Svenska prylar - känn dig som hemma!

Klassiker i folkhemmet!

Katarina Danielsson

Svenska prylar - känn dig som hemma!

Historiska Media

                  

 

Svenska klassiker - små historier om stora framgångar blev i sig en stor liten framgång. En härlig bok om saker som “alla känner till” med trivia och kul fakta om varje klassisk sak. Svenska prylar - känn dig som hemma! följer samma charmiga modell. Vad skiljer då en svensk klassiker från en svensk pryl? Varför var Gränna polkagrisar med i svenska klassiker, medan dalahästen är med i svenska prylar? Vad skiljer dem åt? Förutom det uppenbara - att en är en gris den andre är en häst och grisarna är ätbara. Vad gör en svensk klassiker? Vad gör en svensk pryl?

 

Katarina Danielsson säger i sitt förord att det egentligen inte är så mycket som skiljer en svensk klassiker från en svensk pryl. Många prylar är ju redan klassiker. Som Lundby dockskåp, Lisa Larssons Pippi Långstrump figur och Ingmar Stenmarks stickade mössa.

 

Många saker i svenska prylar är små och portabla. Som den svenska kortspelsleken  Öbergs spelkort, korten med “de riktiga” bilderna. Som Bamsetidningen. Som potatisskalaren. Några saker är större, som stiga hockeyspel och taburetten (alltså en pall).

 

Många svenska prylar har blivit kända över hela världen. Som Hasselbladskameran som  fick gratis reklamtid 1966 då Michael Collins under  sin rymdpromenad skrek “Skit också! Jag tappade den! Jag har tappat min Hasselblad!”

 

Detta utrop upprepades i media över hela världen och gjorde märket vida berömt. En “hittelön” på 10 000 dollar utlovades till den som hittade Sveriges första satellit. En lysande reklamkampanj!

 

Fast Michael Collins är inte den ende astronaut som lämnat en kamera i rymden. På Månen lär det ligga en hel hög Hasselbladskameror kvar - utan sina filmrullar ansågs de som onödig barlast på resan tillbaka till jorden.

 

Svenska prylar har också förekommit i amerikanska serier och filmer. Sarah Jessica Parker skuttade runt i svenska  träskor, hippt och korrekt, utan en tanke på att de förr i Sverige var fattigmansskor som när de var uttjänta kunde hamna som ett extra vedträ i brasan. Peter Sellers pratade i en Erikson kobra telefon. Idag är den röda mest populär bland samlare av retroprylar.

 

I boken Svenska prylar finns en bok med - sju sorters kakor. De fanns att hitta, nytryckta av Massolit förlag, på årets Bokmässa. Originalet  kom ut på ICA bokförlag efter att tidningen ICA kuriren utlyst en tävling för att få in läsarnas bästa recept. Över 8000 bidrag kom in och boken kom ut för första gången 1945.

 

Sju sorters kakor var vad man skulle bjuda på. Färre? Snålt. Fler? Du försöker stajla! Lagom är bäst. Och sju är ju ett fint tal i alla sagor.

 

Vilken är den dyraste prylen? Hasselbladskameran? En hel Pippi Långstrump? Vilken är den billigaste? Den billigaste torde vara Wettexduken. Slit och släng. Marknadsfördes till och med som sminkborttagare. Den har kommit en lång väg från uppfinningsdagen i Curt Lindquists kök.

 

Svenska prylar är en fascinerade bok med massor av personliga berättelser kring,  dyra, billiga vardagliga festliga och härliga prylar som vi ofta tar för givet och inte reflekterar så mycket som.

 

Många av prylarna har utvecklats med tiden. Lundby dockskåp går att få i 2000-talets Stockholmsutförande med takterrass och designerkonst. Bamse har skaffat instagramkonto.

 

Men Klippans yllefilt görs fortfarande i ylle. Liksom den gamla hederliga Lovikavanten. Vissa saker kan helt enkelt inte förbättras.

Årets vinnare av Augustpriset!

Årets vinnare av Augustpriset!


Nu är galasändningen över och jag kan konstatera att jag "tippade rätt" i 2 av 3 vinnare.


Årets fackbok blev en av mina absoluta favoritböcker! Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren. Vi är egentligen alla en enda stor familj. Det är vetenskapligt bevisat! Dessutom skriver Karin Bojs lättläst, populärvetenskapligt och medryckande. En bok som förtjänar att få stor framgång, både i Sverige och i andra länder.


Årets skönlitterära bok blev den som "alla" tippade som vinnare. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri har med dunder och brak en gång för alla tagit in thrillern/deckaren i det svenska finrummet. En Snabba Cash Stockholm noir berättelse med hög kvalitet. Wow.


Årets barn/undomsbok: Här hade jag tippat en serie som vinnare. Det är en genre som nu i Sverige har hög kvalitet och som förtjänar att uppmärksammas mer. MEN: förra året skrev jag om att ungdomsboken ofta behandlas styvmoderligt, jämfört med alla fantastiska konstnärliga bilderböcker.Det brukar vara bilderna som vinner. Och ungdomsboksförfattaren är ofta ensam och har bara texten att komma med. Alltså borde man vara mer än nöjd med att en bra ungdomsbok för en gångs skull vann.


Dessutom: alla tre vinnarna har gemensamt att deras böcker handlar om eller kan ses som en antidot till främlingsfientlighet.
För en gångs skull har Augustpriset ett samlat tema i alla kategorier.
Bra jobbat!


Nedan följer Augustpriset.se motiveringar till vinnarna och en bild på alla vinnarna. På bilden syns även vinnaren av Lilla Augustpriset.













Det prestigefyllda Augustpriset har ikväll delats ut i Stockholms Konserthus i följande tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Prissumman i varje kategori är 100 000 kr. Vinnarna får även en bronsstatyett formgiven av Mikael Fare. Lilla Augustpriset har också delats ut. Vinnaren får 15 000 kr. Augustpriset och Lilla Augustpriset delas ut av Svenska Förläggareföreningen i samarbete med PostNord. Augustgalan produceras av Fascinera. Nedan följer de vinnande titlarna och juryernas motiveringar.


Årets svenska skönlitterära bok Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, Albert Bonniers förlagHur dog Samuel och varför? Jonas Hassen Khemiris gestaltning av minnets och vittnesmålens bedräglighet är spännande som en thriller. Men romanen är också en kärlekshistoria och en berättelse om våld, oförlåtliga svek och ekonomins makt. En okonventionell romanstruktur där flera olika röster tecknar porträttet av huvudpersonen. Allt skrivet på en raffinerat nedtonad prosa där de papperslösas och kriminellas skuggtillvaro kolliderar med Solsidan i ett stenhårt och hektiskt Stockholm.


Årets svenska fackbok Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren, Karin Bojs, Albert Bonniers förlagEn ovanlig och allomfattande släktkrönika, där dna ger ny kunskap om européers högst blandade ursprung. Det är en överraskande historia som omsorgsfullt berättas av en enveten journalist med hjälp av den senaste tidens svindlande vetenskapliga framsteg. Sällan har 54 000 år förflutit så lätt och så lärt.


Årets svenska barn- och ungdomsbok När hundarna kommer, Jessica Schiefauer, Bonnier CarlsenEtt år förflyter. Året då Ester och Isak möts. Då Isaks bror, Anton, lockas in i en tillvaro av hat, hakkors och våld. Och en pojke mördas. Jessica Schiefauers ungdomsroman berättar om hur lätt det är att dras med, om önskan att få tillhöra. Lika mycket handlar det om kärlek, om att älska så totalt att kärleken blir destruktiv. Språket är poetiskt, förtätat och flödar fram, likt det vatten som betraktar händelserna. Ett språk slipat med omsorg. För att berätta detta hemska.


Lilla Augustpriset har tilldelats Den på intet vis speciella, Rasmus Bjerkander, LinköpingNovellen Den på intet vis speciella är, trots titeln, genom sin vardaglighet, fina framåtrörelse och väl avvägda språk alldeles speciellt läsvärd. Genom att följa den unga jag-berättaren får vi läsare en inblick i familjens relationsmönster, morfars trädgård och det mest förbjudna spörsmålet – döden. Om Augustpriset Augustpriset är ett av Sveriges mest uppmärksammade och prestigefyllda litterära priser. Svenska Förläggareföreningen instiftade priset 1989 för att belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år.


