Den långa resan hem

 

Åka buss - Kattfamiljen flyr under en brinnande himmel

 

                  

 

Henrik Wallnäs, Matilda Ruta 

Åka buss  

ISBN: 978-91-27-14588-7 

Natur & Kultur 



Katter på flykt!

 

Åka buss är en poetiskt berättad historia som inte alls handlar om någon vanlig bussfärd till snabbköpet eller till skolan och det handlar inte heller om någon semesterresa. Åka buss handlar istället om att lämna sitt hem och att söka efter något nytt. Fastän så mycket har blivit kvar vid det gamla hemmet.

 

Texten är uppställd som en dikt, och man riktigt känner  rytmen både i berättandet och i bussåkandet när man läser.

 

En dag tog sommaren slut

Regnet trummade mot rutan

Det var varmt och fullt av folk

Kadong kadong kadunk.

 

Det skumpade och hoppade

Vi startade och stannade

Jag vinkade till farmor

Vi var tvungna att åka långt, långt bort.

 

 

Något som är intressant är valet av teknik och färger i illustrationerna, det utmanar ramarna för vad man brukar få se i barnböcker - men också konventionerna för hur man brukar uppfatta färger. Vanligtvis ska varma färger uppfattas som positiva, men alla röda, orange och gula färger kan här även uppfattas som hotfulla, som om himlen står i brand och det är dags att fly. Sista uppslaget är fullt av svala, blåa nyanser och detta är det lyckliga slutet - friskt och svalt efter en lång, het flykt.

 

Alla karaktärerna i historien är avbildade i kattform (fast berättelsen egentligen handlar om människor) och huvudpersonen har en gosekanin att trösta sig med. Extra roligt är det när huvudpersonen ritar en sjöjungfru som ser ut som en katt. Antropomorfiseringen är konsekvent.

 

Det finns många böcker som handlar om flykt och flyktingar just nu, eller som har med tankar om situationen, även om berättelsen i sig kanske handlar om t.ex. en liten hund som förlorat sitt hem, som i Puzzel får en vän (Bonnier Carlsen) och ibland finns människorna kvar i huvudrollerna, som i Sabelles röda klänning (Mirando Bokförlag) - verkligheten tar sig in även i barnböckernas och bilderböckernas värld. Ett sätt att förklara i bilder vad nyheterna försöker förklara varenda dag, fast det ändå verkar oförklarligt att det finns så mycket flykt och lidande varenda dag.

 

 

Clementine Churchill - Ett politiskt geni, född i “fel” tid

Clementine Churchill
- Ett politiskt geni, född i “fel” tid

Författare: Sonia Purnell
Clementine Churchill - En biografi
Översättning: Claes Göran Green

En fascinerande människa.
Clementine Churchill.

ISBN: 9789175453439
Historiska Media
                   

När Winston Churchill belönades med ett Nobelpris var han, som så ofta, för upptagen för att komma till ceremonin och det var hans fru Clementine som åkte för att hämta priset. Hon charmade precis alla. Precis som vanligt. Som så många gånger under Winstons långa karriär fick publiken Clementine istället för Winston och publiken blev hänförd. Clementine blev speciellt populär i Amerika och god vän med Eleanor Roosevelt.

Winston Churchills främsta prestation

Winston Churchill hävdade själv att hans mest lysande prestation var att gifta sig med Clementine. Efter andra världskrigets slut fastslog han att hustrun hade gjort hans liv och hans arbete möjligt.

Mary Churchills berömda biografi

Winston Churchill är en av de personer i modern historia som genererar allra flest biografier. Hans fru Clementine Churchill hade ett minst lika spännande liv (och en ännu mer spännande och okonventionell barndom) och det här är den första biografin om Clementine Churchill sedan dottern Mary skrev sin berömda biografi. Mary hade fördelen att träffa alla hon skriver om i biografin, inklusive sina berömda föräldrar, Winston och Clementine. Nya biografier idag citerar ofta gamla artiklar, böcker, brev och uttalanden och man kommer längre och längre bort från ursprunget och källorna.

Det kan bara finnas en drottning

När det gäller andra världskriget och att hålla moralen uppe får Winston i biografier och historiska böcker sin beskärda del av beröm, men inte Clementine, fast de gjorde i stort sett samma jobb. Jag funderar på om det beror på den engelska drottningen. I efterhand har man skrivit mycket om kungahusets och drottningmoderns och  den unga  blivande drottningens insatser för att hålla moralen uppe. Det finns liksom bara plats för en drottning. Clementine Churchill, Storbritanniens “first lady” blir som en drottning till. Extremt elegant, vacker, smart och empatisk.

“First lady” utan pengar eller personal

Nu finns egentligen inte “first lady” som begrepp i Storbritannien. Det är den amerikanske presidenten som har en “first lady”. Premiärministerns fru har ingen officiell ställning, eller någon personal, eller någon budget - men ändå förväntas hon ständigt stå bakom sin make, ständigt vara snyggt klädd och välsminkad, ständigt vara den perfekta värdinnan och fixa middagar och bjudningar för alla kändisar och politiker och dignitärer som kan  tänkas komma till 10 Downing Street. Inklusive amerikanerna, där “the first lady” har en hel stab av människor och massor av pengar till förfogande för att göra exakt samma sak. Cherie Blair (Tony Blairs fru) har officiellt uttalat sig om hur orättvist detta är. Både finansiellt och tidsmässigt. Clementine Churchill sa aldrig att det var orättvist, men det är mycket möjligt att hon tänkte det.

Levde luspanka på stor fot

Churchills var större delen av sitt liv luspanka. Winston spenderade alltid pengar han inte hade och det var upp till Clementine att trolla ekonomiskt och ständigt rädda familjen. Det var hon som var den ekonomiskt lagda.

