Absolutely Fabulous The Movie

Absolutely Fabulous The Movie finns nu på DVD och BD - Skål för det!

On the run? Not in these heals!

Edina (Jennifer Saunders) och Patsy (Joanna Lumley) är tillbaka i gammal god form - i långfilmsformat!
Edinas rival "Bing" (spelad av Cecilia Imrie) är också tillbaka (se tidningsomslaget).

Edina och Patsy i det första TV-avsnittet av BBC serien Absolutely Fabulous! Det är  förresten inte politiskt korrekt att röka i TV nu för tiden. Men Edina och Patsy härstammar från dagar då PK inte fanns som begrepp.

Det kryllar av kändisar i Absolutely Fabulous the Movie - som Emma Bunton, känd som Baby Spice i den gamla gruppen Spice Girls. (Edina och Patsy låtsas här vara skyltdockor!)

Enligt all underhållningslogik borde det här borde vara en dålig idé. Tv-serier överflyttade till film funkar ju så sällan: i bästa blir det poänglösa efterspel för trogna tv-tittare (”Looking: The movie”); i värsta fall orsakar det bestående skador på förlagan (”Sex and the City 2”).

Och det är lika bra att säga det direkt: ”Absolutely fabulous: The movie” är inget mästerverk. Men det är en filmversion som är sällsynt konsekvent med den serieförlaga den sprungit ur.

Tv-serien ”Helt hysteriskt”, som den hette på svenska, en salt, syrlig och ofta genialisk sitcom om viktnojiga pr-agenten Eddy (Jennifer Saunders) och hennes nersupna bästis Patsy (Joanna Lumley), var en produkt av 90-talet på så många nivåer. Dels via lustmorden på pr-industrin och modebranschen och den obekymrade skörlevnaden med fyllor och kedjerökning, men framför allt i berättelsens helt grundläggande cynism. ”Helt hysteriskt” skrevs i en underhållningsera kliniskt fri från peppig snällism, och det är svårt att tänka sig att serien hade kunnat passera lika okommenterat 2016 – inte ens om man tar med i beräkningen att de brutalaste skämten alltid var på huvudpersonernas bekostnad


Den principen präglar även filmintrigen, en florstunn samtidsfars där Eddys pr-verksamhet är på så kraftig dekis att hon och Patsy står på ruinens brant. När de nås av ryktet att Kate Moss ska byta pr-firma ser de sin chans, men det hela slutar med att de råkar knuffa ner Moss i Themsen, får hela mode-Twitter på halsen och tvingas gå i Rivieran-exil, vilket borgar för både Joan Collins-cameos och en pikant försörjningsmöjlighet.



Eller såhär: det är princip ett 30-minutersavsnitt utdraget till 90 minuters film, och formatbytet är inte helt friktionsfritt. Tv-versionen var en av de där serierna där dialogen och klippningen bildade en perfekt rytm, och uppblåst till det slickare filmformatet har en del av den speciella andan ofrånkomligen gått förlorad – för egen del saknar jag både burkskratten och lågbudgetfotot. Men Saunders har, förutom en intakt känsla för samtidens alla löjligheter (”boutique champagne”, någon?), också lyckats bevara seriens krassa grundton i sitt manus: i vad som känns som filmens nyckelscen – förlagd till en stulen fiskbil – säger Eddy dystert att det enda hon velat med sitt liv är att inte bli fet och gammal.


Och ointresset för all sorts uppbygglighet är alltjämt det riktigt fina med den här berättelsen. För medan tv-serien ”Helt hysteriskt” tveklöst är en feministisk institution är det också alltjämt en udda sådan, politiskt intressant just för att den så uttryckligen inte försöker förmedla något budskap om hur kvinnor (eller för den delen män) borde vara. När Patsy får frågan om varför hon umgåtts med Eddy alla dessa år kommer svaret omedelbart: ”because it's bloody good fun”. Den sortens osentimentala skildring av kvinnors vänskap är tyvärr lika sällsynt 2016 som 1992, men precis lika välkommen.



Med det sagt, så är filmatiseringen av tv-serien "Helt hysteriskt" ändå en lång Bollinger-fest för fansen. Och även om serien låg helt rätt i tiden just när den kom i början av 90-talet, så fungerar fortfarande den satiriska udden, riktad mot den trendängsliga mode- och kändisvärlden. Det allra härligaste med ”The movie” är dock att det här blir tydligare vad berättelsen allra mest handlar om: kvinnlig vänskap, som inget kan komma emellan (inte ens en tråkig dotter) och som alla vapen är tillåtna för att rädda (som en cool dotterdotter).


Det är 2016 och Edinas pr-karriär går hopplöst utför. Patsy däremot har fått ett uppsving som moderedaktör. På en tillställning som involverar Kate Moss, Jon Hamm och ytterligare ett stort antal kända namn, går allt fel och Patsy och Edina tvingas ta till flykten, när sociala medier-jakten tar fart.


När filmen riskerar att kantra, för det gör den då och då, är räddningen att fokusera på Joanna Lumley. Hon är samtidigt råare och mer finkalibrerad än någonsin. Här finns en scen som involverar självinjicering av botox, som är en blivande klassiker och som är värd biobiljetten bara den.