Tre jurygrupper nominerar sex titlar i kategorierna Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. De 18 nominerade titlarna tillkännagavs under en presskonferens den 19 oktober. Ordförande i den skönlitterära juryn har varit Kaj Schueler, i fackboksjuryn Billy Ehn och i barn- och ungdomsboksjuryn Åsa Warnqvist. Vinnande bok i respektive kategori utses genom sluten omröstning i tre elektorsförsamlingar med sammanlagt 63 personer. Prissumman i varje kategori är 100 000 kr.


Varje vinnare får även en bronsstatyett formgiven av Mikael Fare. I år skickades sammanlagt 461 titlar in till juryerna för bedömning. Till den skönlitterära klassen har 158 titlar från 38 olika förlag skickats in, till fackboksklassen 155 böcker från 54 förlag och till kategorin barn-och ungdomslitteratur 148 titlar från 33 förlag.


Om Lilla Augustpriset Lilla Augustpriset instiftades 1994 av Svenska Förläggareföreningen efter ett initiativ av Posten för att öka unga människors intresse för läsning och uppmuntra till eget skrivande. Priset vänder sig till unga mellan 16 och 20 år och har blivit en plantskola för nya författare. Vinnaren får 15 000 kr. Lektörer sovrar bland de inskickade bidragen och lämnar sedan över sitt urval till en jury, som tar fram sex finalister. Vinnaren utses sedan genom att juryns röster vägs samman med en publik omröstning på augustpriset.se. 557 bidrag anmäldes i år till Lilla Augustpriset.

Ivar träffar en dinosaurie – och en till. Och en till. Och en till.

Diplodocus med taggar.

Ivar träffar en Stegosaurus. Ivar träffar en Tyrannosaurus. Ivar träffar en Diplodocus. Ivar träffar en Triceratops.

 

          

Det finns nu tre lekfulla böcker om Ivar och hans dinoland. Det finns även en pysselbok med dinosaurieklistermärken och ett pussel: Ivar träffar en Stegosaurus. Lisa Bjärbo har skrivit texten och Emma Göthner har illustrerat.

 

Alla böckerna är roliga, korta att läsa, lagom som godnattsaga … Och alla har ett Toy Story Tema. Ni vet, Toy Story filmerna där leksakerna har sitt eget hemliga liv, där de har egna äventyr när barnet har lagt sig. Här kommer dinglandet till liv efter att föräldrarna har nattat Ivar, och Ivar får följa med sina älskade dinosaurer på massor av äventyr. Varje bok avslutas med en sida med dinofakta.

 

Hoppla dino!

Dinoböcker har varit vanligt inom barn och ungdomsböcker i den engelskspråkiga världen - förmodligen för att man har chans att hitta dinosaurieskelett och fossiler. I Sverige har det varit mer skralt med den saken. Men Massor av Dinosaurier, som vann Augustpriset för bästa barnbok, gav ett startskott till även en svensk dinoboksindustri.

 

Förr verkade det vara mer genusneutralt att gilla saker som Dinos, Star Wars och Lego. Nu är det en kille och ans pappa som leker med lego i legofilmen, en legogubbe som är huvudperson i legovärlden (och som ska vinna si drömtjej längs vägen). Star Wars glassen marknadsförs mot killar medan tjejer ska välja Hello Kitty glassen. Och nu Dinos. Dinolandet tillhör också en kille. Till och med i Jurassic Park hade man en tjej och en kille som var dinointresserade. I alla fall innan de blev jagade av en klonad Tyrannosaurus. I den senaste Jurassic World har vi två killar som är dinointresserade. Ett barn och en tonåring. Håller världen på att förvandlas till ett gigantisk Comic Con där bara killar får ha kul? Hoppas inte.

Förr var saker som Lego, Star Wars och dinos för alla. 

Sommar i Stora Skogen och Jul i Stora Skogen

                

Ulf Stark, Eva Eriksson

Sommar i Stora Skogen

Rabén & Sjögren

 

Tomtar finns inte bara på vintern. Tomtar är inget julfenomen. Midsommar är precis lika magisk som julafton.

 

Sommar i Stora Skogen är den efterlängtade uppföljaren till Jul i Stora Skogen. Det här kan ses som en blandning av den amerikanska sagan Trolltyg i Tomteskogen (som kretsar kring tomtar och bröllop) och de klassiska brittiska sagorna, som Brambly Hedge, där vi följer djurens förehavanden året runt (utan tomteinblandning). Här är det kaninbröllop på gång och den lilla tomten övervakar, som skogens självutnämnda präst.

 

 

Men idyllen hotas när ett oväder sveper in över stora skogen. Träden gungar, regnet piskar och skogens djur måste fly för sina liv, ungefär som i Urchin serien, om ekorren som är utvald till att rädda en ö full med djur från en översvämning.

 

Man känner igen det mesta från engelskspråkiga sagor som man läst förr, illustrationerna ser ut som de i Lillasyster Kanin - och Ulf Stark och Eva Eriksson samarbetade även där.

 

Det är intressant att konstatera att när det gällde att importera denna sortens sagor var detta absolut inget fint, det var dålig litteratur, barn skulle skyddas från de antropomorfiska djuren och Astrid Lindgren avfärdade dem som kurre ekorre historier, som förlagschef för det förlag som nu ger ut Stora Skogen böckerna - med kurre ekorre och de andra som antropomorfiskadjur. Precis som Urchin, Brambly Hedge och Trollskogen andra klassiska sagor med djur i huvudrollerna. Till och med Barbro Lindgren skriver om antropomorfiska djur, som den lilla grisen Benny. Precis som i den engelska sagan om den lilla grisen som rymde. Många länder i resten av världen har en lång fabeltradition, och först nu verkar det som om Sverige kommer i kapp och accepterar fantasy och antropomorfiska djur. Men då har redan generationer av barn fått höra av lärare och bibliotekarier och gamla förläggare att de har dålig smak för vad de vill ha att läsa.

Jultips: Läs även Jul i Stora Skogen!

Var kommer maten ifrån?

Madeleine Söder 

Var kommer maten ifrån?

Rabén & Sjögren

 

 

Det finns två kategorier för Augustpris för litteratur för vuxna - skönlitteratur och facklitteratur. En för barnböcker. Oftast vinner en skönlitterär bok. Facklitteratur för barn har svårt att ens bli nominerade. Men OM det hade funnits ett pris för bästa fackbok för barn så hade Var kommer maten ifrån varit självskriven att nomineras till ett pris!

 

Var kommer maten ifrån? är nyfiken, rolig, och sprängfylld med intressanta fakta. Det är aldrig för tidigt att ifrågasätta vad som ligger på tallriken och varför. Det är aldrig för tidigt att fundera över hur kor och höns och bin och andra djur som producerar vår mat egentligen har det.

 

Hur har korna det på bondgården? Hur har bina det i bikupan? Hur tar man hand om höns på bästa sätt?

 

Aron gillar att laga mat och att äta mat. Han är nyfiken på matens väg till tallriken. Han besöker en bondgård ett bageri en hönsgård och förklarar nya begrepp som ekologiskt och närproducerat. Man kan lära sig om fiske biodling och svampplockning.

Boken är helt igenom illustrerad med härliga fotografier, det finns massor av recept och lättförståeliga fakta att ta till sig. Boken är rekommenderad från 3-6 år, men den fungerar bra även för äldre läsare. Charmigt kul!

Svenska klassiker - Små historier om stora framgångar!

