Helen Brown - Katter och döttrar - De kommer inte alltid när man ropar

  

                

Charmig bok om författarliv, katter och buddhistmunkar i Australien

Ett par av världens bästa kattböcker är skrivna av en hundmänniska. Ironiskt, men sant. Helen Brown skrev en världssuccé när hon presenterade Katten Cleo.
Ibland kommer man över en roman som obevekligt stannar i medvetandet. Just en sådan roman är Katten Cleo - hur en kaxig katt hjälpte en familj att läkas. En sann historia, skriven av Nya Zeeländska författaren Helen Brown. Sonen Sam dör i en bilolycka innan sin nionde födelsedag. I födelsedagspresent skulle han få en kattunge - Cleo.

 

---

Helen Brown känns som en gammal god vän. Hennes kamp mot cancern är hjärtskärande. Men hon är hela tiden en vän med kämpaglöd och humor

Helen Brown
Katter och döttrar - De kommer inte alltid när man ropar

ISBN: 9789176292334
Översättning: Ann Margret Forsström
Förlag: Bokfabriken

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Detalj från omslaget

En historia om en helande, svart katt

Cleo levereras ändå, och helar familjen. Alla är knäckta av Sams död, lillebror Rob har slutat le och till och med hunden är deprimerad. Cleo älskar alla, blir älskad av alla (även hunden) och får alla att dra på smilbanden igen. Och samtidigt massakreras alla sockar i hela huset.
Boken följer hela Cleos liv, och hon får vara helarkatt många gånger. Bland annat när Rob som vuxen får cancer.
Cleo blir 24 år. Katter och döttrar tar vid där Katten Cleo slutade. Cleo har varit död i sex månader och Helen Brown håller fortfarande på med sitt sorgearbete. Cleos död var ännu en länk till Sam som försvann. Rob uttrycker det kärnfullt: nu är det bara vi kvar som minns Sam. Helens nye man minns honom inte, inte heller de båda döttrarna.
Den gamla katten väljer ut den nya
Men Helen Brown är inte menad för ett liv utan katter efter Cleo. En förnumstig granne påpekar att den förra katten väljer ut den nya katten (så det finns en andevärld för kattguider?) och så småningom har familjen Brown fått en ny katt. Som också får jobba som läkekatt. Denna gång är det Helen Brown själv som drabbas av cancer och inte blir det bättre av att Lydia, den äldsta dottern, struntar i detta och åker till Sri Lanka, där det är krig, för hon vill bli buddhistnunna och hjälpa föräldralösa barn. Det är finare att hjälpa folk på Sri Lanka än hemma i Australien, eller hemma i det egna hemmet. Alla har träffat minst en Lydia i sitt liv. Som inte ser bjälken i det egna ögat utan som vimsar efter sandkorn över hela världen. Ju längre bort hjälpoffrena finns, desto högre status.
Helen Brown konstaterar att både katter och döttrar vill ha sin frihet. Men katten kan inte få sin frihet för då blir han överkörd (livslängden på utekatter är ett och ett halvt år i Australien) och den nya katten är inte alls lika smart som Cleo. Hon aktade sig för bilar. Den nya, Jonah, tror att man ska ligga under dem.
Ny katt – ny personlighet – nya utmaningar
Ja, man har lättare att ta Cleo till sitt hjärta än Jonah. Han är mest jobbig. Precis som det var lättare att gilla Helen Browns söner som figurerade i förra boken, än döttrarna, i den här. Visst, en av dem verkar vettig, men den andra är den där typen av überreligös människa som är väldigt, väldigt jobbig. Ett sådant där fall där själviskhet maskeras med självuppoffring och kryddas med självgodhet.
Efter fem år inser Lydia att klosterlivet inte är för henne och att hon slängt bort hela sin ungdom. Alla andra har utbildat sig (hennes bästis har blivit läkare), haft pojkvänner, sminkat sig och gått ut och haft roligt. Hon inser att hon kastat bort fem år av sitt liv "när jag kunde haft roligt istället" för ingenting. Snabbt slutar hon med Yoga och sekondhandkläder och går istället in för märkeskläder och kashmir (som katten älskar) och slutar säga till familjen att de aldrig ska gå på opera och konsert för de borde ge bort pengarna istället och följer med istället.

Torrt vardagsliv och jobbet med att skriva en bestseller

Men. Man får träffa Rob igen, det är ett stort plus med boken, och man får höra om när boken Katten Cleo skrevs. Helen Brown beskriver också vardagslivet i Melbourne med stor träffsäkerhet. Det finns små barn som aldrig sett eller hört regn, vatten ransoneras stenhårt, ett glas för att borsta tänderna, duschen tar man i en balja så man kan spara vatten till trädgården (och få ryggskott när man bär ut baljan) ... Samtidigt diskar folk sopor i Sverige och skvätter obekymrat vatten omkring sig, både till högtryckstvätten och gräsmattan och bilen ...
Helen Brown tar också itu med en del fördomar mot buddhister – hon hade alltid trott att de var stora djurvänner, i alla fall tills Lydia tar hem "sin" buddhistmunk och han sparkar iväg katten Jonah så att han flyger all världens väg. Men Jonah får sin hämnd under lunchbönen!

Nio liv med katter

Helen Brown känns som en gammal god vän. Hennes kamp mot cancern är hjärtskärande. Men hon är hela tiden en vän med kämpaglöd och humor. Hon får gärna komma tillbaka med fler böcker. Vem vet, familjen kanske skaffar en ny katt! Uppföljaren till uppföljaren skulle kunna heta Kattungar och barnbarn – dags att spinna vidare.
Katter och döttrar är en skarpt skriven och eftertänksam bok med hög igenkänningsfaktor för alla som älskar djur i allmänhet och livet i synnerhet.

Läs även: Katten Cleo