FILM: Legenden om Tarzan - Alexander Skarskård övertygar som både ädling och ädel vilde

Legenden om Tarzan är en uppdatering av ett klassiskt matinéäventyr som kostymdrama korsat med actionfilm.

Human. Nature.Det har gått många år sedan mannen, som kallas Tarzan, lämnade djungeln för ett liv som John Clayton, Lord Greystoke, med sin älskade Jane vid sin sida. Han har nu blivit inbjuden att åka tillbaka till Kongo som ett sändebud åt parlamentet, omedveten om att han bara är en bricka i ett dödligt spel av girighet och hämnd.

Alexander Skarsgård verkar vara som född för att göra John Clayton / Tarzan, brittisk ädling och afrikansk vilde i ett och samma paket. 

Hur relevant är Tarzan idag? I en av filmbilderna svischar tågvagnar förbi, lastade med elfenben, och man tänker på att djuren verkligen skulle behöva någon som försvarar dem. 1884, då filmen utspelar sig, fanns det 19 000 000 elefanter. Alltså 19 miljoner. Idag finns det 500 000. Alltså en halv miljon. Tala om "genocide". Fast det folkmord som filmen handlar om är det som hände i belgiska Kongo där cirka 11 miljoner människor uppskattas ha satt livet till.


Regissören David Yates har tidigare bland annat gjort fem filmer om Harry Potter och kan det där med superhjältar. För Tarzan är som en superhjälte, hans superkraft (eller magi) är att vara ett med naturen och kunna tala med alla djuren. Och så är han superstark. Här svingas det i lianer för att komma ombord på ett tåg, det hoppas utför stup och det fajtas, både mot gorillor och mot onda människor. Och så ska Tarzan rädda sin fru som blivit kidnappad av onda typer som vill åt en massa diamanter, som ska betala en hel armé av legosoldater som kommer att göra att slaveriet sprider sig ytterligare.

Filmen understryker ändå att Jane (spelad av Margot Robbie) är en självständig kvinna och hon himlar med ögonen vid tanken på att hon inte skulle kunna klara sig själv. Men Jane var redan i originalhistorierna av Edgar Rice Burroughs, varav den första kom så tidigt som 1912, en ganska tuff djungeldam själv. Nu har hon blivit amerikanska. Men mycket som rör Tarzans bakgrundshistoria har David Yates haft den goda smaken att inte förtydliga. Alla kan Tarzans historia, man behöver inte förklara allt.

Genom snabba flashbacks påminns vi om hur Tarzan som barn förlorade sina föräldrar Lord och Lady Greystoke och blev adopterad av en mamma gorilla.

Han utvecklar övermänskliga förmågor att överleva, hans fysik anpassar sig efter djungeln och han lär sig kommunicera med djur. I byarna och bland stammarna sjunger man visor om Tarzan, en varelse som man ser som en ande.

I många historier om Tarzan ska djuret tämjas och den mänskliga sidan av honom räddas --- i den här historien är det tvärtom. Den djuriska sidan av honom måste räddas, för han håller på att kvävas som människa i ett liv han inte trivs med. Det är också djuret i honom som gör att han överlever äventyret och räddar hela världen, i alla fall en massa förslavade människor och sin fru, och hittar sig själv igen.

Djuren får här stå för de goda värderingarna. Det gosas med en lejonhona, en gorillahane räddas från ett dödligt skott och elefanter klappas om och beundras.

Tarzan filmen stödjer också "stop ivory" projektet som ska hjälpa till att se till att elefanter inte utrotas.

Alexander Skarsgård är mycket bra i rollen som Tarzan, bland annat därför att det är en så fysisk roll. Under filmens gång utför han filmhistoriens långsammaste stiptease, tills han till sist även kastar skjortan. Han lyckas också svinga sig i lianer helt naturligt och se stor och imponerande ut. Den amerikanske sidekicken hade man dock kunnat vara utan. Eftersom Tarzans grej är att kommunicera med djur och att ha en övermänsklig styrka, är det långtråkigt med en amerikan med puffror som sidekick. Han kan liksom skjuta alla djur och alla bad guys. Och även Tarzan. Inte för att han gör det, men han skulle kunna. Vad är det för mening med att vara stark och smart när det finns maskingevär?

Inte bara för att den kräver en extremt vältränad bringa utan ännu mer för att han går som en gorilla, ser ut att vara två och en halv meter lång utan att det ser konstigt ut och att han svingar sig i lianen som vore det den naturligaste saken i världen.

Skurken spelas av Christoph Waltz som återigen är delaktig i folkmord och talar hotfullt och samtidigt belevat med skön dam samtidigt som han äter och pratar med mat i munnen. Liksom i vissa andra roller som han redan gjort.

Men med facit i hand vet man att Afrika inte blev räddat. Glöm filmens bilder av glada dansande människor, idag går alla och glor ner på sina mobiltelefoner ... och vitala ämnen till den nya tekniken kommer liksom diamanter från "Afrikas gruvor".

Samtidigt oroar man sig för alla elefenben i filmen, och för att Tarzan inte ger sig ut för att rädda elefanterna.

Men som äventyr kombinerat med kostymdrama står sig Tarzan. Yates har lyckats uppdatera Tarzan, genom att förankra honom i verkliga historiska händelser 1884.

I nästa uppdatering kan Tarzans ättlingar svinga sig fram idag, och rädda de stackars återstående elefanterna.

Regi: David Yates
Titel: The Legend of Tarzan
Medverkande: Alexander Skarsgård, Christoph Waltz, Margot Robbie m.fl.
USA/Storbritannien, 2016
Warner Bros.