Svenska framgångssagor och gripande livsöden

Katarina Danielsson
Svenska klassiker - Små historier om stora framgångar
Historiska Media

Det var polkagrisar som byggde Sverige. Eller i alla fall den vilja att överleva, som skapade dem!
Amalia Erikssons nyblivne make dog i dysenteri. Hela hennes familj, föräldrar och fem syskon, hade dött i koleran. Amalias yrkesmöjligheter under den första halvan av 1800-talet, var starkt begränsade.
Goda grisar för alla gottegrisar
Som änka blev Amalia Eriksson nu myndig och hon startade ett eget företag. Det var på den tiden sällsynt att kvinnor beviljades företagartillstånd, men det var kanske så att borgmästaren Carl Johan Wennberg var väldigt förtjust i sötsaker?  

Amalia bedrev redan en egen liten tillverkning av konfekt till högtidliga tillfällen som bröllop, dop och begravningar. Dessutom gjorde hon små pepparmintssmakande karameller som hon helt enkelt kallade polkagrisar.
En sötsak kallades vid den här tiden för just “gris” --- än idag kan man kalla någon som gillar godis för gottegris eller godisgris.
Amalias företag gjorde succé och de randiga polkagrisarna är en av Sveriges främsta ätbara souvenirer än idag. 1923 gick Amalia ur tiden, nästan hundra år gammal. I Gränna finns en bronsstaty av henne uppförd av dottern Ida.
Gurkkungen Herbert Felix i Eslöv
Svenska klassiker är full av fängslande livsöden och framgångshistorier, ofta med en sorglig kant.
Felix Gurka uppfinns av Herbert Felix, en judisk flykting från Tjeckoslovakien, som jobbar på Salubrin fabriken i Eslöv och han kommer på vad all extra ättika som blir över kan användas till. Men han lyckas inte rädda sin familj. Herbert tar värvning i de allierades arméer men kom fram för sent för att befria dem --- de hade alla dödats i Auschwitz.
Tag det rätta - tag Cloetta!
Svenska klassiker innehåller också berättelserna bakom Kalles kaviar, Gevalia kaffe, Stig Lindbergs löv och Gustavsbergs Berså, Elsa Beskows älskade barnböcker, Svenskt Tenns elefant, Stringhyllan, Mazettis kakao, Brio träleksaker, Volvo, Monark cyklar och vårt mest älskade mellanmål: kexchoklad. Som redan i början av sin karriär marknadsförde sig med hjälp av alpina stjärnor. Än idag åker det alpina landslaget i kexchoklad-inspirerad utstyrsel. Och ja, de verkar ha valt rätt. Ett vinnande kexchoklad!
Att förknippas med sin stad
Många av berättelserna handlar om fascinerande människoöden och om små städer i Sverige. För ofta är det så att en svensk klassiker har betytt mycket. Gränna förknippas med sina polkagrisar, Varberg med Monark cyklar och Eslöv med Felix Gurka.
Pommac, Ramlösa, Läkerol, Solstickan, Slotts senap, Electrolux dammsugare, AGA-spisen, Barnängens barntvål, Liljeholmens stearinljus … ingenting är så enkelt som det kanske verkar, allt har sin historia.
Vackra bilder och klassisk, nostalgisk reklam
Bilderna i Svenska klassiker fördjupar texten och tidsbilden --- hur såg reklam ut under svunna decennier? Hur såg det goda livet ut? Vilka kändisar satsade man på? Lill-Babs, som dricker Gevalia kaffe på 1960-talet, är känd än idag. Kexchoklad förknippas fortfarande med det alpina landslaget och en aktiv livsstil. Mazetti har kvar sina ögon (fast de numera ägs av Fazer). Men Stringhyllan har gått från att vara något billigt för alla, till att bli en exklusiv produkt som ska rotas fram ur historiens gömmor.
Historier om svenska klassiker som i sig har blivit klassiker. En bra historia är del av konceptet. Det är ju det som gör att klassikerna har blivit så älskade över så lång tid!
 

Din tur, Adrian - ett konstverk att bläddra i!

Din tur, Adrian - cirkusdrömmar och en vit hund

 

Mirando Bokförlag har fler ess i ärmen än Sabelles röda klänning. Egentligen önskar jag ett Augustpris för den, men det finns inte för utländska böcker (än så länge). Istället kanske Augustpriset för bästa barnbok går till Din tur, Adrian av Kristin Lidström och Helena Öberg ?! En oemotståndlig bok som håller hög konstnärlig kvalitet, precis som Sabelles röda klänning. Serieformatet är annars ett medium som är styvmoderligt behandlat i prissammanhang (dags att ändra på detta?!). Din tur, Adrian är delvis gjord i serieformat.

 

Lekfull skaparglädje med olika tekniker           

 

Sidor med svartvita serier med fantastiska skuggor och ovanliga, utvalda detaljer varvas med olika uppslag i flerfärg, som var och en av dem är som ett konstverk, i ett modernt, innovativt galleri. Olika tekniker blandas lekfullt och överraskande och vittnar om ren, skär skaparglädje. Boken har också ett cirkustema och lanserades i samband med Bokmässan i Göteborg med en liten cirkusföreställning. Hunden i boken är helt underbar!

 

Flykt, hemlängtan och en röd klänning. Cirkusdrömmar och en fluffig, fin hund. Två vackra böcker med helt olika tekniker och helt olika stämning. Mirando har fått in två fullträffar på samma Bokmässehelg.

Augustpriset 2015 - Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

                  

Nu är det sent!, Emma AdBåge, Rabén & Sjögren

Att man måste gå och lägga sig varje kväll! För ett barn är det extra svårt att somna på befallning. Inte konstigt att man ensamleker i sängen, förhalar, vill ha bok, vill ha kex ... Ett nattomt vardagsrum är också spännande att upptäcka, för lite lättare är det att somna i fåtöljen framför TV:n ...

Emma Adbåge fångar alla dessa stämningar på pricken i sina roliga och träffsäkra bilder. En bilderbok där både nattvandrare och morgonsömntutor kan känna igen sig!

Sammanfattning: Nu är det sent! Det är barnet och den vuxne överens om. Men medan den vuxne tycker det är dags för sömn, tycker barnet det är dags för lek. I skydd av mörkret, och medan klockan går, utforskas lägenheten och en ny värld öppnar sig. Emma Adbåges småbarnsbilderbok är genial i sin enkelhet. Med en djärv, ny stil ger hon oss en okonventionell berättelse om att gå – eller snarare inte gå – och lägga sig. Mycket till sömn blir det just inte. I stället en hyllning till nyfikenheten och kreativiteten. För unga nattugglor.




Omdöme: Det här är som en modern Godnatt, Alfons Åberg! Där läggdags hela tiden förhalas med samma taktik!

Iggy 4-ever, Hanna Gustavsson, Galago           

Iggy går i åttan och hatar sitt liv i största allmänhet. Skolan är tråkig, killarna är störiga och stämningen mellan henne och bästisen Julle blir allt mer irriterad. Till råga på allt går Iggys mobiltelefon sönder och katastrofen är ett faktum.

I Nattbarn, som belönades med Urhunden för 2013 års bästa svenska seriebok, fick vi lära känna Iggy en kantig tonåring som utstrålar lika delar osäkerhet och integritet. Många läsare tog henne till sina hjärtan, och nu får vi äntligen följa hennes vidare öden.

Sammanfattning: Iggys tillvaro är Stockholmsförortens bakgårdar, trasiga mobiltelefoner och vardagsmobbning. I galleriorna driver hon och kompisen Julle omkring och letar efter något meningsfullt. Kläder provar de på skoj, för råd att köpa har de inte. I Hanna Gustavssons seriebok är både ungdomslivet och den omgivande vuxenvärlden perfekt avstämda. Med ett driv i dialogerna och ett både stramt och svulstigt bildberättande fångar hon en tillvaro förankrad i tiden. Och kryddar med en fint gestaltad klass- och genusproblematik.

Omdöme: Jättekul att inte bara en utan TVÅ serieböcker är nominerade till Augustpriset detta år! Serier är en ofta förbisedd kvalitetsgenre och svenska serier går verkligen framåt. Både när det gäller att producera bra grejor för barn/ung och för vuxna läsare.

Alla går iväg, Eva Lindström, Alfabeta            

Berättelsen om Frank som inte får vara med och leka är vacker, vemodig och mångbottnad.  En emotionell berg-och-dal-bana i bilderboksform.

