FILM: Blue Jasmine

 Blue Jasmine 

 -       Woody Allen i högform!

 

Blue Jasmineär löst baserad på den klassiska Tenesse Williams pjäsen A Streetcar Named Desire (Linje lusta) – mest känd som film med Vivien Leigh som Blanche.

Cate har också gjort en hyllad tolkning av Blanche, fast inte på film, utan på scen, Sydney Theatre Company, år 2009.

Man skulle kunna säga att nu gör hon neurotiska Blanche på film. Fast det vore att förringa både Cate Blanchetts nya rollprestation och Woody Allens nya manus, som är ett av hans allra bästa någonsin. Woody har kommit hem igen, inte bara till USA utan till New York. Och där är allt så skruvat som det brukar vara, dessutom ställs det eleganta och ytliga New York livet mot ett mer äkta och genuint San Fransisco liv, där folk älskar varandra på riktigt och har ett mindre neurotiskt förhållningsätt till mat, kärlek, pengar, piller och alkohol.

I Woody Allens filmer är det ofta en person som kommer in utifrån och ställer allt på ända och när personen utifrån försvinner återgår allt till det normala igen. I Blue Jasmine är det Jasmine (Cate Blanchett) som kommer för att bo hos sin syster Ginger (Sally Hawkins). Jasmine är missnöjd med sitt liv. Sally verkar vara nöjd. Sally Hawkins roligaste karaktär var den i Happy go Lucky (en av Mike Leighs bästa filmer) och Blue Jasmine tangerar den framgången. Ginger är precis så glad, lättsam och sorglös som man kan vara. Hennes syster (eller snarare systerns man) har förskingrat alla hennes sparpengar och hennes lottovinst på 200 000 dollar och ändå låter hon Jasmine flytta in efter att alla pengar är borta och mannen hängt sig i fängelset. Cate Blanchett gör Jasmine så nervig och pillerknaprande att de flesta av Woodys tidigare karaktärer verkar nöjda och ”normala” i jämförelse.

Jasmine lyckas smitta ner Sally med sitt missnöje. Sally försöker också gifta sig rikt - liksom Jasmine (som försöker gifta om sig rikt) men det fungerar inte, och hon går tillbaka till sin gamle vanlige pojkvän, en snygg, trevlig mekaniker som liksom Sally egentligen är nöjd med livet som det är. Deras lycka ser ut att vara total när de slåss om vem som ska ha sista pizza biten ... Ginger och Chili har koll på de små lyckoämnena i livet. Som att se på sport med polarna. Som att ta en öltillsammans. Som att ha någon att älska. Som att sno åt sig sista pizzabiten …

Blue Jasmineär en ovanligt moralisk saga --- i Förälskad i Rom drev Woody mycket med kändiskulten, här driver han med rikedomsdrömmen och den amerikanska drömmen. Visst, Jasmine hade ”allt”, men det var en lögn, ett luftslott, för hennes man var en svindlare som stal folks pengar. Inklusive Jasmine systers pengar. Och det slutade med att han hängde sig i fängelset. Vem som angav honom? Jasmine. Fast i sina historier om det förflutna är de alltid lyckligt gifta och han dog i en hjärtattack.

En av filmens roligaste, eller snaraste mest tragikomiska, scener är när Jasmine ska vara barnvakt till Sallys ungar. De sitter båda, runda och överviktiga och glömmer bort sin mat, medan de tittar på Jasmine med stora runda ögon och hon knaprar piller efter piller och berättar sitt livs historia … inklusive allt om drogberoendet. Hon avslutar med att hon är en väldigt duktig barnvakt och rekommenderar dem att ”jobba” om de vill tjäna lite extra. Själv har Jasmine gift sig till pengarna, och hennes man fick pengar genom att lura folk på deras livs besparingar – inte genom att jobba.

Underbara Cate Blanchett är den senaste av Woody Allens drottningar på vita duken --- och den senaste att kamma hem en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

 

 

 

Regi: Woody Allen

 

Medverkande: Cate Blanchett, Sally Hawkins m.fl.

 

USA, 2013

 

Scanbox Vision