Gengången och Galgbacken - Sommartider med loppis, midsommar och mysrys

Sommartider med loppis, midsommar och mysrys

Ingelin Angerborn

Gengången

Rabén & Sjögren

 

Ewa Christina Johansson

Galgbacken

B. Wahlströms  

 



Starka barn med stor empati tar ansvar både för sig själva och för att rätta till fel begångna i det förflutna. Spöken ska hjälpas, inte bekämpas. Här är två spännande svenska sommarrysare för unga läsare, skrivna av Maria Gripes moderna arvtagare.

 



Ny rysare av Ingelin Angerborn

 Sommarlov med mystiska loppisfynd 

Att gå på loppis är numera en populär sommarsysselsättning. Men se upp med vad du får med dig hem! Du kan bli indragen i ett spöklikt mysterium … Inledningen till Ingelin Angerborns nya spänningsroman Gengången består i att Ellinor får ett mystiskt smyckeskrin av en lika mystisk loppisinnehavare. Smyckeskrinet spelar en melodi från baletten Svansjön, men ballettdansösen i skrinet kan inte dansa.

 

 

Svan söker hjälp

Snart blir saker än underligare: en svan söker kontakt med Ellinor när hon är vid stranden och Ellinor ser syner från ett rum med ett piano som spelar samma melodi som den i smyckeskrinet om och om igen. Balettemat går som en röd tråd genom boken; sin vana trogen presenterar Angerborn en kvinnlig och en manlig huvudrollsinnehavare. Oliver bor i en stor villa där det en gång har funnits en balettskola. Mönstret klarnar för Ellinor --- hon måste hjälpa balettflickan, dottern till balettskolans innehavare, hon som en gång växte upp i Olivers hus.

 

Sympatiska unga hjältar hjälper spöken

 

Angerborn levererar sin vana trogen högkvalitativ läsning för unga och ett sympatiskt spöke som förtjänar vår respekt och vår hjälp. Som vanligt är hjältinnan och hjälten i nutid tänkande och empatiska personer, ypperliga identifikationsobjekt för det läsande barnet, eftersom barnets inneboende styrka och förmåga att klara av saker själv alltid framhålls. Intrigen i Angerborns författarskap gäller ofta barn som hjälper barn, även om en del barn är levande och en del barn är spöken och åldersskillnaden kan vara decennier, eller ett århundrade, så förstår barnen alltid varandra.

 

Förståelse istället för kamp

 

Hos Angerborn gäller det alltid att förstå och hjälpa de övernaturliga varelserna, aldrig att slåss med dem eller utrota dem (enligt amerikansk fantasymodell) och barnet som finns i våra dagar framställs som starkt och rättrådigt och hjälpsamt. Kort sagt får barnet som läser boken se sig barn som hjältar som hjälper barn från en annan tid --- barn som kanske är hundra år äldre, men som till syvende och sist har samma problem som barn i våra dagar har. Människor förändras mycket lite med tiden.

Mystiska saker händer på midsommarafton

Midsommar på Galgbacken

Galgbacken är liksom Gengången tänkvärd läsning för en ung publik. Rysartemat används på ett känsligt och smart sätt. Ewa Christina Johansson berättar om Lykke som är ute på landet i en sommarstuga som mamma har hyrt.  Det är midsommarafton och alla som kan sin folklore vet att det händer underliga saker när det är midsommarafton.  Lykke får se underliga syner, en tjej som ska hängas, och handlingen har en mystisk koppling till smycket som Lykke fått av sin moster Teddy. Berlocken verkar komma med uppmaningen att Lykke ska hjälpa tjejen, som även kontaktar Lykke själv i ett spökes gestalt och kommer med den ena ledtråden efter den andra. Någonting gick en gång i tiden väldigt fel. Nu ska det rättas till. 

Tidsresor och tragisk kärlekstriangel

Egentligen är grundintrigen inte logisk eftersom den omfattar någon slags tidsresa, att texter i turistbroschyrer och ingraveringar på gravstenar plötsligt kan ändras och att spöket kan undgå sin tragiska död (som var resultatet av en kärlekstriangel) och få ett långt och lyckligt liv istället. Och att spöket kan ersättas med ett annat offer (skulle inte hon i sådana fall spöka för Lykke istället?). Angerborns spökhistorier är mer logiska - spöken, ofta spökbarn, kan få upprättelse i efterhand och så småningom ro, de kan inte plötsligt få ett långt och lyckligt liv som levande människor. Det som har hänt har hänt i tragiska spökhistorier och det går inte att veva tillbaka historien (annars skulle inte spökhistorierna vara tragiska) - det är bäst att lämna tidsresorna till Doctor Who.

 

Östergötlands magiska landskap

 

Det finns likheter mellan Gengången och Galgbacken --- i Gengången läser till och med huvudpersonen en bok skriven av Galgbackens författare.  Båda författarna är från Östergötland och använder liknande miljöer och de använder det svenska landskapet på ett magiskt sätt.

Båda författarna har flera liknande böcker bakom sig och båda kan ses som arvtagare till Maria Gripes magiska realism. Huvudpersonerna är alltid känsliga, sympatiska och medkännande.

De fördömer aldrig, de försöker förstå och hjälpa. De tar ansvar och de är omsorgsfulla. De är kort sagt starka barn med integritet, men det är en inre styrka snarare än en utåtriktad styrka som de uppvisar. 

 

 Utsatthet, ensamhet och hjälpsamhet

 

Teman som utsatthet och ensamhet och ansvaret för att hjälpa går igen, liksom gengångarna. Det poetiska språket och den komplexitet som Gripe ofta använde sig av finns inte i dessa nya mys-rys böcker, med betoningen på “mys”, men människor är sig på något sätt sig lika i alla tider.

 

Den största skräcken är största skräcken i de moderna mys-rys böckerna är varken spöken eller övernaturliga händelser, utan ensamheten, till exempel att bli övergiven av sina kompisar, och det är något som unga läsare lätt kan identifiera sig med. Att huvudpersonerna befinner sig i ett gränsland mellan att vara barn och vuxen gör att de kan röra sig i gränslandet mellan de levande och de döda. I ensamheten går det också att kontakta andra ensamma själar i andra tider.

Tillsammans är vi mindre ensamma.

 

Belinda Graham