En av de intressantaste perioderna av Clementines liv är under första världskriget när hon jobbar för kantinerna som ska ge fattiga arbetare mat. På den tiden var både Clementine och Winston liberaler och Clementine har angett den här tiden som den lyckligaste i sitt liv. Winston gick senare över till de konservativa.

Olika politiska agendor

Clementine förblev liberal, eller snarare gick ännu längre till vänster, medan Winston gick till höger, till Clementines stora sorg. Paret gled ifrån varandra politiskt, men utåt sett stöttade Clementine alltid sin make, kom med förslag, bedrev lobbyingverksamhet (innan ordet lobbying fanns), läste alla hans  tal, strök i dem, kollade dem, korrigerade dem och kom med synpunkter på hur han skulle lägga in mer känsla. Clementine var van vid “vanligt folk” (hon var uppväxt bland vanligt folk) till skillnad från Winston, och hon hjälper honom oerhört mycket med hans folkliga framtoning.

En alternativ regering på Chartwell
 
En av de mest intressanta passagerna i boken handlar om Churchills hem Chartwell på 1930-talet. Churchill varnade för Hitler och hans agenda redan 1932 (de som säger “ingen visste” måste ha haft öronproppar, för Winston Churchill kunde vara väldigt högljudd, när han hade något viktigt att säga) och som alltid var det Clementine som blev värdinna och koordinator för den underrättelsetjänst som bedrevs från hemmet på Chartwell. Helt inofficiellt. Winston ansåg att om regeringen inte ville hålla koll på Hitler och hans hejdukar, fick de göra det privat. Många briljanta unga människor som såg upp till Churchills ställde upp och spionerade.

Ett oemotståndligt erbjudande

Ett av Winstons mest berömda tal är det där han säger att han inte har något mer att erbjuda folket än “blod, svett och tårar“. Han kunde tillagt - “och Clementine“. För Clementine är inte det sämsta att ha att erbjuda ett folk.

Clementine var hela sitt liv politiskt engagerad och hade ett lysande intellekt - men fick inte rösträtt förrän hon var trettio. Hade hon levat idag hade hon mycket väl kunnat vara president eller premiärminister.

Man skulle lite klichéartat kunna säga att Clementine var född i fel tid. Men med tanke på den skillnad hon gjorde för fattiga människor, speciellt under första världskriget i Storbritannien, och vilken positiv skillnad hon gjorde för Winston Churchills karriär, och till syvende och sist för utgången av hela andra världskriget, var hon precis rätt kvinna på rätt plats i  helt rätt tid.

Belinda Graham

Angela Merkel --- Drömmen om en resa till USA gick i uppfyllelse med råge

En mycket privat politiker.

 
--- Drömmen om en resa till USA gick i uppfyllelse med råge

                   
Stefan Kornelius
Angela Merkel
Översättning: Linus Kollberg
ISBN: 9789175453668
Historiska Media


Angela Kasner föddes i DDR, i ett land som idag inte längre finns. Hon blev bäst i sin klass i ryska och belönades med en resa till Moskva, där hon köpte sin första skiva med The Beatles. Som fysikstudent träffade hon Ulrich Merkel, de gifte sig (vilket gjorde att man i DDR hade lättare att få en lägenhet) och separerade sedan några år senare. Det är med efternamnet Merkel som Angela Merkel blivit känd som en av världens mest inflytelserika politiker.

Såg fram emot att fylla 60

Angelas första karriär var inte inom politiken (en f.d. DDR politiker hade inte haft en särskilt lyckad karriär i dagens Tyskland) utan inom fysiken. Merkel var en briljant fysiker och såg fram emot sin 60-års dag, för då skulle hon belönas med ett utresevisum till ett västland. Resan skulle gå till USA, till Kalifornien. När Angela Merkel är 35 år finns plötsligt inte DDR längre. Nu har hon varit i USA fler gånger än någon kan räkna - långt innan 60 års dagen. Kalifornien är fortfarande hennes favoritställe för en avkopplande semester.

En mycket privat superkändis

Angela Merkel är idag en superkändis, ändå är det få som vet något om henne. Hon är en privat person och delar inte med sig av sig själv via moderna media, via twitter (som Carl Bildt) via tjocka självbiografier som hon själv har skrivit (som Hillary Clinton) eller via öppenhjärtliga publikfriande intervjuer (som många ledande presidenter).

Författaren till boken verkar inte heller ha fått tillgång till Angela Merkel, han läser tidningsartiklar och följer TV-kanaler precis som alla andra.


Angela Merkel - en varm och humoristisk person

Hillary Clinton skrev i sin senaste självbiografi att Angela Merkel är bland de roligaste personer hon träffat. En varm och humoristisk person.
Det märker man absolut ingenting av i den här boken. Det måste vara den tyske politiske författarens fel. Hon verkade mycket roligare i Hillarys bok. Och Angela Merkel har ju levt ett långt, varierat och spännande liv, det borde kunna bli en mycket spännande biografi, men bitvis är det lika roligt att läsa som standardsvaret “inga kommentarer”. Det tycks inte gå att få fram något nytt och intressant om Merkel. Hon har inte intervjuats för boken, hon har inte skaffat en spökskrivare eller beslutat sig för att skriva en bok själv. Då Hillary Clintons senaste bok, Svåra val, en tjock telegesten som faktiskt bara täckte fyra år av hennes liv, var otroligt spännande och en intressant titt bakom kulisserna  - där Hillary träffar allt från alla höjdare man hört talas om till helt vanligt folk och berättar personligt om alla sina möten - är detta en relativt tunn volym som inte säger så mycket. Det handlar mest om tysk inrikespolitik och tysk utrikespolitik och händelserna ligger för nära i tiden för att man ska kunna dra några långtgående slutsatser.