Sammanfattning: Frank får inte vara med. När han kommer går de andra. Så Frank går hem och kokar marmelad av sina tårar. Eva Lindström fångar ensamhetskänslan och sorgen, i en bilderbok som andas avstånd. Människorna är så små i de stora ytorna, miljöerna är upplösta, färgerna melankoliska. Till och med tingen är ensamma. Löv hänger ner som tårar. En bom, ett staket, en återvändsgränd blir barriärer som stänger ute. Inte ett ord, inte en detalj för mycket finns i denna bok, där titeln är nyckeln till det öppna slutet.

Omdöme: Eva Lindström prenumererar nästan på nomineringar till fina priser - hon är liksom den svenska barnbokens svar på Meryl Streep. Eva har illustrerat en lång rad bilderböcker, både egna och andras, som Limpan är sugen, Min vän Lage, I skogen, Olli och Mo" och Vi är vänner. Hon har bland annat tidigare tilldelats Heffaklumpen, Snöbollen och Augustpriset.

Ishavspirater, Frida Nilsson, Natur & Kultur                  

Vithuvud har tagit min syster! Vi måste fara efter och ta tillbaka henne!
Men ingen rörde sig. De såg bort, tittade ner i sina glas, började mumla saker till varandra, och snart var det någon som sa: "Siri, din syster är borta. Så är det med dem som Vithuvud tar. De finns inte mer.

Sammanfattning: I trakter långt borta finns det öar, hav, is. Där bor systrarna Siri och Miki, men där finns också Vithuvud, piraten som rövar bort barn. När han tar Miki måste Siri göra det ingen annan vågar – följa efter. Med ett starkt patos för den lilla människan skapar Frida Nilsson ett vindlande äventyr. Språket är rikt och mustigt. Kylan biter och havet piskar i denna berättelse som lär oss att både det goda och det onda vi gör lämnar spår. Det gäller att välja rätt. Den som inte lyssnar till sitt samvete går under.

 

Omdöme: Det här är en Moby Dick för barn - alltså en framtida klassiker där havet spelar en stor roll. Men det spelar större roll att hitta sig själv.

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer, Bonnier Carlsen         

 Den här sommaren älskar Ester och Isak varandra vettlöst. Den här sommaren kommer deras kärlekshistoria att solkas, falla sönder och återuppstå. Den här sommaren misshandlas en ung pojke till döds vid en stilla insjö. Och Isaks lillebror var där när det hände. Jessica Schiefauers roman är en förtätad och aktuell berättelse om kärlek, besatthet och om våld.

Sammanfattning: Ett år förflyter. Året då Ester och Isak möts. Då Isaks bror, Anton, lockas in i en tillvaro av hat, hakkors och våld. Och en pojke mördas. Jessica Schiefauers ungdomsroman berättar om hur lätt det är att dras med, om önskan att få tillhöra. Lika mycket handlar det om kärlek, om att älska så totalt att kärleken blir destruktiv. Språket är poetiskt, förtätat och flödar fram, likt det vatten som betraktar händelserna. Ett språk slipat med omsorg. För att berätta detta hemska.


Omdöme: Det här är historien om hur lillebror Anton går från vanlig kille till att bli mördare. Gränsen från vanlig till fanatiker är tunnare än vad vi tror. Årets ungdomsbok.

Din tur, Adrian, Kristin Lidström och Helena Öberg, Bokförlaget Mirando

Din tur, Adrian är en vacker konstnärlig bok med härliga cirkusinslag och till sist hittar Adrian en vän där han minst anar det.   

         

Sammanfattning: Adrian har svårt med läsningen och i skolan blir han mobbad. Han flyr bort i fantasier där han är luftakrobat på en cirkus. Men när han träffar hunden Hejdi förändras allt. Någon tror på honom, och plötsligt är tillvaron i färg. I Kristin Lidström och Helena Öbergs mångbottnade seriebok spelar färgen en avgörande roll. Övergången från svartvita serierutor till helsidor i färg speglar Adrians känslor och betonar fantasins kraft. Det suveräna ordlösa berättandet öppnar boken för alla läsare.

Omdöme: Alla de nominerade böckerna är bra (givetvis) men den här boken är min favorit! Det är en bra story, men boken är också som ett konstverk. Man blandar serier, collage, olika tekniker, svartvitt, färg, pratbubblor ... Det här är som att gå in i ett konstverk och man vill vandra runt här ett bra tag tillsammans med Adrian och det härliga hunden Hejdi och hennes cirkusmatte!

Augustpriset 2015 - Nominerade till Årets svenska fackbok

Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren, Karin Bojs, Albert Bonniers förlag

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.
Sedan 1980-talet har DNA-tekniken genomgått en enastående utveckling. Den har revolutionerat såväl kriminalteknikers arbete som biologisk och medicinsk forskning, och har på senare år börjat bidra till ny kunskap inom arkeologi och historia. Till och med släktforskande privatpersoner har börjat använda DNA som verktyg. Med hjälp av små variationer i DNA-sekvensen går det numera att hitta kusiner, sysslingar och bryllingar, och även släktingar som levde för mycket länge sedan - under den senaste istiden och ännu längre tillbaka.
Resultatet av Karin Bojs arbete blev en bok om hennes ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt. Någonstans, någon gång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfader. DNA-trådarna knyter ihop oss alla.

Sammanfattning: En ovanlig och allomfattande släktkrönika, där DNA ger ny kunskap om européers högst blandade ursprung. Det är en överraskande historia som omsorgsfullt berättas av en enveten journalist med hjälp av den senaste tidens svindlande vetenskapliga framsteg. Sällan har 54 000 år förflutit så lätt och så lärt.

Omdöme: Den här boken blev direkt en av mina favoritböcker. En av de bästa svenska fackböckerna någonsin! Smart skrivet, angeläget, medryckande och otroligt spännande! Författaren Karin Bojs var en av de Augustnominerade författare som uppträdde på Bokmässan, hade turen att se henne uppträda tillsammans med Lasse Berg. Två författare som pratar om mänsklighetens gåtor och historia, det kan inte bli bättre! Boken är ett pärlband av visdom. Kul kuriosa: I Grottbjörnens folk borde Ayla och de andra "urmänniskorna" ha varit svarta, medan neanderthalarna borde ha varit ljusa. Mänskligheten hade ju just utvandrat till Europa från Afrika, medan neanderthalarna bott där länge. Och det tar tid att utveckla ljus hud för att tillgodose sig näringen från sparsamt solsken.

Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta, Maja Hagerman, Norstedts                  

Ledaren för världens första statliga rasbiologiska institut 1922-35, läkaren och professorn Herman Lundborg i Uppsala, talade hotfullt om rasblandningens degenererande effekter men fick i hemlighet barn med en kvinna av "fel typ" i Lappland.

Sammanfattning: Berättelsen om det rasbiologiska institutets märkliga grundare i Uppsala och hans betydelse för nazismen är fängslande – och obehaglig. Under många år arbetar han fanatiskt med att mäta skallar och dela in människor i olika raser. Sedan gör han något helt oväntat. Han får barn och gifter sig med en kvinna av en börd som han själv definierat som rasmässigt undermålig. Det är gåtan.

Omdöme: det är kul att läsa den här boken direkt efter Min europeiska familj ... för man ser direkt hur fel rasbiologin har i så mycket. Mycket, mycket obehaglig läsning. Man borde skaffa en tidsmaskin och köra tillbaka några exemplar av Karin Bojs bok. Vi är ju alla en enda stor familj. Med olika inbyggd solskyddsfaktor.

Monster i garderoben. En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates, Johan Hilton, Natur & Kultur

           

Alfred Hitchcocks film Psycho skrämde slag på 1960-talets biobesökare och har med tiden blivit århundradets mest berömda skräck film. För Anthony Perkins, som spelade huvudrollen som mördaren Norman Bates, gick det inte lika bra. I en tid då det offentliga USA såg förrädare överallt, och där många homosexuella sparkades från statsförvaltningen, blev den mammabundne och misstänkt fjollige Norman Bates en ödesdiger figur att förknippas med. Rollen blev en dödsstöt för Anthony Perkins karriär.

