SCEN: The Play That Goes Wrong - Världens roligaste pjäs på Lorensbergsteatern!

Regi: Sven Melander
Titel: The Play That Goes Wrong
Manus: Henry Lewis, Jonathan Sayer och Henry Shields.

Översättning. Sven Melander

Medverkande: Andreas T Olsson, Niklas Jönsson, Cornelius Löfmark, Susanne Thorson, Sanna Persson Halapi, Robin Stegmar, Robert Rydberg, Simon "Chippen" Svensson  m.fl.

Plats. Lorensbergsteatern

Spelas: torsdag- lördag, t.o.m. 15 december

The Play That Goes Wrong. Världens roligaste pjäs! Humorns motsvarighet till Agatha Christies The Mousetrap - världens mest framgångsrika deckardrama på teaterns tiljor! The Play That Goes Wrong har fått otaliga priser och gjorde stor succé i England, där den fortfarande spelas på Londons West End. Den brittiska succén följdes upp med en ännu större succé på Broadway - alla skådespelarna från originaluppsättningen var med, och filmregissören J. J. Abrams debuterade som teaterproducent. Ännu fler priser håvades in och sedan följde otaliga uppsättningar överallt i resten av världen. 

The Play That Goes Wrong har översatts till över tjugo språk och har gjort succé i Kina, Brazilien, Indien, Sydafrika, Spanien, Grekland, Israel, Ungern, Polen, Frankrike, Italien, Island, Tyskland, Holland, Belgien, Mexiko, Argentina, Uruguay, Turkiet, Nya Zeeland, Hong Kong, Singapore, Filippinerna ...

Bästa humorn sedan Buster Keatons glansdagar!

Nu är det premiär för detta humoristiska mästerverk på svenska! För översättning och regi står ingen mindre än Sven Melander och han har verkligen lyckats fånga essensen i hur man gör ett lyckat misslyckande på scenen. Han har dessutom varsamt försvenskat denna brittiska humorpärla.

Nyckeln till pjäsens framgång ligger mångt och mycket i den fysiska komedin, så här roligt har ingenting varit sedan Buster Keatons glansdagar inom stumfilmen! Fysisk komik behöver som bekant inte översättas till olika språk, det räcker bara att mjölka situationerna för allt vad de är värda! Fortfarande räknas Buster Keatons stunts som världens farligaste (som att låta en flera ton tung vägg falla, och lita på att han skulle överleva i det lilla fönsterhålet!). Sånt tänker man på som flyktigast när kulisserna faller i The Play That Goes Wrong och med nöd och näppe undgår att krossa de stackars skådespelarna! Och vilken komisk fysisk briljans det är att hålla sig kvar på ett allt mer sluttande golv och rädda rekvisitan, samtidigt som man levererar sina repliker!

Fysisk komik med Cornelius Löfmark, Robin Stegmar och Robert Rydberg.

På jakt efter flyende hund och Duran Duran ...

Jag har aldrig förr sett folk skratta så mycket och så intensivt under en föreställning! (I ett par fall övergår skrattet till en halvtimmes skrattgråt, pausen behövs verkligen i denna pjäs, bara så att man ska hinna andas!). Jag har aldrig förr sett folk skratta så mycket och så intensivt FÖRE en föreställning! För kalabaliken börjar redan innan pjäsen (kom i god tid för att inte missa det roliga!). Två scenarbetare springer runt och jagar en försvunnen hund i publiken, och en av dem letar dessutom efter sin Duran Duran CD. Scenarbetarna försöker laga en spiselkrans som inte vill hålla sig uppe (en person i publiken tas till hjälp) och de byter ut en irriterande tavla som ramlar ner hela tiden. Den andra tavlan har ett helt annat motiv och får en helt annan mening i pjäsen!

I den här svenska versionen av The Play That Goes Wrong så är det amatörteatersällskapet Tekniska Högskolans Studentkårs Teaterförening, THST, som sätter upp kriminalpjäsen The Murder on Haversham Manor.
"Vi har översatt The Murder on Haversham Manor till Mordet på Haversham Manor", påpekar Andreas T Olsson förnumstigt i sitt hälsningsstal till publiken.
Andreas T Olsson, känd från Dramaten, spelar konstnärlig ledare och pjäsens regissör (i själva pjäsen) och han har dessutom huvudrollen som detektiven, kommissarie Carter, i Mordet på Haversham Manor.

Ghost möter The Mousetrap i riktigt fyndig deckargåta!

Ja, det blir mycket meta-kul i The Play That Goes Wrong! Skådespelarna spelar både studenter och roller i pjäsen. Vilka de är privat, bakom rollerna, skymtar till då och då. Andreas T Olsson är den konstnärlige studenten som så gärna vill ha erkännande och som så gärna vill att allt ska gå bra. Hans panikartade blick har ingenting med kommissarierollen att göra!
Robert Rydberg spelar kompisen som är något mindre engagerad och ibland glömmer sina repliker och ifrågasätter meningen med allt (mitt i handlingen), men som är helt oslagbar när det gäller fysisk komik. Cornelius Löfmark spelar skådespelar-wannabeen som smilar för mycket för publiken och ser så lycklig ut i sina roller --- även när han ska spela mördad! Vi känner alla någon sådan ... "Titta på mig! Jag är på scenen! Jag är så lycklig!" Leendet viker aldrig från hans ansikte! Det finns två kvinnliga huvudrollsinnehavare, Susanne Thorson och Sanna Persson Halapi, och de scener där de delar på samma roll är obetalbart roliga. Ljudkillen (spelad av Chippen) sätter då och då på Duran Duran istället för den dramatiska deckarmusik som han förväntas spela, enligt manus.

Liket i Biblioteket är på glid ... 

Den fiktiva kriminalpjäsen Mordet på Haversham Manor innehåller faktiskt en riktigt bra deckargåta som är lite inspirerad av den framgångsrika filmen och musikalen Ghost och mycket inspirerad av Agatha Christies The Mousetrap. Slutet rum, insnöade misstänkta, trassliga kärleksaffärer, förskingring, förgiftade drinkar, ett mystiskt testamente, en ännu mer mystisk näsduk med ett monogram på, och massor av olika motiv för mord ...

Felaktigheter framförs med klanderfri perfektion!

Så mycket går fel! T-Gul serveras istället för whiskey, Liket i Biblioteket håller på att ramla ner och krossa kärleksparet under honom, rekvisita blandas ihop eller försvinner, en medlem i teatersällskapet får agera sin roll inifrån ett golvur, hissen går sönder, hunden hittas aldrig, det hemliga testamentet försvinner på riktigt, ledtrådarna i tavlan går inte att finna och det finns aldrig någon spiselkrans att lägga saker på ...

Man ska inte avslöja vem mördaren är, eller poängen på slutet av The Play That Goes Wrong!
Men det kan i alla fall avslöjas att publiken är helt lyrisk och en besökare påpekar att pjäsen har en sådan bra sensmoral: "Det behöver inte vara perfekt! Det är så mycket roligare när det blir lite fel!".

Ja, det är så sant som det är sagt! The Play That Goes Wrong uppför det felaktiga med klanderfri perfektion! Det här är femstjärnig humor som förtjänar att inte missas på sin Sverige-debut!

BG