Kvinnliga politiker granskas hårdare - och annorlunda


Sedan finns det många irriterande partier där man som läsare tänker: “Det där är typiskt hur de jämt granskar just kvinnliga kändisar och kvinnliga politiker och typiskt hur de skriver om dem! De där journalisterna har gjort upp en väldigt godtycklig måttstock och har en hel arsenal av andra ord vikta för kvinnliga politiker!”

Hillary Clinton undvek detta genom att skriva själv,. Det ska bli intressant att höra den verkliga historien den dagen Merkel också beslutar sig för att skriva själv --- eller prata med någon som skriver ner hennes livshistoria på riktigt. Så stor del av toppolitikers liv utspelar sig i sammanhang och på ställen där ingen annan har tillträde.


Samtidspolitiken - för nära i tiden för utvärdering

Kan man något om Angela Merkel får man egentligen inget nytt, mest en återupprepning av tidigare kända fakta (och ständiga upprepningar om  att hon är en väldigt privat person) och boken är för tunn för att verkligen gå på djupet om Tysklands samtidspolitik. Dessutom ligger mycket för nära i tiden för att kunna utvärderas ordentligt. Det är t.ex. svårt att förstå att tyskar i allmänhet och tysk media i synnerhet verkar skylla på Angela Merkel för att det finns flyktingar från Syrien i landet. Det är ju inte Tyskland som förklarat krig mot Syrien. Det konstiga är väl snarare att inte fler länder försöker ta emot och hjälpa flyktingar - eller så är det inte konstigt alls, om hjälpa till är allt som behövs för att få den allmänna opinionen mot sig. Ett politiskt självmord.

Sista kapitlet är inte skrivet än

Som författaren själv påpekar - sista kapitlet är inte skrivet än. Vi vet inte hur det går med flyktingkrisen. Vi vet inte hur det går med ekonomin. Vi vet inte hur det går med Europa. Vi vet inte hur det går med Amerika. Vi vet inte hur det går med nästa val. Kort sagt: Vi vet inte hur det går med någonting. Författaren hade kunnat göra en slutplädering genom att citera snusmumriken - allting just nu känns osäkert och det är det enda som är säkert. Men så brukar det väl vara med politik? Sista kapitlet är aldrig skrivet. Det kommer hela tiden nya kriser och nya möjligheter.

Läs även: Svåra val av Hillary Clinton.

Belinda Graham

Hillary Rodham Clinton Svåra val --- En Memoar

  

                

Allt viktigt i livet händer på fyra år

 Hillary Rodham ClintonSvåra val --- En MemoarÖversättning: Margareta Eklöf (kapitel 1-13, 18-24, epilog och tack) och Roland Poirier Martinsson (kapitel 14-17)Bonniers 

 Det finns de som menar att allt viktigt i livet händer på fyra år. De menar vanligtvis att de första fyra åren i livet är de viktigaste. Men berömda memoarer och självbiografier handlar sällan, eller inte alls, om de första fyra åren. Hillary Rodham Clintons Svåra val handlar om de senaste fyra åren av hennes liv: de drygt fyra år som hon var President Obamas utrikesminister. Obama blev som bekant omvald och han ville gärna fortsätta att ha Hillary vid sin sida. Men hon hade sagt redan i början att fyra år var tillräckligt och hon höll fast vid detta. Nu var det dags att ta en kort time-out, njuta av våren, sitt första barnbarn, långpromenader med maken, ex-presidenten Bill Clinton, skriva en memoarbok på drygt 700 sidor … och grunna på nästa svåra val. Om hon ska ställa upp som presidentkandidat. Orkar familjen med ännu en runda med politiken?
 112 Countries and It’s Still About My Hair
När Hillary skrev memoarboken Svåra val, fick läsarna av Washington Post föreslå tänkbara titlar. Hillarys egen favorittitel var “The Scrunchie Chronicles: 112 Countries and It’s Still About My Hair.“ Ja, kvinnliga kändisar blir alltid extra granskade för sitt utseende. Vad har hon för hårsnodd idag? Vad har hon på sig? Vad har hon för frisyr? Men titeln visar också på hur media oftast fastnar på ytan, och sällan går på djupet när det gäller internationella händelser. Boken Svåra val går på djupet. Det blev till sist den titeln på memoarboken, eftersom Svåra val både fångar Hillarys egna erfarenheter från den internationella diplomatin och hennes tankar om vad som behövs för att USA:s ledarskap ska säkras under 2000-talet. Livet och politiken är fullt av svåra val.
 Det här är verkligheten, och det är inte alla historier i boken som får lyckliga slut eller ens något slut över huvud taget. Allt är en pågående process.
 

