 |
| En härlig deckare i femtiotalsmiljö! |
Den bittra pajens sötma
Lind&Co
När vi möter deckaren Flavia de Luce är hon bakbunden och övergiven. Överraskad av två överfallare. Men ... Det visar sig snart att Flavia är elva år, överfallarna är hennes båda systrar, och Flavia planerar snart en hämnd. Hur vore det t.ex. med ett förgiftat läppstift, för att ge utslag?
Flavia är intresserad av kemi och läser gärna böcker av Poe och Trollope. Hon är den typen av supersmarta unge som förmodligen vore outhärdlig att träffa i verkliga livet, men i bokform är hon utmärkt sällskap.
När Flavia hittar en död kropp är det första hon känner inte skräck, utan nyfikenhet. Det här måste utforskat! Flavias utforskningar går Scotland Yard på nerverna, men hon känner att hon måste lösa fallet. Inte minst eftersom hon misstänker att mordvapnet är en förgiftad paj ... och dessutom blir familjens äldre familjemedlemmar misstänkta för mordet!
Den här boken är superrolig, kanadensiska Alan Bradley skriver mer brittiskt än britterna, och har skapat ett slags sagolandskap i ett England där det ständigt är femtiotal och en idyllisk, förfallen lantdlig miljö är prefekt för en elvaåring att cykla runt i, likt ungarna i Enid Blytons femgänget. Idag skulle barn aldrig släppas fria på det sättet, folk oroar sig för pedofiler och mördare och bilister och långtradare ...
Den bittra pajens sötma är som en hyllning till de engelska deckarnas guldålder och den är en ren fröjd att läsa!
Om Agatha Christie någonsin hade skrivit om Miss Marple som elvaåring, hade boken kunnat se ut så här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.