FILM: Inferno - Tom Hanks, Ron Howard, Dan Brown - trojkan återvänder i en tredje film

Tom Hanks och Felicity Jones på skattjakt i Italien.

Regi: Ron Howard

Titel: Inferno

Medverkande: Tom Hanks, Felicity Jones m.fl.

USA, 2016

Universal Sony Home Entertainment

Ron Howard hoppar snabbt mellan genrer - nyss var han aktuell med den nya Beatles dokumentären Eight Days a week. Tom Hanks är aktuell i tre olika storfilmer samtidigt - hans mest framgångsrika filmer inkomstmässigt lär vara Sully (mycket gedigen Clint Eastwood produktion) och Da Vinci koden (mindre gedigen Dan Brown produktion).

Nu slår åter igen Ron Howard, Dan Brown och Tom Hanks sina påsar samman. I en film som kretsar kring jakten på en påse med ett virus i.

Tredje thrillern efter Dan Brown förlaga

Det här är den tredje filmen om Dan Browns Harvardprofessor Robert Langdon, som ska vara som en korsning av pussellösande Sherlock Holmes och Indiana Jones.

Boken "Da Vinci-koden" kom 2003, filmatiseringen kom 2006. Änglar och Demoner, baserad på en äldre bok, kom 2009. Vid det laget kända man igen det mesta från den förra filmen. Och nu serveras samma dagens blandning igen.

Fantastiskt fina miljöer - där finns det inget att anmärka - en massa bra skådisar från "Europa" som flankerar Tom Hanks. Och utspridda små föreläsningar om konsthistoria och kulturhistoria, utportionerade under filmens gång. Samt ordet anagram som poppar upp. Och små gåtor som ska lösas (kanske med hjälp av ett anagram?). Som en lång och utdragen skattjakt.

Långsökta lösningar på löpande band

Inferno serverar dock en historia som kan slå rekord i långsökthet. Ingenting är logiskt!
Robert Langdon har heller ingenting med gåtan att göra. Sienna Brooks hade klarat det bra själv.
Och ingen hade egentligen behövt bry sig om att lösa gåtan. Det finns tydligen ingen mobilsignal att få under jord så den där livsfarliga påsen som skulle sprängas av en mobilsignal verkade typ ganska säker.

Inledningsvis kastar sig mångmiljardären Bertrand Zobrist (Ben Foster) ner från ett tjusigt torn, för att ta sin hemlighet med sig i graven.

Robert Langdon ligger på sjukhus i Florens, efter att ha blivit skjuten i huvudet. Han lider av minnesförlust. En kvinna utklädd till polis (Ana Ularu) anländer för att mörda Langdon, och Arnold Schwartzenegger hade varit avundsjuk på hur hon går fram som en terminator. 

Ständigt denna Dante!

Läkaren Sienna Brooks (Felicity Jones) räddar Langdon, och tillsammans jobbar de med att lösa alla filmens gåtor och anagram - varför folk försöker döda Langdon, vad det är för pryl Langdon hittar i sin ficka, var viruset finns gömt, och vad allt detta har med Dante att göra. Samtidigt besöker de tjusiga platser där det kryllar av turister - de flesta turistattraktioner i Florens och Venedig bockas av.

Sienna är en superexpert på Dante vilket är precis vad Langdon behöver på sin sida. Men plötsligt visar det sig att det inte är Langdon som behöver Sienna, utan tvärtom Sienna som behöver Langdon, vilket är väldigt osannolikt och långsökt, för hon är betydligt skärptare och snabbare och löser gåtorna bättre (och hon lider inte av minnesförlust). Så varför ska hon dra runt på Langdon? Gåtorna är också ganska enkla, man hinner lösa dem innan huvudpersonerna gör det. (Da Vinci koden hade samma problem).

WHO fullt av "Men in Black" 

Hela tiden är de båda huvudpersonerna jagade av WHO som verkar vara någon sorts James Bond liknande spionorganisation med beväpnade agenter, coola bilar, plan och helikoptrar. Dessutom finns det en hemlig organisation som jagar dem (det finns alltid en hemlig organisation i en Dan Brown bok). Den kvinnliga lönnmördaren som inte ger sig i första taget. Och Omar Sy spelar en ondskefull WHO-kille som vill ha tag på ett livsfarligt virus för att sälja det till högstbjudande.

Det är alltså väldigt mycket jagande. Mer än i 24 timmar. Det åks mellan olika ställen och jagas hela tiden, huvudpersonerna har aldrig tid att äta och sova eller att prata om annat än Dante och gåtorna.

Finns det en enklare lösning?

När filmen kommer till slutet är man helt utmattad och undrar hur en superskurk som skulle vara ett geni kunde komma på en sådan långsökt och svårgenomförbar plan. (Varför fanns ledtrådar i alla turistfällor?) Han hade helt enkelt kunnat släppa ut sitt dödliga virus direkt. Eller bara hängt påsen någonstans högt uppe tillsammans med lite brödsmulor och så hade måsarna gjort resten. Påsen hade i alla fall haft mobiltäckning.

Mycket förklaras inte i filmen, med Langdons skottskada (som aldrig fanns) förklaras och det är den mest långsökta förklaringen någonsin, i ett manus som redan är fullt av långsöktheter.

Roligast med filmen: extramaterialet, där Ron Howard visar upp turistbiler och selfies från alla ställen de varit på och filmat. Och är stolt över en miljon följare. Visst. Även kändisar vill bli gillade och samlar på likes!

Sally och Sigge - Hästbok när den är som bäst!

Sally och Sigge

Två vita drömhästar på grönbete.

- Två drömhästar och dubbla utmaningar för Lin Hallbergs nya stallgäng

Lin Hallberg
Sally och Sigge
Illustrationer: Margareta Nordqvist
ISBN: 9789163893872
Bonnier Carlsen

Ponnyn Sally är nytillskottet till Sigge-serien - det syns både på omslaget och på titeln på den nya, efterlängtade hästboken, som alla hästtokiga och djurvänner i låg- och mellanstadieåldern bara måste ha. Som vanligt är boken full av detaljerade svartvita illustrationer som bara inbjuder till att rita av Sally, Sigge, den fina stallkatten och alla de andra i Broby-stallet.

Mobbad som liten - nu själv mobbare

Sigge och Sally är helsyskon, men de blir inte automatiskt kompisar bara för att de är släkt - när Sigge var liten blev han mobbad, så nu är det han som mobbar andra hästar. Så enkelt förklaras det, och man måste alltså ta sin tid med att introducera Sally till de andra ponnyhästarna. Så enkelt är det inte med de mänskliga relationerna och den mänskliga mobbingen i boken.

Nya stortjejer - nya konflikter

Man skulle kunna tro att konflikterna är över nu när Elina och hennes generation blivit "stortjejer" - nu har de ju inga bossiga äldre tjejer som kör med dem. Men allting har istället blivit mycket värre. Sara Li bedriver en hatkampanj mot Elina och försöker få henne avstängd från stallet, hon får de andra tjejerna med sig och när Elina bråkar med sin bästa vän Mattis har hon ingen alls på sin sida. Elina som levt för stallet och drömhästen Sigge sedan den allra första boken "Alla älskar Sigge" mår nu dåligt av att gå till stallet och vill helst inte gå dit alls. 

"Alla älskar Sigge", "Kom igen Sigge" och "Det spökar Sigge" har alla prisbelönats av Bokjuryn - barnens egen topplista över årets bästa böcker. Den lilla ponnyn Sigge blev snabbt en stor barnfavorit.

Verklighetens Sigge hette Silver shadow

Det var en mörk och stormig natt. På Dartmoorheden i England, där shetlandsponnyer vandrar vilt omkring, föds en liten, svart fölunge. Några enstaka vita hårstrån ovanför ögonen avslöjar att fölet kommer att växa upp till att bli en vit ponnyhäst. Han får namnet Silver shadow - men i Sverige kommer han att bli känd som Sigge. 