Sammanfattning: Vad kan vi lära oss av en psykopat? Mycket, visar den här studien av skräckfilmsikonen Norman Bates, den modersbundne motellägaren, som spelades av Anthony Perkins. För honom innebar rollen som Bates både uppgång och fall. Sida vid sida skildras Perkins och det amerikanska samhällets syn på homosexualitet.


Omdöme: Boken har mycket gemensamt med Käraste Herman och Den sårade divan, båda handlar om vad som ska bedömas som normalt och vad som ska bedömas som avvikande. Men Monster i garderoben innehåller inget nytt om Anthony Perkins, vilket är synd, det är bara som små bitar ut biografier man redan läst och sammanfattningar av kommentatorsspår till Hitchcockfilmer som man redan sett. Det finns väldigt mycket man saknar både när det gäller skildringen av Perkins och av samtiden.

          

Den sårade divan, Karin Johannisson, Albert Bonniers förlag

Vad är galenskap? Eller, rättare sagt, hur ser den kvinnliga galenskapen ut? Vi känner till diagnoser som hysteri, schizofreni och paranoia, men vet mindre om hur dessa diagnoser kan användas av patienterna själva, som roller eller masker. I Den sårade divan undersöker Karin Johannisson växelspelet mellan individ och sjukidentitet, en identitet patienten själv kan ta över, forma och använda. Man kan underordna sig den - eller ta makten över den.
Titeln syftar på Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs. De behåller alla sin professionella identitet livet igenom.

Sammanfattning: Galen, galen, vem är galen? Den kvinnliga normens herravälde får ödesdigra konsekvenser för Agnes von K, Sigrid H och Nelly S. En inkännande läsning av psykiatriska journaler levandegör tre framstående konstnärsöden i kaos, ångest – och förlösning. Periodvis blir sinnessjukhuset som en teaterscen för de sårade, men obändiga kvinnorna.

Omdöme: Den sårade divan är ett inlägg i en debatt som rasat länge. Ramarna för "normal" är snäva för kvinnor och ännu snävare för konstnärligt lagda kvinnor. Gissningsvis kommer den här boken att citeras på kultursidorna i decennier framöver.

Knark. En svensk historia, Magnus Linton, Bokförlaget Atlas

När sveriges riksdag 1978 slog fast att »knark« är främmande för svensk kultur tog ett av samtidshistoriens mest passionerade nationella projekt sin början: bygget av det narkotikafria samhället.

Samma kurs ligger fast än i dag trots att målet ligger längre bort än någonsin, att antalet svenskar med grava missbruksproblem aldrig varit större och att den förda politiken resulterat i en unikt hög narkotikadödlighet i Sverige. Vad var det som gick fel?

Det här är berättelsen om Sverige och knarket, ett både idéhistoriskt och aktuellt gatureportage om missbrukets dödliga dilemman och den svenska narkotikaideologins politiska rötter, aktuella status och sannolika framtid i den globala liberaliseringsrevolution som just nu möblerar om världen.

           

Sammanfattning: Den svenska narkotikapolitikens eftersträvade nolltolerans är i själva verket en hjärtlös idé. Det blir man övertygad om av detta djärva reportage. Den skarpsynta undersökningen skildrar också gripande möten med missbrukare och anhöriga som lämnats i sticket.

Den nya staden. Utvandringen till Amerika II, Lennart Pehrson, Albert Bonniers förlag     

             

Det fanns en tid, i början av det förra seklet, när Chicago var Sveriges andra stad. När alla svenskfödda invandrare och deras barn räknades samman var de fler än på någon annan plats utanför Stockholm.

I Den nya staden - andra delen i Lennart Pehrsons trilogi om utvandringen till Amerika - har de svenska emigranterna blivit storstadsbor. När 1800-talet går mot sitt slut och den svenska massutvandringen når sin höjdpunkt får storstaden och dess möjligheter en starkare dragningskraft än drömmen om att bryta egen mark som nybyggare.

Invandrarna drev på USA:s urbanisering och ingen annan stad växte lika snabbt som Chicago. Det gick inte bra för alla som tog klivet över Atlanten. En del gick under i misär och elände. Men det var ändå många som fick sina förhoppningar infriade - den mest amerikanska av alla storstäder kunde erbjuda både framgång och frihet.

Unga ensamstående kvinnor som varit förtryckta pigor på den svenska landsbygden tog ett steg mot frigörelse när de blev hembiträden i Chicago. Gamla tyngdlagar verkade upphävas när unga män var med och byggde de första skyskraporna. Allt tycktes statt i förändring. Som i ett nytt Babel blandades alla möjliga språk och nationaliteter. Det gick inte alltid helt smärtfritt. Nya motsättningar uppstod när arbete ställdes mot kapital. Några kunde skapa stora rikedomar. Det fanns helt nya möjligheter.

Inget var längre som förr. På bara några decennier kunde Chicago förvandlas från glesbefolkad träskmark till dynamisk miljonstad. För de många svenska invandrarna kunde det vara som att kliva direkt in i den nya moderna tiden.

Sammanfattning: Ett mäktigt utvandrarepos i tre delar med täta, medryckande och rikt illustrerade berättelser om svenskar i Amerika. Denna andra del handlar om hur de, tillsammans med många andra nationaliteter, skapade metropolen Chicago. Läsaren kommer nära inpå kvinnor och män i deras flykt från eländet i Sverige till kampen för ett bättre liv.


Omdöme: Idag ser vi på Chicago på ett helt annat sätt. Skulle folk idag lämna trygga, trevliga Sverige för en stad i ett land utan socialt skyddsnät, en stad som är känd för den nya maffian? Knappast. Men där ser man hur snabbt den historiska vågskålen slår över! Idag lämnar folk inte Sverige för att de är förtryckta. Idag kommer folk till Sverige. Ofta för att lämna förtryck bakom sig.

Augustpriset 2015 - Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

                  

Mary, Aris Fioretos, Norstedts

Jag fyller lapparna med ord som kvinnorna mumlar sotiga böner i kyrkan. Så länge ett följs av ett annat känner jag ingen rädsla, ingen ånger. Då fler inte ryms hamnar lappen bland de övriga i tennasken som jag fick vid begravningen. Där ligger de tätt packade och ändå åtskilda, som vore de granatäppelkärnor trots att de inte liknar sådana det minsta. Ibland undrar jag vad jag håller på med, sedan förstår jag att jag inte har något val. Det här kommer att låta konstigt, men jag är den enda som kan berätta hur jag dog.

Sammanfattning: I militärdiktaturens Grekland 1973 har studenterna fått nog. Mary blir arresterad när hon med en knuten näve jubel i magen ska berätta för sin pojkvän att hon är gravid. Kärleken och lojaliteten driver henne att vägra enkla utvägar. Aris Fioretos skildrar med stark närvarokänsla såväl förtrycket som solidariteten mellan de fängslade kvinnorna. Med språklig elegans och lågintensiv spänning gör författaren oss delaktiga i Marys öde och det ohyggliga beslut hon fattar.

Omdöme: I Babel talades det om "köttigt" skrivande. Inte något man brukar höra talas om i vardagslag, men ja, detta är en beskrivning som passar på Mary. Eftersom det finns författare som ligger högt över medel när det gäller att vara androgyna - i alla fall fantasimässigt - är det kul att konstatera att Aris Fiorestos kvalar in som en sådan. Hans porträtt av Mary och hennes liv är drabbande, han går verkligen in för att skildra hennes våndor - både de unikt kvinnliga och de allmänmänskliga. Det här är också en bok som ligger "helt rätt i tiden" när det gäller protester, flyktingströmar och demokratiska rättigheter.

Masja, Carola Hansson, Albert Bonniers förlag          

Masja är det avslutande sidostycket i den mäktiga triptyk om familjen Tolstoj som Carola Hansson inledde med den Augustnominerade romanen Andrej (1994). Andrej handlar om den av Lev Tolstojs söner som betraktades som familjens svarta får medan nästa del, Med ett namn som mitt (2005), skildrar sökandet efter Andrejs till USA utvandrade sonson. Den tredje romanen ställer dottern Masja i centrum. Hon var det av barnen som stod den berömde författaren närmast och därför den som var allra mest utsatt för hans patriarkala maktutövning.

