Chris Judge - Det ensamma monstret

             

 Den långa vägen hem, för att få en vän

“Monster är väldigt stillsamma varelser. De bor ensamma högt uppe i bergen eller långt inne i skogen. De trivs bäst med att sköta om sina vackra trädgårdar, dricka te, läsa bra böcker, promenera i snön, vara ute när det regnar, baka tårtor … och äta tårtor, förstås.”
Det hela låter som beskrivning av en brittisk tant i Midsomer eller en trivsam hobbit i Tolkiens värld. Här är ett monster som hyllar det bekväma, mysiga hemmalivet.

 

---

Det är inte konstigt att priser och hyllningar haglar över den här monsterboken, som träffar helt rätt i en nuvarande monstertrend och är genomgående illustrerad med vackra, klara färger.

 Chris Judge
Det ensamma monstret

ISBN: 9789132167386
Översättning: Lina Jauhiainen
Förlag: B Wahlströms

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Detalj från omslaget

Men för det här monstret är det inte tillräckligt att ha kakan och äta den.


Det har gått inflation på monster i den moderna barnkulturen. Karaktären Dracula i den populära barnfilmen Hotell Transsylvanien 2 klagar på hur mesiga monster har blivit nu för tiden i den moderna barnkulturen. Speciellt motsätter han sig att barnbarnet Dennis gillar att titta på "Kakie the Cake Monster" i TV. Kakie som jämt bakar tårtor och äter tårtor och delar med sig av tårtor ... Eftersom "a true monster always shares". Dracula gnisslar sina vassa tänder av ilska. Monster är inte alls tårtälskande varelser och monster delar inte med sig! hävdar han. Man kan undra vad Dracula hade fått ut av Det ensamma monstret av Chris Judge.


Först och främst hade han gnisslat sina vässade hörntänder över hur tandlöst monstret är, sedan hade han kommit med invändningar mot alla dess tårtor som monster förknippas med nu för tiden. Men här kan han i alla fall inte invända något mot att monstret delar med sig av tårtan. För det stackars monstret har ingen att dela med sig till, han är så ensam


Det ensamma monstret gör slag i saken. Han måste hitta en vän! Efter att ha gått genom skogen, snubblat ner för berget, tagit sig över en farlig flod, klättrat ner för ett brant stup, hoppat ner från ett högt vattenfall och smugit genom en mörk grotta, och alla de andra familjära hindren som finns i Harry Potter böckerna, så kommer han så småningom fram till havet. Sedan, efter havet, kommer mer land, och en stad med människor. Människorna blir hans vänner och monstret flyttar in i en park och gör den lika vacker som sin egen trädgård. Men fortfarande är monstret ensamt.


Han är inte nöjd med människor som vänner, han vill ha fler monsterkompisar. Han går ut i radio, tidningar och TV och berättar om sitt sökande. Inte ett enda monster kommer till parken. Monstret får hemlängtan och promenerar hem igen till sin egen trädgård ... och se, där finns alla världens monster! Och de har en stor tårta som de kan dela med sig av! De startar inte något monsterhotell tillsammans, men de fixar i alla fall monsterdisco och det är alltid en början. Monstret är inte ensamt längre!


Historien om det ensamma monstret påminner om den klassiska gamla legenden om mannen som letade efter en skatt och reste iväg och letade överallt, och sedan kommer han hem igen och gräver i sin egen trädgård och där finns skatten.

Hemma bäst. Men kanske är det resan som gör att mannen/monstret till sist hittar "skatten" hemma i sin egen trädgård.


Det finns också en anda av Tove Janssons muminvärld och Vem ska trösta knyttet? i Det ensamma monstret. Här finns ensamhetstemat, de klara färgerna, glädjen över växterna och naturen, förundran inför havet, längtan efter samhörighet och sökandet efter en vän. Det är nästan bara flaskposten som fattas. Men här finns inte det ensamma monstret Mårran med, eftersom det är det ensamma monstret själv som vi får följa.


Chris Judge själv bor i Dublin och är illustratör, grafisk formgivare och konstnär. Hans bilder har visats i tidningar, tidskrifter och på utställningar över hela världen. 2011 debuterade han som barnboksförfattare med Det ensamma ... monstret som nu, 2016, kommer ut på svenska, och han belönades med The Irish Children's Book Award.

Mitt i prick med ett monster!
Det är inte konstigt att priser och hyllningar haglar över den här monsterboken, som träffar helt rätt i en nuvarande monstertrend och är genomgående illustrerad med vackra, klara färger. Massor av orange och blått. Monstret själv är som en svart siluett, liksom alla monsterkompisar, och det inspirerar till att klippa ut ett eget monster i svart papper och leka med. Vad säger jag, ett ?! Flera så klart, så att monstret inte ska känna sig ensamt!!!