Den nya Sigge-boken känns ovanligt sorglig - i efterordet skriver Lin Hallberg att verklighetens Sigge nu har gått ur tiden, 28 år gammal. Ponnyn hade ett långt liv och många barn har lärt sig rida på honom.

Flyttade från England till Sverige och startade ridskola

Det finns en verklighetsbakgrund till Sigge böckerna - Lin Hallberg och hennes två små söner och elva ponnyer (däribland verklighetens motsvarigheter till ponnyerna Sam och Sigge) flyttade till från landskapet Dartmoor i England till landskapet Skåne i Sverige - och så småningom startades en ridskola.

Lin Hallberg lovar att det kommer att bli fler Sigge böcker - det finns fler historier att berätta om den vita lilla ponnyn och alla barn som lärt sig rida på honom.

I bokserien figurerar också Sam, Sigges helbror, men Sam är en brun och busig ponny, inte den vita lilla drömhäst som Sigge är.

Trött på att vara ridskolehäst

Den verkliga problemhästen i den nya boken är Nanou - hon har tröttnat på att vara ridskolehäst och har börjat att bitas rejält. Hon har alltid nafsat, och gjort sig förtjänt av smeknamnet krokodilen, men nu biter hon sin skötare Mattis rejält. Det blir till att ta en stelkrampsspruta. Ingela, stallets ägare, föreslår en ett års lång paus för Nanou, och att de ska skaffa en vikarierande ponny till ridskolan. En tjej som vuxit ifrån sin shetlandsponny erbjuder sin ponny - en vit, vacker drömponny vid namn Sally. Hon är helsyster till Sam och Sigge.

Förälskelse vid första ögonkastet

Tjejerna i stallet förälskar sig i Sally direkt - handlingen går snabbt från "Alla älskar Sigge" till "Alla älskar Sally". Gamla rivaliteter blossar upp mellan stalltjejerna och Elina blir så mobbad att hon vill sluta gå till stallet helt och hållet.

Sigge-böckerna är på ytan hästböcker som utspelar sig i ett stall, men mycket av handlingen kunde lika gärna ha utspelat sig i ett fotbollslag, i en skola, eller var som helst där det finns en samling barn - kärnan i handlingen är kompisgänget och de konflikter som finns barn emellan där både verkliga och imaginära orättvisor blir en grogrund för komplikationer, mobbing, bråk och utfrysning.


Stallet är ingen idyll
Ofta tycker man att de andra tjejerna är otroligt bitchiga, speciellt Sara Li, som verkar ha siktet inställt på att få Elina avstängd från stallet, bara för att hon är avundsjuk. Stallet är långt ifrån den idyll, en frizon från "den verkliga världen", som stallet skildras som i många hästböcker.

Men saker ordnar upp sig så småningom, som vanligt är Ingela klok och trygg och ser till att barnen förstår att alla är ansvariga för allt som händer i stallet. Alla är också ansvariga för att hästarna har det bra.

Lättfattligt, lättläst, stor stil, snygga illustrationer, oemotståndliga shetlandsponnyer - Sigge böckerna är lockande läsning även för folk som inte är hästtokiga! Hästbok när den är som bäst!

Belinda Graham

Läs även om verkligheten bakom Sigge böckerna:

http://tidningenkulturen.se/index.php/reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/18655-fran-en-moerk-och-stormig-natt-i-england-till-en-succeserie-i-sverige

Gryningsstjärna - uppföljaren till Middagsmörker

Gryningsstjärna

- Ny diskbänksfantasy med samiska rötter av Cederlund

Charlotte Cederlund

Gryningsstjärna
Serie: Idijärvi-trilogin (del 2)
ISBN: 9789172998858
Förlag: Opal

"Gryningsstjärna" tar vid där "Middagsmörker" slutade. Raija, morfarsmor, ska begravas och Áili plågas återigen av sorg och skuldkänslor. Läsaren vet att Raija dog för att rädda Áili. Morfar är inte på plats på begravningen och Áili får reda på att han varit med om en allvarlig olycka. Allt är tragiskt, mörkt och hemskt.

En stark vän är ett ljus i mörkret

Ljuset i mörkret är vännen Olivia, en stark kvinnlig karaktär i böckerna, och Olivias pappa. De har koll på samisk mytologi. De vet och kan förklara vad det innebär att vara noaidi. Áili måste skapa sig en ny familj för att pussla ihop sin identitet - hon är föräldralös och uppväxt i Skåne och det är mycket i "Norrland" som hon inte förstår.

Idijärvi präglas av kyla och mörker och kulturkrockar. Att vara Áili, att vara same, att vara noaidi. Det är mycket att ta in för huvudpersonen, som även är bokens jag-berättare.

Man begränsas av vad Áili vet och förstår, men det gör också att man helt och hållet får leva sig in i en persons liv och tankar. Áili kanske hade verkat malplacerad om man sett henne utifrån, men när man lär känna henne inifrån är det mer som faller på plats.

Den vanliga världen är också hotfull

Rådet vill ha Áilis hjälp för att göra en anderesa och för att rådfråga de gamla gudarna. Áili känner att hon måste ställa upp - hon har vissa krafter och då måste hon ge sitt allt för kollektivet. Men det finns en "vanlig värld" därute också, och den kan vara nog så hotfull. Áili är inte myndig än, hon har inga föräldrar, hennes morfar ligger på sjukhus och hotet om fosterfamilj (eller familjehem, som det egentligen heter) kommer från nitiska paragrafryttare. De förstår inte att Áili för första gången hittat en större familj och en större gemenskap, en som inte stavas kärnfamilj.

"Gryningsstjärna" är fängslande läsning som tar slut alldeles för fort och slutet är en riktig cliffhanger. Det är som bäddat för en spännande upplösning i del tre i serien!

Belinda Graham

Läs även:

Middagsmörker - början på en ny fantasytrilogi, inspirerad av samisk kultur

Charlotte Cederlund med Middagsmörker! Foto: Belinda Graham.

Middagsmörker
- Konstraster och konflikter i ny fantasytrilogi, inspirerad av den samiska kulturen

Charlotte Cederlund
Middagsmörker
Serie: Idijärvi-trilogin (del 1)
ISBN: 9789172997868
Opal


"Middagsmörker" av Charlotte Cederlund inleder en ny svensk fantasytrilogi. Det här är en viktig och vältajmad bok. Samernas historia är mer aktuell än någonsin.


Fantasybok med samiska inslag

Den 6 februari firades samefolkets nationaldag.

"Middagsmörker" tar upp konflikterna mellan ursprungsbefolkningen och invandrarna som kommer och tränger undan dem. Svenska kyrkans roll är lite väl förenklad, men att missionärerna försökte att utplåna den samiska religionen nämns. Precis som en gång i tiden invandrare med kristen tro kom till Norden och högg ner heliga trädlundar som hedrade de gamla nordiska gudarna, för att bana väg för "vite krist". Vikingatidens respekt för träd och naturen ansågs som fel och "hädiskt". Ett bakslag för miljön och för respekten för naturen som Sverige och den svenska naturen lider av än idag.

"Middagsmörker" är fantasy, en thriller med magiska inslag, och det här en bra form för att ta upp frågor om tillhörighet och identitet och skapa en fängslande "coming of age story" som bör tilltala även de som inte vanligtvis är så intresserade av fantasygenren.

Vad innebär ett förlorat språk?

Går det att vara same utan att kunna språket? Utan att någonsin ha bott i en sameby`?

Allt fler blir rotlösa och hamnar någon annanstans, utan att kunna sin kultur, sin historia och sitt arv, så det här är en lockande, lättillgänglig och aktuell historia.

Áili har bott i Skåne i hela sitt liv (författaren till böckerna är själv från Skåne) och hon vet ingenting om sitt arv, om moderns samiska kultur. När Áili hamnar hos morfar, som sorgsen föräldralös tonåring, går hon in i en kulturchock. Hon är inte van vid mörkret. Hon är inte van vid kylan. Hon är inte van vid tjocka kläder, underställ, täckbyxor, kängor ...

