Dödlig bekantskap - Donna Leon är tillbaka med mera död i Venedig

Dödlig bekantskap i Venedig

Dödlig bekantskap

- Gondoler, Cicero, maffia-mord, antipasto och grappa med Brunetti

 

 

Donna Leon

Dödlig bekantskap

Översättning: Ing-Britt Björklund

Forum

Läcker mat, vackra människor, fängslande konversationer.

En elegant Brunetti-deckare utspelar i ett Venedig där smutsen finns kvar under den nyfallna snön.

Donna Leons berättande är alltid verklighetsförankrade och alltid en njutning att läsa, med sina beskrivningar av Venedig (den här gången täcks Venedig av snö), den italienska maten och kommissarie Brunettis familjeliv, som tar upp minst lika stor plats som beskrivningen av hans senaste fall. Hans fru Paula är lärare, men hon hinner alltid laga god mat från scratch, som står på bordet när han ska ha lunch eller middagar, och dessutom är hon alltid beläst och har smarta kommentarer att komma med, både när det gäller Cicero eller när det gäller Brunettis senaste fall. Vem skulle inte vilja vara gift med Paula? Ungstekta äpplen med vispgrädde till efterrätt och nyckeln till att lösa ett svårt fall, båda serverade som på ett fat?

Maffians inkomst ligger på 93 miljarder euro

Men allt i Brunettis värld är inte frid och fröjd. En tidning skriver och påpekar att maffian idag är det tredje största företaget i Italien med en årlig inkomst på nittiotre miljardereuro. Bubblare inom företagsvärlden: maffians närmaste släktingar, camorran och ‘Ndrangheta. Som på en hydra växer det ständigt ut nya huvuden. Brunetti reflekterar över att gripandet av de gamla dinosaurierna snarare hjälpte till, och lände vägen öppen för nya yngre förmågor, universitetsutbildade män som var bättre skicka att leda de här organisationerna som de multinationella företag de hade blivit. De tjänar moltum på att globalisera sopor. Farligt avfall dumpas lite varstans i mindre nogräknade länder. Som greven påpekar för Brunetti --- det går inte en ny järnvägslinje från Beijing till Tibet för att köra passagerare.

En idyllisk början

Men Dödlig bekantskap börjar idylliskt, hemma hos Paulas föräldrar, greven och grevinnan. Fin middag, med utsökta viner, svamprisotto till förrätt, grönsakslimpa till huvudrätt och en mäktig tårta till efterrätt. Brunetti fängslas av sin bordsdam Franca Marinello. Hon är --- eller har en gång varit --- ojämförligt vacker, men nu är det något stelt och underligt med hennes ansikte. Men det som förför Brunetti är hur bra hon kan sin Cicero.

Lösningen till detta drama finns också i ett klassikt verk. Ovidius Fasti. Två mord och ett dubbelmord får till sist sin förklaring.

Det lönar sig att kunna sin Ovidius

Trots maffian och alla sopberg är Brunettis värld till syvende och sist en trivsam värld. Miljöerna är intressanta och välbeskrivna. På arbetstid kan man gå en sväng och ta sig ett glas varm punsch i en närbelägen bar och under promenaderna till jobbet kan man beundra snön. Det finns alltid tid för en trerättersmiddag, som frun fixar på tjugo minuter, efter att de båda barnen kommit hem hungriga efter att ha tittat på Godzilla. En insalata di polpi som antipasto, en lasagne till huvudrätt (den stod redan färdig i ugnen) och ungsbakade äpplen med vispgrädde till efterrätt. Vin till maten, kaffe efter maten och givetvis en digestive till kaffet som ett glas Dominis eller ett glas grappa. Sedan diskuterar de Cicero (Brunettis favorit) och Henry James (Paolas favorit).

Vem är mest uppdiktad av Cicero och Henry James?

Brunetti tycker att alla offentliga byggnader i landet borde ha följande citat detta ovanför ingången, Ciceros åsikt om konsult (eller alla politiker): “Han måste skydda människornas liv och intressen och i största allmänhet sätta samhällets bästa före sitt eget.” Paolas kommentar säger det mesta: “Och jag som trodde att min bok var en uppdiktad historia.”

Donna Leons värld må vara en uppdiktad historia, men det ligger mycket sanning bakom. Det här är alternativa vykort från ett Italien man är misstänksam mot persikor, eftersom man inte vet vilket vatten de har druckit och där det finns sopberg stora som tvåvåningshus i Neapel. Och snön som faller över Venedig understryker bara hur smutsig staden är. På mer än ett sätt.