Sammanfattning: Med ett närgånget och drabbande porträtt av dottern Masja, har Carola Hansson fullbordat sin romansvit om den komplicerade familjen Tolstoj. Masjas närhet till fadern och hans okuvliga vision leder till ett livslångt engagemang men också stor förtvivlan. Med fiktionens osvikliga förmåga får vi tillträde till djupare insikter i det mänskliga och ta del av denna strävsamma kvinnas osedvanligt olycksamma levnadsöde. Det är en rik och oförglömlig roman av närmast ryska dimensioner.

Omdöme: En svensk roman som ligger nära facklitteraturen - som "historical fiction" ska göra - och som dessutom i sitt upplägg och sin utformning påminner om de stora ryska romanerna. Ett imponerade gediget arbete! I likhet med de stora  ryska verken, typ Anna Karenina, kan titelpersonen inte vänta sig något lyckligt slut. Masja är en verklig tragedi. Man ser aldrig på Tolstoj och hans verk på samma sätt igen, efter att ha läst denna roman. Ett mästerverk om en rad mästerverk och ett fängslande människoöde.

Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, Albert Bonniers förlag           

Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom. Folk säger att det aldrig hade hänt om inte Vandad hade blandat sig i, att det var Vandads fel, att Vandad gjorde vad som helst för pengar.

Sammanfattning: Hur dog Samuel och varför? Jonas Hassen Khemiris gestaltning av minnets och vittnesmålens bedräglighet är spännande som en thriller. Men romanen är också en kärlekshistoria och en berättelse om våld, oförlåtliga svek och ekonomins makt. En okonventionell romanstruktur där flera olika röster tecknar porträttet av huvudpersonen. Allt skrivet på en raffinerat nedtonad prosa där de papperslösas och kriminellas skuggtillvaro kolliderar med Solsidan i ett stenhårt och hektiskt Stockholm.

Omdöme: Det här är lågoddsaren när det gäller att kamma hem årets Augustpris. Enligt alla experter kommer Allt jag inte minns att vinna. Vad säger det om  vår tid? Att kriminallitteratur, deckare och thrillers klampat in i finrummet, även i Sverige (deckare tillhör redan den litterära kanon när man talar om engelskspråkig litteratur). Det här är rappt, spännande och nydanande. Snabba cash och Stockholm noir i ny kostym.

Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist, Ordfront

          

Huvudpersonen John Lindqvist upptäcker att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme.

Rörelsen den andra platsen är en prequel till John Ajvide Lindqvists förra roman Himmelstrand. Det är en berättelse om vår strävan efter sanning och samhörighet och priset vi är villiga att betala, om Stockholm i mitten av 80-talet, trolleri och socialdemokrati. Den är den andra delen i trilogin Platserna som kommer att avslutas med X den sista platsen.

Sammanfattning: I denna roman förflyttas gränserna fräckt för vad som är sant eller falskt, verkligt eller övernaturligt. Med trollspö och flinka fingrar försöker huvudpersonen ta sig fram i ett Stockholm som i mitten av 1980-talet sjunger individualismens lov. Den ensamme John Lindqvist flyttar till ett mörkt gårdshus intill Brunkebergstunneln. I tvättstugan upptäcker han gemenskap och skräckblandad njutning. Författaren visar här att han utvecklats till en Stockholmsskildrare och litterär trollkarl av rang.

Omdöme: Ännu en Stockholmsskildring, intressant att jämföra med Allt jag inte minns. Vad de har gemensamt: de förnyar en underhållningsgenre (thriller/deckare, skräck/fantasy) och gör något nytt med den. Och så miljön. Stockholm. Huvudstaden visar upp ännu en sida. Liksom fenomenet den svenska tvättstugan. Det är alltid intressant att se vad Ajvide Lindqvist gör och han överraskar alltid.

Spådomen. En flickas memoarer, Agneta Pleijel, Norstedts

Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.                  

Sammanfattning: Att förflytta sig bakåt till knutarna i sitt tidiga liv är en grannlaga uppgift, inte minst om det ska göras offentligt. Agneta Pleijels sökande efter den flicka som var hon rör sig på ett självklart sätt mellan det till synes privata och det universella. På glasklar prosa och med psykologisk insikt konfronterar hon sitt och sin familjs förflutna. Det är upprörande men också trösterikt. Spådomen är en fängslande roman om en ung kvinnas försök att nå frigörelse.

Omdöme: Det här är inte nostalgi. Visst fungerar det som en tripp tillbaka till det förflutna för de som minns det, men det är är en otroligt bra "allåldersbok" som fungerar för alla läsare. En svensk På spaning efter den tid som flytt - och med ett unikt perspektiv. Pleijel har en gedigen meritlista bakom sig, när det gäller priser, nomineringar och fantastiska romaner och diktböcker. Det förstår man direkt när man läser Spådomen! En roman som snabbt nästlar sig in på hyllan med favoritböcker!

Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts

Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män. Och så beskaffenhetens alla gåtor.

Det är berättelser med skarp detaljrikedom och suggestiva bilder om ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr - men Stina Stoor för oss med sin särpräglade debut mot platser där vi aldrig tidigare har varit.  

                 

Sammanfattning: I nio skenbart odramatiska noveller tecknar Stina Stoor bilden av det glesbefolkade Västerbotten. Här är människorna tvära. Och är som kortfattade. Stina Stoor arbetar med ett dialektalt färgat språk, och är trogen barnets föreställningsvärld. De outsagda orden och halvkvädna visorna uttrycker en burdus respekt för individens självklara rätt att finnas som man är.

Omdöme: Hipp, hipp hurra! Det är inte ofta som novellsamlingar blir nominerade till Augustpriset.

Bli som folk är helt, helt briljant! Bli som folk är en välkommen förnyelse av den svenska novellkonsten.

Michelle Paver: livsfarlig research ger liv åt historien, gudar, krigare och vargbröder

Michelle Paver: livsfarlig research ger liv åt historien, gudar, krigare och vargbröder

   

Michelle Paver besöker Sverige Foto Belinda GrahamMichelle Paver är mycket älskad i många länder. Som författare är hon underhållande och spännande. Som människa är hon underhållande och spännande och generös med sin tid till intervjuer och mycket trevlig. Och verkar ha ett otroligt spännande liv! Vargbröder är en serie som blivit superälskad i Sverige (precis som i många andra länder) och den nya serien som börjar med Bronsdolken ser ut att bli en lika klockren fullträff.
Michelle Paver har nu gått från Stenåldern till Bronsåldern. Från serien Vargbröder till serien Bronsdolken.
Men hon skriver fortfarande på floppy discs, de där stora, mjuka disketterna, till sin förläggares stora förtvivlan. Och först av allt skriver hon alla sina böcker för hand.
-Jag är verkligen stenålders! skrattar hon.
Hon renskriver också all sin research för hand. Sedan använder hon 1% av den.
Det finns efterfrågan på en bok med all hennes research i, all den bakgrund till hennes underbara böcker som inte finns med i böckerna, för till skillnad från JK Rowling vill hon inte klämma in en massa detaljer bara för detaljernas skull.
- Men jag har inte tid att skriva den boken om min research. Jag har fullt upp med serien om Bronsdolken!
Hon konstaterar också att renhorn i Sverige inte alls är exotiskt – att komma med ett renhorn till Sverige är tydligen som sand i Sahara.
Mindre känd i Sverige är Michelle Pavers underbara spökhistoria Evig Natt (Dark Matter). Det är svårt att göra en bra spökhistoria. De flesta klassiska spökhistorieförfattare gör bara en bra spök/skräckhistoria. Men Michelles fans vill ha en till. Många frågar efter just detta när hon är ute på sina signerings- och intervjuturnéer.
- I sådana fall blir det EFTER att jag gjort klart serien "Gods and Warriors" säger Michelle och ler lite mystiskt.
På svenska har ”Gods and Warriors” blivit ”Bronsdolken” - något hon inte har något emot eftersom titeln måste fungera i landet i fråga.
-En sak kan jag i alla fall med säkerhet konstatera: de svenska omslagen till mina böcker är de allra vackraste! Jag älskar dem! Barn brukar säga att hennes böcker är fantasy, vuxna att de är historia.
-Jag gillar att ge alla rätt. Man får säga att de är vad man vill att de ska vara. Men allting kan hända på riktigt, jag har alltid en rationell förklaring. Det finns ingen magi med.
Antagligen tycker barn att böckerna är så spännande och underhållande att det inte kan vara historia?
-Ja, skrattar Michelle, det kan nog vara så! Men jag ser till att allting är korrekt, har de en utomkroppslig upplevelse är det till exempel för de har ätit konstiga svampar först eller för att de är urhungriga. Allting går att förklara!
Michelle Paver är mycket noga med att allt ska ha en naturlig förklaring.