Norrland är inte ett enhetligt område

Ibland blir man irriterad på författaren, och på detta tjat om Norrland och fördomar mot Norrland. Det är faktiskt väldigt stor skillnad på olika ställen i Norrland och det är liksom inte ett enhetligt landskap! Men med tanke på att Áili är bokens berättare är det förmodligen trovärdigt. Áili förstår inte bättre. Áili har inte bättre koll på saker i "Norrland". Alltså är det ingen mening med att klaga på eventuella felaktigheter eller schabloniseringar i boken.

Fantasyinslagen smyger sig på efter hand. Áilis ena öga har alltid varit täckt av en vit hinna, och i samebyn blir det svårt att passa in. Áili märker att hon kan känna saker som ingen annan känner och hon kan också komma närmare djuren än någon annan. Olivia är en stark karaktär i boken - och hon blir en lojal vän. De krävs mer än en huvudperson för att utreda vad som håller på att hända i Sápmi, och för att ta reda på sanningen om Áilis verkliga identitet.

Döm böckerna efter båda omslagen!

Här vill man inte komma in på spoilervarning. Men till alla läsare vill man bara säga: kolla in bokens omslag! Det finns faktiskt två omslag: ett tryckt på skyddsomslaget och ett tryckt på själva boken. En cool och fantasifull detalj som ytterligare understryker det vi får erfara i romanen: att allt inte är som det ser ut att vara vid första anblicken.

Det finns många vardagliga detaljer i romanen. En fin detalj om sorgebearbetning: morfars mor Raija bearbetar sina känslor genom att baka. Trovärdigt och gripande. Små vardagsproblem kan också ställa till det. Hur lätt är det att hålla fast vid att vara vegetarian när alla är vana vid att äta renkött (och är misstänksamma mot grönsaker)? I "Middagsmörker" finns två skolor: sameskolan och den svenska skolan. En same som väljer att gå i den svenska skolan riskerar att bli grovt mobbad. Kulturen är fortfarande delad.

"Middagsmörker" är en mix av socialrealism och fantasy - eller så kallad diskbänksfantasy som blivit en så framgångsrik genre i Sverige idag. Vardagen är lika viktig som det övernaturliga, eller snarare ännu viktigare.

Belinda Graham

FILM: Kubo och de två strängarna - att börja en historia är lättare än att avsluta den ...

Kubo och de två strängarna
 Kubo and the two strings

Regi: Travis Knight. 

Röster i originalversionen: Art Parkinson, Charlize Theron, Matthew McConaughey. 

Svenska röster: Edvin Ryding, Hanna Hedlund, Björn Bengtsson. 

USA, 2016

Universal

Den lille Kubo kan berätta berättelser där origamifigurer får liv och fajtas och strimlar varandra till pappersremsor - till publikens förtjusning. Men kan kommer aldrig till slutet på berättelsen - till publikens besvikelse.

EN gammal dam tipsar Kubo om att man måste ha med lite humor i berättelsen - som en kyckling som kan spruta eld.

Filmen Kubo är precis likadan som Kubos historia i början av filmen. Snygg yta, bra början, men inget ordentligt slut och inte tillräckligt med humor. Vilket gör att man blir besviken. Man kan inte vara imponerad av att det går att vika pappersfigurer hur länge som helst.

Det hade varit roligare att ha Kubos mamma som huvudperson - hon hade varit en cool hjältinna och hon var med om en massa innan hon fick Kubo! 

Historien om Kubo saknar humor, en bra kärleksaffär och bra karaktärer. Apan och skalbaggen blir tjatiga. (De är inte precis Timon och Pumbaa). Det är också långsökt att de ska vara hans föräldrar. Vilken unge vill dra med på sina föräldrar på äventyr, kunde han inte fått kompisar och träffat sina föräldrar på slutet istället? Suck.

Skurkarna. Ja, superskurkens tre döttrar blir alla dödade under filmens gång, är det någon slags hedersmord på gång att den som gifter sig med en vanlig människa måste dödas av resten av familjen?

Och när alla kvinnorna i familjen är mördade blir superskurken den gamle gubben förlåten och får höra att ha är en snäll gammal gubbe som alltid skänker filtar till de fattiga. Herregud, ddet är inte nog med att han överlever, han behöver inte ens minnas vilken skitstövel han varit! Och så ska de två männen, morfar och barnbarnet leva lyckliga tillsammans?

Tror inte det.

Det här är någon slags pseudojapansk gegga ihoprörd för att sälja amerikansk film på en växande asiatisk marknad.

Jag tror att de här mycket bättre historier i Japan själva. Kolla bara in Odjuret och hans lärling ...

Eller Miyazaki filmerna.

Ungarna har förresten mycket roligare åt de båda trailersarna före filmen (Minioner och Husdjurens hemliga liv än åt hela filmen. Och om det inte finns något i en hel barnfilm för barn att gilla eller att ha kul åt, vad är det då för mening med att genomlida dem? 

.

Dockanimatörerna på det amerikanska produktionsbolaget Laika har tidigaare gett oss strålande verk som skräckdramat "Coraline" och den övernaturliga komedin "ParaNorman".

Nu är det dags för den pseudojapanska äventyrsfilmen "Kubo och de två strängarna".

Det bästa först: "Kubo" är en visuell fest, då den tar sin utgångspunkt i japansk folklore och i japanskt konsthantverk – inte minst origamin lever, bokstavligen, sitt eget liv. Ett plus är även att filmskaparna inte väjer för mörkret i en familjefilm – i botten ligger en tragedi med ond bråd död och hjärtskärande sorg.

Den lille pojken Kubo måste företa en strapatsrik resa för att stoppa en ond ande. Han får sällskap av två förtrollade djur: en klipsk apa och en korkad skalbaggesamuraj.

Inför slutstriden måste Kubo – likt sin avlidne far – rusta sig med ett magiskt svärd, ett magiskt harnesk och en magisk hjälm, som alla vaktas av imponerande monster, bland annat ett gigantiskt skelett som är en tydlig hyllning från dockanimatörernas sida till den legendariske monstermodellbyggaren Ray Harryhausen. Upplägget påminner både om en gammal hjältesaga och om ett dataspel där man ska ta sig igenom olika nivåer till ett avgörande slagsmål med den högsta bossen.

Visst är det fantastiskt animerat och bitvis spännande – men storyn är snårig och krystad, precis som titeln "de två strängarna", vars förklaring det är lätt att missa om man blinkar. "Kubo" känns som en lite godtycklig mix av låtsasjapanskt sagostoff, martial arts-action, käcka oneliners och sirapssentimentalitet, hopkokad av amerikaner som hoppas kränga anrättningen på den numera alltmer betydelsefulla asiatiska biomarknaden.

FILM: Sully - En verklig amerikansk hjälte i regi av Clint Eastwood

Tom Hanks som flygkaptenen "Sully" som nödlandade på Hudsonfloden 2009.
Till höger Aaron Eckhart som andrepiloten Jeffrey Skiles.

Regi: Clint Eastwood
Sully
USA, 2016
Medverkande: Tom Hanks, Aaron Eckhart, Laura Linney m.fl.
Warner Bros.

"Det här är de första goda nyheterna som New York har haft på länge. Speciellt involverande ett flygplan!" Miraklet på Hudson floden inträffade i början av 2009 - 2008 hade varit ett år av svarta rubriker. Bernie Madoff, Wall Street mygel, fallande börskurser, folk som förlorade sina hem.
Sullys hjältemod gav folk hopp. Hela räddningsaktionen kring nödlandningen gav folk hopp. 1.200 personer var involverade i att rädda de 155 personerna från planet och det tog 24 minuter. New York visade sig från sin bästa sida. Liksom det mytomspunna amerikanska hjältemodet.

Den 15 januari 2009 landade ett passagerarplan med utslagna motorer på Hudsonfloden, i skuggan av New Yorks skyskrapor. Alla 155 ombord överlevde. Och viktigt att påpeka: alla på marken överlevde!
Att krascha ett plan på en av jordens mest tätbefolkade ytor är inget en rutinerad pilot som Sully vill göra ... han inser att Hudsonfloden är deras bästa, ja deras enda hopp. Och han lyckas undvika alla båtar och färjor när han nödlandar.

