Dödlig besatthet - Nora Roberts levererar läcker HItchcock pastisch

Thillerns mästarinna är tillbaka!

 

Det finns fler fönster än de mot gården!

Nora Roberts

Dödlig besatthet

Originalets titel: The Collector

Översättning: Carla Wiberg

Albert Bonniers förlag

 

Lila Emerson älskar sitt jobb. Det innebär resor, miljöombyte och inspiration - och en slant i kassan -medan hon samtidigt skriver på sina framgångsrika fantasy romaner som handlar om en tonårig, kvinnlig varulv. Som alla författare vet: att försörja sig på skrivandet är svårt och att hitta ett jobb där du får tid över att skriva är också svårt.

Varulvsförfattare som husvakt

Lila har löst dilemmat på ett elegant sätt. Hennes nisch är att passa folks hem när de är bortresta. Katter, hundar, akvarium, krukväxter, trädgård, eftersändning av post … allt tar hon hand om. Och dessutom skrämmer hon bort inkräktare genom att det ser ut som att familjen är hemma. Hon har flera stamkunder som bokar in henne.

Kilderbrands är nya kunder. De har en fantastiskt fin våning, massor av krukväxter och en kärvänlig katt som heter Thomas.

Utsikten är magnifik och Lila tar fram kikaren och tittar på de som bor i skyskrapan mittemot. Det blir en rutin, varje morgon och varje kväll. Det är inspirerande, tycker Lila, och hon hittar på historier om alla som bor i huset. En kväll kommer Lilas bästa vän Julie över och tillsammans äter de för många cupcakes.

Dödlig utsikt

Hög på socker kan Lila inte sova. Klockan är över två på natten och hon plockar fram kikaren för att fortsätta titta på livets teater i huset mittemot. Den blonda kvinnan på fjortonde våningen blir misshandlad av en man (hennes pojkvän?) och Lila ska precis ringa 911 när blondinen far ut genom fönstret. Det är inte längre fråga om misshandel. Det är nu fråga om mord. Och Lila är enda vittnet …

Nora Roberts böcker har sålts i över 400 miljoner exemplar över hela världen och hon har kallats Amerikas favoritförfattare av The New Yorker. Man förstår varför när man läser Dödlig besatthet. Här är en författare som finslipat dramaturgin till fulländning. Dödlig besatthet är den typen av thriller som lätt får läsaren att ligga sömnlös.

Snygg Hitchcock pastisch

Början av romanen har en snygg blinkning till Hitchcocks Fönstret mot gården och Lila och Ashton till och med diskuterar James Stewart. Men det finns stora skillnader mellan Lilas och James Stewarts karaktärer.

I Fönstret mot gården spelar Stewart en fotograf som lever på att fotografera, att iaktta, och han är en sann voyeur - han är mest intresserad av det han kan iaktta inte av det som utspelar sig i hans eget liv, på hans egen sida av kikaren.

Lila är hans raka motsats. Hon deltar mycket aktivt i livet, hon är författare, har stor empati och inlevelseförmåga och charmar alla människor direkt.

Hennes sätt att författa är att vara intresserad av människor, inte att avskärma sig från dem.

Världen som en scen

Dessutom har fönster förändrats sedan Hitchcocks dagar. Förr var det fönster mot gården. Nu är det jättestora fönster överallt, folk lever som i upplysta akvarium, och man kan förstå Lilas sätt att se på saken: allt är som en stor scen.

Som Shakespeare sa” The world is a stage and the men and women in it merely players”.

Det finns många “players” på scenen i Dödlig besatthet. Thrillern utvecklar sig till en regelrätt konstdeckare och en jakt på ett ovärderligt Fabergé ägg. Och ja, den intrigen överträffar den i Pinocchios näsa (som också handlade om mördande värdefull konst.)

Konst, Toscana och läckra cupcakes

Dödlig besatthet håller spänningen på topp och Lila Emerson är en engagerande hjältinna. Dessutom är det lätt att gilla hennes vänner: den frispråkiga Julie, som jobbar på galleri, konstnären Ashton och bagaren Luke. Romanen har den bieffekten att man blir väldigt sugen på muffins, eller cupcakes, och på att resa till Toscana. Men man blir definitivt inte sugen på ägg! Däremot låter Lila Emersons varulvsböcker väldigt bra. Nora Roberts kanske ska skriva den serien på riktigt? Nora Roberts har i alla fall överträffat sig själv med Dödlig besatthet! Och det vill inte säga lite!