söndag 12 juli 2015

Döden på Nilen - En modern klassiker i ny, välskräddad språkdräkt

Elegant Crime i lyxoriginal!
 

Agatha Christie
Döden på Nilen

Översättning: Helen Ljungmark
Bookmark förlag

 

Exotisk flärd och ett sorgligt porträtt av mänskligheten


 
Döden på Nilen är den främsta av Agatha Christies reseskildringar. Först publicerad 1937 är den ett stilbildande tidsdokument, som ett fruset fotografi av en svunnen tid och den exotiska flärd som var högsta mode under tiden efter den stora depressionen och just före det andra världskriget. Det här var partyt som utspelade sig mellan två stora katastrofer.

Men denna lyxkryssning på Nilen blir i sig en katastrof, ett klaustrofobiskt drama som har med sig ond, bråd död för mer än en av passagerarna på resan.

 En dramatisk historia


Personerna presenteras i första delen av romanen i den ordning de uppträder i boken.

Linnet Ridgeway är bara tjugo år gammal. Otroligt vacker, smart och charmig. Dessutom stenrik och hon kommer att bli ännu rikare när hon fyller 21 och får ut hela sitt arv. Friarna står givetvis på kö. Många vill ha en rik arvtagerska vars pengar kan rädda familjegodset (precis som grundintrigen i Downton Abbey) och sedan är det ju en extra bonus att arvtagerskan är vacker och kan gå runt på godset och se snygg ut.

Men Linnet vill driva sina egna affärer, hon skriver inte under vilka papper som helst utan att driva det finstilta och att bli slottsfröken? Så förlegat!

Hon gifter sig av kärlek med Sebastian Doyle, en fattig kille. Han kan väl inte vilja gilla henne för pengarna, han som inte har ett gods att rädda. Det finns däremot en hake. Sebastians ex-flickvän Jacqueline förföljer dem överallt och hon nästlar sig till och med in på lyxkryssningen på Nilen ...

Döden på Nilen är inte bara ett enastående tidsdokument och en klassisk pusseldeckare, det är även ett väldigt sorgligt porträtt av mänskligheten och dess missunnsamhet.

 Ett sorgligt porträtt av mänskligheten


När man läser om vackra, blonda Linnet slås man av hur smart hon är för en tjugoåring - de flesta rika “brats” festar på tio år till, men hon ser redan över sina egna affärer. Sedan kan man inte komma ifrån att hon just lämnat tonåren och i grund och botten fortfarande är ganska självisk. I boken beskrivs detta ibland som ett dåligt karaktärsdrag --- men det är inte utan att man tänker på den senaste moderna deckaren man själv just läst, Öppnas i händelse av min död. Mordoffret Jaynee i den boken är också i sena tonåren, blond, snygg, till synes självsäker och självisk. Och har mer än en “friare” som är intresserad. Förtjänar hon att bli mördad? Berättaren förklarar att om hon hade fått leva sitt liv och växa upp hade hon blivit trevlig igen, precis som hon var som barn. Samma sak säger inte den här berättarrösten om Linnet, men man tänker ändå att om hon hade fått fortsätta sitt liv hade hon kunnat växa ifrån de sena tonårens egocentrisk och blivit trevlig. Nu får varken Jaynee eller Linnet den chansen.

Tragiskt, men bara en av tragedierna i Döden på Nilen. Man slås av hur falska Linnets så kallade vänner är, alla är ute efter något. Ja de är avundsjuka på Linnet, men de försöker också komma åt att ta hennes pärlor, hennes pengar, hennes pojkvän … vem av dem är också ute efter att ta hennes liv? Och vem av dem går i land med det? 

Exotiska, flärdfulla miljöer


Agatha Christie har skrivit en mängd briljanta deckare, några av dem i exotiska miljöer, några av dem på lyxiga resor. De bästa och mest kända är Mordet på Orientexpressen och Döden på Nilen. Lyxiga tågresor må ha blivit omoderna, men lyxkryssningar är fortfarande hårdvaluta.

Agatha Christie reste själv mycket. Under 1930- och 40-talen spenderade Agatha och hennes make, som var arkeolog, en stor del av sin tid vid utgrävningarna i Nimrud, Irak. Agatha var också den första brittiska kvinna som lärde sig att surfa.

Tillsammans med sin dotter Rosalin reste Agatha själv i mitten av 1930 talet på en lyxångare längs Nilen. De underhöll sig men att fantisera ihop historier om sina medpassagerare och på så sätt såddes fröet till Döden på Nilen. Den här romanen är i sin nya, eleganta språkdräkt och vackra retroomslag ett måste i boktraven med sommarläsning. Den får helt enkelt ligga överst.

En modern klassiker!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar