FILM: Jason Bourne

Dags för en ny fajt för Webb/Bourne ... Matt Damon.

Ungefär tio år har gått efter The Bourne Ultimatum och nu är det dags för regissören Paul Greengrass och skådespelaren Matt Damon att komma tillbaka till sin gamla franchisesuccé igen. Originaltrilogin har även fått en uppföljare med Jeremy Renner i huvudrollen. På gott och ont påverkade originaltrilogin actiongenren så mycket att ALLT började se ut som Jason Bourne filmer: frenetiskt klippningstempo, fladdriga handkameratagningar och övervakande bilder ihopklippta med tekniska manicker. En världsplåga. Många filmer tappade bort spänningen, rumsuppfattningen och sammanhanget i en allmänt dampig bildfrenesi.

Den nya filmen markknadförs med "you know his name" och det låter som om vi ska komma karaktären närmare. Helt fel. Det är återigen samma opersonlige gubbe som hoppar, springer och skjuter och fipplar med tekniska manicker. Den psykologiska dimensionen saknas helt.

Man skulle kunna säga att det är felaktigt salufört ... I trailern laddar man för huvudpersonens konfrontation med sitt förflutna och verkliga jag. Det blir inget av det. varken publiken eller Jason Bourne lär känna David Webb, personen bakom fältagentidentiteten Jason Bourne.


Inledningsvis får vi en uppfattning om hur en åldrande antihjälte överlevt det senaste decenniet. Han har hankat sig fram på illegala MMA-fajter på obestämd plats i ex-Jugoslavien, fast utan att ådra sig några kroppsliga skador och utan att hamna i konflikt med den organiserade brottslighet som är involverade i arrangemang. Det är bara början på ologiskheterna som staplas på varandra.


På Syntagmatorget i Aten möter Jason Bourne ex-kollegan Nicky Parsons (Julia Stiles), också hon på rymmen från CIA, men hon blir snabbt skjuten --- eftersom alla Jason Bournes tjejer eller tjejkompisar går den vägen, men det är en total "waste of talent att göra sig av med Julia Stiles.


Den andra kvinnliga huvudrollsinnehavaren är en CIA chef som verkar som en osäker och hafsig praktikant, spelad av Alicia Vikander, och hon gör det sämsta porträttet någonsin av en CIA anställd.

Det är inte mycket bevänt med henne som antagonist till Jason Bourne heller. De andra motståndarena spelas av Tommy Lee Jones och Vincent Cassel.

Jason Bourne dras på nytt in i en kraftmätning om kontrollen över sitt liv och sin identitet med tidigare arbetsgivaren.


I en snabbt tecknad bakgrundshistoria om Webb/Bournes far, dennes inblandning i hemliga operationen Treadstone och mystiska död i ett bilbombsattentat i Beirut inför sonens ögon ska vi förstå att den professionella tvekampen nu blivit mer personlig än tidigare. Det är den på flera plan eftersom Bourne även blir en bricka i ett internt, shakespeareliknande maktspel på CIA.

Men var blir tragedin av? Var blir det personliga av? Vem var David Webb? Vem är Heather Lee, hur fick hon sin chefsposition under Deweys chefskap, och hur kommer det sig att hon hela tiden verkar så värdelös? Och vem är Aaron Kalloor och varför slarvar man bort hans karaktär? 

Kallor är en skapare av sociala mediejätten Deep Dream som verkar vara viktig för sammanhanget, men det förklaras aldrig varför, och denna mäktiga person blir bara en krumelur i kanten. Han hade kunnat utvecklas till en superskurk, eller vad som helst, men outvecklat blir det bara ett hafsigt frågetecken. Snowden-affären, internet-jättars hel- eller halv-hemliga samarbeten med NSA, CIA och annan underrättelsetjänst ska förmodligen ha inspirerat, men det blir bara sönderklippt röra av det mesta.

Alla lösa trådar kanske kommer att vidareutvecklas i kommande filmer.

Regi: Paul Greengrass
Titel: Jason Bourne
Medverkande: Matt Damon, Julia Stiles, Tommy Lee Jones m.fl.
USA, 2016
Universal Sony Pictures Home Entertainment