87 dygn i luften
 Som utrikesminister reser man mycket och kastas mellan ytterligheter. Fyra års resande har omfattat besök i 112 länder och totalt 87 dygn i luften.
 Hillary och hennes stab valde att göra den första resan till Asien: till Japan, sedan till Indonesien, Sydkorea och slutligen Kina. En markering. Makten ligger inte i Europa, makten ligger i Asien. Det är där pengarna finns.
 Och Kinas och USAs ekonomier är mycket intrasslade i varandra. År 2007 hade handeln mellan Kina och USA överstigit 387 miljarder dollar, 2013 var den uppe i 562 miljarder dollar. Så snabbt förändras världen.
 Amerikanska statsobligationer i Kina
 Kineserna sitter också med enorma mängder amerikanska statsobligationer, vilket är ett orosmoment. Men det betyder också att ländernas ekonomiska framgångar är länkade till varandra. Kineserna har också investerat mycket i den afrikanska kontinenten, det är den nya kolonialismen --- allt som byggs där från motorvägar och industrier, till shoppingkomplex, parkeringshus och “gated communities” är byggt med kinesiska pengar.
 Hillary påpekar även andra problem med den globala handeln. Som att skadliga livsmedel och varor från Kina nådde konsumenter världen runt, “till exempel leksaker med giftig blyfärg som hamnade i händerna på amerikanska barn.”
 Kina förändrats snabbt, och Hillary, som rest mycket som USA:s första dam, ser direkt skillnaderna:
 “Det hade gått nästan tio år sedan mitt förra besök, och att åka genom Beijing var som att se en snabbspolad film. Där det tidigare hade legat en handfull höghus dominerades horisonten nu av den blänkande nya Olympiastadion och otaliga kontorsskrapor. Gator där cyklar av märket Flygande duvan hade trängts var nu igenproppade av bilar.”
 Gula rosor för hoppfull nystart
 Det finns alltid de som tycker att USA lägger sig i för mycket. Men lika vanliga är anklagelserna att de gör för lite. Detta är den vanliga inställningen i Asien. Varför kom inte USA till ASEAN-konferensena? Detta var en källa till utbredd besvikelse i Sydostasien. Som första amerikanska utrikesminister fick Hillary komma till organisationens huvudkontor och generalsekreterare Surin Pitsuwan gav henne en bukett gula rosor, eftersom indoneserna betraktar gult som en färg för hopp och nystart. “Ert besök visar att USA på allvar vill sätta punkt för sin diplomatiska frånvaro i regionen”, sade han. “Det var lite vasst formulerat, men han hade rätt om våra avsikter” påpekar Hillary. Det visar också att Hillary och hennes stab satsade rätt som började sin världsturné i Asien. Det var något som verkligen uppskattades.
 Vikten av viktiga vänner
 Det finns också personliga historier med i boken, om de kända personer Hillary Clinton träffat under sin arbetstid. Angela Merkel, Nicolas Sarkozy, Hu Jintao, Vladimir Putin, Dilma Rousseff, Michelle Bachelet osv. Den brittiske utrikesministern David Miliband (labour) omtalas som en ovärderlig partner och vän, och sedan får hans efterträdare William Hague (tory) ännu större lovord.
 William Hague är inte bara nära kollega och vän, han är också skålarnas David Beckham och har en fantastiskt fin humor. Något som får en att tänka på att utrikespolitik egentligen ofta inte handlar om politik, man jobbar med den person man ska jobba med, och stämmer personkemin är det underbart (strunt samma vilket parti utrikesministern är från). Hillary reflekterar inte ett ögonblick över att en av killarna hon berömmer är “vänster” och en är “höger”. Det hör inte till utrikespolitiken. Fast hon kommenterar att labour förlorade valet p.g.a. USA. Tony Blair backade George W. Bush för hårt och det gillade inte det brittiska folket. Storbritannien ska inte vara USA:s knähund.
 Vissa möten minns man bättre än andra. Nobelfredspristagaren Aung San Suu Kyi och Hillary Clinton utvecklade en varm vänskap. När de för första gången träffades var de båda klädda i vitt, en lyckofärg.
 Den privata sidan spelar stor roll
 De flesta politiker och kända personer är mer lågmälda privat än utåt. Undantaget är Frankrikes president Sarkozy. Han är ännu mer utlevande och högljudd --- och underhållande --- privat. Angela Merkel har mycket humor och en tavla Hillary fick av henne hängde på vägen längre. I länder i västvärlden som Frankrike och USA, som säger sig ge lika chanser till alla, har man aldrig haft en kvinnlig president (och i Sverige har man aldrig haft en kvinnlig statsminister), men i Brasilien och Chile finns det redan nu kvinnliga presidenter. Chiles president Michelle Bachelet fick USAs stöd genom Hillary Clinton efter jordbävningen 2010 och kollegan i Brasilien Dilma Rousseff har ett starkt intellekt och enorm viljestyrka, två egenskaper som en ledare behöver i dessa hotfulla tider.
 Vid minnesceremonin över Nelson Mandela spelade Hillary och U2s Bono fyrhändigt.
 Personliga relationer är viktiga för utrikespolitiken. Som Hillary påpekar, personliga relationer var vad som gjorde att väst “vann” det kalla kriget och att östblocket föll. Ronald Reagan och Margaret Thatcher var goda vänner, samtidigt som Sovjetunionens och Kinas respektive ledare inte tålde varandra. Hade de kunnat ta en kopp te tillsammans, då och då (eller ett glas vodka) hade världshistorien ha kunnat se annorlunda ut.
 Från kärnvapen till Carl Bildt på Twitter
 Det har hänt mycket under fyra år. Jordbävningen i Haiti, den arabiska våren, Muhammedfilmen, döda amerikanska diplomater i Benghazi, fängslade amerikanska journalister i Nordkorea, en blind människorättsaktivist som vill ta sig från Kina till USA, Captain Phillips som blev kidnappad av somaliska pirater, Usama bin Ladens död, problemen med terrorism, inflygningarna över Libyen, fler länder som skaffar kärnvapen … allt blir ett fall för Amerikas utrikesminister och för känsliga diplomatiska förhandlingar.
 Dessutom skulle utrikesdepartementet uppdateras och bli mer Internetvänligt. Ett sätt att nå ut till vanligt folk kan vara för den amerikanske ambassadören att twittra. Den amerikanske ambassadören i Ryssland, Mike McFaul, var stolt över att ha fått ihop hela 70 000 följare på Twitter.
 Sverige är också omnämnt i Hillarys digra bok. Men det är inte mantrat vård-skola-omsorg (och Sveriges miljöpolitik) som gjort intryck, utan Carl Bildt på Twitter. Med hela 250 000 följare!
 “I början av sin ämbetsperiod hamnade Mike i en hetsig ordväxling på Twitter med det ryska utrikesministeriet. Den svenske utrikesministern Carl Bildt, som har mer än 250 000 följare, föll in med en egen tweet: “Jag märker att det ryska utrikesministeriet har inlett ett twitterkrig mot USA:s ambassadör @McFaul. Det är den nya världen ---- följare istället för kärnvapen. Bättre.” Mike skulle nog vara den förste att instämma.”
 WikiLeaks skandalen och pudlarna
 Men Internet och nya media är inte bara ett sätt för politiker att nå ut till folket. Det skulle Hillary Clinton och hennes utrikesdepartement få erfara när i och med WikiLeaks skandalen, då 250 000 känsliga dokument läckte från utrikesdepartementet, som grädden på moset på “nya media satsningen”. (Sverige hade dock inga problem med WikiLeaks skandalen, Sverige har bara Carl Bildt på Twitter).
 Många var förbannade, en del var i fara och Hillary Clinton fick komma med många ursäkter för att täcka över vad folk på utrikesdepartementet internt hade skrivit. Silvio Berlusconi var speciellt upprörd. Det tar åratal att bygga upp bra relationer mellan länder, och allt kan raseras på en natt. En hel kennel med pudlar kunde inte hjälpa till att reparera alla skador.
 Men WikiLeaks var ändå bara en droppe i havet, ett genrep inför den verkliga syndafloden: Edward Snowdens “läcka” av hemliga dokument, innan han flydde från USA till Ryssland.
 Mänskliga rättigheter - en fråga om säkerhet
 Hillary Clinton har länge jobbat för mänskliga rättigheter, och för att kvinnors rättigheter ska räknas som mänskliga rättigheter och inte som någon slags underavdelning till dem.
 “Det var ingen tillfällighet att de platser där kvinnors liv var mest undervärderade i stort sett var de där instabilitet, konflikt, extremism och fattigdom rådde. Detta var en blind fläck för många män som arbetade i Washingtons utrikespolitiska etablissemang, men med åren kom jag att betrakta det som ett av de mest betvingade argumenten för att det inte bara var rätt utan också smart och strategiskt att stå upp för kvinnor och flickor. Förtrycket och misshandeln av kvinnor var ingalunda den enda eller ens den främsta orsaken till våra problem i Afghanistan, där talibanerna förbjöd flickor att gå i skola och tvingade kvinnor att leva under medeltida förhållanden, eller i Centralafrika, där våldtäkt blivit ett vanligt vapen i krig. Men sambandet kunde inte förnekas, och allt fler forskningsresultat visade att konflikter löstes och samhällen stabiliserades om kvinnornas förhållanden blev bättre.”
 Det som en gång varit fnyst åt som “kvinnofrågor” blev alltså, mycket tack vare Hillary Clintons retorik, uppgraderat till att gälla “hjärtat av vår nationella säkerhet”. Detta var männen i Washington intresserade av, för det gällde ju dem själva!
 Ingen Obamadoktrin
 Hillarys sista resa som utrikesminister i december 2012 gick till Nordirland, där människorna har arbetat hårt och lidit mycket för att kunna lösa sina konflikter och lägga allt gammalt groll bakom sig. Även om arbetet ingalunda är över, och man jobbar nu för att få till ett ekonomiskt välstånd som ska gynna båda.
 “Det fanns nog de som ville ha en Obamadoktrin, en ny storslagen och enhetlig teori som erbjöd en enkel och elegant vägkarta för utrikespolitiken i denna nya tidsålder, en doktrin som påminde om uppdämningspolitiken under det kalla kriget, men det fanns inget enkelt eller elegant i det invecklade problemkomplex vi mötte internationellt. Till skillnad från det kalla krigets dagar, då vi hade en enda motståndare i Sovjetunionen, hade vi nu många olika krafter mot oss. Men likt våra föregångare efter andra världskriget måste vi modernisera vårt tänkande för att kunna hantera de förändringar vi såg runt omkring.”
 Det finns fortfarande ingen Obamadoktrin, och det går fortfarande inte att förutsäga framtiden och den amerikanska utrikespolitiken. Framtiden är precis likadan när Hillary börjar sin bok Svåra val, som när hon avslutar den. Framtiden ligger nämligen fortfarande i framtiden.