"Vi gjorde bara vårt jobb", sa Chesley "Sully" Sullenberger efteråt. Gång på gång.

Sully är en motvillig och ödmjuk hjälte. En som framhåller gruppinsatsen. Hela personalen på flygplanet.
Alla passagerarna som samarbetade och höll sig lugna. Alla professionella och frivilliga som hjälpte till med räddningsarbetet och såg till att ingen frös ihjäl i det kalla vattnet. Men det spelade ingen roll vad Sully sa och hur ovillig han var att ta på sig den metaforiska hjältemanteln.
Det här var en historia som spred sig som en löpeld över hela världen, som blev planetens mest rapporterade historia.

Sullys liv fylldes av fotoblixtar, tv-framträdanden och hedersbetygelser från främlingar på gatan – men samtidigt led han av viktnedgång, hög puls, posttraumatisk stess. Och en utredning. Det räckte inte att han räddat alla passagararna. Kunde han inte ha räddat planet också? Ha först det tillbaka till La Guardia?

Haverikommissionen ifrågasätter Sullys kompetens: Hade det verkligen inte funnits en möjlighet att återvända till flygplatsen för en säker landning? Och de åberopar en datorsimulering som visar att det kanske hade gått. Och hävdar att den andra motorn, den som försvunnit i Hudsonfloden, var funktionsduglig. Sully får kämpa för sin heder - och inte förrän i de sista minuterna av filmen kommer han på vad som är fel med simuleringarna. Och motorn hittas i floden och visar sig ha varit helt oanvändbar - precis som Sully hävdade.

Eftersvallet till vattenlandningen är det som Clint Eastwoods "Sully" fokuserar på, då den store hjälten, flygkaptenen Sully tvingades sitta isolerad på ett hotell i New York, skild från sin familj och dessutom
drabbad av posttraumatisk stress och ofrivilligt kändisskapet.

Ingen kan göra karaktärsroller som Tom Hanks, ärrade lågmälda hjältar, och Tom Hanks är som klippt och skuren att spela denna typ av vardagshjälte som kämpar för sin heder. Han gör Sully med pondus, autenticitet och värme.

När det gäller publikintäkter är "Sully Tom Hanks bästa roll någonsin - efter Robert Langdon (hjälten i Dan Brown böckerna). Det är också Clint Eastwoods bästa och största triumf. Han har producerat, regisserad och skrivit musiken själv. 86 år gammal tror Eastwood fortfarande på den klassiske hjälten och att det finns en marknad för vuxna människor, och han trodde rätt.

"Sully" är en klassisk Hollywoodberättelse om individen mot systemet – tänk James Stewart i en Frank Capra film.

I extramaterialet får vi höra verkliga människors hyllningar till den verklige Sully - som liknas vid "that guy in It's a Wonderful Life" - dvs. James Stewarts mest kända roll i en Frank Capra film.

Berättelsen är också en upprättelse för den åldrande mannen, som trots överlägsen praktisk erfarenhet (bland annat från det militära) blir misstänkliggjord av teoretiserande ungtuppar som "spelar pacman". I verkligheten får man inte 17 försök på sig att lyckas. I verkligheten dör man på första försöket om man gör en felbedömning.

Regimässigt visar också Eastwood att gammal är ändå äldst - "Sully" berättas osentimentalt, utan överdrifter i spänningssekvenserna och utan att banka in budskapet. Smart, vuxen, intelligent underhållning som man inte är bortskämd med från Hollywood idag.

Oscarsgalan 2017 - All the winners of Academy Awards!

Skål! Mahershala Ali, winner best supporting actor for Moonlight, Emma Stone, winner best actress for La La Land, Viola Davis, winner best supporting actress for Fences, Casey Affleck, winner Best Actor for Manchester by the Sea. Photo: Frazer Harrison/Getty Images

La La Land vann bästa film ... och sedan fem minuter senare ändrades beslutet och priset gick till Moonlight. Det var inte den enda skandalen under kvällen: en levande skådespelerska fanns med i hyllningen "in memoriam" till de som gått bort under året!

Här är alla vinnare och nominerade:


Best supporting actor

WINNER: Mahershala Ali (Moonlight)
Jeff Bridges (Hell or High Water)
Lucas Hedges (Manchester by the Sea)
Dev Patel (Lion)
Michael Shannon (Nocturnal Animals)

Best makeup and hairstyling

A Man Called Ove
Star Trek Beyond
WINNER: Suicide Squad

Best costume design

WINNER!

Allied
WINNER: Fantastic Beasts and Where to Find Them
Florence Foster Jenkins
Jackie
La La Land

Best documentary

Fire at Sea
I Am Not Your Negro
Life, Animated
WINNER: OJ: Made in America
13th

Best sound editing

WINNER: Arrival
Deepwater Horizon
Hacksaw Ridge
La La Land
Sully

Best sound mixing

Arrival
WINNER: Hacksaw Ridge
La La Land
Rogue One: A Star Wars Story

13 Hours

Best supporting actress

WINNER: Viola Davis (Fences)
Naomie Harris (Moonlight)
Nicole Kidman (Lion)
Octavia Spencer (Hidden Figures)
Michelle Williams (Manchester by the Sea)

Best foreign language film

Land of Mine
A Man Called Ove
WINNER: The Salesman
Tanna
Toni Erdmann

Piper: Look! I got an Oscar!

Best animated short

Blind Vaysha
Borrowed Time
Pear Cider and Cigarettes
Pearl
WINNER: Piper

Best animated feature

Selfie time! SMIIILE! We WON!

Kubo and the Two Strings
Moana
My Life As a Zucchini
The Red Turtle
WINNER: Zootopia

Best production design

Arrival
Fantastic Beasts and Where to Find Them
Hail, Caesar!
WINNER: La La Land
Passengers

Best visual effects

Deepwater Horizon
Doctor Strange
WINNER: The Jungle Book
Kubo and the Two Strings
Rogue One: A Star Wars Story

Best film editing

Arrival
WINNER: Hacksaw Ridge
Hell or High Water
La La Land
Moonlight

Best documentary short
4.1 Miles
Extremis
Joe’s Violin
Watani: My Homeland
WINNER: The White Helmets


Best live-action short

Ennemis Interieurs
La Femme et le TGV
Silent Nights
WINNER: Sing
Timecode

Best cinematography

Arrival
WINNER: La La Land
Lion
Moonlight
Silence

La La La ... Best score!

Best score

Jackie
WINNER: La La Land
Lion
Moonlight
Passengers

Best song

Audition (La La Land)
Can’t Stop the Feeling! (Trolls)
WINNER: City of Stars (La La Land)
The Empty Chair (Jim: The James Foley Story)
How Far I’ll Go (Moana)

Best original screenplay

Hell or High Water
La La Land
The Lobster
WINNER: Manchester by the Sea
20th Century Women

Best adapted screenplay

Arrival
Fences
Hidden Figures
Lion
WINNER: Moonlight

Best director

Denis Villeneuve (Arrival)
Mel Gibson (Hacksaw Ridge)
WINNER: Damien Chazelle (La La Land)
Kenneth Lonergan (Manchester by the Sea)
Barry Jenkins (Moonlight)

Best actor

WINNER: Casey Affleck (Manchester by the Sea)
Andrew Garfield (Hacksaw Ridge)
Ryan Gosling (La La Land)
Viggo Mortensen (Captain Fantastic)
Denzel Washington (Fences)

Best actress

Isabelle Huppert (Elle)
Ruth Negga (Loving)
WINNER: Emma Stone (La La Land)
Natalie Portman (Jackie)
Meryl Streep (Florence Foster Jenkins)


Best Picture

Arrival
Fences
Hacksaw Ridge
Hell or High Water
Hidden Figures
WINNER: La La Land
Lion
Manchester by the Sea
WINNER: Moonlight

FILM: Truman - Vänner för livet

Vänner för livet

Hunden Truman stjäl showen!

