Mystiska skolan sprider magisk läsglädje bland de yngsta: Ett magiskt möte med Mystiska författaren Katarina Genar!

           

Katarina Genar. Foto: Belinda Graham

Mystiska skolan sprider magisk läsglädje bland de yngsta:

Ett magiskt möte med Mystiska författaren Katarina Genar!

 

Det finns skolor som man verkligen skulle vilja gå på. Eller i alla fall göra studiebesök på, en dag, och beundra allt, från snälla spöken till färgglatt godis. Som Hogwarts i Harry Potter böckerna eller Mystiska skolan av Katarina Genar. Mystiska skolan är en serie mycket spännande och samtidigt väldigt lättlästa böcker, med härliga, färggranna bilder, för de yngsta läsarna.  Skolan har tinnar och torn som ett Disneyslott, det finns spindelväv i fönstren, porten knarrar, en önskebrunn finns på lekplatsen och en Välkommen skylt hänger mellan två knotiga gamla träd. Spökhunden ser till så att det inte blir några olyckor när det är en extra blåsig dag. Mystiska skolan är förresten full av snälla spöken, som visar sig, och kanske hjälper till, när man minst anar det. Visst vore det kul om Mystiska skolan fanns på riktigt?! Men det är Katarina Genar som hittat på alltihop!



Senaste boken om Mystiska Skolan!

 

- Hur kom du på att skriva om Mystiska skolan? Vad var din inspiration?

 

- Den idén bara kom till mig …. Jag vill värna om att alla barn ska få läsa en spännande historia. Det är något som ligger extra varmt om hjärtat för mig. Jag har jobbat länge som logoped, Fast nu har jag slutat, för att vara heltidsförfattare. Jag har gått ner i tid successivt, tills jag bara hade en dag kvar i veckan, och nu har jag släppt även den.  

 

- Hur valde du miljön?

 

- Jag tänkte att jag kommit på en väldigt bra miljö, en miljö som alla barn känner igen sig i, för alla går i skolan (eller ska gå i skolan) och det är väldigt spännande med skola.

 

- Vad var spännande?

 

- Som jag minns det i alla fall, när jag började ettan, så var allt väldigt spännande! Det finns dörrar som man får gå in igenom, och dörrar som man inte får gå in igenom, och ställen som man får vara på och som man inte får vara på, och att klura ut allt, hur det hänger ihop, det är spännande, och så finns det någon skum vaktis som man går och är rädd för .. Precis som barnen på Mystiska skolan!

 

- Gick du i en gammal skola där det knakade och knarrade och gnisslade…

 

- Åh, nej, inte alls, absolut inte. Det var en väldigt vanlig modern skola, utan knarrande golvbrädor och gnisslande dörrar. Men en mystisk skola … det är ju lite Hogwarts över det hela också. Att ha en gammal skola. Det är inspirerande !

 

- Man vet aldrig när trapporna ska flytta på sig!

 

Svarta Madam - första boken i serien!

- Precis! Och sen är det också spännande att gå i skolan! Oavsett om det är en gammal eller en  ny skola. Man riktigt  längtar tills nästa dag! Jag  tror att en hel del barn känner så. Att det är spännande och att det ska bli spännande även i morgon.

 

- Det står nya saker på schemat och man vet inte om  trapporna går någon annanstans i morgon … Det är liksom som ett slags vardagsmystik … !

 

- Precis!

 

- Det är mycket mer bilder i Mystiska skolan än i dina andra böcker, av naturliga skäl, eftersom böckerna är avsedda för de yngsta läsarna. Hur har det bildsamarbetet sett ut?

 

-Det är Alexander Jansson som gör bilderna, och det fungerar jättebra! Jag skriver manus och så spaltsätter jag, alltså vilken text som ska ligga var på sidan, så att det ska bli den här dramatiken i bladvändningen. Små cliffhangers! Och så gör han de där grova skisserna. Som jag och min redaktör, eller vår redaktör, har synpunkter på. Och så lyckas han fånga stämningen helt fantastiskt, det är som att vara inne i en film! Vi bara matchar varandra så perfekt!

 

- Hur är det att skriva för olika åldrar? Hur känns skillnaden att göra de här böckerna i serien Mystiska skolan, som är för yngre barn, mot berättelserna som är rekommenderade för 9-12 års åldern, “slukaråldern“, som du är så känd och omtyckt för redan?

 

- Det är stor skillnad att skriva Mystiska skolan jämfört med de tidigare böckerna! Det beror mycket på bilderna också. Här kan man ju utelämna det där visuella, beskrivningarna. I de andra böckerna, de för slukaråldern, där är det ju jag som står för hela målandet.

 

- Istället för visuella beskrivningar …

 

- Då kan man lägga mer krut på att beskriva dofter eller känslor eller ljud …. Många märkliga och mystiska ljud finns i Mystiska skolan böckerna, som är viktiga för handlingen, och  som inte går att gestalta i bild på samma sätt som färger och utseenden.

 

- Språket?

 

- I Mystiska skolan vill jag att  språket ska vara tillgängligt och enkelt. Det ska inte vara banalt, inte vara torftigt, men det ska vara enkelt och lättläst och på rätt nivå Det ska vara enkel stavning, frekventa ord, enkla ord, ord som man känner igen. Men jag gillar inte när lättlästa böcker bara är utarmade och banala, logopeden i mig säger ifrån, bra språk förmedlar språkglädje, läsglädje, berättarglädje. Alla har rätt till bra kvalitet på alla nivåer.

 



Anden i glaset kommer med vardagsmagi!

-Fantasy och skräck har blivit väldigt inne  i svensk barnlitteratur … nästan lite “overkill“, men dina böcker är så verkliga och grundade , så jag brukar kalla dem för magisk realism!

 

-Magisk realism … jag trivs bra med  epitetet “magisk realism”! Det känns relevant!

                   

- Hur förklarar du den uppsving som fantasy fått inom svensk barnlitteratur, som tidigare var så känd för sin vardagsrealism …? Att alla behöver mer magi i vardagen … eller?

            

- Ja, vardagen blir ju roligare med lite magi!

 

Det kommer säkert att bli nya magiska framgångar för Katarina Genar. Både med den underbara magiska Mystiska skolan för de yngsta läsarna och med de spännande böckerna för den lite äldre “slukaråldern”.

 

Det är mycket möjligt att en Mystiska skolan bok blir den första boken ett litet barn läser alldeles själv. Utan hjälp. Och det är det största mysteriet: att bokstäverna slutar hoppa och istället bildar en egen berättelse. Det där är sann realistisk magi! Eller kanske magisk realism?!