 Belinda Graham

Come to Sweden --- Reseaffischerna som charmade världen!

Come to Sweden --- Reseaffischerna som charmade världen!

--- En nostalgisk resa tillbaka i tiden

 

Jens Valand, Michael Tjelder

Boken med Mälardrottningen!

Come to Sweden --- Reseaffischerna som charmade världen

ISBN: 9789163783128

Come to Sweden Publishing

 

 

Come to Sweden --- Reseaffischerna som charmade världen är en oumbärlig bok för alla som är intresserade av konst, design, historia eller etnologi. Det här är folklivsforskning om något! Vill du veta något om ett folk, en plats, en tid --- kolla bara på affischerna!

 

 

En intensiv jakt på minnesvärda affischer

 

Jens Valand har tillbringat två år med att jaga land och rike runt i jakt på de gamla svenska reseaffischerna och konstnärerna som stod bakom dem och Michael Tjelder har givit affischerna en historisk kontext genom att skriva initierade texter som löper genom hela boken

 

Idag dominerar fotografier när det gäller att marknadsföra olika resmål. Internetsajter, resebyråer, kataloger, tidningar och tidskrifter --- alla är de fulla av foton. Vare sig det gäller att sälja in ett Stockholm där det aldrig regnar eller ett Norrland där det inte syns några mygg.