- Nytt hem sökes för den trofaste vännen Truman

Regi: Cesc Gay
Manus: Tomàs Aragay, Cesc Gay

Originaltitel: Truman
Medverkande: Ricardo Darín, Javier Cámara, Dolores Fonzi m.fl.
Spanien, 2015
Njutafilms

Tomàs (Javier Cámara, mest känd från Pedro Almodóvar filmen "Talk to Her") flyger från
Montreal till Madrid för att träffa sin gamle vän Julian (Ricardo Darín, argentinsk skådespelare, känd från originalversionen av "The Secret in Their Eyes"). Handlar den här historien egentligen om "bästa vänner" eller handlar den om en gammal vänskap som praktiskt taget dött, men som blir återupplivad eftersom de två bara har fyra dagar tillsammans och tiden är knapp? Julian är nämligen drabbad av cancer, han har valt att leva sina sista månader i livet utan att genomgå behandling, och Tomàs respekterar hans val.

Ett hundliv att överleva

De grälar inte om saken, typ "Du borde kämpa vidare för att överleva". De visar över huvud taget inte mycket känslor. Tomàs finns mest med som tyst vittne medan Julian tar farväl av sina närmaste - sonen, vännerna, kollegorna, alla på teatern där han jobbar som skådespelare ... Men det viktigaste är att hitta ett nytt hem till Truman. Truman är en gammal hund, en bullmastiff med själfull blick, och hunden hade förtjänat att leva sin sista tid i livet i det hem som den är van vid. Det sägs att det inte går att lära gamla hundar nya tricks ... man kan tillägga att det är också svårt att ge gamla hundar ett nytt hem. På så sätt har Truman och Julian mycket gemensamt: gammal hund, gammal gubbe. Ingen av dem vill egentligen ändra på något. Livet är så bekvämt som det är, så länge som det finns. Julian går till och med till en hundpsykolog för att prata om hur hunden kommer att ta det, att överleva sin husse och att komma till ett nytt hem. Vi vet ju alla att hundar också sörjer, det finns historier om hundar som sörjt ihjäl sig, som väntat varje dag på att husse ska komma hem.

Truman i original

I original heter filmen inte "Vänner för livet" utan "Truman" - filmen har alltså tagit sitt namn efter den trogna hunden och det är hunden som är den stora behållningen i filmen och relationen mellan människa och hund. Relationen mellan de båda gubbarna är inte alls lika intressant. Den enda stora kvinnliga huvudrollen är ganska stereotyp - den unga kusinen (spelas av Dolores Fonzi) som serveras i en klassisk modell: "känslig kvinna skäller på okänsliga män för att de inte visar sina äkta känslor för varandra". För kvinnor är alltid så mycket mer "in touch" med sina känslor och de får gärna ta sig an och visa upp männens sorg också.

Dramat tuffar på och fyller upp en ganska förutsägbar mall. Men Cámara och Darín passar bra ihop, de visar det mesta som man behöver veta om karaktärerna utan att använda några ord, och charmiga lokala vyer från Madrid är en extra bonus i filmen.

Ändå är det hunden Truman som är själen i filmen och som stjäl showen.

Att filmen inte heter "Truman" på svenska är förmodligen för att publiken inte ska tänka på Jim Carrey och "The Truman Show". En helt annan kopp te. "Vänner för livet" släpptes på DVD i Sverige 2017.
Konsten att leva i nuet, utan pris

Skådespelarna i "Vänner för livet" belönades med the Silver Shell för bästa skådespelare (Darín och Cámara) på San Sebastián International Film Festival 2015 och filmen vann hela sex stycken Gaudi Awards och fem prestigefulla Goya Awards: bästa film, bästa regi, bästa manus utan förlaga, bästa skådespelare (Darín), och bästa biroll (Cámara). Hunden fick tyvärr inget pris. Men hundar brukar inte bry sig speciellt mycket om prisutdelningar, så länge som första pris inte är ett jättestort köttben. Hundars sätt att leva i nuet och att inte bekymra sig om morgondagen är något som människor skulle behöva ta efter. Speciellt de båda gamla gubbarna i filmen.

Belinda Graham

Svärmödrar utan gränser - Ny feel-good av Anna Jansson

Välkomna till Visby!

Svärmödrar utan gränser
- Årets bästa deckare är en feel-good roman!


Anna Jansson
Svärmödrar utan ­gränser
Norstedts


"Svärmödrar utan gränser" är en utmärkt relationsbok, med massor av spänning och med en rejäl knorr på slutet. En överraskande twist, värdig vilken deckare som helst! Ja, "Svärmödrar utan gränser" är verkligen lika spännande som en deckare, men så är den ju också skriven av deckarmästarinnan Anna Jansson. Och hon är så duktig att hon inte behöver begå mord för att hålla intresset uppe! I "Svärmödrar utan gränser" bjuder hon dessutom på en mycket rolig parodi på en deckarförfattare!

De tre nornorna lever i högsta välmåga på Gotland

Anna Janssons första bok om hårfrisörskan Angelika, "Ödesgudinnan på Salong d’Amour", kom 2014. Angelika och hennes två systrar Vera och Ulrika ser sig själva som de tre nornorna, ödesgudinnor gjorda för att styra och ställa med människors liv till det bättre. Som täckmantel jobbar de alla som hårfrisörskor på Gotland - Angelika har Visby som sitt territorium. Men medan Angelika hade fullt upp med att styra med alla andras öden höll hon själv på att missa kärleken - men så får hon ihop det med Magnus, 14 år yngre, en riktig drömkille och bror till Ricky, som jobbar på Angelikas salong. Om du inte läst eller inte minns allt som hände i "Ödesgudinnan på Salong d’Amour" så går det utmärkt att hoppa in och börja läsa "Svärmödrar utan gränser" direkt. För det är i den här boken som svärmor gör entré - alltså deckarförfattaren som är mamma till Magnus och Ricky.

Spelar sina roller i verkligheten

Ricky försöker förklara för Angelika hur "svärmor" är:

"När morsan skriver testar hon de olika karaktärerna i sitt manus genom att vara dem. Så jag undrar vem hon var när hon gjorde entré? Det är alltid lika intressant. Hon anser att hon är skyldig läsarna att leva sig in i varje roll."

"I så fall tror jag att hon var andebesvärjare."

"Var hon bra?"

"Rätt okej. Jag gick på det, men jag kände mig ärligt talat lite försummad när hon inte ville anpassa sig till vår gemensamma verklighet ens vid vårt första möte. Vad brukar hon annars låtsas att hon är?"

"Försäkringsagent. Golvlägggare. Djuphavsdykare. Präst. Arbetsförmedlare. Prostituerad. Yrkesmördare ... Om hon klarar att spela sin roll så bra att hon blir trodd är karaktären redo att sättas på papper."

Stackars Ricky. Och stackars, stackars Angelika. Hon ställs verkligen inför ett dilemma: är en bra man värd en jobbig svärmor? Hur mycket kan man stå ut med för den man älskar?

Jag har lite svårt att föreställa mig "svärmor" som yrkesmördare - hon kan väl inte döda folk på riktigt för att leva sig in i en roll? Men hon är duktig som ficktjuv och får ihop en hel kasse full med plånböcker på en marknad och hon är även duktig på att sprida salt omkring sig som andebesvärjare.

En prisvinnande myrpotatis

Det finns ett myller av intressanta människor som är med i "Svärmödrar utan gränser". Det är precis som det är i Visby i verkligheten (och på en salong) och det finns många intriger och många förvecklingar.

En ny, rolig karaktär är Myrvid - en potatis som grävs upp i inledningskapitlet och som senare i boken vinner första pris i en tävling!

Anna Jansson har i den här nya serien lagt tonvikten på en annan typ av intriger än de sedvanliga morden på Gotland som vi vant oss vid i Maria Wern böckerna. Men maskineriet är lika väloljat och välskött - eller för att använda ödesgudinnemetaforen: alla trådar går om varandra och möts, det är bara för läsaren att försöka lista ut vilka som är viktiga trådar och vilka som bara trasslat ihop sig ändå!

