Det föds en kokbok om dagen
Man ska väl egentligen inte ha favoriter, men om man nu måste välja en favorit så blir det ”Mannerströms Stora Kokbok”. Genialisk! Detta är en best-of från superstjärnan Leif Mannerströms långa karriär och här ser man hur vanlig husmanskost – mycket av den förvånansvärt lättlagad – blir kalasmat. Här finns allt från Wallenbergare (både på kött och fisk) och såser till plättar och hallongrädde. All den gedigna husmanskost som idag blivit finmat i ett alltmer stressat samhälle. Förutom Leif Mannerströms bästa recept genom tiderna finns också några alldeles nya recept med. Allt med otroligt tjusiga foton på både råvaror och det färdiga resultatet.
”Mannerströms Viltkokbok” är å andra sidan inte någon enkel husmanskokbok, vilket hörs på titeln, utan en bok som vill få oss att ta vara på det stora skafferi som skogen är, fullt med kött, svamp och bär, som vandrar runt och växer därute, alldeles färskt och aptitretande.
Fast många av oss bor inte vid något sådant skafferi. Men visst finns det tips på att man kan köpa en hel del i vanliga affärer nuförtiden – bara det affärerna inte är alltför vanliga utanför de stora städerna – men det känns ändå lite överkurs. Här finns det massor av snygga utomhusbilder och solnedgångar. Vilt ute smakar ännu bättre. Man kan i alla fall låtsasäta från sidorna och andas in stämningen. Med läcker bokdoft istället för tallbarrsdoft. När det gäller viltkokböcker ska författaren i fråga gärna ha ett gevär i handen på omslagsfotot istället för en elvisp eller ett vinglas. Då syns det liksom hur färsk maten är. Viltkokbok är en speciell subgenre i kokboksgenren som domineras av tjusiga bilder på landskap, lika mycket som tjusiga bilder på mat.
En god bok förlänger livet. Och middagen
Paul Svensson i sin ”Pauls kök” gör precis tvärtom mot Leif Mannerström i ”Mannerströms Viltkokbok” – och då menar jag inte bara att han använder sitt förnamn i titeln istället för sitt efternamn, då hade boken hetat Svenssons kök – kanske låter det som lite för enkel mat? Där ser man, alla kändiskockar går inte samma väg, de trampar runt på olika stigar! Medan Mannerström utgår från vilket vilt han har, utgår Paul Svensson från vilken grönsak han har. Eller frukt. Eller rotfrukt. Hans kapitel är alltså inte kött, fisk, ägg, kyckling, fasan … utan potatis, sparris, tomat, päron, rabarber, äpple … Äpple är mitt favoritkapitel. Äntligen någon mer som förstår att man kan ha äpple till så mycket mer än en simpel efterrätt! Äpple är ju precis lika mycket riktig mat som potatis. Vilket fransmännen fattar. För pommes är äpplen och pommes de terre är potatis. Ett äpple är alltså en halv potatis … vilken lycka! Det här är dock långt ifrån en vegetarisk kokbok (även om allt fungerar vegetariskt) för Paul kompletterar sina grönsaker med mycket annat. I fotona kompletteras råvarorna och det färdiga resultatet med bilder på Paul själv och de tre barnen som accessoarer. Någon mer vuxen är inte med. Och barnen kan laga en del saker själv. I alla fall päronmuffins med dumlekola i. Pauls favoritsägesätt är: “Njuta bör man, annars dör man” …
Jan Hedh – ännu en kändiskock och en guru på bakverk, kondisbitar och choklad – har gjort en briljant bakbok, för den kombinerar två saker, vilket också hörs på titeln: ”Sura degar, söta bröd”. Surdegar är idag lika inne som Tamagochis var på den tiden som de var årets julklapp… men visst är det roligare att mata en deg en ett elektroniskt husdjur som går sönder – precis som det mesta går sönder – det ögonblick som garantin går ut. Dessutom kan man äta det färdiga resultatet utan att få matsmältningsbesvär. Surdegsbröd är kul att göra, gott och nyttigt.
Men dessutom får man en hel bok till på köpet som handlar om en massa sötsaker, allt från kakor till efterrätter. Saker som ser ut att vara perfekt till jul och advent och saker som ser ut att vara passa året om. Detta är en väldigt generös bok, för Jan Hedh hade lätt kunnat göra två böcker av den: en med matbröd och surdegar och en med alla godsaker. Men här får vi allt: två böcker i en. Vårt dagliga bröd behöver inte bara vara nyttigt och lite tråkigt, det kan också vara gott och roligt.
Lax blev kyckling
Var är kändiskockstjejerna? Det finns inte så många, jämförelsevis. Men Paula Ahlsén Söder är tillbaka med en ny bok. ”Lax från vardag till lyx” var en stor hit och uppföljaren ”Kyckling från vardag till lyx” kommer säkert att fungera lika bra. Varför? För att kyckling är billigt och gott och lätt att variera. Det kan lätt bli slentrian eller tråkigt och smaklöst för att grundkvaliteten är dålig, men med Paulas tips blir kyckling (bra kyckling!) festmat igen. Både till vardags och till helg.
Den heta, franska modellen då?
Vi har inte tillräckligt med kockar i Sverige för att mätta kokboksmarknaden. Vi är inte mätta än. Långtifrån! ”Ungsstek på franska” – en bok som inte ser lyxig ut, men som är väldigt bra och praktisk – är skriven av en fransk kock, Stéphane Reynaud, och finns nu översatt till svenska för första gången. Här går allt går att göra i ugn: fisk, fågel, kött. Och det är inte svårt, om man nu har en ugn. Den är full av sådan mat som de äter i härliga franska filmer där alla har så mysigt tillsammans. Och i maffiafilmer där alla har så mysigt tillsammans i stora italienska familjer, innan någon blir skjuten. Det är sån mat som sköter sig själv i stort sett. För det är ugnen som gör det mesta jobbet. Men man kan också njuta bara med ögonen …
Vilket ger betydligt mindre disk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.