Paranormalt x 3: Dödsritten, Blodsmagi och Glasbarnen
Dödsritten
Översättare: Carina Jansson
B Wahlströms
Maggie Stiefvater
Tessa Gratton
Blodsmagi
Översättare: Carina Jansson
B Wahlströms
Kristina Ohlsson
Glasbarnen
Lilla Piratförlaget
Det paranormala sprider sig genom genrerna, från fantasy, skräck och deckare till romantik och äventyr. Dödsritten är till exempel både paranormal romantik och gammal hederlig hästbok.
Tänk på National Velvet, tjejen som tävlar mot en massa manliga motståndare för att vinna ett lopp mot alla odds. Tänk på The Black Stallion, en vildhäst och en kille som har ett band bortom alla ord.
Hästboken blir övernaturlig
Dödsritten är som en blandning av National Velvet -tjejens historia, hon som ska tävla med en vanlig liten ponny för att mot alla odds slå alla mycket mer erfarna ryttare (alla män) som rider på de dödliga vattenhästarna - och The Black Stallion - killens historia, han som blivit förtjust i en av de blodtörstiga vattenhästarna och som är beredd att göra allt för att köpa hästen fri från sin ägare.
I boken växlar perspektivet mellan tjejen och killen, de blir kära i varandra men samtidigt är de dödliga konkurrenter och båda behöver vinna. Hon för att rädda sin gård, han för att rädda sin häst.
Maggie Stiefvater har tidigare skrivit Frost-serien där hon gjorde sin egen tolkning av varulv myten. Här nytolkar hon sagorna om de irländska vattenhästarna capaill uisce ( i Skottland kända som kelpies). Vissa saker är kvar: hästarna kommer från havet, de förknippas med november månad, de är köttätare, om de kan tämjas (någorlunda) är de oslagbara kapplöpningshästar - MEN de vill hela tiden tillbaka till havet och är därför opålitliga.
Vad som inte finns med i Dödsritten är den del av myten att en vattenhäst kan förvandla sig till människa - i nordisk mytologi är det ungefär som Näcken som kan förvandla sig till en vacker vit häst, Bäckahästen, och han har alla möjliga trick för sig för att dränka människor.
Maggie Stiefvaters vattenhästar är hästar, albeit köttätare, men de är djur och människorna är människor - och gränsen suddas inte ut, som i Frost och andra berättelser om varulvar och hamnskiftare.
Förutom att skriva bra böcker själv inspirerar och hjälper Stiefvater gärna sina kollegor, en av dem är Tessa Gratton som skrivit den ovanliga boken Blodsmagi.
Häxor, läxor och återupplivning av det döda
Blodsmagi är en härligt spännande bok om häxor, läxor och förmågan att väcka det döda till liv. De döda lever, både i blodet och i böckerna. Och magi på en kyrkogård är alltid lite extra magisk.
Idag kommer det ut mycket fantasy, mycket om häxor, vampyrer och blod. Boken Blodsmagi får helt enkelt inte drunkna i den magiska bokfloden- det är den för bra för.
Huvudpersonerna, liksom miljöerna är också väldigt fint tecknade.
Tjejen som har förlorat sina båda föräldrar i vad hon säger är ett dubbelmord av en utomstående, men som alla andra säger är självmord. Hon börjar upptäcka sina häxkrafter och hon tänker använda dem till att bevisa att hennes föräldrar visst blev mördade. Helst hitta mördaren också.
Killen som hatar sin nya styvmamma och tycker att hon är en häxa (fast i vardaglig mening) och vars riktiga mamma var en riktig häxa som kunde förtrolla hans dinosauriemodeller så de viftade på svansen och lekte.
Vänskaps-kärleks-och-passions-historien dem emellan är fint nyanserad. De har båda magiska krafter, hon vet inte om det först och älskar sen sina krafter, han vet om sina krafter och hatar dem och vill förtrycka dem.
