Tidningen Kulturvinden: Anne på Grönkulla - föräldralös, men aldrig fantasilös!

Anne på Grönkulla

-föräldralös, men aldrig fantasilös!

Anne (Megan Follows) och Diana (Schuyler Grant)
på Prince Edward Islands röda klippor ...

Mark Twain hyllade Anne på Grönkulla som “det käraste och mest älskvärda barn inom skönlitteraturen ända sedan den klassiska Alice!”.

Anne är “älskvärd” och lätt att tycka om. Dessutom är Anne rolig. Hon har minst lika många upptåg för sig som Mark Twains egen Tom Sawyer och hamnar i trubbel lika ofta som den svenska barnbokshjälten Emil.

Hon menar aldrig att ställa till det - men det händer likväl.

Gränsöverskridande charm

Många har fallit för Annes charm sedan Anne på Grönkulla kom ut 1908. Lucy Maud Montgomery trodde att hon hade skrivit en barnbok --- men istället hade hon skrivit en allmängiltig roman om hur det är att vara människa och om hur ett samhälle fungerar. Redan 1908 fick Montgomery fan-mail från “college boys” och män och kvinnor som var “grandparents”. Annes charm var helt enkelt grändöverskridande.

Många kändisar har fallit för Anne genom årens lopp. Mark Twain hade Anne som sin favorithjältinna. Likaså Astrid Lindgren. Och Katharine Hepburn. Och Colleen Dewhurst. Och Alan och Campbell Scott …

Färgar rött hår grönt

Filmskaparen Kevin Sullivan föll för de roliga delarna av Annes historia - som när hon färgar håret grönt och när hennes bästa vän Diana super sig full på vinbärsvin (Anne tror att det är saft hon serverar!). Först senare upptäckte Sullivan att Anne-böckerna egentligen handlar om ett samhälle, Avonlea, och hur en utomstående person kan övervinna alla hinder och ta sig in i ett sammanhang.

Kevin Sullivans filmer om Anne på Grönkulla belönades med massor av Emmy Awards. Skådespelarna prisades också. Colleen Dewhurst fick själv tre stycken Emmys för sin roll som Marilla Cuthbert, den stränga damen med ett hjärta av guld som tar hand om Anne, fast hon egentligen hade beställt en pojke från barnhemmet.

Scen, bio och TV

Anne på Grönkulla har blivit teater och sedan biofilm innan det var dags att bli TV-film. Första gången som Anne blev film ville Katharine Hepburn så gärna spela Anne. Men hon missade att få rollen. När det var dags för TV-filmerna så föreslog Katharine Hepburn sitt brorsbarnbarn för produktionen - och Schuyler Grant fick mycket riktigt rollen som Diana, Annes bästa vän, medan kanadensiska Megan Follows blev Anne.

Anne på Grönkulla - en Astrid-Lindgren-idyll

När man ser Anne på Grönkulla filmerna tänker man direkt på Astrid Lindgren filmerna: -- Titta! Där är Körsbärsdalen som i Bröderna Lejonhjärta! -- Där går Anne balansgång på ett högt hustak, precis som huvudpersonen i Madicken! -- Och hör på Anne, visst låter hon som Pippi Långstrump?

För Anne har liksom Pippi livlig fantasi (fast hon ljuger aldrig med flit) och rött hår och fräknar. Hon har också en fantastisk svada som inte någon kan sätta stopp för. Och hon följer sin egen språkliga logik.

-Vad heter du?

-Du kan kalla mig Cordelia!

-Är det vad du heter?

-Nej! Men du kan kalla mig för det!

Det där låter precis som en Pippi konversation, men det är så Anne presenterar sig för Marilla.

“What doesn’t kill you makes you stonger”

Men framför allt så tänker man på Alla vi barn i Bullerbyn, den där idyllen där det inte finns några överbeskyddande curlingföräldrar, utan alla barn får springa omkring och leka som de vill - fast de ramlar ner i en brunn, fast de ramlar ner från hustak, fast de blir halvt ihjälskrämda av “spöken” i skogen, fast de blir jagade av kor (eller tvärtom), fast de super sig fulla på hemgjort vin … Fast Anne nästan drunknar är hon flyter runt i en eka och leker “The Lady of Shalott”!

Det här är en tuffare tid när vuxna säger till barn: “What doesn’t kill you, makes you stonger”.

Och barnen blir aldrig curlade.

Lilla Astrid lekte Anne på Grönkulla

Astrid Lindgren har berättat i sina memoarer att Anne på Grönkulla var hennes favoritbok när hon var liten och var en småländsk bondtös vid namn Astrid Ericsson.

När Astrid var liten gick hon runt hemma på gården i Småland och lekte att hon var Anne på Grönkulla och letade upp platser, träd och sjöar som skulle kunna vara samma ställen som i boken. I likhet med Astrid och hennes syskon gillade Anne att klättra i träd och ville till och med få sova hela natten i ett träd, i månskenet! Senare när Astrid skapade sin första barnbokshjältinna, Pippi, ville Astrid att hon skulle ha samma röda hår, fräknar och frimodighet som Anne.

En annorlunda Askungesaga

Men skillnaden mellan Pippi och Anne är att Pippi är rik och Anne är fattig. Ingen vill ha en rödhårig, pratsam jänta som fabulerar hela tiden och Anne får slita hårt som fattighjon, ungefär som Askungen eller Snövit, under överinseende av elaka vuxna som inte ens är en “styvmoder“. Anne är från början som en folksaga --- men denna struktur förändras snart, för lösningen är inte “someday my prince will come”, lösningen är inte att gifta sig, lösningen är att utbilda sig och skaffa ett bra jobb. Livet på landet är hårt, även om det ser idylliskt ut, och många människor sliter ont. Matthew Cuthbert jobbar varje dag av sitt liv tills han faller död ner på åkern. Anne och även hennes vän Gilbert satsar på utbildning som vägen till ett bättre liv --- Anne blir lärare, och även författare (precis som Lucy Maud Montgomery) och Gilbert blir läkare.

Prince Edwards Island

Montgomery har alltid hyllats för sitt sätt att skrika och beskriva natur - Prince Edwards Island låter som en oemotståndlig plats i böckerna och det ser ut som en oemotståndlig plats i filmerna.

Året efter den första Anne på Grönkulla filmen visades ökade turismen på ön med 30 procent. I Japan är Anne på Grönkulla semesterpaket extremt populära. Annes ö har än idag underbara röda sandständer, böljande kullar åkrar, bondgårdar, skrymslen, skogar och dalar som alla påminner om Montgomerys tid. Men Prince Edwards Island har givetvis inte undgått att moderniseras.

145 länder med Grönkulla

Anne på Grönkulla har sänts i mer än 145 länder och översatts till över 30 språk. I Japan visades långfilmsversionerna på biograferna i fem olika omgångar.

Nu har alla filmerna kommit ut med svensk text och massor av extramaterial från Prince Edwards Island. Om man inte har råd att åka dig kan man alltid låtsas. För ett som inte förändras sedan Anne på Grönkullas dagar är att allt kostar, men ett som fortfarande är gratis är att fantisera!

Och så länge man håller sin fantasi igång så orkar man att överleva.

Anne på Grönkulla är idag en klassiker - inte en barnboksklassiker utan en klassiker.