 

Turismens barndom - gott extraknäck för illustratörer

 

I turismens barndom var det  annorlunda. Mindre kända illustratörer reklamtecknare, teckningslärare etc. kunde tjäna lite extra på att vinna en affischtävling. Undantag finns, som kändisarna Olle Hjortberg, som gjorde den nationalistiska postern som skulle marknadsföra de Olympiska spelen i Stockholm 1912, och Anders Beckman, som på 1940-talet startade det som numera är känt som Beckmans, en av Sveriges mest prestigefyllda designhögskolor.

 

 

OS-affischerna som aldrig kom upp

 

Affischen av Hjortberg som skulle marknadsföra de Olympiska spelen blev förresten måttligt framgångsrik. I många länder, däribland Kina, ansågs den osedlig, och man satte aldrig upp några kopior av affischen. Andra var upprörda över flaggorna --- med den svenska flaggan främst och övriga i helt fel ordning i bakgrunden. Dessutom släpar många av de andra ländernas flaggor i marken. Hjortberg och de svenskar som röstat på honom i affischtävlingen tycktes bara bry sig om att den svenska flaggan syntes ordentligt. Kanske inte så smart om man ville att folk skulle sätta upp Sverige-affischer utomlands. Stockholms Olympiad blev inte alls den turistsuccé man hade hoppats på.

 

 

Den sunda svenska naturen

 

Det finns mycket mer lyckade affischer i boken, när det gäller att fungera som lockbete. Läckra, färgglada affischer som fungerat dels i Sverige, dels utomlands. Ofta fokuserar de mest lockande affischerna på den svenska naturen. Det är naturen som ska sälja in Sverige som turistland. När “fritid” uppfinns som begrepp är det också ut i naturen som svenskarna ska: till vattenfall, campingplatser och skidbackar.

 

 

Endast svenskar dricker brunn

 

Blott Sverige svenska brunnar har … Flera affischer marknadsför de små orter som blev kända för sitt hälsotema. Dit skulle man åka för att dricka brunn och må bra. Just brunnsdrickandet fungerade förresten inte ens att marknadsföra i grannländerna. I Norge föredrar man “gå på tur” framför “kur“, i Danmark föredrar man de egna badorterna och stranden (och att dricka annat än vatten), och i Finland har man helst sin egen sauna. Brunnsdrickandet blev en helsvensk turistaffär, men turistortsnamnen lever kvar på de olika vattenflaskorna som nästan varje människa idag går och smuttar på hela dagarena, för att inte bli dehydrerade.

Brunnsdrickandet har kommit för att stanna i Sverige, i alla fall i flaskform.

 

            

Naturen lockar flest besökare till Sverige

 

Är det verkligen älgar och den svenska naturen som är det mest attraktiva med Sverige? En tysk turist skriver i en tidig reseskildring om de fina svenska städerna. Och nog lockar svenska städer, som ofta verkar ha kvar sin småstadskänsla. Till och med huvudstaden i Sverige är en gullig småstad med internationella mått mätt.

 

Mälardrottningen lockar med mörk sida

 

Omslaget till Come to Sweden föreställer den lockande Mälardrottningen - affischen var det vinnande bidraget i Stockholm 700 år tävlingen, av Curt Blixt 1953. Alla idag känner till uttrycket Mälardrottningen och att Stockholm ska vara Mälarens drottning. Men få känner till Mälardrottningens alter ego, hennes mörka sida, som den svarta masken symboliserar. Länge har man också försökt rensa upp Stockholms mörka sida, men lite måste få finnas kvar i guldglittret, som kontrast.

 

 

Ett praktverk om svunna svenska dagar

 

Come to Sweden är ett praktverk som kan läsas om och om igen och det är ett sant nöje att betrakta de glömda skatter som dessa levnadsglada affischer faktiskt är. Come to Sweden har något gemensamt med t.ex. den nyutgivna Tryckt till jul - man fokuserar på folklighet och igenkänning. Ofta bortglömda illustratörer och konstnärer, men medan namnen inte är så kända så känner folk igen affischerna, uttrycken, färgerna … Affischerna i Come to Sweden har mer att säga om folkhemmet, om bilden av Sverige och om historiens anda, än om man studerar de “kändisar” som var tidens stora namn. Folkligt är förresten bara förnamnet.

 

Om man vill ha en egen nostalgisk Come to Sweden affisch eller några fina retrovykort går även det att hitta hos Come To Sweden Publishing, liksom den nya boken. Vykortsbilder av Sverige domineras förresten fortfarande av midnattsolen och solnedgångar över vackra landskap. Mälardrottningen på omslaget till Come to Sweden är en skön utmanare i bilden av Sverige.

 

 

Belinda Graham

 

 

 

 

 

 

 

Våga vara operfekt - En utmaning av Brené Brown

Våga vara operfekt

 

--- En intelligent utmaning mot rådande samhällsordning

 

 

 

Varför är vi så trötta?

           

Brené Brown

Våga vara operfekt

Översättning: Maria Store

ISBN: 978 91 7387 410 6

Libris            

 

“USA:s befolkning består av trötta, sönderstressade vuxna och barn med alldeles för många aktiviteter. Vi ägnar fritiden åt en desperat jakt på det som gör livet lyckligt och meningsfullt. Vi tror att vi kan komma åt detta genom att göra eller skaffa saker, men kanske är det just det där jagandet som tröttar ut oss och gör oss så rädda för att slå av på tempot.”