En säljande feel-good formula

Anna Jansson är känd som deckarförfattare. Men "rött" är ju det nya "svart". "Romance", eller relationsromaner, är den nya deckaren; den största och mest säljande sektorn internationellt sett.

Läsare som gillar Maria Wern böckerna kommer ändå att känna igen sig i den nya ödesgudinneserien - vi befinner oss på Gotland, vi har ett (eller flera?) mysterium att lösa och ett antal misstänkta. Dessutom är det "romance" på gång och det lagas mat så det står härliga till. En del av recepten finns med i boken, och det vattnas i munnen när man läser dem. Årets deckare är en feel-good roman kryddad med en del brott och en del matlagning och en del mysterier!

Som komikern George Burns konstaterade: "alla som verkligen vet hur landet ska styras är upptagna med att köra taxi eller klippa hår."

Angelika och hennes systrar kanske inte har som mål att styra landet, men de kan åtminstone göra hela Gotland till en godare plats. Smaklig läsning!

Belinda Graham

Billie - Du är bäst - Det är lätt att flytta ut från Stockholm och bli populär på vischan

Billie - Du är bäst
- Det är lätt att flytta ut från Stockholm och bli populär på vischan

Sara Kadefors
Billie - Du är bäst
ISBN: 9789163892790
Bonnier Carlsen

Det är lätt att flytta ut från Stockholm och bli populär på vischan. Bara du är snäll och glad och aldrig klagar och alltid är hjälpsam så vill alla vara vän med dig och du bli aldrig mobbad eller utfryst. Du kommer alltid att ha någon att sitta med i klassrummet och någon att leka med på rasten. 

Nej, det här är inte den amerikanska Pollyanna eller den svenska Bamse. Men det skulle kunna vara det.

Billie - Du är bäst rekommenderas av en bekant som tycker att berättandet i boken är ovanligt snyggt upplagt - man får inte veta att mamman i familjen är präst förrän ungefär halvvägs genom boken och den jobbige idrottsläraren visar sig vara pappan i familjen. Och därför är läraren taskig mot en av ungarna i klassen, eftersom det är hans son. Det är hos prästen och idrottsläraren och deras två barn som Billie bor - hon är placerad i fosterhem eftersom hennes mamma har MS och ligger på sjukhus. Mycket avslöjas efter hand. Liksom att Billie inte är traditionellt svenskt vit och blond, som hon ser ut att vara på omslaget till boken.

Jag håller med. Det är snyggt gjort. Om man inte har läst första boken om Billie.

- Är det samma familj hon är hos då? är frågan jag får.

Ja, det är det. Och läser man böckerna i ordning får man veta att mamman är präst och pappan är idrottslärare redan i början av boken och att de har två barn och vilka de är. Man får faktiskt veta allt i början av boken, utom att Casper, det tredje barnet, har dött

Men det här hade varit en bra första bok, man behöver inte avslöja allt i början av en historia.

Har man läst böckerna i rätt ordning är det inget nytt här - Caspers död bearbetas fortfarande, familjen har fortfarande städmani, det är fortfarande familjeutflykter och pingis och gospelkör.

Det är lite osannoligt att Billie kommit utifrån från Stockholm och ingen i hela skolan tar henne för en mallig 08, hon blir inte mobbad en enda gång - hon blir bara jättepopulär och alla vill vara kompis med henne och alla vill leka med henne. Här finns inget spår av "alla har sin bästis sedan dagis" och "det finns ingenstans för Billie att sitta i klassrummet". Det är också de mest populära ungarna som vill vara med BIllie, inte de som är tysta, annorlunda och har andra intressen än de som är mainstream. Specialintressen och nördiga intressen får lätt töntstämpel. (Det här är inte en Cathy Cassidy eller en Rachel Rennée Russel roman där man får se att det är okej att bilda en alternativ kompis grupp med de som är annorlunda och inte mainstream - man behöver inte ställa in sig hos de som är CSP - cool, snygg, populär).

Ungarna är i mellanstadiet och då brukar barnen ha gått förbi "Okomplicerad barndom " (om det nu finns något sådant) och in i tonårsbeteenden. Här verkar barnen mer som yngre barn. Det är också osannolikt att "alla leker tillsammans i Stockholm" så Billie vill leka med både killarna och tjejerna och alla ska spela fotboll tillsammans - det brukar snarare vara så att i små orter blir det att alla spelar fotboll eller bandy eller hockey på rasten eftersom det är det enda sättet att få ihop hela lag och en turnering. 

I den här boken blir Billie enhälligt vald till kamratstödjare i klassen eftersom hon är så populär. Osannolikt? kanske. Eller så vet alla de andra ungarna att det är ett skitjobb, och därför röstar de på den nya tjejen.

Billie är som Pollyanna, hela tiden amerikanskt glad och extrovert och positiv - men på slutet av boken inser Billie att man inte kan få alla att vara glada, man kan inte få alla att vara vänner, bara för att man arrangerar en kompis vecka. 

Tracy Beaker böckerna av Jacqueline Wilson gjorde det till en cool grej att växa upp i barnhem/fosterhem och folk kunde säga "jag är som Tracy Beaker!" och det var coolt. Böckerna har även filmats och gått som serie på SVT Barnkanalen. Det är bra att det inte är ett stigma med barnhem och fosterhem. Att det kan bli lite coolt. I alla fall inget att skämmas för. Men Tracy kunde vara egoistisk ibland och hon var inte alltid en bra kompis. Allianserna mellan barnen i serien skiftar också. På samma sätt som tex. i stallböckerna i Sigge serien - barnen i stallet kan gå från vänner till fiender på nolltid, avundsjuka och mobbing situationer uppstår, imaginära eller upplevda orättvisor får långtgående konsekvenser - det hjälper alltså inte att bara vara snäll och glad och extrovert. 

Både PAX-serien och BiIlie-serien handlar om barn som är i fosterhem - i Mariefred respektive Bokarp. Ändå verkar PAX serien med dess konflikter och komplikationer mer trovärdig, även om det  ständigt hoppar fram övernaturliga varelser för att döda de båda fosterhemsplacerade bröderna.

Slutligen: idag heter det familjehem och inte fosterhem. Barn placeras i ett familjehem istället för på ett barnhem. Familjehem låter också mer positivt än fosterhem. Få bo i en familj istället för att fostras.

Men det är ordet fosterhem som konsekvent används i boken Billie Du är bäst, trots att handlingen berättas av en tolvåring (som inte borde känna till det äldre ordet) och ska utspela sig i nutid.

BG

Kemisten - En kvinnlig Jason Bourne

Stephenie Meyer

Kemisten
- En kvinnlig Jason Bourne presenteras av vampyrdrottningen Stephenie Meyer


Stephenie Meyer
Kemisten
Översättning: Hjalmar Manfred Svensson
ISBN: 9789100171339
Albert Bonniers Förlag


Säg Stephenie Meyer och de flesta kopplar direkt till den omdebatterade vampyrserien Twilight där den kvinnliga huvudpersonen ständigt räddades av den tjusige vampyren Edward (spelad av Robert Pattinson i filmserien) alternativt av den hunkige varulven Jacob (spelad av Taylor Lautner). Bella Swan hamnade ofta i den passiva rollen "damsel in distress". Hon var vanlig, blek och klumpig. Men Edward älskar henne så mycket att han till och med smyger sig in i hennes sovrum för att titta på henne när hon sover. Därav den svenska titeln på Twilight: Om jag kunde drömma.


Sover med gasmask på

I den nya Stephenie Meyer boken är det ingen bra idé för karlar att smyga sig in i huvudpersonens sovrum för att kolla in huvudpersonen när hon sover. Alex, känd som kemisten, sover nämligen med gasmask på och har ett antal dödliga fällor riggade i sovrummet. Eventuella inkräktare faller döda ner innan de ens har en chans att döda henne. Alex liknar sig själv vid en dödlig spindel i sitt välkonstruerade nät. Och som alla vet: de kvinnliga spindlarna är de giftigaste och farligaste.

