Korten på bordet
--- Ett mästerligt
kammardrama, med mord, bridge och Ariadne Oliver
Agatha Christie
Korten på bordet
Originalets titel: Cards on the Table
Översättning: Eva Sandberg
ISBN: 9789188171757
Bookmark förlag
Mr Shaitana är känd som en överdådig värd och en extravagant festarrangör.
Men han tycker också om att skryta om sina exklusiva samlingar. Han bjuder in
Hercule Poirot för att se sin senaste samling, som han är mycket stolt över.
Farligare samling än mordvapen
Poirot antar att det gäller mordvapen, men Mr Shaitana påpekar att han
bara samlar på de bästa föremålen av sitt slag. Nämligen mördarna själva. Mördare
som aldrig blivit dömda: “De brottslingar som för ett angenämt liv och som
aldrig den minsta misstanke snuddat vid. Medge att det är en roande hobby!”
Hercule Poirot tänker på ett annat utryck och uttrycket är inte “roande”.
Han är snarare oroad. Och Poirot har all rätt att varna Shaitana för den nya
hobbyn, för under middagen då Shaitana
ska visa upp sina nya samlarobjekt blir Shaitana nämligen mördad.
Den excentriske värden som leker med döden
Den excentriske värden och de udda gästerna och leken med döden är ett
tema som fungerat väl gång på gång i världslitteraturen --- som t.ex. i Doctor Fisher or The Bomb party, av
Graham Greene, inspirerad av Korten på bordet. Shaitana har samma sätt
som Doctor Fisher att retas med de inbjudna, och även här är det med livet som
insats.
ABC-morden innehåller “trailern” till Korten på bordet
Korten på bordet har en genialiskt konstruerad intrig som bland annat
inkluderar ledtrådar gömda i ett parti bridge - något Hercule Poirot diskuterade
som varande det perfekta fallet redan i
romanen ABC-morden - men den är
också en av de allra roligaste deckarna någonsin. Mycket tack vare Hercule
Poirots goda vän Ariadne Oliver. Hon är en framgångsrik deckarförfattare som
stundom är mycket trött på sin finske hjälte och hans egenheter, ungefär som
Agatha Christie själv ibland kunde tröttna på sin belgiske hjälte och hans
egenheter. Dessutom har Ariadne och Agatha det gemensamt att de gillar att
mumsa på äpplen när de skriver.
Moderna bilar och framgångsrika deckare
Ariadne Oliver har inte mycket till övers för moderna bilar - hennes omdöme
skulle kunna gälla dagens moderna bilar - författare som drar ut påp handlingen
genom att dra samma intig ett varv till (ett mord till, en kidnappning till) -
vilket är så vanligt i dagens tjocka deckare och långa actionfilmer. De flesta
drar inte samma intrig två gånger utan fyra gånger för att få det tillräckligt
långt och tjockt.
Vad som verkligen spelar någon roll är massor av lik, påpekar Mrs.
Oliver. Någon ska berätta något - vederbörande
blir dödad --- berättelsen blir enformig --- in med fler och fler döda. Okända
gifter, idiotiska förklädnader, flickor som blivit bundna i en källare med
vatten som sipprar in (fast det är egentligen är ett mycket besvärligt sätt att
avliva någon på, påpekar Mrs Oliver) och en hjälte som med en enda hand kan
expediera från tre till sju bovar.
Här lyckad Ariadne Oliver sammanfatta varenda film jag sett de senaste månaderna.
Och det mesta av skönlitteraturen av deckare och thrillers jag läst denna
termin. Inget nytt under solen - eller i bokhyllan. Mrs. Olivers analyser håller
fortfarande.
En välkonstruerad och spännande intrig
Agatha Christie däremot vevade inte samma intrig fyra gånger för att få
till en riktigt tjock bok --- en välkonstruerad intrig räcker över hela
boken och så blir boken alldeles lagom tjock och spännande hela tiden!
Ett klassiskt Poirot citat finns också med i Korten på bordet, gällande
Hercule Poirots inställning till mord.
Ariadne Oliver påpekar att Mr Shaitana inte var någon snäll man (“not a
nice man”) --- och hon har som vanligt helt rätt i sina observationer. Men henens vän, detektiven Hercule Poirot invänder:
“Han var inte snäll … men han var levande och nu är han död, och som jag en gång sade
till honom: jag har en borgerlig inställning till mord. Jag ogillar det.”
Rättvisa för det osympatiska offret
Det finns de som säger att Mr Shaitana fick vad han förtjänade. Men det
hindrar inte Hercule Poirot från att vilja skipa rättvisa. Mr Shaitana förtjänar
också rättvisa, även om han var osympatisk. Men det blir en svår strapats och
det visar sig att av Shaitanas insamlade objekt, de “lyckade” mördarna, är mer än
en beredd att mörda igen …
Ariadne Oliver skulle inte ha kunnat konstruera en mer tillfredställande
intrig - här radas hoten upp och ingen går säker, när korten läggs på bordet.
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.