Augustpriset 2015 - Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

                  

Mary, Aris Fioretos, Norstedts

Jag fyller lapparna med ord som kvinnorna mumlar sotiga böner i kyrkan. Så länge ett följs av ett annat känner jag ingen rädsla, ingen ånger. Då fler inte ryms hamnar lappen bland de övriga i tennasken som jag fick vid begravningen. Där ligger de tätt packade och ändå åtskilda, som vore de granatäppelkärnor trots att de inte liknar sådana det minsta. Ibland undrar jag vad jag håller på med, sedan förstår jag att jag inte har något val. Det här kommer att låta konstigt, men jag är den enda som kan berätta hur jag dog.

Sammanfattning: I militärdiktaturens Grekland 1973 har studenterna fått nog. Mary blir arresterad när hon med en knuten näve jubel i magen ska berätta för sin pojkvän att hon är gravid. Kärleken och lojaliteten driver henne att vägra enkla utvägar. Aris Fioretos skildrar med stark närvarokänsla såväl förtrycket som solidariteten mellan de fängslade kvinnorna. Med språklig elegans och lågintensiv spänning gör författaren oss delaktiga i Marys öde och det ohyggliga beslut hon fattar.

Omdöme: I Babel talades det om "köttigt" skrivande. Inte något man brukar höra talas om i vardagslag, men ja, detta är en beskrivning som passar på Mary. Eftersom det finns författare som ligger högt över medel när det gäller att vara androgyna - i alla fall fantasimässigt - är det kul att konstatera att Aris Fiorestos kvalar in som en sådan. Hans porträtt av Mary och hennes liv är drabbande, han går verkligen in för att skildra hennes våndor - både de unikt kvinnliga och de allmänmänskliga. Det här är också en bok som ligger "helt rätt i tiden" när det gäller protester, flyktingströmar och demokratiska rättigheter.

Masja, Carola Hansson, Albert Bonniers förlag          

Masja är det avslutande sidostycket i den mäktiga triptyk om familjen Tolstoj som Carola Hansson inledde med den Augustnominerade romanen Andrej (1994). Andrej handlar om den av Lev Tolstojs söner som betraktades som familjens svarta får medan nästa del, Med ett namn som mitt (2005), skildrar sökandet efter Andrejs till USA utvandrade sonson. Den tredje romanen ställer dottern Masja i centrum. Hon var det av barnen som stod den berömde författaren närmast och därför den som var allra mest utsatt för hans patriarkala maktutövning.

Sammanfattning: Med ett närgånget och drabbande porträtt av dottern Masja, har Carola Hansson fullbordat sin romansvit om den komplicerade familjen Tolstoj. Masjas närhet till fadern och hans okuvliga vision leder till ett livslångt engagemang men också stor förtvivlan. Med fiktionens osvikliga förmåga får vi tillträde till djupare insikter i det mänskliga och ta del av denna strävsamma kvinnas osedvanligt olycksamma levnadsöde. Det är en rik och oförglömlig roman av närmast ryska dimensioner.

Omdöme: En svensk roman som ligger nära facklitteraturen - som "historical fiction" ska göra - och som dessutom i sitt upplägg och sin utformning påminner om de stora ryska romanerna. Ett imponerade gediget arbete! I likhet med de stora  ryska verken, typ Anna Karenina, kan titelpersonen inte vänta sig något lyckligt slut. Masja är en verklig tragedi. Man ser aldrig på Tolstoj och hans verk på samma sätt igen, efter att ha läst denna roman. Ett mästerverk om en rad mästerverk och ett fängslande människoöde.

Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, Albert Bonniers förlag           

Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.

Sammanfattning: Hur dog Samuel och varför? Jonas Hassen Khemiris gestaltning av minnets och vittnesmålens bedräglighet är spännande som en thriller. Men romanen är också en kärlekshistoria och en berättelse om våld, oförlåtliga svek och ekonomins makt. En okonventionell romanstruktur där flera olika röster tecknar porträttet av huvudpersonen. Allt skrivet på en raffinerat nedtonad prosa där de papperslösas och kriminellas skuggtillvaro kolliderar med Solsidan i ett stenhårt och hektiskt Stockholm.

