Max och Maja - Den snöiga dagen

Den diplomatiska vägen Pip and Posy. The Snowy day

Axel Scheffler
Max och Maja - Den snöiga dagen
Översättning: Barbro Lagergren
Alfabeta

Max och Maja är bästa kompisar. Max är en kanin. Maja är en mus. Tillsammans brukar de leka och ha kul. Både utomhus och inomhus. Just i det här äventyret lockar snön.
Det är en väldigt snöig dag. Max och Maja ville gå ut och leka. Så de tog på sig varma tröjor … randiga sockor … tjocka jackor …
… och vinterkängor, sköna halsdukar och tumvantar.
Att leka ute en hel dag är ett äventyr när man är liten, ett stort projekt! Men det är också ett stort projekt att klä på sig själv. Axel Scheffler förstår detta och ägnar två uppslag åt Max och Maja före de kommer ut i den åtråvärda snön.
När de väl är klara räcker det med en mening för att signalera starten på äventyret: “Sen gick de ut i snön.”
Resten av uppslaget är ett stort snölandskap, en park där landskapet förvandlats av allt det där vita. Det finns fler som kommer med sin kälke eller sin pulka. Max och Maja utforskar den nya, vita världen.
“Överallt blev det stora fotspår efter dem. De fångade snöflingor med tungan. De gjorde till och med snöänglar med stora vingar. Det var jätteroligt.”
Sedan är det dags att dra upp kälken till toppen av backen och tillsammans susar Max och Maja nerför den andra sidan. Det äventyret är värt ett ”TJOHOO!” – med stora bokstäver!
Sedan grundas konflikten. Närmare bestämt med två stora snöklot. Basen till en snö… Ja, vi skulle säga snögubbe. Men nu rör vi oss i djurens värld, och när det tredje klotet sätts dit vill Maja bygga en snömus. För det var ju hennes idé att bygga med snön från början. Max vill däremot bygga en snöKANIN och han betonar KANIN med stora bokstäver. En halva ser ut som en mus och en halva ser ut som en kanin och båda vännerna vill ha rätt och hela ska bli en snömus eller en snöKANIN. De stora bokstäverna retar gallfeber på lilla Maja och hon blir så arg att hon kastar snömusens huvud på honom. Eller snökaninens huvud, från Max sida sett. Max ger igen och knuffar omkull Maja. Sedan gråter Max som en fontän och Maja ser inte heller glad ut.

Sedan gör Maja något mycket snällt.
Hon säger “Förlåt att jag kastade snö på dig, Max”.
Och då kan Max säga “förlåt att jag knuffade dig”.
Sedan kan de båda gå in, för de är kalla och blöta och vill nu gärna ha det varmt och skönt. De struntar i snömöss och snökaniner.
De går in, tar av sig alla sina blöta kläder (ett lika stort företag som att klä på sig) och hänger upp dem på hängare som ser ut som små elefanthuvuden.
Sedan leker de med något som är varmare än snö. Modellera. Tillsammans gör de möss OCH kaniner.
Man ser på bilden att Max gör möss och Maja kaniner. De har slutat att hålla på sitt.
Sedan fortsätter de och gör alla möjliga djur … grodor och grisar och fåglar och elefanter och kor och giraffer också!
På bilden kan du själv spana efter vilka djur de gör och även hitta en pingvin och en nyckelpiga och en salamander och ett par andra djur ….
Max och Maja är sams igen och hyllar mångfalden! Heja modelleran!
Boken slutar med ett stort “Hurraaa!”Och det är bara att instämma.
Max och Maja löser sina konflikter själva och är tillräckligt diplomatiskt lagda för att inse när det är dags att kompromissa … utan att någon vuxen griper in. Det varierar vem som måste göra “det svåra” och “vara mogen”. I Max och Maja - Godnattgrodan var det Max. Här är det Maja.
Det finns alltid mängder med detaljer att titta efter i Axel Schefflers bilder. Fåglarna i parken, de andra djurbarnen som leker, alla olika mössor och halsdukar och vantar som de har på sig …
Rödhaken på staketet, talgoxen som festar på en talgboll som någon hängt upp i ett träd. Den röda cykeln som blivit översnöad över natten.
Räven som vurpar med pulkan när han åker ner från toppen av backen. Det finns så mycket extra som händer i bilderna som inte finns i texten, precis som det ska vara i en bra bilderbok för barn, för det garanterar att den kan läsas många, många gånger och man kan ha roligt även åt de andra berättelserna, de som bara finns i bilderna.
Axel Scheffler är en av Storbritanniens mest kända illustratörer och har vunnit en mängd priser och utmärkelser. Mest känd är han för illustrationerna till Julia Donaldsons böcker om Gruffalon och Kvastresan, men i Max och Maja böckerna står Scheffler för både text och bild.
Till skillnad från Donaldsons böcker så kommer inga fantasidjur eller häxor med i handlingen – Max och Maja rör sig alltid i ett vardagligt landskap befolkat av antropomorfiska djur – som en arvtagare till de sedelärande fablerna. Miljön är bekant för de flesta barn och det är det lilla äventyret som är det stora: som att sova över hos bästa kompisen eller att bygga en snögubbe. Små saker är stora när man är liten. Det är en sanning som gäller både möss och människor. Och kaniner!