Blodsmagi har en hel del att säga om livet i ett litet samhälle, om att våga hitta sig själv och att gå en balans mellan vanligt vardagsvett och fantastisk fantasi och besatthet.
Det finns också en parallell historia som utspelar sig förr i tiden - berättad genom en dagbok. Man förstår snabbt att personerna i denna dagbok har någonting med dagens huvudpersoner att göra. Men att räkna ut hur det hänger ihop är inte alldeles lätt och uppenbart …
Det hela blir som en spännande pusseldeckare i en fantasivärld där slutet påminner starkt om Hitchcocks Fåglarna.
Och ja, i en värld av trilogier och evighetsserier är det faktiskt skönt att inse att Blodsmagi är en helt avslutad bok där alla trådar nystas upp i slutet och ingen tänjs ut till en andra, tredje, fjärde och femte bok.
Extra plus för en helt underbar formgivning! Svartvitt och rött- kan inte vara mer effektfullt. Och ryggen är som röd sammet. Rött är ju något man kopplar ihop med blod, magi, kärlek, passion - och B Wahlströms klassiska böcker.
Glasbarnen – en paranormal deckare i Skåne
Eller damen som hängde sig i taklampan? Eller hon som brann inne?Helt klart är att någon inte vill ha dem där.Men är denna någon en människa eller ett spöke - eller rentav flera spöken som slåss om herraväldet i huset?Billie vill helst av allt bara lämna Åhus och flytta hem till Kristianstad igen.Men hennes mamma vill ha en nystart och hennes barndoms älskade Åhus, med glass och sol och bad verkar ju som den perfekta sorglösa platsen att glömma allt hemskt som hänt.
Men för Billie urartar nystarten till en mardröm. Som tur är får hon hjälp av sin nyvunne vän Aladdin för att lösa mysteriet med Glasbarnen. Och Aladdin tror inte på spöken ...
Det här är verkligen en underbar, spännande bok, ett givet val som årets deckare / årets Spårhunden pristagare! Den är helt i klass med Fantomerna, som utspelar sig i Lund, som vann i år.
Det här är verkligen en underbar, spännande bok, ett givet val som årets deckare / årets Spårhunden pristagare! Den är helt i klass med Fantomerna, som utspelar sig i Lund, som vann i år.
Miljöskildringen är härlig, Åhus växlar mellan mysigt och rysligt i en handvändning, och personskildringen undviker alla klyschor som finns i barn och ungdomsböcker.
Relationen mellan mamman och Billie - båda instängda i sin sorg - är fint skildrad och ett extra plus är att både mamman och Billie får hitta var sin "killkompis". Som kanske kan bli något mer ...Mysteriet är alldeles lagom rysligt och möjligt att lista ut. Men inte för lätt ...
Relationen mellan mamman och Billie - båda instängda i sin sorg - är fint skildrad och ett extra plus är att både mamman och Billie får hitta var sin "killkompis". Som kanske kan bli något mer ...Mysteriet är alldeles lagom rysligt och möjligt att lista ut. Men inte för lätt ...
Kristina Ohlsson tillhör Sveriges deckarelit. Hennes böcker om Fredrika Bergman har alla legat på topplistor inte bara i Sverige. Glasbarnen är hennes första bok för unga läsare.
Det här är den första ungdomsboken/ungdomsdeckaren som är utgiven på det nystartade barnboksförlaget Lilla Piratförlaget.Kristina Ohlsson har många vuxna fans som otåligt väntar på en ny deckare från sin favoritförfattare. Jag skulle vilja råda dem att lägga beslag på Glasbarnen så snart som möjligt, för detta är precis lika spännande läsning för vuxna som för barn. Men så ska det ju vara med en riktigt bra barnbok.
