Åkerbo - sju syskon fyra våningar

 

Största lyckan är att vinna en riktigt fin dockaStockholm på 1920-talet

Annika Huett
Åkerbo - sju syskon fyra våningar
Rabén & Sjögren

Åkerbo - sju syskon fyra våningar av Annika Huett handlar om en förlorad värld när mjölken fanns i flaskor och höjden av lycka var att först lägga beslag på barndelen i Allers. Med sju syskon är inte detta alldeles lätt. Gitta är sju år, hennes äldsta syster är femton år äldre och bor i England där hon är guvernant, och detta är fint, berättar Gitta. Det här verkar vara den mest spännande berättelsetråden i Åkerbo – men tyvärr får man inte höra mer om den utackorderade systern och vad hon gör. Det blir mest om alla bröderna, som aldrig gör något mer spännande än att retas och vara i vägen.

Det är egentligen ingen handling i boken, det är mest små anekdoter som när en mormor säger till sina barnbarn att ”jag minns när jag var ung så …”
Annika Huett har samlat anekdoterna från sin egen mamma och sina kusiner.

Vi får följa Gittas perspektiv på tillvaron: hur tråkigt det är att lära sig spela piano, hur hemskt det är när katten Musse försvinner (fast han kommer tillbaka) och hur äckligt det är med ricinolja. Nötchoklad kallas för nödchoklad, snälla tanter har en stor skål med bjudgodis när man går ärenden åt dem och är man modig kan man våga ta två karameller. Två är också antalet siffror i telefonnumret. 50. Inte längre än så hem till Gitta!

Största lyckan är att vinna en riktigt fin docka, Ebba-Lena. Lycka är också att kunna läsa vad det står på spisen. Illustrationerna är gjorda i rött, svart och vitt. Och boken har tygrygg. Precis som de älskade 70-tals barnboksklassikerna. Det är lite Bullerbyn känsla över den här boken, fast mindre lantligt. Det är förmodligen extra kul för folk som minns Stockholm förr i tiden att läsa detta.