Tuggummitanten - Tänkvärd mysteriebok med stämningsfulla illustrationer

Tuggummitanten
- Smygklubb löser mysterier i småstadsidyll

Åsa Caroline Salomonsson
Tuggummitanten
Illustrationer: Patrik Boberg
ISBN: 978-91-7577-424-4
Idus förlag

Tyra och Siri är bästisar. De vill så gärna starta en hemlig klubb, men vilken typ av klubb ska de starta? De kommer fram till att de ska starta en smygklubb! Det låter spännande! Det blir som en kombinerad deckar- och mysterieklubb. De ska spana på, eller snarare smyga på, konstigt folk som bor i deras by Markbyn. Den konstigaste av alla de konstiga är Tuggummitanten. Detta är så klart inte vad hon heter egentligen, men hon tuggar jämt tuggummi och Tyra och Siri har aldrig sett henne köpa annat än tuggummi och frusna ärtor i affären. Dessutom är hennes hus lite läskigt, med en stor och övervuxen trädgård.

Kalas att smyga!

Tyra och Siri är så upphetsade över sin nya smygklubb att de till och med avviker från ett kalas med en rejäl tårta för att smyga iväg och spana på Tuggummitanten.
De vet att de inte får gå in till folk utan att fråga om lov - det har mamma sagt - men vad ska de göra när Tuggummitanten plötsligt svimmar?

Den som har lösningen på alla problem och alla gåtor är den kloka mormor, kallad Mommi. Men det är trots allt Tyra och Siri som sköter spanandet och smygandet och som är väldigt observanta och smarta. Dessutom kan de fokusera på rätt detaljer när det kommer till att redogöra för vad de har sett. Det gör att Mommi direkt förstår att Tuggummitanten lider av anorexi och att hennes liv är i fara.

Mobbingens konsekvenser, decennier framåt

Tuggummitanten är en spännande och tänkvärd bok på många plan. Det är vanligt med böcker om anorektiska tonåringar - men att någon i mormor Mommis ålder kan ha ätstörningar, det är ovanligare. Dessutom tar boken upp hur skadligt det är med mobbing och hur viktigt det är med empati.
Tuggummitanten blev mobbad som barn, och det förstörde hennes självbild - flera decennier senare ser hon sig fortfarande som tjock, trots att hon egentligen är alldeles för smal, och hon tuggar tuggummi istället för att äta, för att dämpa hungerkänslorna.

Trots tunga ämnen (mobbing och ätstörningar) är boken lättläst och ofta mycket rolig och genomgående skriven som en spännande mysteriebok där läsaren får vara med och pussla ut gåtan, bit för bit. Det visar sig att Tuggummitanten inte är så hemsk när allt kommer omkring, inte heller hennes hus eller hennes trädgård ... Tyra och Siri blir till sist rikligt belönade för att de brydde sig. De får till exempel en helt ny trädgård att leka i!

Konstigt folk behöver inte vara konstiga

Boken visar att konstigt folk inte alls behöver vara så konstiga som man tror. Eller så är konstiga just vad de är ... ! Ätstörningar är inte att leka med, inte heller mobbing och grupptryck. Boken Tuggummitanten är spännande läsning samtidigt som läsaren får sig en grundlig tankeställare.

Språket ger en lugn och behaglig känsla, den invaggar läsaren i ett slags sagoatmosfär, samtidigt som en intensiv spänning gradvis byggs upp, som leder till en överaskande vändning i slutet av boken. 

Äventyret fungerar utmärkt som högläsningsbok.

De svartvita fint nyanserade teckningarna som genomgående dyker upp i boken förhöjer atmosfären och bidrar till en vacker och lagom kuslig mysteriekänsla.