Vem vill döda Alex?


Varför är folk ute efter Alex? Kort förklarat: Alex är en kvinnlig Jason Bourne. En före detta agent på flykt från sina tidigare arbetsgivare. Hon var i högsta hemlighet anställd av USA:s regering, expert inom ett område som få vet existerar och aktiv på en enhet nästan ingen vet finns. När enheten bestämmer sig för att Alex är ett hot ska hon elimineras. Men Alex har inga planer på att dö för att göra sina tidigare arbetsgivare till lags. Hon befinner sig på resande fot och byter ständigt identitet. Tills hon tröttnar på det. Hon inser att förföljarna är rädda för vad hon vet - är det inte på tiden att de blir rädda för henne? Alex bestämmer sig för att bli jägare istället för byte. Och hon har massor av dödligt farliga kunskaper att använda.


Läser spionlitteratur för att få bra idéer


Det märks att Stephenie Meyer verkligen gillar thrillergenren och hon är bra på att spela på alla genrens traditionella strängar. En charmerande scen i boken är när Alex befinner sig i ett bibliotek för att läsa spionthrillers - för att snappa upp fler idéer om hur hon ska hålla sig levande när hennes före detta arbetsgivare jagar henne! Hon vet inte ens varför de jagar henne, men hon bestämmer sig för att ta reda på det. Fallet involverar biologisk krigföring och korruption som går upp till de allra högsta instanserna.


Överintelligent hund och livsfarliga smycken

Det här är första gången som Stephenie Meyer skriver en bästsäljare utan paranormala inslag - inga vampyrer och varulvar som i Twilight, inga utomjordingar som i The Host. Här finns inget övernaturligt alls - om man inte räknar en övernaturligt intelligent schäfer som räddar dagen mer än en gång.

Det här är en thriller med snabbt tempo och många blinkningar till klassiska scener inom thrillergenren och boken har en mystisk och dödligt farlig hjältinna som verkar gilla livsfarliga smycken. Flera dramatiska scener verkar vara skrivna med tanke på att det här skulle kunna bli en bra film. Det finns inte gott om kvinnliga agenter på bio. Här är en Jane Bond (eller snarare Jane Bourne) kombinerad med Q, eller i alla fall hans uppfinningsrikedom för dödliga fällor!

Belinda Graham

Alva serien i nyutgåva!

Alva rymmer  - Nu Känd från TV

- Favorit i bokrepris, nu för första gången som TV-stjärna

Pernilla Gesén
Alva rymmer, Alva blir kär

Illustrationer: Christina Alvner
ISBN: 9789132178757
B. Wahlströms

Alva är både en gammal bokfavorit och en ny TV-stjärna. Böckerna om Alva har älskats av många läsare, och har sålts i över 145 000 exemplar. I januari 2017 började SVT visa TV-serien om Alva och samtidigt var det dags för B. Wahlströms att ge ut de två första böckerna om Alva som en dubbelvolym. Omslaget är det gamla klassiska omslaget till den första boken, där Alva får en ny vän, Alf, en oemotståndlig, gosedjursliknande hund som kommer att bli Alvas trogna följeslagare genom tolv böcker. Ett extra plus i kanten till nyutgåvan: man har inte ersatt det gamla omslaget med ett nytt TV-omslag (eller ändrat till nya TV-illustrationer i boken). Christina Alvners härliga och humoristiska illustrationer hör liksom till Alvas värld. 

Ett hundliv i två världar

Alva böckerna blir bara bättre och bättre, ju längre serien går (något som man inte kan säga om alla serier, de flesta blir bara mer och mer urvattnade) och fler och fler karaktärer introduceras. För Alva har två liv, ett med pappa i Västerås och ett med mamma i Stockholm. Hon har olika bästa vänner och olika familjer på de båda ställena. Det enda som är detsamma är den trogne vännen Alf - som flickans bästa vän ställer denna härliga hund upp i vått och torrt.

Alva serien börjar med att Alvas mamma och pappa bestämmer sig för att skiljas, vilket de berättar lagom till Alvas första skolavslutning! Alva blir arg. Hur ska hon nu kunna ha trevligt? Alva rymmer hemifrån och föräldrarna är så pass skuldmedvetna att Alva blir belönad med hunden Alf, utan att de påpekar att deras ekonomi är tillräckligt ansträngd som den är med två boenden och nya möbelinköp. Alva har två egna rum och hon är väldigt noga med att ingen får sitta på hennes stol vid köksbordet när hon inte är hemma. (Och givetvis inte när hon är hemma, för då sitter Alva där själv!)

Det lönar sig att veta vad man vill ha

Alva konstaterar krasst att det lönar sig att veta vad man vill ha. Och när man vet vad man vill ha så ska man se till att få det! Det är tur att Alva är så påhittig - detta konstaterar den lilla barnbokshjältinnan mer än en gång.  Böckerna följer med Alva genom hela lågstadiet. Alva är bestämd när hon ska ha en egen hund i den första boken. Alva är lika bestämd senare i bokserien, i Alva frågar chans, för hon ska ha en pojkvän och det ska bli Charlie. Och Alva vill gå på bio och pussas precis som en tonåring. Fastän Alva bara går i lågstadiet … Man har en känsla av att Charlie inte har något att säga till om (och Charlie verkar ha samma känsla).

Bokserien om Alva är något att rekommendera för den yngsta bokslukaråldern, även för de som inte brukar “sluka” så många böcker! 

Allvar och humor blandas

Pernilla Gesén tar sig an nog så allvarliga problem med en stor dos humor --- vilket också återspeglas i Christina Alvners träffsäkra illustrationer. Numera är det omöjligt att tänka sig Alva och hennes vänner utan Alvners humoristiska, kompletterande bilder. Det är helt enkelt sådan Alva är. Stora känslor, stort drama, stort allvar men även stora skratt! 

Alva är en härlig, kavat liten hjältinna som man gärna läser mer om!

En rolig metafiktiv detalj om Alva: Alva gillar att läsa böckerna om Nelly Rapp för att de är spännande och har så fina illustrationer - serien om Nelly Rapp och serien om Alva har samma illustratör!

Belinda Graham

Läs även: 

Om avslutningen av serien, Alvas bästa sommarlov:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/19982-litteratur-pernilla-gesen-alvas-basta-sommarlov

Om Alvas bokfavorit Nelly Rapp:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/17794-litteratur-martin-widmark-kapten-blaskaegg

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21365-litteratur-martin-widmark-nelly-rapp-och-de-sma-under-jorden

FILM: Jack Reacher - Never Go Back - Tom Cruise tillbaka som Jack Reacher

Tom Cruise är tillbaka som Jack Reacher i Never Go Back.

Regi: Edward Zwick
Titel: Jack Reacher – Never Go Back
Manus: Richard Wenk, Edward Zwick
Medverkande: Tom Cruise, Cobie Smulders, Danika Yarosh, Patrick Heusinger m fl.
USA, 2016
Fox-Paramount


Never Go Back är en av de absolut bästa Jack Reacher böckerna. Kanske den allra bästa i serien?

Bästsäljaren är i alla fall den första Jack Reacher bok som hamnat på New York Times lista över
årets bästa böcker!

I böckerna är Jack Reacher 196 cm lång, väger 110 kg och sägs vara så hård att man kan åka skridskor på honom.

Författaren Lee Child har en liten, liten roll i filmen Never Go Back - som passkontrollant. Han tittar på passet, tittar på Tom Cruise, tittar på passet, tittar på Tom Cruise ... och säger: "Min hjälte har krympt med 26 centimeter!"

Nej, det säger han inte så klart! Allt denne New York baserade britt någonsin har sagt är hur bra Tom Cruise är i rollen som Jack Reacher. Och Tom Cruise ÄR en bra Jack Reacher - Reacher är som en realistisk version av Mission Impossible filmernas Ethan Hunt. Han är också en bra producent och har fått ihop ett kanonteam som jobbar med filmen. Allt från coola skurkar till en cool kvinnlig motspelare - allt sitter som en smäck.

