 |
| Järnprovet inleder en ny serie. |
Holly Black, Cassandra Clare
Järnprovet
Serie: Magisterium (del 1)
Översättning: Lottie Eriksson
Bonnier Carlsen
Om du har gått och längtat efter en ny Harry Potter serie så kan denna serien vara svaret på dina böner. Två av Amerikas mest kända och framgångsrika författare har slagit sina magiska påsar samman, för att skapa en serie med fem delar om tre barn, två killar och en tjej, som ska gå fem år i en magisk skola för att lära sig behärska - och utveckla - sina magiska talanger. Givetvis finns här också en Lord Voldemort karaktär.
Ett stort fantasy samarbete inleds
Holly Black och Cassandra Clare behöver egentligen ingen närmare presentation för de som redan är frälsta på amerikansk science fiction.
Holly Black är bland annat känd för den framgångsrika Spiderwick-serien och Cassandra Clare för The Mortal Instruments-serien. Båda deras verk har blivit filmatiserade och båda har valt att flytta fantasyn till sin egen hemmaplan: Amerika. Spiderwickutspelar sig bland fantasivarelser i en amerikansk skog, vid en amerikansk småstad, The Mortal Instruments, med trollkarlar, vampyrer och varulvar, utspelar sig i Amerikas största stad: New York. Storstadsdjungeln har därmed ersatt sagoskogen som fantasyplats.
Serien om Magisterium är Hollys och Cassandras första samarbete. Man kan likna det vid den svenska Engelsforstrilogin(Cirkeln, Eld, Nyckeln) --- med två författare kan manuskriptet berikas, när de båda författarna skickar det mellan sig. Eller så kan det bli luckor i handlingen, om man tänker på olika saker och inte följer excellarken.
Sarah Hunt dör i Ismassakern
Huvudperson i Järnprovet är Callum Hunt. Boken börjar när Callum är en liten bebis och alla runtom honom, inklusive hans egen mamma, dör i massaker, i trollkarlarnas historieböcker kallad Ismassakern. Den onde trollkarlen som utfört Ismassakern kallas för Dödens fiende eller kort och gott Fienden. Han är kaosmagiker och heter egentligen Constance Madden, men han är kort och gott seriens Lord Voldemort, för att dra en första Harry Potter parallell.
En bebis är enda överlevande
Callum Hunt, som ende överlevande, räddas av sin traumatiserade pappa, Alistair Hunt, och lovar sig själv att alltid hålla pojken borta från magi. Allt trollkarlar håller på med är ju politiska intriger, krig och mord, anser Alistair.
Boken gör ett tidshopp, Callum är plötsligt tolv år och ska göra inträdesprovet till Magisterium, magikernas skola, som ligger under jorden, och som vanliga människor inte har en aning om.
Callum har hela sitt liv gått i vanlig skola bland vanliga människor och misslyckats på vanliga prov. Dessutom har han aldrig gått på en enda gympalektion. Eftersom hans ena ben krossades vid Ismassakern har han ett intyg som ger honom ledigt från idrotten.
Hur svårt kan det vara att misslyckas?
Callum koncentrerar sig verkligen på att misslyckas. Del ett av provet består av obegripliga frågor och man ska ringa in alternativ A B C D eller E. Callum oroar sig för att han kanske ska ringa in rätt svar av misstag. Han har ju ingen aning om vad som är rätt svar … och så lyckas han få sin magiska penna att explodera innan han ens ringat in ett svar.
Callum får full pott för trollkvinnan som haft prov ett. Aldrig förr har någon lyckats få en penna att explodera med hjälp av trollkraft! Nästa prov har med idrott att göra, så Callum förlitar sig på sitt intyg som säger att han slipper. Men trollkarlar bryr sig inte om intyg från skolsyster i den vanliga världen. Och Callum sätter eld på bollen. Av misstag.
När Callum ska försöka få ett papper att INTE levitera (han anstränger sig verkligen att misslyckas) lyckas han istället klistra fast det i bordet, så att ingen kan få loss det. Även det fjärde provet, som mäster Rufus håller i, innebär ett spektakulärt misslyckande från Callums sida. Men det är den typen av misslyckande som visar upp att han har stark trollkraft. Och mäster Rufus minns att han undervisat båda Callums föräldrar och de hade båda högsta möjliga poäng på Järnprovet. Mäster Rufus, den äldste av magikerna, blir den som får välja lärlingar först. Han väljer Aaron, Tamara och Callum.
