Välj din favoritstol och avslöja vem du är …
Svenska stolar och deras formgivare 1899-2013
Norstedts
Vad är det viktigaste när man läser och skriver? Rätt stämning? Rätt ljus? Rätt … stol? Dan GordanSvenska stolar och deras formgivare 1899-2013 täcker alla möjliga stolar som sett dagens ljus under lite över ett sekel. Lite förenklat kan man säga att det börjar med konstnärsparet Carl och Karin Larsson på Sundborn och slutar med filmhjältinnan Blanche Dubois i Linje lusta.
Den svenska designern Lena Larsson har sagt om stolar: “Visa mig vilken stol du valt, och jag ska säga dig vem du är! Vet du inte vem du är, designa en stol.”
Henry David Thoreau uttryckte sig mer praktiskt och funktionellt när han räknade sina stolar: “I have three chairs. One for solitude, two for company, three for society.”
Stolar är alltså viktiga både för ensamhet och samvaro. Både för identitet och för att uttrycka utåt vilken identitet du vill ge sken av att ha. Skaffar du dig bara en stol eller två är också detta ett statement.
Max von der Ries hävdade att det var svårare att designa en stol än en skyskrapa. Nästan i alla fall.
Dan Gordon påpekar i sitt inledningsord till Svenska stolar att stolen är både utsmyckning och funktion, stolen är något som säger en hel del om den tid den blev till i - och den som designade den och den som valde att köpa den. Stolen - skulptur, konstnärligt avtryck och funktionell sittplats.
De flesta stolarna i boken har en namngiven designer.
Carl och Karin Larsson inspirerades av Arts & Crafts rörelsens ideal men också av svensk tradition. Den gustavianska stilen blev på modet och pinnstolarna bär den enkelhet som präglade moderna möbler hundra år tidigare. Snickaren Hans Arbom, Sundborn, gjorde de rödmålade pinnstolarna av furu med tre eller fem pinnar. Dynorna av naturfärgat skinn beställdes av byns sadelmakare. Kostnaden för att tillverka stolarna var 3 kronor styck. “Starkt och gott arbete” konstaterade Carl Larsson själv, förnöjd med resultatet.
Från och med 1998 tillverkas denna stol med tre pinnar i ryggen - av Sundborns snickeri & design.
I boken får vi följa med från jugend och art nouveau via hela 1900-talet med alla sina olika trender och värderingar--- nationalromantik, funktionalism, folkhemmet, popkultur, postmodernism, materialism --- in i moderna tider och 2000-talet med retro, folkkonst och klassikerns återkomst.
En av de sista stolarna i boken är fåtöljen Blanche av Anna Kraitz: “2013 års fåtöljer lutar sig starkt mot formhistorien och Anna Kraitz Blanchepåminner med sin rundade rygg om en klassisk Carl Malmsten fåtölj, men den är också ett porträtt av en hjältinna ur filmhistorien.”
Anna Kraitz berättar att hon har sett Linje lusta så många gånger att hon tappat räkningen och hon fascineras alltjämt av filmhjältinnan Blanche DuBois. “Vivien Leigh är suverän i rollen och på något sätt är min fåtölj en hyllning till henne” Likt filmens Blanche har fåtöljen håret utsläppt i två ondulerande slingor, en variant på formgivarens tema där de egna flätorna tidigare återkommit i möbler, lampor och keramik.
De droppformade armstöden går också olika långt ner, en asymmetri som är formgivarens iakttagelse och uppskattning av det icke perfekta hos människan. Dessutom är det en stillsam uppmaning att slå sig ned och hitta en egen avslappnande sittställning i fåtöljen. Blanche bryr sig ju inte alltför mycket om regler!
Den franske författaren som skrev Den lille prinsen, Antoine de Saint-Exupéry, uttryckte sig poetiskt när han menade att en formgivare vet att han nått fulländning inte när det finns mer att lägga till, men när det inte finns mer att ta bort.
Denna bok har bevisat att så är inte alltid fallet - det finns de som blivit berömda genom att ta bort, tills bara en pall-liknande skapelse återstår, men det finns också de som blivit berömda på att lägga till.
Ofta med väldigt sköna slutprodukter som resultat. I dubbel bemärkelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.