RECENSION: Pinocchio

Litteratur: Carlo Collodi; Pinocchio

 

I utrymmet mellan bilden och texten skapas fantasins värld

Pinocchio är toppenCarlo Collodi
Pinocchio
Illustrationer: Robert Ingpen
B.Wahlströms

Det finns olika typer av Pygmalion historier. Skulptören som blir kär i sin skulptur. Prinsessan som själv bygger den perfekte prinsen. Det barnlösa paret som bygger ett älskat, efterlängtat barn av snö. Oftast ligger här tonvikten på den som bygger, den som skapar, den som längtar.
Boken Pinocchio gör tvärtom. Den skildras ur skapelsens synvinkel. Från talande vedträ till verklig pojke. Geppetto kommer in senare i historien än det talande vedträet. De som sett Disneys version av Pinocchio från 1940kanske blir överraskade av hur annorlunda originalet är. Första gången som Pinocchio träffar den talande syrsan (filmens Benjamin syrsa) slår han ihjäl honom med en hammare. Och klagar sedan på att det var syrsans fel!
Ursprungligen var berättelsen om Pinocchio en följetong i en tidning för barn. Carlo Collodi tänkte faktiskt sluta historien efter kapitel femton, med att Pinocchio hängde i ett träd ochvar död. En moralisk saga med moraliskt slut - busiga pojkar får vad de förtjänar!- ungefär som i Der Struwwelpeter. Men det blev tittarstorm! Eller snarare läsarstorm. Folk ville ha MER av Pinocchio! Så Carlo Collodi återupplivade den lille filuren, den vackra blå fén kommer i skepnaden av en ung flicka och räddar Pinocchio. Senare i historien räddar hon honom fler gånger, men hon blir vuxen under berättelsens gång, och går från “syster” och ett slags jämnårig käresta till “mamma” och allvetande beskyddare till buspojken. Men vilken skepnad hon än kommer tillbaka i, förknippas hon alltid med färgen azurblått och hon förblir Pinocchios stora kärlek i boken. Det är när hon dör den första gången och Pinocchio storgråter som Pinocchio börjar resan mot att bli mänsklig.
Carlo Collodi ville att verket skulle läsas av både barn och vuxna och genom Pinocchios äventyr ville han föreslå en metod för att uppfostra unga pojkar, framförallt dem som kanske inte vid första anblicken verkade förtjäna att få chanser i livet. Pinocchio får möjligheten till utbildning, och han får kärlek och värme, även innan han har blivit den exemplariska pojke som han blir i slutet. Pinocchio är en perfekt illustration till sägessättet: “Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, för då behöver jag det som bäst!“ Kanske såg Collodi Pinocchio som en beskrivning av vad han själv gått igenom under sin uppväxt då han fått en utbildning för att kunna lämna sin fattiga barndom bakom sig och accepteras i Florens förnäma kretsar.

Carlo Collodi är egentligen en pseudonym för Carlo Lorenzini.Han föddes i Florens den 24 november 1826. Han var ett av tio syskon och båda hans föräldrar var tjänstefolk till en förmögen adelsman. Bara två av Collidis syskon uppnådde vuxen ålder. Carlo fick sin utbildning betald av adelsmannen, men liksom Pinocchio själv gillade Carlo först inte att gå i skolan. Det var tänkt att han skulle bli präst men han var alldeles för spjuveraktig för detta. Han började istället läsa filosofi i Florens och vid arton års ålder fick han arbete i en välkänd florentinsk bokhandel,Libreria Piatti , där han träffade åtskilliga författare och andra intellektuella och började intressera sig för litteratur och politik.
Collodi värvades till Toscanas armé, var med om två krig, grundade ett satiriskt politiskt magasin Il Lampione, översatte Charles PerraultsGåsmors sagor från franska till italienska och 1881 föddes Pinocchio som Storia di un Burattino - Sagan om en marionett. I tidningen Giornale per i Bambini. 1883 samlades alla avsnitten om den busiga marionetten och gavs ut under titeln Pinocchios äventyr.
I 130 år har barn älskat historien om den okuvliga marionettdockan som längtade efter att bli en verklig pojke.
Verket utkom på svenska för första gången 1904. I denna nyutgåva får man njuta av generöst med illustrationer av Robert Ingpen, prisbelönt illustratör från Australien - bland annat har han mottagit H.C. Andersen medaljen 1986.
Vart och ett av de 36 kapitlen inleds med en stor bild som är tänkt att locka moderna barn att vilja läsa vad som händer Pinocchio i alla äventyren. Även om det finns många andra bilder som visar detaljer och olika händelser är det meningen att dessa stora illustrationer ska “undersökas” extra noga för att nå fram till berättelsens kärna- det som gör Pinocchio till en klassiker i vår litteratur. Ingpen skapar även ett utrymme för läsarens fantasi mellan berättelsen och bilden, ett utrymme som bidrar till bokens verkliga värde och njutning - och som får läsaren att ta boken till sitt hjärta.

Belinda Graham