- Jag är egentligen biokemist, berättar Michelle Paver. Som för att förklara varför hon är så besatt av att göra så mycket research på plats för sina böcker.
Sedan gör hon en paus och tänker efter.
- Och så har jag jobbat som advokat väldigt länge. Då är man van vid att man vill ha bevis. Man kan inte bara tro någonting.
Huvudpersonerna i böckerna har ofta spirituella, religiösa eller panteistiska upplevelser, men det är ingenting som Michelle Paver själv har upplevt under sin research. Inte ens när hon simmade med delfiner.
- Nej. Folk pratar om hur mycket de känner när de simmar med delfiner, att de blir ett med dem, något slags panteistisk upplevelse, men jag är ateist. Jag tror inte på sånt. Delfiner är fina djur. Det är allt.
Michelle Paver Foto Belinda GrahamMin favoritbok är i serien Vargbröder, är del tre, den med ugglan på.
-Jag har ugglor utanför mitt hus, berättar Michelle. De håller på hela natten!
Researchen för den första boken var bland annat att umgås med vargar - serien heter ju Vargbröder. Delfinerna som hon simmat med som research till Bronsdolken låter trevligare.
- Men delfiner är tuffa djur. De kan lätt ha ihjäl en haj!
Delfinerna i Bronsdolken attackerar faktiskt med gemensamma krafter en haj. Det är inte delfinerna som blir sårade i bataljen.
Sitt farligaste ögonblick upplevde Michelle inte med vargarna eller på toppen av en pysande vulkan. Nej, det var när hon var ute och pulsade med snöskor och plötsligt fick syn på en isbjörn.
- Isbjörnar ser oss som mat. Så jag vände och gick sakta tillbaka samma väg som jag kommit. Som tur var låg vinden i rätt riktning, så han kände inte lukten av mig. Jag var väldigt sur på guideboken i vilken det stod "inga isbjörnar i detta område". När jag kom hem slog jag upp guideboken igen. Det visade sig att det stod NÄSTAN inga isbjörnar i detta område!
Där ser man! "No polarbears” och "virtually no polarbears" är inte samma sak. Och där ser man. Att även en advokat, tränad att leta bevis, kan missa ett jättelångt ord i en mening.
- Du började som biokemist och sedan fortsatte du som advokat, man tänker sig att dessa jobb är rätt så stillasittande och stillastående ...
Hur har du blivit så vältränad? undrar jag.
- Åh, det är lätt, skrattar Michelle Paver. Jag äger ingen bil. Jag kör inte. Så jag går överallt. Då får man all träning man behöver!

Michelle Paver: Bronsdolken - Gravens fånge

                  

Ny succé av Michelle Paver!

Michelle Paver

Bronsdolken - Gravens fånge

Semic förlag

Michelle Pavers värld blir bara mer och mer spännande. Och Gravens fånge är den mest spännande boken hitintills!

Som vanligt blandas historia och fiktion. De fiktiva hjältarna Hylas och Pira vandrar runt i ett historiskt korrekt landskap och nu har de tagit sig ända till Egypten. Ett stort plus för att man för en gångs skull får läsa en bok som utspelar sig i Egypten som använder de egyptiska namnen på gudarna!

Eftersom det Romerska imperiet blev så framgångsrikt och anammade den grekiska kulturen får vi vanligen läsa vad västerlänningarna kallade Egyptens gudar - men det var ju inte alls vad de själva kallade dem!

Att överleva i Egypten, under vad vi idag kallar bronsåldern, blir en utmaning för Hylas och Pira.
Det är ett främmande land, där till och med överlevnadsexperten Hylas har svårt att skaffa mat. Lejonungen som följt Hylas och Pira har också problem att överleva. Den enda som riktigt trivs är Piras falk - som inte kan förstå vad de andra klagar över.
Solen är obarmhärtig, krokdilerna livsfarliga, att få tag på vatten en utmaning, det finns giftiga skorpioner och andra farliga djur överallt. 


I en av bokens mest dramatiska passager dödar en flodhäst en krokodil genom att bita av den på mitten. Flodhästar är inte så fredliga som de ser ut när de är uppstoppade gosedjur.



Hylas och Pira har ett mål: att i detta nya land finna Piras barndomsvän och få tag i bronsdolken som Pira anförtrott dem, innan deras fiender Kråkorna gör det. Det här är Mission Impossible på bronsåldern. En del av planen är att stänga in Hylas i en mörk grav. Kommer han någonsin att klara av att ta sig ut igen?

Michelle Paver är tidigare känd som författaren till Vargbröder, och Bronsdolken är precis lika bra. Man känner också igen mycket i huvudpersonen Hylas, han är som en stenåldersperson som är hårdprogramerad för att överleva i alla lägen. Dessutom är han inte tillräckligt rik för att egentligen tillhöra den lyxigare bronsåldern, han använder fortfarande stenar och andra "billigare" saker för att säkra sin överlevnad.


Det här är ett makalöst, underbart spännande äventyr som man inte vill släppa!

Gravens fånge är den fjärde delen i serien Bronsdolken, och det är sorligt att tänka på att man nu bara kommer att få återse Hylas och Pira, lejonet och falken, i en enda bok till. Men samtidigt kan man inte låta bli att längta efter slutet!

Mörkrets demoner - Ondskan vaknar - Urban fantasy med “Ghostbusters” och mycket Farliga Varelser

Ny serie av Kami Garcia

 

Kami Garcia

 

Mörkrets makter - Ondskan vaknar

 

Originalets titel: Unbreakable

 

Bokförlaget Semic

 

Kami Garcias internationella genombrott skedde med supersuccén Beautiful Creatures.  Här är varelserna inte så mycket vackra som de är farliga. Men farligast av allt (fråga vilken tonåring som helst) är alla okontrollerbara känslor som måste hållas i schack.

 

Ett hemligt sällskap och hämnade andar

Kennedy Waters aldrig trott på spöken. Inte förrän hennes mamma blir dödad av ett. Snart är Kennedy på flykt med fara för sitt eget liv, och i sällskap med fyra andra ungdomar i det hemliga sällskapet Den svarta duvans legion måste hon slåss mot mörkrets onda demoner och rädda världen.

Hemsökta hus och hämndlystna andar är plötsligt vardagsmat för Kennedy. Det är bara att lära sig alla skyddande magiska symboler och ladda pistolerna med salt och ge sig ut på jakt.

Paranormala fenomen och tonårshormoner

Samtidigt är det inte lätt för huvudpersonerna att koncentrera sig på alla paranormala fenomen, eftersom alla fem medlemmarna i Den svarta duvans legion är proppfulla av tonårshormoner, vilket leder till en hel del bråk och rivalitet. Kennedy förälskar sig i de båda killarna som räddat henne från samma spöke som dödade hennes mamma. Den yngsta killen i gruppen, uppfinnargeniet, tycker att han alltid är förbisedd och inte får tillräckligt farliga uppdrag. Den andra tjejen i gruppen tycker att Kennedy är för mesig och inte tillräckligt tuff. Alla ungdomarna kommer från komplicerade hemförhållanden och många av dem är föräldralösa.

