En modern klassiker i efterlängtad nyutgåva
Pannkakstårtan med ljudbok
Inläsare: Lennart Jähkel
Opal förlag
Katten Findus tycker om att fylla år. Därför firar han födelsedag tre gånger om året. Och då vill han ha pannkakstårta! Sven NordqvistPannkakstårtan fyller trettio år i år. I Katten Findus tideräkning blir det kanske nittio?
Trettioårskalaset firas med en nyutgåva av Pannkakstårtan där en ljudbok ingår, en CD med sagan inläst av Lennart Jähkel. Hans stämma passar fint till den rurala idyll som är Pettson och Findus land.
Pannkakstårtan har en lyckad berättarstruktur enligt den klassiska modellen: ”katten på råttan på repet …” Mängder av humoristiska upprepningar och allt hänger ihop, för mjölet är slut, och då måste man cykla till handelsboden, men cykeldäcket är trasigt och behöver lagas, och då behövs verktyg från snickarboden och snickarboden är låst, och då måste man ha tag på nyckeln …Och för att hämta den behövs en stege som står i hagen med den arga tjuren … och då behöver Katten Findus ställa upp som tjurfäktare och Pettson tar fram vevgrammofonen och spelar Jussi Björlings Till havs.
Vi som följt med i historien vet ju att Pettson är helt normal. I alla fall enligt Pettsons och Katten Findus standard. Men andra har ju ett annat sätt att se på saken …
Pannkakstårtan är fortfarande lika humoristisk, underfundig och nyskapande som när den kom ut för första gången.
I Sverige brukar mantrat för barnböcker vara att barn vill läsa om andra barn. Man ska INTE skriva om pensionärer och antropomorfiska djur i barnböcker! Pettson och Findus böckerna har både gott om folk i pensionärsålder, så väl som antropomorfiska djur. Men som brasklapp bör tilläggas att Pettson och Findus böckerna utspelar sig i en förfluten tid där gamla människor inte vet om att de borde vara pensionärer, de knegar på dagligen i alla fall!
Det är så skönt att inte alla följer reglerna och bara skriver om barn för barn. För barnboks-Sverige skulle vara mycket fattigare utan gubben Pettson, gubben Gustavsson, Katten Findus, Hönan Prillan, Tuppen Jussi och alla de underfundiga mucklorna, som ständigt pular på med sitt, bredvid huvudintrigen i alla Pettson och Findus böckerna.
Det är säkert de där mucklorna som ätit upp mjölet och bitit hål på däcket och haft bort nyckeln … Det kan vara bra att ha några små busiga mucklor att skylla på ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.