Originell svensk fantasyvärld presenteras i Drakarnas Öde
 |
| Spännande bok - vackert omslag! |
Jo Salmson
Drakarnas öde: Draksången
ISBN: 9789163887536
Bonnier Carlsen
Att läsa Jo Salmson är som att avnjuta en perfekt sammansmältning av Astrid Lindgren, Eragon, Avatar, Trollkarlens lärling och Visbys medeltidsvecka. Här är en fantasyvärld som man skulle vilja åka på semester till! Snälla drakar, komplexa skurkar och en alldeles oemotståndlig hjältinna är kronan på verket.
Har man en gång läst Jo Salmson och fastnat för hennes vackra drakar och idylliska fantasymiljöer så blir man absolut inte besviken på den nya serien Drakarnas öde. Jo Salmsons bästa verk hittills: magiskt vacker, komplex, mystisk, spännande och inte helt lätt att tolka.
Fantasyböcker idag är ofta av modellen "pang på rödbetan" - det lånas flitigt från skräckgenren och det råder oftast inget tvivel om vilka som är de goda och de onda, vilka som ska vinna och vilka som ska utrotas och blodet flyter friskt i strida floder.
Jo Salmson har i Drakarnas öde fått in välbehövlig komplexitet - och andrum - i den svenska fantasygenen.
Kommer Nea att få drömjobbet som stjärntolkare? Vilka kan hon lita på? Vem kan hon vända sig till när alla vänder sig mot henne?
Vi befinner oss i den nordliga staden Hammar där folket genomlevt en lång vinter. Huvudpersonen, den 14-åriga Nea, ska testas för att se om hon håller måttet för att få en av de ytterst eftertraktade lärlingsplatserna som finns för att utbilda stjärntolkare.
Genom stjärnstenarna kan stjärntolkarna se och varna för annalkande faror. Nea vet mycket väl om att hon har gåvan, som hon ärvt efter sin far, hon oroar sig bara för om hon ska befinnas vara tillräckligt bra för den mycket kräsne mäster Fenel.
Så här långt följer Drakarnas öde den vanliga mallen för mycken fantasy för unga konsumenter av idag. Jaha, vi har alltså en hjälte (eller hjältinna) som är den utvalde och denne kommer att få gå i lära hos en Merlin-aktig figur och lära sig att kontrollera och utforska sina förmågor, få kompisar och flickvän/pojkvän och strida mot mörkrets makter.
Men här händer något redan under fasen "få gå i lära hos en Merlin-aktig figur".
För när mäster Fenel får höra vad Nea sett i stjärnstenarna fördömer han henne och säger att hon och hennes gåva är en förbannelse. Hela staden vänder sig mot Nea och hon får fly för sitt liv. Historien omvärderas och skrivs om.
Under berättelsens gång inser Nea att hon måste omvärdera allt vad hon en gång trodde var sant. Vad hände egentligen en gång i det förslutna när Fenel enligt egen utsago ensam besegrade Häxmästaren?
Nea bestämmer sig för att ta sig till den andre stjärntolkaren, långt uppe i norr, högt uppe i bergen. plötsliga attacker kommer från klanernas rike i norr, attacker som inga stjärntolkare kan se eller förvarna om.
Det här är lättläst fantasy som rekommenderas för 9-12 års ålder, men även yngre, läsvana fantasyälskare kommer säkert att sluka Drakarnas öde.
Jo Salmson har tidigare skrivit fyra populära och lättlästa fantasyserier för 6-9-åringar och nu återkommer hon till Tam tiggarpojkens värld från Drakriddarserie. Böckerna är något tjockare, mycket mer komplexa och minst lika bra som de tidigare. Jo Salmson har också ett helt eget sätt att beskriva miljöer på, vilket är mycket sympatiskt, och som inte lider av Tolkien/Harry Potter-komplex. De nordiska vidderna är som gjorda för en typ av fantasy där en ensam hjältinna kämpar inte bara mot elementen utan även mot ödet och historien.