(ur: Våga vara operfekt, Brené Brown)

 

 

Brené Brown är en superkändis på grund av sitt omtyckta TED-talk, men hon är även en berömd författare (även om hon är för blygsam för att själv medge detta).

 

Modigt att tala från hjärtat

 

Brené Brown har doktorerat i sociologi och är research professor vid University of Houston Graduate College of Social Work i Texas. Hennes TED-talk är ett av de mest sedda någonsin: “The power of vulnerability” har visats närmare 20 miljoner gånger och översatts till över 40 olika språk. På Libris finns sedan tidigare Brené Browns Mod att vara sårbar och hennes nya bok Resa sig stark kommer att komma ut i svensk översättning under 2016.

 

Utmanar den amerikanska drömmen om lycka

 

Det hon skriver i Våga vara operfekt är kontroversiellt och utmanar den amerikanska modellen så väl som den amerikanska drömmen.

 

“Om vi vill leva helhjärtat måste vi medvetet värna om sömnen och leken. Vi måste sluta betrakta trötthet som en statussymbol och sluta mäta vårt värde i prestationer. Valet att vila och leka kan i bästa fall bli en motkultur.”

 

Vikten av vilan

 

Brené Brown slår huvudet på spiken. Brown har så himla rätt. I Sverige har det inte gått lika långt som i USA, inte än i alla fall, men även här mobiliseras en motkultur. Tomas Sjödins Vila, handlar t.ex. om att man inte ska skämmas för att man behöver sova, man ska inte ursäkta sig att man sover om något ringer sex på morronen en lördag och man ska unna sig en  tupplur --- eller “power nap”, för att använda ett inne-uttryck -- om det behövs. Uppföljaren av Sjödin, Det är mycket men inte måste, levererar mer i samma tänkvärda stil.

 

Den gyllene förvandlingen

 

Brené Brown skriver att hon årligen läser om Paulo Coelhos Alkemisten. Det är hennes val för att förbli “grounded”, att stå med båda fötterna på jorden. Jag skulle vilja rekommendera alla att ha Herregud&Co på skrivbordet, hemma och/eller på kontoret, med en serie om dagen. För ett leende eller ett gapskratt om dagen lättar upp. Man ska inte ta så allvarigt på saker och ting. Eller som det står på första sidan: “Man får tro på sig själv, även om man saknar bevis“.

 

“Trött” är det nya svarta

 

Att trappa ner kan vara svårt. Trötthet och grinighet och sömnbrist har blivit till statusmarkörer i vårt samhälle. Det är helt enkelt modernt att vara  trött och utkörd och är man inte jämt utmattad och har ett fullbokat schema, så är det suspekt. En inställning som Brown hävdar att vi måste ändra på.

 

Brené Brown beskriver sin egen familjs nedtrappningsförsök. De fick till och med dottern Ellen att trappa ner. Efter en hel del övertalning. Ellen var inte pigg på nedtrappningen, utan påpekade förnumstigt att de flesta av hennes kompisar håller på med fler saker än hon själv.

 

Långa dagar för framgångsrika barn

 

Ellens kompisar tränar två eller tre sporter, spelar instrument, lär sig språk och går konstkurser. “Sådana barn går upp klockan sex på morgonen och läger sig klockan tio på kvällen” kommenterar Brené Brown.

 

Är det ett bra val? Är det viktigt med vila och lek? Eller kanske Ellen inte kommer in på det college hon vill “bara för att hon inte spelar fiol och pratar kinesiska och franska och tränar fem sporter” funderar Brené Brown.

 

Men om alla andra barn kan allt det där kan ju i alla fall Ellen utmärka sig med att vara utvilad?

 

Sov middag och fira ostbågens dag

 

Som Brené Brown skriver: Gör något konkret. “Säg nej idag. Sabotera systemet. Ta bort något från listan och lägg till “sova middag”.

 

Sedan kan du skratta gott en stund åt serierna i “Herregud & co”. Vem vet, det kanske är dags att fira ostbågens dag idag!

 

 

Belinda Graham

 

Klar för start, Sigge - Ett nytt stallgäng är på plats

Klar för start, Sigge

- Det nya stallgänget tar över

 

Lin Hallberg           

Klar för start, Sigge

Illustrationer: Margareta Nordqvist

ISBN: 978 91 638 8703 1

Bonnier Carlsen

 

Elina fyller tio år. Något hon har längtat efter ända sedan hon började rida, i början av lågstadiet. Vad är det som är så speciellt med att fylla tio? Jo, då får man bli skötare på Brobygården. Elina och hennes kompisar är nu det nya stallgänget, de har själva blivit “stortjejerna”. De har var sin Shetlandsponny att vara skötare till och ska hjälpa de nya, små barnen som ska börja rida.

 

En flytt till stallet

 



Alla älskar Sigge!

Elinas tioårsdag innebär tårta och presenter (en dagbok med vit Sigge ponny på är det bästa), “ja må hon lera” sång från lillasyster Linnea och skämt om hur fort hon växt upp från föräldrarna.

 

“-Snart flyttar du hemifrån, skojar pappa.

-Ska Elina bo istället då? frågar Linnea

-Det gör hon ju redan, säger mamma.

-Gör jag inte, protesterar Elina. Jag sover ju hemma.”

 

Fast i Klar för start, Sigge blir det också av att sova borta. Tjejerna ska  rida till en annan gård, där det också finns Shetlandsponnyer, och övernatta där.

 

Det roliga härsknar snabbt

 

Elina har längtat efter att ha Sigge som sin sköthäst så länge. Alldeles sedan hon började rida. Hon har längtat och längtat hela lågstadiet och verkligen velat bli tio år.