Major Susan Turner (Cobie Smulders) är misstänkt för spioneri, Jack Reacher är misstänkt för något annat, de måste rentvå sig och jaga de verkliga skurkarna samtidigt som de själva är jagade ...

Och halvvägs genom filmen hotas Jack Reachers okända dotter (om hon nu är hans dotter?), så filmen förvandlas till en roadmovie där en dysfunktionell familj bestående av "mamma-pappa-barn" karaktärer flyr för sina liv samtidigt som de smågrälar med varandra.

Lee Childs böcker är hårdkoka, våldsamma och ogenerat kommersiella. De passar Zwick och Cruise som hand i handske.

Här är hundra procent "verklig" action - alltså riktiga stunts, riktiga byggnader, riktiga fall (nästan) riktiga smockor ... 

Jack Reacher är som en gammeldags västernhjälte i ett modern Amerika:

den ensamme, vandrande, sökande, sårade hjälten som står i centrum för en story som för ovanlighetens skull när det gäller Jack Reacher även kommer att omfatta två personer som han bryr sig om. Den ensamme hjälten är inte ensam längre. Och då blir han för första gången verkligt sårbar.

Förhoppningsvis kommer Cruise & Co att hinna med fler Jack Reacher böcker! 

Aktivitet: Tävla med Lee Childs Jack Reacher!

Lee Childs bästsäljare Jack Reacher Never Go Back 


hamnade på New York Times lista över årets tio bästa böcker!


Vi lottar ut 3 BD/DVD Jack Reacher: Never Go Back.

Maila: bokpanda@gmail.com

Ämne: Jack Reacher

före 10 mars 2017 (ange BD eller DVD)

Fråga: Vem spelar Lee Childs Jack Reacher i filmerna?

FILM: Jack Reacher - Inget är "Mission impossible" för Tom Cruises nye hjälte

Tom Cruise som Jack Reacher i filmen "Jack Reacher".

Regi: Christopher McQuarrie
Medverkande: Tom Cruise, Rosamund Pike, Robert Duvall, Richard Jenkins, Jai Courtney, David Oyelowo, Werner Herzog m.fl.
USA, 2013
Fox-Paramount

När lägger man minst märke till ett halmstrå? När lägger man minst märke till ett mord?

Svar: När halmstrået ligger i en höstack. Och när mordet klumpas ihop med några andra mord

.

Det är kontentan i "The ABC-murders" där Hercule Poirot kommer fram till att fyra mord begås för att dölja bara ett viktigt mord, ett som sker för ekonomisk vinnings skull. När "en hel hög mord" sker tror alla på en galen seriemördare som är i farten - inte att det är något kallt kalkylerande bakom. 

Här i "One Shooter" - eller "Jack Reacher", som filmen heter, presenteras samma idé. Ett mord för ekonomisk vinnings skull sker i filmens inledande minuter - men fyra människor till skjuts till döds. Så ingen ska komma på vad det onda företaget är ute efter. Men Jack Reacher kommer på det ändå - även om han är en helt annan typ av deckare än den runde lille belgiske detektiven.

Antihjälten Jack Reacher är 196 cm lång och väger dryga 115 kilo - han är huvudpersonen i en lång rad böcker författade av Lee Child. Reacher är en före detta militärpolis som hoppat av militärlivet och lever "off the grid". Men när en gammal vän - eller snarare en gammal fiende - från militärtiden behöver honom ställer han upp.

När Jack Reacher tar steget från böckernas värld till vita duken blir det Tom Cruise som fyller upp rollen - och han ser mycket längre ut än sina 170 cm. 

Boken "Prickskytten" (bok nummer nio i serien) blev "Jack Reacher"-film nummer ett. Man har fått vänta länge på en uppföljning, men nu är det perfekt läge att ladda upp med den första Jack Reacher filmen, innan det är dags att ta sig an "Never Go Back". 

I "Jack Reacher" möter vi en antihjälte som kan vara nog så osympatisk och som agentliknande huvudperson har han mer gemensamt med "smälta in i massan" Jason Bourne än med James Bond. Jack Reacher har inte ens någon flott bil - han lånar lite vad som helst av vem som helst, när han inte åker buss. (Tänk dig Bond på en buss. Det går liksom inte.)

Mycket i "Jack Reacher" verkar vara taget från en annan tid - bussarna kommer i tid, mobiltelefonerna ser stora och uråldriga ut (de har till och med "flip phones" och Jack Reacher kan när han behöver det hitta en mynttelefon.

Men medan många actionfilmer har långdragna och utdragna slagsmål med massor av koreografi och piruetter (och en känsla av att mycket av actionscenerna är tillfixade i datorn i efterhand) så ser alla actionscener i "Jack Reacher" helt äkta ut.

En analog hjälte i en digital tidsålder, en ensamvarg som kommer till undsättning i ett samhälle där alla uppmanas vara "sociala" och uppkopplade hela tiden. Reacher är cynisk och sarkastisk hela tiden och har inte mycket till övers för det moderna samhället. 

Christopher McQuarrie, manusförfattare till bland annat "De misstänkta" och "Valkyria", står här för manus och regi.

Kombinationen Cruise och McQuarrie gör att filmen höjer sig över medel i genren och är både mer tillgänglig och mindre överdriven - och när filmen är rolig är den det på ett naturligt sätt, som inte gör att fokus tas från spänningen.

Reacher är tuff men inte oövervinnelig, lite smartare än alla andra men inget supersnille (som dagens deckare har i överflöd) och att det är Tom Cruise som gör Reacher ger ett extra plus i kanten.

Parallellintrigen mellan advokatdottern och åklagarpappan är lite tunn och även om biljakten i en mullrande röd goding är cool så blir den i längsta laget.

Inte lika komplicerat som Jason Bourne-filmerna, inte så överdådigt som i "Mission: Impossible"-filmerna, men rakt igenom en välgjord historia som är mer deckare med actioninslag en ren actionfilm.

James Bond byts hela tiden ut mot yngre Bondar (Bönder?) - Daniel Craig ser redan sliten ut. Tom Cruise däremot satsar piggt på att gestalta en ny actionhjälte när han redan är 50+. Cruise verkar på så sätt tuffare än Reacher ...

Hoppas att Tom Cruise hinner med många fler filmer med Jack Reacher!

FILM: Deepwater Horizon - Verklig katastrof blev katastroffilm

Mark Wahlberg i verklighetsbaserad katastroffilm.

Regi: Peter Berg
Manus: Matthew Sand & Matthew Michael Carnahan
Medverkande: Mark Wahlberg, Kurt Russell, John Malkovich, Gina Rodriguez, Dylan O'Brien, Kate Hudson m.fl.
USA, 2016
Nordisk Film

I april 2010 havererade oljeplattformen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen. Elva miste livet. Utsläppet blev enormt. I botten låg en nedskärning av säkerhetskontroller i syfte att spara några timmar och ett par hundratusen dollar. Uppdragsgivaren BP, borrbolaget Transocean och konstruktören Haliburton dömdes för försumlig- och vårdlöshet och även dråp. Vitesbeloppen blev på miljarder.


Peter Bergs film utgår från elektrikern Mike Williams, den siste att lämna olycksplatsen. Andra nyckelaktörer är förmannen Jimmy Harrell och BP-representanten Donald Vidrine. En vanlig arbetsdag börjar med att Mike pussar sin familj och slutar i vad som kallats den värsta ekologiska katastrofen i USA:s historia.

Manusmässigt är det adekvat återgivet. Huvudpersoner presenteras, deras jobb förklaras, det testas tryck och avläses mätare och gås genom rutiner varpå konflikt uppstår och helvetet brakar lös. På actionfronten blir det stor dramatik med några krusiduller för visuell slagkraft. 

Det hade kunnat bli en miljöthriller eller ett rättegångsdrama - ingen ställdes till svars för katastrofen.

Men det smäller i alla fall rejält - vilket är det verkligaste i en katastroffilm.