Det här är lite som att sjunka ner i en snödriva efter en lång tur och njuta av en termos hemlagad varm choklad. Man har kontrasterna: idyllen, värmen, kylan, sötman, syrligheten och en hemlig magisk ingrediens i botten.
Har man en gång läst Jo Salmson och fastnat för hennes vackra drakar och idylliska fantasymiljöer så blir man absolut inte besviken på den nya serien Drakarnas öde. Jo Salmsons bästa verk hittills: magiskt vacker, komplex, mystisk, spännande och inte helt lätt att tolka.
Fantasyböcker idag är ofta av modellen "pang på rödbetan" - det lånas flitigt från skräckgenren och det råder oftast inget tvivel om vilka som är de goda och de onda, vilka som ska vinna och vilka som ska utrotas och blodet flyter friskt i strida floder.
Jo Salmson har i Drakarnas öde fått in välbehövlig komplexitet - och andrum - i den svenska fantasygenen.
Kommer Nea att få drömjobbet som stjärntolkare? Vilka kan hon lita på? Vem kan hon vända sig till när alla vänder sig mot henne?
Vi befinner oss i den nordliga staden Hammar där folket genomlevt en lång vinter. Huvudpersonen, den 14-åriga Nea, ska testas för att se om hon håller måttet för att få en av de ytterst eftertraktade lärlingsplatserna som finns för att utbilda stjärntolkare.
Genom stjärnstenarna kan stjärntolkarna se och varna för annalkande faror. Nea vet mycket väl om att hon har gåvan, som hon ärvt efter sin far, hon oroar sig bara för om hon ska befinnas vara tillräckligt bra för den mycket kräsne mäster Fenel.
Så här långt följer Drakarnas öde den vanliga mallen för mycken fantasy för unga konsumenter av idag. Jaha, vi har alltså en hjälte (eller hjältinna) som är den utvalde och denne kommer att få gå i lära hos en Merlin-aktig figur och lära sig att kontrollera och utforska sina förmågor, få kompisar och flickvän/pojkvän och strida mot mörkrets makter.
Men här händer något redan under fasen "få gå i lära hos en Merlin-aktig figur".
För när mäster Fenel får höra vad Nea sett i stjärnstenarna fördömer han henne och säger att hon och hennes gåva är en förbannelse. Hela staden vänder sig mot Nea och hon får fly för sitt liv. Historien omvärderas och skrivs om.
Under berättelsens gång inser Nea att hon måste omvärdera allt vad hon en gång trodde var sant. Vad hände egentligen en gång i det förslutna när Fenel enligt egen utsago ensam besegrade Häxmästaren?
Nea bestämmer sig för att ta sig till den andre stjärntolkaren, långt uppe i norr, högt uppe i bergen. plötsliga attacker kommer från klanernas rike i norr, attacker som inga stjärntolkare kan se eller förvarna om.
Det här är lättläst fantasy som rekommenderas för 9-12 års ålder, men även yngre, läsvana fantasyälskare kommer säkert att sluka Drakarnas öde.
Jo Salmson har tidigare skrivit fyra populära och lättlästa fantasyserier för 6-9-åringar och nu återkommer hon till Tam tiggarpojkens värld från Drakriddarserie. Böckerna är något tjockare, mycket mer komplexa och minst lika bra som de tidigare. Jo Salmson har också ett helt eget sätt att beskriva miljöer på, vilket är mycket sympatiskt, och som inte lider av Tolkien/Harry Potter-komplex. De nordiska vidderna är som gjorda för en typ av fantasy där en ensam hjältinna kämpar inte bara mot elementen utan även mot ödet och historien.
Det här är lite som att sjunka ner i en snödriva efter en lång tur och njuta av en termos hemlagad varm choklad. Man har kontrasterna: idyllen, värmen, kylan, sötman, syrligheten och en hemlig magisk ingrediens i botten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.