Det här är den första ungdomsboken/ungdomsdeckaren som är utgiven på det nystartade barnboksförlaget Lilla Piratförlaget.Kristina Ohlsson har många vuxna fans som otåligt väntar på en ny deckare från sin favoritförfattare. Jag skulle vilja råda dem att lägga beslag på Glasbarnen så snart som möjligt, för detta är precis lika spännande läsning för vuxna som för barn. Men så ska det ju vara med en riktigt bra barnbok.
Belinda Graham
Dödsritten
Översättare: Carina Jansson
B Wahlströms
Maggie Stiefvater
Tessa Gratton
Blodsmagi
Översättare: Carina Jansson
B Wahlströms
Kristina Ohlsson
Glasbarnen
Lilla Piratförlaget
Det paranormala sprider sig genom genrerna, från fantasy, skräck och deckare till romantik och äventyr. Dödsritten är till exempel både paranormal romantik och gammal hederlig hästbok.Tänk på National Velvet, tjejen som tävlar mot en massa manliga motståndare för att vinna ett lopp mot alla odds. Tänk på The Black Stallion, en vildhäst och en kille som har ett band bortom alla ord.
Hästboken blir övernaturlig
Dödsritten är som en blandning av National Velvet -tjejens historia, hon som ska tävla med en vanlig liten ponny för att mot alla odds slå alla mycket mer erfarna ryttare (alla män) som rider på de dödliga vattenhästarna - och The Black Stallion - killens historia, han som blivit förtjust i en av de blodtörstiga vattenhästarna och som är beredd att göra allt för att köpa hästen fri från sin ägare.
I boken växlar perspektivet mellan tjejen och killen, de blir kära i varandra men samtidigt är de dödliga konkurrenter och båda behöver vinna. Hon för att rädda sin gård, han för att rädda sin häst.
Maggie Stiefvater har tidigare skrivit Frost-serien där hon gjorde sin egen tolkning av varulv myten. Här nytolkar hon sagorna om de irländska vattenhästarna capaill uisce ( i Skottland kända som kelpies). Vissa saker är kvar: hästarna kommer från havet, de förknippas med november månad, de är köttätare, om de kan tämjas (någorlunda) är de oslagbara kapplöpningshästar - MEN de vill hela tiden tillbaka till havet och är därför opålitliga.
Vad som inte finns med i Dödsritten är den del av myten att en vattenhäst kan förvandla sig till människa - i nordisk mytologi är det ungefär som Näcken som kan förvandla sig till en vacker vit häst, Bäckahästen, och han har alla möjliga trick för sig för att dränka människor.
Maggie Stiefvaters vattenhästar är hästar, albeit köttätare, men de är djur och människorna är människor - och gränsen suddas inte ut, som i Frost och andra berättelser om varulvar och hamnskiftare.
Förutom att skriva bra böcker själv inspirerar och hjälper Stiefvater gärna sina kollegor, en av dem är Tessa Gratton som skrivit den ovanliga boken Blodsmagi.
Häxor, läxor och återupplivning av det döda
Blodsmagi är en härligt spännande bok om häxor, läxor och förmågan att väcka det döda till liv. De döda lever, både i blodet och i böckerna. Och magi på en kyrkogård är alltid lite extra magisk.
Idag kommer det ut mycket fantasy, mycket om häxor, vampyrer och blod. Boken Blodsmagi får helt enkelt inte drunkna i den magiska bokfloden- det är den för bra för.
Boken klarar av en bra balansgång mellan det väldigt vanliga amerikanska livet i en väldigt liten småstad där alla skvallrar om allt och där ett dubbelmord - eller dubbelsjälvmord - verkligen är något att skvallra om -och det magiska livet där magi lever kvar genom århundradena, precis som vampyrer.
Tjejen som har förlorat sina båda föräldrar i vad hon säger är ett dubbelmord av en utomstående, men som alla andra säger är självmord. Hon börjar upptäcka sina häxkrafter och hon tänker använda dem till att bevisa att hennes föräldrar visst blev mördade. Helst hitta mördaren också.