 

Den obligatoriska romantiska fantasytriangeln

Kärlekstrianglar i fantasy och sci-fi romaner för ungdomar har blivit närapå en obligatorisk ingrediens. Twilight-Bella som väljer mellan en vampyr och en varulv. Hunger Games Katniss som väljer mellan den hunkige gruvarbetaren Gale och den mer lågmälde bagarsonen Peeta. Vampire Diaries romantiska triangel där huvudpersonen blir kär i två vampyrer, som till och med är släkt. De är kusiner. Kennedys romantiska intressen i Mörkrets demoner är inte kusiner, de är bröder. Tvillingar. Lika till utseendet, men olika till personlighet och temperament. Kennedy fastnar givetvis för den jobbigaste av de två.

 

“Good girl” + “bad boy” trenden

“Good girl” möter “bad boy” har också blivit till ett av de mest vanliga temana i modern urban amerikansk fantasy för ungdomar. Ofta ska hon förstå och reformera honom --- han har “ett trassligt förflutet” och “the bad boy” romantiseras ofta in absurdum. Detta händer gång på gång i otaliga vampyr- och varulvsböcker för unga läsare, i True Blood serien (med både vampyrer och varulvar) och dessutom i Holly Blacks nya urbana fantasy serie. Black är så rutinerad att det är konstigt att hon också har gått in i den romantiska “bad boy” fällan, huvudpersonen har till och med två jobbiga killar att rädda.  Det är nästan lättare att räkna upp de moderna serier för unga läsare som INTE har ett romantiserat “bad boy” tema. Beautiful Creatures till exempel. Huvudpersonen Ethan är helt klart en “good guy”, liksom hans bäste vän Link, och de får båda två ihop det med komplicerade tjejer, en besvärjare respektive en siren.

 

Vackra, komplexa varelser

Kami Garcia har som bekant även skrivit Beautiful Creatures, tillsammans med medförfattaren Margaret Stohl.  Mörkrets demoner är inte lika originell som den tidigare serien, inte lika komplex, men böckerna är inte heller lika tjocka och de passar säkert för yngre fantasy fans som vill kunna se ljuset i slutet av tunneln (eller rättare sagt möjligheten att komma igenom en fantasybok inom rimlig tid).

Effektivt berättande

Fantasyböcker har på senare tid, liksom deckare, blivit tjockare och tjockare, ofta helt omotiverat, mycken text är bara utfyllnad, och det verkar som om författarna och förlagen tror att läsarna har hur mycket fritid som helst, alternativt att alla läser superfort. Men alla barn och unga som älskar fantasy vill inte nödvändigtvis ha tegelstenar på över 500 sidor varje gång. Mörkrets makter klarar av samma mängd action och intriger, och dessutom en överraskande peripeti på slutet, på halva omfånget.

Mörkrets demoner och The Mortal Instruments

Mörkrets demoner är egentligen mer lik The Mortal Instruments (den bästa pågående amerikanska fantasy serien just nu) av Cassandra Clare, än Beautiful Creatures serien. Kennedy Waters i Mörkrets demoner är i likhet med Clary Fray i The Mortal Instruments väldigt bra på att rita och detta visar sig vara hennes magiska talang. Dessutom har Kennedy eidetiskt minne. En extra supertalang som kan jämföras med Clarys förmåga att komponera nya magiska runor. Båda böckerna jobbar starkt med skyddande och besvärande symboler. Kennedy och Clary blir båda två förälskade i komplicerade killar. Båda serierna har ett syskon-tema (och ett komplicerade-bröder-tema, fast i The Mortal Instruments gäller intrigen adoptivbröder). Kennedy och Clary blir båda två räddade från hämnade andar/mordiska demoner av sitt kommande kärleksintresse i romanserien.

Och en hel del av intrigen går ut på att identifiera och döda (eller oskadliggöra) mystiska demoner och hämnande andrar i olika former.

 

Ghostbusters-filosofin lever och frodas

 

När man läser en hel rad med amerikanska och svenska fantasyböcker (eller böcker med magisk realism) på raken slås man av det faktum att de amerikanska vanligt vis följer Ghostbuster-modellen: spöken ska jagas och utrotas. Det är dem eller oss. Visa ingen nåd. Medan de svenska böckerna har huvudpersoner som försöker förstå spökena, resonera med dem och hjälpa dem tillrätta. Spökena kan till och med bli som ett slags kompisar när verkliga kompisar lyser med sin frånvaro. Sedan kan man filosofera om de olika förhärskande modellerna för att lägga upp en intrig säger något om respektive länders mentaliteter eller om det bara säger något om förhärskande filosofier i de olika ländernas förläggarhus för barn- och ungdomslitteratur.

Urban fantasy - en uppåtgående trend

Mörkrets demoner kommer säkert att bli en lika populär serie som Beautiful Creatures; det finns en stor efterfrågan på urban fantasy för yngre läsare och det är ett stort plus att författaren inte brer ut sig över hur många sidor som helst. Grundintrigen är upplagd som en deckare - i början verkar detta vara en rakt på Ghostbusters intrig, utrota de paranormala fenomenen och rädda världen men sedan visar det sig att det inte är så lätt att skilja på vad som är gott och ont. De unga medlemmarna i Den svarta duvans legion har helt enkelt blivit lurade - det finns paranormala fenomen som är utvalda att skydda vår värld, och när de är borta är det fritt fram för alla mörkrets makter att göra sitt intåg. En peripeti som bäddar för en hel del överraskningar i fortsättningen.

Dubbel-Trubbel - Dubbel dos skratt med två busfrön och hundratals kor!

 

Miles Murphy är världshistoriens skickligaste busfrö. Tycker han själv alltså. När han tvingas flytta till Gäspköping – en stad som är känd för sina kor – räknar han iskallt med att bli busmästare där också.

Miles och Niles: två busfrön med olika stil

 Men första dagen i den nya skolan kan de inte ens komma in i skolan. Någon har parkerat en bil utanför ingången. Miles ler för första gången sedan hans mamma tvingat honom att flytta till Gäspköping. Men leendet dör snabbt. Miles inser det uppenbara. Det finns redan ett busfrö på skolan. Ett mycket, mycket skickligt sådant. 

Miles tvingas bli bättre än någonsin på att busa för att återta sin identitet som klassens busfrö – för utan sin identitet är han ju ingen alls! Samtidigt försöker Miles räkna ut vem som är skolans bästa busfrö. Ingen vet. Ingen anar. Samtidigt försöker Miles att undvika att bli vän med Niles, som är bäst i klassen och ordningsman och … väldigt, väldigt ordentlig. Snacka om att Miles blir överraskad när Niles avslöjar att det är han som är skolans busfrö. Allt annat är en täckmantel. Niles vill att de ska bli kompisar. Miles vill vara ensam herre på täppan – precis som i sin förra skola. Miles förklarar buskrig mot Niles … Det skulle han aldrig ha gjort!

 Konsekvenserna blir … riktigt, riktigt rolig läsning! Niles är smart, rolig och duktig på att planera. Han läser allt från kemiböcker, böcker om dialekter och allt av Roald Dahl. Den här boken är faktiskt som en uppdaterad Roald Dahl bok och ännu roligare än vad Dahl själv skrev! 

Dubbel-Trubbel handlar också om att kunna ta emot och värdesätta vänskap och att inte döma folk efter utseendet – skenet bedrar, en läxa som Miles får lära sig den långa, hårda vägen.

När Miles och Niles till slut blivit vänner gör de tillsammans det bästa buset i Gäspköpings historia. Det involverar många, många kor och ännu fler skratt! 

Dubbel-Trubbel är en historia om att hitta sin plats, sin stil och sina vänner där – och man lär sig en hel del fakta om kor på köpet!

Det här är årets roligaste bok! Till och med bättre än Dagbok för alla mina fans och Roald Dahl! 

Dubbel-Trubbel är skriven av barnboksförfattarna Mac Bennet och Jory John och illustrerad av Kevin Cornell och var en framgång redan innan utgivningen i USA.