Recension: Stad av Aska - Cassandra Clare

 

 

Demoner hotar ett segregerat Amerika i ett uppdaterat “Paradise Lost”

Den bästa fantasyserien idagCassandra Clare
Stad av Aska
Serie: The Mortal Instruments
Översättare: Jan Risheden
Bonnier Carlsen

Redan i de antika dramerna hade föräldrar problem med sina barn. (Eller tvärtom.) Darth Vader i den ursprungliga Star Wars trilogin var inte först med att ha uppstudsig avkomma, en dotter och en son, som motståndare.
“Skurken” i Stad av Aska heter Valentine. En skuggjägare som avfjärmat sig från sina forna allierade, de andra skuggjägarna, vars jobb det är att dräpa demoner. Valentine tar istället hjälp av demonerna för att fullborda sin plan: att göra slut på varulvar, vampyrer, feer och allehanda knytt och oknytt (och till slut även sina egna demoner) för att göra jorden till en ren och fridfull plats för alla människor. Ett paradis endast för människor.
Runor och demonjakt
Valentine har två barn: dottern Clary, som växt upp med sin mamma, och sonen Jace, som Valentine själv tränat upp till att bli en mördarmaskin och vid 16 års ålder har Jace dräpt ett ansenligt antal demoner - han är helt enkelt den bäste skuggjägaren som finns. Valentine fejkade sin egen död när Jace var barn, och han blev sedan adopterad av en annan skuggjägarfamilj och har därmed fått tre fostersyskon. Dock vet ingen i adoptivfamiljen om vem Jaces far är …
Clary har växt upp som en vanlig människa, en “mondän” (det är vad “vanliga människor” kallas i “The Mortal Instruments” serien). Hon har aldrig dödat något i hela sitt liv, förrän hon möter Jace, och hennes favorithobby är att rita. Men hennes runor går inte av för hackor och de visar sig bli hennes bästa vapen. Det är en uppmuntrande tanke att om man behärskar en skrift så behärskar man dess mening. Runor = power!
Konsten att härska i helvetet
En fantasy serie blir inte bättre än sina huvudpersoner och sitt “hot” - och Valentine och hans demoner fungerar som ett fullgott hot. Det finns inget av “pantomime villain” hos Valentine när han står och citerar John Milton Paradise Lost: “Better to reign in Hell, than serve in Heaven.”. Lucifer, den förste fallne ängeln, är hans idol - en sann hjälte som vägrade lyda order och hade en ny vision för en bättre värld.
Jace fångar Valentines essens i en väldigt ackurat beskrivning: Valentine tycker inte att han är ond, han tycker att han har RÄTT. Och har man rätt får man göra precis vad som helst, i det rättas namn.
Ett inferno
De andra skuggjägarna har först inte förstått att Jace är Valentines son - och när sanningen går upp för dem blir deras älskade adoptivson, den bäste demonjägaren någonsin, plötsligt ett hot, som måste fängslas i underjorden, i en snygg parafras på DantesInferno. Här finns också ett helvete med många lager av plågor, men syster Clary klarar av att hitta Jace och rädda honom.
Tillsammans kämpar de vidare mot fördomar och missförstånd, demoner och ondska och värst av allt: ren och skär dumhet från skuggjägare/människor i deras omgivning.
Stad av Aska utspelar sig i ett vackert, fantastiskt New York där ingenting är vad det ser ut att vara.

Ett splittrat Amerika
Ungdomarna i romanen är levande och engagerande karaktärer och med stark verklighetsförankring. I fantasy kan man ofta skapa en bra bild av dagens samhälle genom olika liknelser och metaforer.
Stad av Aska är som en bild av ett multikulturellt Amerika med en massa bitar som inte riktigt går ihop. Helt enkelt ett segregerat Amerika där alla misstror alla och när några försöker bli vänner eller “ett par” över gränserna motarbetas de från alla sidor.
En varulv och en vampyr blir förälskade, men de kan inte få varandra, för varulvar och vampyrer är födda (eller återfödda) till att vara varandras dödsfiender - det vet ju alla. Skuggjägaren Isabelle är tillsammans med en fe och skuggjägarna gillar inte feer och feerna gillar inte skuggjägare.
Lägg till detta adoptionstemat - Jace ser sin adoptivfamilj som sin riktiga familj. Clary ser sin mammas vän, en varulv, som sin “pappa”. Hon har inga fördomar mot varulvar. Sägesättet “Blood is thicker than water” gäller inte här - man väljer sin familj och vem man vill vara. Den som tagit hand om en och älskat en kan vara mer som en förälder än den man delar blod med.
Demonen “att komma-ut-ur-garderoben”
Alec, Jaces bror i den familj som adopterat honom, försöker alltid vara lika tuff och orädd som Jace. Och han säger att han inte är rädd för någonting. Förutom att komma ut som homosexuell. Förutom att någon ska få reda på att han varit förälskad i Jace. Förutom att någon av skuggjägarna ska få reda på att han är ihop med en manlig besvärjare - som är ungefär trehundra år äldre.
Kort sagt: allt är så rörigt och eländigt som det brukar vara i tonårs-Amerika och fördomarna gror som maskrosor i en övergiven gräsmatta.
I centrum av Stad av Aska finns triangeldramat Simon, Clary och Jace. Visst fruktar de alla den kommande demoninvasionen. Men ännu värre är om någon avslöjar vem de verkligen gillar …
Cassandra Clare har med “The Mortal Instruments” skapat en av de absolut bästa fantasy serierna idag. Den enda serie som verkligen har något att sätta emot är Holly Black triloginBerörarna. Och författaren Holly Black har själv utnämnt Stad av aska till en av sina favoritböcker … Bättre än så här kan det inte bli! Om Paradise Lost ska transporteras till nutid finns det inte någon finare plats att förlägga denna sagovärld än New York - för där finns väldigt lite “paradise” och folk är väldigt mycket “lost”.

Belinda Graham