bidra till forskningen på mitokondrie-DNA som kunde göra de två datainsamlingarna mer fulltaliga så de kan komplettera varandra fullt ut. Författarna klagar på på att det finns för lite mitokondrie-material för att kunna ge bra upplösning, men de har inte ens med en länk eller en adress till något projekt dit folk kan bidra med sitt mitokondrie-DNA. Avsnittet om hur män kan bidra med y-kromosom-DNA är däremot fjorton sidor långt. Som redan finns i massor. För mycket vill ju ha mer?

Vilken är den tänkta publiken?

Ibland verkar det oklart vem författarna skriver för, ibland verkar det som om de tänker sig att läsaren är någon som redan läst Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren och ibland verkar det som om de tänker sig en läsare har koll på någonting alls, över huvud taget. För det är nödvändigt att förklara att Hamburg ligger i Tyskland eller vad man har broddar till (stora delar av Sverige har fortfarande vinterväder och halka - vanligt folk använder broddar). Väldigt enkla saker behöver man inte förklara, om man ska använda boken i grundskolan kan man alltid googla saker och kolla in kartor om man inte redan känner igen ett ord eller en plats. Apropå kartor så är ett par länder förväxlade och ibland använder man de engelska orden för länder och platser ibland de svenska, för samma plats.

En sådan här bok riskerar att snabbt bli inaktuell, i takt med att nya undersökningsresultat publiceras.
Och en del saker är tydligen redan kontroversiellt, eller rättare sagt: det är i alla fall bevisat att det inte är bevisat.

"Förr trodde alla att ..."

Populärvetenskapligt språk kan vara bra för att skapa en lättläst helhet, men ibland måste man gå lite djupare. Meningar i stil med att "forskarna trodde förr att ..." eller "förr har forskarna trott att " finns, utan att man får veta vilka forskare (har någon gång i historien alla forskare varit överens?) eller varför och sedan kommer slutklämmen "det vet vi nu är fel", utan att det svaras på varför "vi" vet att det är fel. Är alla plötsligt överens om något helt annat? Hur gick det till? Utveckla frågeställningen, så det inte låter som en gammal lärobok för grundskolan där man ska plugga in "rätt svar" utan att ifrågasätta vad som står i boken.

//
Liksom i Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren drivs tesen att alla är invandrare. Vilket i och för sig kan ses som sympatiskt. Alla är släkt. Men det är inget revolutionerande eftersom alla förmodligen härstammar från samma encelliga organismer i havet, om man går tillräckligt långt tillbaka i släktträdet.

Om man däremot driver en fråga för hårt kan det lätt slå mot världens ursprungsbefolkningar och de har det redan tillräckligt tufft utan att få det ännu värre.

(Boken hävdar så klart inte att det inte finns ursprungsbefolkningar eller att samerna inte har några rättigheter.)


Det kan också låta som om det framförs en åsikt att ursprungsbefolkningarna inte har några rättigheter, eller ännu värre, att det förnekas att de ens finns, och världens ursprungsbefolkningar har det redan tillräckligt tufft.
//


Forskare är inte överens 

När det gäller forskning är det tydligen mycket som är omstritt. Som fredliga eller krigiska relationer mellan folk i förhistorisk tid. Det vet man inte. Det finns inte mycket kvar när över tusen år har gått och bara några få arkeologiska fynd räcker inte för att vara säker. Som sagt, forskare är sällan överens vare sig det är "förr" eller "nu". Den justinianska böldpesten på 500-talet spred sig ända upp till vad som idag är Sverige. Detta ska vara fakta. Och framförs som om det vore oemotsagt. Men andra forskare anser att det inte är sant, är det då inte bara en gissning eller en hypotes eller ett mer eller mindre trovärdigt scenario beroende på vem man frågar?

När det gäller forskning och facklitteratur är man också van vid utförlig litteraturlista och register, och det finns inte alls. Nej, den här boken är ingen lärobok. Boken är bara mycket mer långtråkig än en gammal lärobok.

Är man intresserad av släktforskning får man nog tillräckligt med uppslag i  Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren - man behöver inte koka mer soppa på samma mammut.