Omdöme: Det här är lågoddsaren när det gäller att kamma hem årets Augustpris. Enligt alla experter kommer Allt jag inte minns att vinna. Vad säger det om  vår tid? Att kriminallitteratur, deckare och thrillers klampat in i finrummet, även i Sverige (deckare tillhör redan den litterära kanon när man talar om engelskspråkig litteratur). Det här är rappt, spännande och nydanande. Snabba cash och Stockholm noir i ny kostym.

Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist, Ordfront

          

Huvudpersonen John Lindqvist upptäcker att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.

Rörelsen den andra platsen är en prequel till John Ajvide Lindqvists förra roman Himmelstrand. Det är en berättelse om vår strävan efter sanning och samhörighet och priset vi är villiga att betala, om Stockholm i mitten av 80-talet, trolleri och socialdemokrati. Den är den andra delen i trilogin Platserna som kommer att avslutas med X den sista platsen.

Sammanfattning: I denna roman förflyttas gränserna fräckt för vad som är sant eller falskt, verkligt eller övernaturligt. Med trollspö och flinka fingrar försöker huvudpersonen ta sig fram i ett Stockholm som i mitten av 1980-talet sjunger individualismens lov. Den ensamme John Lindqvist flyttar till ett mörkt gårdshus intill Brunkebergstunneln. I tvättstugan upptäcker han gemenskap och skräckblandad njutning. Författaren visar här att han utvecklats till en Stockholmsskildrare och litterär trollkarl av rang.

Omdöme: Ännu en Stockholmsskildring, intressant att jämföra med Allt jag inte minns. Vad de har gemensamt: de förnyar en underhållningsgenre (thriller/deckare, skräck/fantasy) och gör något nytt med den. Och så miljön. Stockholm. Huvudstaden visar upp ännu en sida. Liksom fenomenet den svenska tvättstugan. Det är alltid intressant att se vad Ajvide Lindqvist gör och han överraskar alltid.

Spådomen. En flickas memoarer, Agneta Pleijel, Norstedts

Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.                  

Sammanfattning: Att förflytta sig bakåt till knutarna i sitt tidiga liv är en grannlaga uppgift, inte minst om det ska göras offentligt. Agneta Pleijels sökande efter den flicka som var hon rör sig på ett självklart sätt mellan det till synes privata och det universella. På glasklar prosa och med psykologisk insikt konfronterar hon sitt och sin familjs förflutna. Det är upprörande men också trösterikt. Spådomen är en fängslande roman om en ung kvinnas försök att nå frigörelse.

Omdöme: Det här är inte nostalgi. Visst fungerar det som en tripp tillbaka till det förflutna för de som minns det, men det är är en otroligt bra "allåldersbok" som fungerar för alla läsare. En svensk På spaning efter den tid som flytt - och med ett unikt perspektiv. Pleijel har en gedigen meritlista bakom sig, när det gäller priser, nomineringar och fantastiska romaner och diktböcker. Det förstår man direkt när man läser Spådomen! En roman som snabbt nästlar sig in på hyllan med favoritböcker!

Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts

Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män. Och så beskaffenhetens alla gåtor.

Det är berättelser med skarp detaljrikedom och suggestiva bilder om ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr - men Stina Stoor för oss med sin särpräglade debut mot platser där vi aldrig tidigare har varit.  

                 

Sammanfattning: I nio skenbart odramatiska noveller tecknar Stina Stoor bilden av det glesbefolkade Västerbotten. Här är människorna tvära. Och är som kortfattade. Stina Stoor arbetar med ett dialektalt färgat språk, och är trogen barnets föreställningsvärld. De outsagda orden och halvkvädna visorna uttrycker en burdus respekt för individens självklara rätt att finnas som man är.

Omdöme: Hipp, hipp hurra! Det är inte ofta som novellsamlingar blir nominerade till Augustpriset.

Bli som folk är helt, helt briljant! Bli som folk är en välkommen förnyelse av den svenska novellkonsten.