Flyktplaner med känslomässiga förhinder
Callums pappa är helt förstörd över att förlora sin son till den underjordiska skolan Magisterium, och Callum tänker först försöka fly därifrån … Men sedan upptäcker han att han trivs. För fösta gången i sitt liv har han vänner, han gillar Aaron och Tamara och de ställer alltid upp för honom. Vad har han att se fram emot i den vanliga världen? Gå tillbaka till vanlig, tråkig skola, bli mobbad, aldrig vara med på idrotten, aldrig ha några vänner … och vem vet, som trollkarlslärling kanske han kan lära sig sväva och sedan flyga … då spelar det ju ingen roll att hans ena ben är förstört?!
En Harry Potter-trio som ställer upp för varandra
Magisterium har en hel del gemensamt med Harry Potter serien. En trio bestående av två killar och en tjej, som snart ska bli tonåringar, går på magikerskola tillsammans för att lära sig behärska och kontrollera sina krafter och samtidigt finns det ett hot från Fienden och någon spion, sympatisör eller infiltratör bland elever eller personal på skolan. Callum Hunthar liksom Harry Potter sin egen Draco Malfoy som ständigt retar honom, här heter han Jasper de Winter och liksom Harry Potter har Callum Hunt en profetia som hänger över honom --- fast den gäller även Aaron och Tamara. Aaron är blond, trevlig, lättsam, bra på sport och populär --- som en kombination av “high school jock” och Ron Weasley. Tamara är seriens Hermione Granger, mörk, smart och vill ha bäst poäng på precis allt.
Naturen lyser med sin frånvaro
Men det finns också skillnader. Medan Hogwarts ligger i Skottland och naturen och landskapet är“totally breathtaking” utspelar sig Magisterium under jorden och man blir väldigt trött på samma tunnlar och grottor under en flygplanshangar hela tiden. Det finns ingen intressant natur, inga spännande mytologiska kopplingar, inga kentaurer och inga stjärnbilder … Och hur kommer det sig att inte eleverna lider av D-vitaminbrist? Det finns inte heller så många intressanta personer, eftersom varje mästare bara väljer några lärlingar, som ett slags amerikansk elitism, efter att folk slagits ut i de inledande testerna, och på Hogwarts fick ALLA gå, bara de hade någorlunda anlag, (i den amerikanska skolan skulle inte Neville eller Hagrid någonsin kommit in) utan att göra några prov och det innebär att det blev stora klasser med massor av personer och intriger, inte bara tre, fyra lärlingar i varje grupp.
Inte grundat i internatskoletraditionen
Harry Potter serien drog också på en stark engelsk internatskoletradition i litteraturen, där god mat, midnattsfester, bus och upptåg, olika “hus” poängsystem, fejder och vapen spelar en stor roll. Liksom sport. Här finns inte något sånt alls. Inte heller några roliga affärer att handla böcker, godis och trollstavar i … eller någon skolutflykt till Hogsmeade. Eller skolturneringar i quidditch eller någon annan sport. Här finns ingen sport, inga skolutflykter och inga chokladgrodor med samlarkort, och man behöver inga böcker och inga trollstavar. Man behöver tydligen inte heller kunna latin, eller botanik, eller kemi, det räcker att tänka på något av de fyra elementen och så kontrollerar man det. På så sätt blir Magisterium Järnprovet mer likt Vampire Academy där det också fanns fyra element som de magiska vampyreleverna skulle lära sig att hantera, och så det där femte hemliga elementet som bara extra speciella personer kan hantera … I Vampire Academy är det Lissa som visar sig vara en andemagiker och speciellt värdefull, i Magisterium väntar man sig att det är Callum Hunt som ska vara den utvalda speciella kaosmagikern … men fullt så enkelt är det inte.
Ironiska vändningar
Holly Black och Cassandra Clare spelar mycket noga på att alla vet hur “det brukar vara”. Från Star Wars och Sagan om Ringen till Harry Potter och Game of Thrones. Men här finns det vändningar. Ofta ironiska och humoristiska, men även några allvarliga, som visar att man inte kan döma efter första ögonkastet. Callum Hunt är snabbt säker på hurdan Aaron är, och Tamara, och Jasper, och Drew, och gissar saker om deras personligheter och hemförhållanden, men han har fel varenda gång. Han kanske borde försöka med tankeläsning som extra tillval??
När det gäller långa serier är det alltid tillfredställande att få ett slags delslut. Någon mindre skurk avslöjas och förintas, medan det stora hotet finns kvar. Det ska bli intressant att se hur Holly Black och Cassandra Clare har tänkt sig gå vidare med den här serien. Slutet på den första boken är så smart, roligt och spännande, både driver med och överträffar många fantasy klichéer, att det kan bli svårt att överträffa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.