Tre olika sätt att flyga in i andra världar
Pojken som svävadeÖversättning: Anna StrandbergOriginalets titel: The Terrible Thing that Happened to Barnaby BrocketB.Wahlströms
John Boyne
Maggie Stiefvater
KretsenÖversättning: Carina JanssonOriginalets titel: Raven BoysB. Wahlströms
Philippa Gregory
Den blå hertiginnanÖversättning: Maria SundbergOriginalets titel: The Lady of the RiversDamm
Det finns olika typer av fantastiska böcker och olika sätt på vilket man flyger in i andra världar. Den historiska världen, där övernaturliga saker var “normalare” än vad de är idag, den övernaturliga världen där gränserna mellan det normala och det paranormala suddas ut, eller “Roald Dahl” världen där det absurda helt enkelt kommer till vår annars så normala värld och gör ett gästspel.Roald Dahl har fått en arvtagare
Pojken som svävade av irländaren John Boyne (känd för Pojken i randig Pyjamas, som även blivit storfilm) handlar om Barnaby Brocket, tredje barnet till Herr och Fru Brocket, ett stadigt gift par som absolut inte vill att någonting ska vara annorlunda eller konstigt. De föraktar allt som är annorlunda, konstigt och onormalt. Paret känns som släktingar till Herr och Fru Dursley i Harry Potter böckerna, paret som vill att allt ska vara vanligt och normalt, de har en liten föräldralös magiker (fruns systerson) inneboende i familjen och gör allt för att dölja detta. Herr och Fru Brocket har det ännu värre. Deras eget barn, nummer tre i syskonskaran, den onormale Barnaby, har nämligen fräckheten att sväva. Detta är svårt att dölja!
John Boyne framstår här som en arvtagare till Roald Dahl: det absurda blandas med det tragiska, humorn med allvaret, och Barnaby som är så oälskad av sin egen familj, får tankarna att gå till Roald Dahls Matilda. En dag tröttnar helt enkelt föräldrarna på Barnaby och släpper taget. Bokstavligen. Barnaby svävar iväg. Över hela världen får Barnaby vänner och upplever äventyr - men föräldrarna kan fortfarande inte acceptera sitt yngsta barn om han inte blir “normal”. Men Barnaby upptäcker att det finns fördelar med att vara annorlunda. Och att inte stå med båda fötterna stadigt på jorden!
Ett extra plus för de humoristiska illustrationerna av Oliver Jeffers och de inklistrade vykorten från Barnaby.
Kretsen av “Raven Boys “
“Äntligen stod prästen i predikstolen” är ett bra sätt att börja en klassiker på. “Redan innan de döda kom var det iskallt på kyrkogården” är en utomordentlig första mening för att fånga en publik som älskar att läsa fantasy böcker, eller böcker med paranormala inslag.
Maggie Stiefvaters böcker brukar klassas som fantasy, men de har alltid en realistisk klangbotten och noggranna, omsorgsfulla naturskildringar, liksom beskrivningar av livet på landet eller glesbygden. Maggie Steifvater har skapat Frost serien om varulvar, Dödsritten om magiska vattenhästar, och nu en ny, härlig fantasy serie att sätta tänderna i: Kretsen. Omslaget med en korp på bådar gott. Korpar är starka magiska djur och originalets titel är Raven Boys.
Fyra killar på en internatskola, som har korpen som sitt emblem, bildar ett hemligt sällskap i syfte att finna en mytomspunnen kungagrav. Men den mest fascinerande karaktären i boken är förmodligen Blue Sargent - en tjej som har en förmåga att förstärka andras övernaturliga förmågor. Blue vet att hon är långtifrån normal men eftersom ingen av hennes släktingar heller är normala är det ingen som egentligen tycker att det gör något. Alla i hennes familj verkar vara mer eller mindre synska och försörjer sig på att spå människor. Vissa i det tysta, andra via TV- och webbsidor. Även häxor och spådamer måste förnya sig och hänga med sin tid.
Av killarna i Kretsen är Adam den mest intressante: han har en ännu värre familj än Barnaby Brocket och lider dessutom av en släng av Stockholmssyndromet - identifierar sig med sina fångvaktare och ser det som ren välvilja när hans far inte slår honom. En hel del av hans tid och energi går åt till att dölja sina skador på skolan och han har långärmat även när de andra går över till lättare klädsel.
Kretsen är del ett i en serie som verkar bli minst lika fängslande som Frost. Del ett är en avslutad historia i sig, samtidigt som den innehåller spännande och tvetydiga spådomar för framtiden. (Enda felet med Kretsen är att man gärna sträckläser över 300 sidor och ligger sömnlös av spänning.)
Den blå hertiginnan -Melusinas arvtagerska
Mycket som idag ses som fantasy var helt “normalt” under en helt annan epok i historien. Den blå hertiginnan utspelar sig under en tid då häxor inte bara var något som fanns i fantasy romaner - man kunde faktiskt bli bränd på bål för häxeri. Författaren Philippa Gregory är mest känd för Den andra systern Boleyn, boken som även blivit storfilm, med Natalie Portman som Anne Boleyn, och Scarlett Johansen som hennes relativt okända syster. Den blå hertiginnan utspelar sig något tidigare (1400-tal istället för 1500-tal) och huvudpersonen Jacquetta Saint-Pol framställs som kvinnan som säkrade tronen för de vita rosorna av York.
Jacquetta blev så småningom mormor till Elizabeth of York, som gifte sig med Henry VII. Vilket innebär att även dagens regent i Storbritannien, Elizabeth II, och sju andra ledande monarker i Europa, har Jacquetta som anmoder.
I boken Den blå Hertiginnan förklaras det att Jacquetta Saint-Pol härstammar från vattengudinnan Melusina. I alla fall enligt legenden. Därifrån har hon fått sin gåva: hon är synsk. Detta under en tid när häxeri är belagt med dödsstraff. Men att häxeri är olagligt innebär inte att det inte är eftertraktat - många vill ha en synsk kvinna på sin sida, för att se in i framtiden och kunna granska motståndarens drag och se vad egna beslut kan ha för konsekvenser. Jacquetta gifter sig in i hovets innersta cirklar och blir en favorit hos drottningen. Det borde väl innebära trygghet, eller är det tvärtom så att Jacquetta gått rakt in i det rojalistiska lejonets kula?
Philippa Gregory är doktor i engelsk litteratur, förutom bästsäljande författare, och hennes skildringar av ett svunnet England är både övertygande och detaljrika. Hon är känd för att hon skildrar Englands historia genom dess kvinnor. Den blå hertiginnan är den sista delen i trilogin om rosornas krig, men den går att läsa fristående.
Det intressanta är att Philippa Gregory skildrar förhållanden och villkor som relativt jämställda, i alla fall i de övre samhällsskikten. Kvinnor med talanger och bildning är värda att respekteras och att lyssnas på och Jacquetta är en sådan karaktär.
Vare sig det gäller historia, ruggiga spådomar eller absurda saker som händer i vardagen är det helt fantastiskt att kunna flyga in en annan värld ett slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.