tisdag 18 mars 2014

RECENSION: Isol - Petit, monstret

Vargen och kaninen samsas i samma barn

Hans snälla hund följer med honomHans snälla hund följer med honomIsol
Petit,monstret
Originaltitel: Petit, el monstruo
Översättare: AnnaKarin Thorburn
Alfabeta
Isol är 2013 års mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgens minne (ALMA), Petit, monstret är en av Isols senaste böcker, ett litet mästerverk som hon själv talade mycket varmt om på Bokmässan som en av sina egna personliga favoriter bland alla böcker hon gjort. Och det är lätt att förstå varför.
Aldrig har väl jaget och underjaget framställts så smart, snyggt och tydligt! Till och med omslaget visar hur tudelad Petit är. Ena halvan är röd och där hoppar en kanin. Andra halvan är grön och där ylar en varg. Petits tröja är också röd och grön som att understryka att hela Petit är en yin yang mix.
Petit kan inte förstå själv om han är ond eller god. Snäll eller dum.
Jag gillar översättningen, för barn använder ofta ordet “dum” när de menar elak eller ond --- som ett motsatsord till snäll, som är det goda, det positiva.
För vuxna kan snäll låta mesigt, och dum är ju någon som inte förstår saker eller har inlärningssvårigheter--- inte någon som är ond eller elak. Petit slits alltså mellan ”gentil”och ”méchant”. Snäll och dum.
Man ser tydligt på bilderna när vilken del av Petit vinner --- den snälla kanindelen som leker med sin hund och som sitter i knäet på morfar Paco --- eller den dumma delen som skjuter med slangbella mot duvorna och luggar sina klasskompisar.
Petit undrar om han är ett slags monster som slits mellan sådana ytterligheter. Men hans hund bryr sig inte om utifall Petit är snäll eller dum; han älskar alltid Petit. Det gör även Petits mamma.
Petit kommer till insikt att han är en sorts “snäll-dum” pojke och erkänner snällt att han varit dum och slagit sönder mammas fina vas. “Mamma är snäll som förstår …Men dum när hon inte ger mig någon efterrätt. Det kanske är något som ligger i släkten?” funderar Petit. Men han behöver inte gå till sängs utan efterrätt alldeles ensam. Hans snälla hund följer med honom!
Isols böcker är fulla av humor och överraskningar och snabba vändningar, även när de handlar om allvarliga saker. I likhet med Petits hund (och Astrid Lindgren) tar hon alltid barnets sida och väljer barnets perspektiv.
Belinda Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.