Båda filmerna gjordes 2016, båda utspelar sig förr i tiden, under början av 1900-talet (1910-1930) och båda handlar om människor som är missnöjda med sina val, men hade de valt annorlunda hade de varit missnöjda med det också. Missnöje ligger ofta i den mänskliga naturen.
 |
| Semesterflirt i gamla 1930-tals kläder: Vonnie och Bobby. (Café Society 2016, i regi av Woody Allen) |
Båda filmerna handlar om en relativt ung tjej, en brunett som säger att hon är bohemisk och inte behöver nåt, för hon föraktar rikedom och kändisskap, och hon planerar ett relativt fattigt bohemliv tillsammans med en jämnårig pojkvän (i Stockholms respektive New Yorks bohemkvarter) men sedan gifter hon sig plötsligt med en gubbe som är dubbelt så gammal som hon själv och får umgås med Nobelpriskandidater och kändisar och skådespelare och ha ett stort hus och en swimmingpool - allt som hon tidigare sa att hon föraktade. (Swimmingpoolen är alltså med i Café Society inte i Den allvarsamma leken!)
Den jämnårige killen blir rik på sitt håll och gifter sig med en snygg blondin som spelar i en helt annan division. Vad den smarta skönheten ser i den tråkige killen med musbrunt hår vet ingen. (Blondinrollen spelas av Liv Mjönes respektive Blake Lively - båda två den absoluta höjdpunkten att se i respektive filmer).
Hjärtan är krossade, för brunetten har flörtat med många killar/män/gubbar.
Plötsligt möts originalparet igen, visst de är gifta, visst de har barn, visst, femton år har gått, nu är de gamla - ja, i alla fall medelålders.
 |
| Semesterflirt i fler gamla kläder. Lydia och Arvid. (Den allvarsamma leken 2016, i regi av Pernilla August) |
Vad som på sin höjd var en semesterflirt uppgraderas till att det ska ha varit den stora passionen, den stora kärleken, fast ingenting egentligen hände.
Det handlar inte om kärlek eller passion, det handlar om att bli gammal och sörja sin ungdom och huvudrollsinnehavarna kan inte få den tillbaka genom att söka sig till varandra och vara otrogna ...
Och om de hade gift sig med varandra första gången de träffades hade de varit fattiga och sura på varandra och grälat om vem som höll vem tillbaka.
Ungefär så summerar Vonnie i Café Society alternativen. Vad man än väljer, önskar man att man valt annorlunda. Hon har valt den rike gubben och ångrar sig, men hade hon valt den unge fattige killen hade hon också ångrat sig. Det är hon medveten om. Den insikten verkar aldrig karaktärerna i Den allvarsamma leken komma fram till. De väljer fel hela tiden och är missnöjda, och förstår inte att missnöjet ligger i deras egen natur, inte i valen. De ser absolut inte förälskade ut på hela tiden. Mest lite småsura och trötta, så där som småbarnsföräldrar kan vara mellan varven.
Vad karaktärerna mest ångrar är att de inte är unga längre. Men att den tiden är förbi, det är ingenting att göra något åt.
Det går inte att få evigt liv eller evig ungdom.
Fast det kanske går att få evigt liv, tänker en av rollkaraktärerna i Café Society, och konverterar till kristendomen.
Det är åtminstone ett mer logiskt beslut än att plötsligt i medelåldern säga upp sig från jobbet och ge sig ut att tågluffa när tågluffen inte ens var originaldrömmen, utan en dröm kopierad från exet.
Skillnaden mellan Café Society och Den allvarsamma leken är antalet utomhusscener (många, kontra nästan inga alls) och musikvalet - riktigt cool jazzmusik kontra melankoliskt pianoklinkade som går som en slinga hela tiden.
Ska karaktärerna gå runt och ångra sig, kan de lika gärna få göra det till cool jazzmusik! Känslor behöver inte uttryckas med sentimental musik.
Snygga kläder, tjusigt kostymdrama, men inga känslor och absolut inga kärlekspar som övertygar för en enda sekund.
Regi: Pernilla August Regi: Woody Allen
Titel: Den allvarsamma leken Titel: Café Society
Sverige, 2016 USA, 2016
Nordisk film Scanbox Vision
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.