Allt handlar om makt. Utom pengar. Fast pengar kan köpa makt.
House of Cards var en gång i tiden en banbrytande brittisk TV-serie (andrew Davis) nu är den en banbrytande amerikansk TV-serie. Uppdaterad, smart och skitsnygg.
Nu på DVD/blu ray från Universal Sony. |
Liksom i den brittiska originalserien handlar det om makt och om att klättra mot toppen.
I slutet av säsong två har Frank Underwood nått sitt mål: han har svurit presidenteden.
Är det slut i och med detta? Absolut inte. Det svåraste är kvar. Att vara president.
Säsong tre lanseras med följande tagline:"The damage is done and the Underwoods must repair it."
Demokraterna är ett sargat och delat parti. Och Underwoods verkar vara ett sargat och delat par.
Utåt sett håller de masken, men fasaden börjar krackelera.
Frank Underwood kämpar för att lindra effekterna av sin hänsynslösa väg till makten, han har 18 månader på sig att vara president innan det är omval, och hans fru Claire planerar själv för sin egen politiska framtid. Tänk om de här 18 månaderna är allt de får? Då ska hon har en egen plattform att stå på!
Samtidigt kämpar Dean med att komma tillbaka efter att Rachel överföll honom i slutet av säsong två. Han vill verkligen tillbaka till jobbet, men han måste försäkra sig om att Rachel är ur vägen, en gång för alla...
Frank kämpar med att få igenom Amerika Works, Claire vill bli FN ambassadör, partiet vill ha en annan presidentkandidat än Frank .... är de andra i partiet eller republikanerna största hotet för Frank?
Och kan Frank och Claire verkligen hålla en enad front? Claire visar sig bli mer populär än Frank, drottningen mer älskad än kungen så att säga, men är Claire nöjd med att bara vara first lady och tvåa i deras äktenskap?
Mest rörande är det avsnitt där Claire står upp för homosexuellas rättigheter i Ryssland. Inte diplomatiskt, men, åh så rätt!
House of cards har en vacker yta, en inneboende elegans, ett lugnt och eftertänksamt berättarsätt och cinematografin skiljer sig milsvida från de "stressiga" serier med handhållen kamera där snabb klippteknik ska skyla över att det egentligen inte händer så mycket.
Som alltid ser man fram emot de ögonblick när Kevin Spacey, i rollen som Frank, ser rakt in i kameran och berättar vad han egentligen tycker, något som han aldrig säger till de andra spelarna som är med dramat. När han vänder sig mot kameran, det är enda gången som Frank är "frank" och uppriktig.
På ett sätt kan man likna serien vid Sopranos - huvudpersonerna är ett par som man egentligen inte borde gilla, de är hänsynslösa, de utnyttjar allt och alla, de har ständigt en dold agenda och de egentligen, på det hela taget, inte speciellt trevliga. Men det hindrar inte att man ändå hejar på dem och hoppas på omval för Frank - och ännu en elegant säsong med House of Cards!
Kevin Spacey spelade Shakespeare innan säsong ett av House of Cards, och man tänker onekligen på några stora Shakespeare dramor, speciellt när Spacey vänder sig mot publiken och pratar med oss (precis som i ett Shakespeare drama). Om säsong ett var Richard III och säsong två handlade om Mr och Mrs Macbeth som uppfyller den amerikanska drömmen så är säsong tre mer som en upphottad version av Julius Ceasar. En där alla försöker hugga alla i ryggen. Mot en fond av fejkad grekisk-romersk arkitektur.
Medverkande: Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Kelly, Nathan Darrow, Mahershala Ali,
Michael Gill, Molly Parker, Derek Cecil, Rachel Brosnahan m.fl.
USA, 2014
Universal Sony Pictures Home Entertainment
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.