Prodigy - En uppföljare som överträffar Legend!

 

En uppföljare som överträffar Legend!

Vem är ond, vem är god?Marie Lu
Prodigy Serie: Legend (del 2)
Översättning: Katarina Falk
Modernista

Legend trilogin består av delarna Legend, Prodigy och Champion. Champion kommer ut på Modernista i oktober 2014. Redan nu har man något att se fram emot! Det måste påpekas att medan trilogier förr i tiden hade en stark början och förhoppningsvis ett starkt slut var tvåan oftast en “mellanbok”, bara en brygga utan början och utan slut. Det gällde både bok-och filmtrilogier.

Legend trilogin är ett exempel på att de nya framgångsrika trilogierna levererar en bra tvåa, en utvecklad berättelse som höjer sig ytterligare över en stark inledning.

 

Huvudpersonerna är introducerade, konflikterna är presenterade - nu är det dags att fördjupa sig och att ta in fler intressanta bipersoner och att vända på steken - mer än en gång!

 

I Legend verkade det uppenbart att Republiken var ond och att rätt väg att gå för huvudpersonerna June Iparis och Day Wing var att ansluta sig till rebellrörelsen. I inledningen av Prodigy ansluter de sig till rebellrörelsen Patrioterna - och den är inte alls vad den ger sig ut för att vara, i själva verket är den lurigare och mer opålitlig än Republiken.

Kanske även mer ondskefull? Rebellrörelsen bryr sig inte alls om folket. De har rika sponsorer som väntar på att resultat ska levereras, rättvisa och jämlikhet är bara att glömma.

June och Day försöker även fly till Kolonierna, som Days pappa beskrivit som det förlovade landet som glittrar så vackert, och allt där är möjligt. Det låter ungefär som när den amerikanska drömmen beskrivs idag. Men även Kolonierna är en besvikelse. Allt ägs av privata företag och har man inte betalat till sin sponsor kan man glömma att få skydd, sjukvård eller vad man nu skulle behöva. En satir över dagens Amerika?

 

Det enda alternativ som återstår för June och Day är att återvända till Republiken, den Republik som de först hade tänkt störta, och förändra den inifrån. Republiken är dålig och korrupt – men av tre onda ting … är den faktiskt den minst onda.

Titlarna i Legend trilogin är intressanta och Modernista har valt att behålla de engelska titlarna. Legend syftar på Day, Prodigy (underbarn) syftar på June … och nu återstår det att se vem som blir Champion.

 

Legend trilogin har med rätta hyllats i sitt hemland USA, men oftast liknas den vid och jämförs med Hungerspelen. Likheterna är att båda serierna är dystopier och ungdomsromaner som blivit “crossover”(alltså folk i alla åldrar läser dem), men det finns klara skillnader.

 

En stor del av Hungerspelen utspelar sig i lantlig miljö, överlevnadsproven sker i skogen eller i djungeln. Legend utspelar sig i städer. Hungerspelen har drag av romarriket med “bröd och skådespel”, provinser som levererar till Rom och gladiatorspel som hottats upp. Legend baserar sig löst på Victor Hugos Les misérables. Hungerspelen berättas i förstaperson av Katniss, Legend serien alternerar mellan att ha Day och June som berättare. Hungerspelen har en motvillig hjälte som huvudperson, Katniss vill egentligen inte bli indragen i alla politiska intriger. Hjältarna i Legend serien, Day och June, är mycket medvetna, de tänker och resonerar och försöker välja vilken sida de ska stötta och varför. Att inte göra något är otänkbart, det är inte ens ett val. Vid femton års ålder är Day redan en legend och June är ett underbarn, den yngste befälhavaren i det militära någonsin. Ingen av dem skulle någonsin drömma om att vandra omkring i skogen en hel dag med pil och båge och njuta av solnedgången. De är alldeles för upptagna.

 

Day och June är ovanliga romanhjältar på så sätt att de båda är supersmarta, snabba, starka, snygga och socialt kompetenta. De har alltså allt! Nyss var det ju tönten, nörden och outsidern, den motvillige hjälten, det hetaste som fanns! I Prodigy vill alla ha Day och June som “poster boy” och “poster girl” för sin sida och ett par så pass lyckade människor borde egentligen bli frånstötande, de har inga riktiga svagheter (något som varje framgångsrik romankaraktär måste ha, enligt alla skrivarkurser), men på något sätt fungerar berättelsen ändå, och man hejar på Day och June. Man vill att de ska överleva och få varandra till sist. För i likhet med Hungerspelen finns även här romantiska intriger. Dystopier för unga skulle inte överleva utan dem?!