Killen som hatar sin nya styvmamma och tycker att hon är en häxa (fast i vardaglig mening) och vars riktiga mamma var en riktig häxa som kunde förtrolla hans dinosauriemodeller så de viftade på svansen och lekte.
Vänskaps-kärleks-och-passions-historien dem emellan är fint nyanserad. De har båda magiska krafter, hon vet inte om det först och älskar sen sina krafter, han vet om sina krafter och hatar dem och vill förtrycka dem.
Blodsmagi har en hel del att säga om livet i ett litet samhälle, om att våga hitta sig själv och att gå en balans mellan vanligt vardagsvett och fantastisk fantasi och besatthet.
Det finns också en parallell historia som utspelar sig förr i tiden - berättad genom en dagbok. Man förstår snabbt att personerna i denna dagbok har någonting med dagens huvudpersoner att göra. Men att räkna ut hur det hänger ihop är inte alldeles lätt och uppenbart …
Det hela blir som en spännande pusseldeckare i en fantasivärld där slutet påminner starkt om Hitchcocks Fåglarna.
Och ja, i en värld av trilogier och evighetsserier är det faktiskt skönt att inse att Blodsmagi är en helt avslutad bok där alla trådar nystas upp i slutet och ingen tänjs ut till en andra, tredje, fjärde och femte bok.
Extra plus för en helt underbar formgivning! Svartvitt och rött- kan inte vara mer effektfullt. Och ryggen är som röd sammet. Rött är ju något man kopplar ihop med blod, magi, kärlek, passion - och B Wahlströms klassiska böcker.
Glasbarnen – en paranormal deckare i Skåne
Billie är en tuff tjej, men det nya huset i Åhus som hon och hennes mamma flyttar till efter att pappan dött skrämmer henne. En mängd oförklarliga händelser gör att Billie börjar tro på spöken. Kan det vara Glasbarnen som går igen?
Eller damen som hängde sig i taklampan? Eller hon som brann inne?Helt klart är att någon inte vill ha dem där.Men är denna någon en människa eller ett spöke - eller rentav flera spöken som slåss om herraväldet i huset?Billie vill helst av allt bara lämna Åhus och flytta hem till Kristianstad igen.Men hennes mamma vill ha en nystart och hennes barndoms älskade Åhus, med glass och sol och bad verkar ju som den perfekta sorglösa platsen att glömma allt hemskt som hänt.
Men för Billie urartar nystarten till en mardröm. Som tur är får hon hjälp av sin nyvunne vän Aladdin för att lösa mysteriet med Glasbarnen. Och Aladdin tror inte på spöken ...
Det här är verkligen en underbar, spännande bok, ett givet val som årets deckare / årets Spårhunden pristagare! Den är helt i klass med Fantomerna, som utspelar sig i Lund, som vann i år.
Miljöskildringen är härlig, Åhus växlar mellan mysigt och rysligt i en handvändning, och personskildringen undviker alla klyschor som finns i barn och ungdomsböcker.
Relationen mellan mamman och Billie - båda instängda i sin sorg - är fint skildrad och ett extra plus är att både mamman och Billie får hitta var sin "killkompis". Som kanske kan bli något mer ...Mysteriet är alldeles lagom rysligt och möjligt att lista ut. Men inte för lätt ...
Kristina Ohlsson tillhör Sveriges deckarelit. Hennes böcker om Fredrika Bergman har alla legat på topplistor inte bara i Sverige. Glasbarnen är hennes första bok för unga läsare.
Det här är den första ungdomsboken/ungdomsdeckaren som är utgiven på det nystartade barnboksförlaget Lilla Piratförlaget.Kristina Ohlsson har många vuxna fans som otåligt väntar på en ny deckare från sin favoritförfattare. Jag skulle vilja råda dem att lägga beslag på Glasbarnen så snart som möjligt, för detta är precis lika spännande läsning för vuxna som för barn. Men så ska det ju vara med en riktigt bra barnbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.