Stenänglar - Den avslutande delen i Kristna Ohlssons hyllade Åhus trilogi

Sista delen i en spöklik trilogi!

Det spökar i Skåne!

 
Kristina Ohlsson
Stenänglar
Lilla Piratförlaget

Allt började med Glasbarnen. En underbart spännande bok och ett givet val som årets deckare för unga läsare. Glasbarnenblev också vinnaren av Barnens Romanpris 2013, Sveriges Radios och UR:s pris för bästa barnbok för 9-12-åringar. Miljöskildringen är härlig, Åhus växlar mellan mysigt och rysligt i en handvändning, och personskildringen undviker alla klichéer som finns i barn och ungdomsböcker. Relationen mellan mamman och Billie - båda instängda i sin sorg - är fint skildrad och ett extra plus är att både mamman och Billie får hitta var sin "killkompis". Som kanske kan bli något mer ... Mysteriet är alldeles lagom rysligt och möjligt att lista ut. Men det är inte för lätt! Billie vill helst av allt bara lämna Åhus och flytta hem till Kristianstad igen. Men hennes mamma vill ha en nystart och hennes barndoms älskade Åhus, med glass och sol och bad verkar ju som den perfekta sorglösa platsen att glömma allt hemskt som hänt tidigare i deras liv.

Kristina Ohlsson tillhör Sveriges deckarelit. Hennes böcker om Fredrika Bergman har alla legat på topplistor inte bara i Sverige. Glasbarnen är hennes första bok för unga läsare. Kristina Ohlsson har många vuxna fans som otåligt väntar på en ny deckare från sin favoritförfattare. Det är bara att råda dem att lägga beslag på Åhus trilogin, speciellt Glasbarnen, så snart som möjligt, för detta är precis lika spännande läsning för vuxna som för barn. Men så ska det ju vara med en riktigt bra barnbok!
I Silverpojkenfår vi följa Billies bäste vän i Åhus, Aladdin. Nu är det Aladdin som skräms av en spökpojke …eller är det ett trasigt flyktingbarn han har sett? Det är rätt intressant att följa Aladdins tankar - han har aldrig sett sig själv som utlänning, tills andra börjar se det. Han identifierar sig inte med flyktingarna från Syrien -han identifierar så klart sig med andra bofasta barn i Åhus. 

Liksom Glasbarnen är Silverpojken en bra blandning av ungdomsroman, deckare och spökhistoria. Precis så där lagom spännande och mysryslig som en ungdomsroman ska vara. Ett extra plus är att den tar upp aktuella sociala frågor (vuxendeckare har inte monopol på detta!) och att den är koncentrerat skriven, och på 266 sidor med stor stil får Silverpojken in fler intressanta intriger och vändningar än de flesta deckare för vuxna på över 600 tätskrivna sidor. Dessutom är både barnen och de vuxna väl skildrade. I många barn- och ungdomsböcker idag är ofta de vuxna karikatyrer - snälla, bullbakande curlingföräldrar som bakar bullar och skjutsar överallt utan att ställa frågor. Eller elaka, själviska vuxna, endimensionella skurktyper. Eller löjliga bifigurer.

En av de finaste skildringarna av relationen mellan vuxen och barn finns i den avslutande delen i Åhus trilogin. Här är det Simona som är huvudpersonen –Billies gamla bästis från tiden då hon bodde i Kristianstad. Men även Simona har kopplingar till Åhus, där bor hennes mormor. Det står snart klart att det spökar i mormors hus. Simona får en bandspelare av mormor där hon spelar in röster som ingen annan kan höra. Någon viskar efter hjälp i Suckarnas rum … Och de tunga stenstatyerna utanför mormors hus har börjat att röra på sig. Samtidigt är mormor döende och Simona har inte lång tid på sig att lösa mysteriet och utföra mormors sista önskan. Hon tar givetvis sina vänner Billie och Aladdin till hjälp.

Det känns sorgligt att Kristina Ohlsson inte tänker återvända till Åhus, för att följa hur det går för Billie, Aladdin och Simona, för visst måste det finnas fler små spöken som behöver hjälp på den skånska landsbygden?

Något som är tidstypiskt för Åhus trilogin är att spökena i första hand inte är hotfulla, utan ofta andra barn som behöver hjälp. Något som är populärt i mysterieböcker för barn i Sverige idag. Barnen får känna sig stora och starka medan de hjälper ett barn från en annan tidsålder, med ett problem som inte tidigare har kunnat lösas. Det som är annorlunda behöver inte vara ett hot –det kan vara möjligheten till att få nya vänner!