Men det är inte så kul att vara i det nya stallgänget ändå.

 

Sara Li säger att saker är Elinas fel även när det inte är det. De andra tre tjejerna, med Sara Li i spetsen planerar kul saker utan Elina, och Sara Li ville egentligen bli skötare till Sigge, för han hoppar bättre än Sappho och Sara Li vill så gärna vinna … Det är bara Mattis som finns kvar vid Elinas sida och Elina slutar se fram emot att gå till stallet. Hon ser inte ens fram emot långritten och övernattningen …

 

Rivalerna paras ihop i hoppningen

 

Det är inte förrän ridläraren Ingela parar ihop Elina och Sara Li som par på hoppningen som problemen  löser sig. Som par ska man rida varandras  hästar och Sara Li inser att det bara ser lätt ut att rida Sigge när Elina rider honom. Då slutar hon att vara avundsjuk. De behöver inte vara rivaler om Sigge. Att rida Sigge innebär inte en automatiskt vinst. I alla fall inte när han med Sara Li inte ens går över hindren.

Den känsliga gruppdynamiken

 

Som i så många av Siggeböckerna är styrkan i berättelsen gruppdynamiken --- saker som man sett fram emot blir plötsligt en mardröm för att andra är avundsjuka. Sara Li och de andra tjejerna skildras inte som mobbare, de är bara så där småelaka hela tiden som tjejer i den åldern (och även äldre) kan vara och det räcker för att Elina ska tappa lusten och glädjen som har med stallet att göra.

 

Konsten att ha full koll

 

Elina vill inte heller springa och skvallra för stallets ägare, ridläraren Ingela, även om Mattis vill säga ifrån. Men man anar när man läser mellan raderna att Ingela har förstått allt i alla fall, och hon löser problemet utan att någon ber henne. Så ska en bra lärare vara. Ingen ska behöva skvallra, man ska ha koll i alla fall. Därför blir Elina och Sara Li ihopparade och där börjar lösningen på konflikten.

 

Nu kommer det säkert att bli nya konflikter i framtiden. Det här är långt ifrån den sista Sigge boken och nu vill Elina inte bli äldre - eller större. För hon vill kunna rida Shetlandsponnyer för alltid!

 

Belinda Graham

 

En flicka kom till Bagdad - kavat hjältinna i spännande, klassisk spionroman

En flicka kom till Bagdad

--- Oemotståndligt kavat hjältinna i humoristisk, spännande spionroman

 

Agatha Christie

En flicka kom till Bagdad

Originalets titel: They Came to Bagdad

Översättning: Birgitta Hammar

ISBN: 9789188171726

Bookmark förlag           

 

Bagdad är platsen för ett hemligt toppmöte angående ryktet om ett supervapen. Bara en person kan bevisa att vapnet existerar - en brittisk agent vid namn Carmichael.

Mäktiga intressen gör allt för att förhindra att Carmichael når Bagdad för att presentera bevisen på toppmötet.

 

Victoria Jones är på jakt efter äventyr

 

Men supervapen, superskurkar, tjusiga hjältar och internationella konspirationer … ingenting kan avskräcka Victoria Jones som är på jakt efter äventyr och romans. Hon kom till Bagdad. Hon avser att se och segra och hitta den där Edward som hon blev blixtförälskad i, under mötet i en park London. Hon är föräldralös och arbetslös, impulsiv och äventyrslysten och har inget att förlora. Utom livet så klart.

Och plötsligt verkar Bagdad bli livsfarligt …

 

En farlig Romeo&Julia fantasi

 

Victoria och Carmichaels vägar korsas, och snart vilar världens framtid på Victorias unga axlar.

 

Inte alls vad Victoria Jones hade tänkt sig i sina fantasier om en Romeo&Julia historia med nytt, lyckligt slut som hon drömt om, när hon reste till Bagdad.

 

Arkeologi och kärlek

 

Handlingen utspelar sig delvis vid arkeologiska utgrävningar vid Bagdad, och där var Agatha Christie själv ofta på plats och hjälpte sin man, arkeologen Max Mallowan, att gräva, och hämtade inspiration  och miljöer till sina romaner. Även i fiktionens värld spirar kärlek bland utgrävningarna, som när Victoria möter Richard i En flicka kom till Bagdad.

 

En annorlunda Agatha Christie genre

 

En flicka kom till Bagdad är en annorlunda Agatha Christie, visst finns här mord och mordförsök, men det är ingen deckare, utan snarare en thriller och spionroman. Agatha Christie behärskar även dessa genrer helt mästerligt - och den kavata Victoria Jones är en av de roligaste hjältinnorna någonsin!

 

 

Belinda Graham

 

Korten på bordet - Mord, bridge och Ariadne Oliver

Korten på bordet

 

--- Ett mästerligt kammardrama, med mord, bridge och Ariadne Oliver

 

            

 

Agatha Christie

Korten på bordet

Originalets titel: Cards on the Table

Översättning: Eva Sandberg

ISBN: 9789188171757

Bookmark förlag

 

 

Mr Shaitana är känd som en överdådig värd och en extravagant festarrangör. Men han tycker också om att skryta om sina exklusiva samlingar. Han bjuder in Hercule Poirot för att se sin senaste samling, som han är mycket stolt över.

 

Farligare samling än mordvapen

 

Poirot antar att det gäller mordvapen, men Mr Shaitana påpekar att han bara samlar på de bästa föremålen av sitt slag. Nämligen mördarna själva. Mördare som aldrig blivit dömda: “De brottslingar som för ett angenämt liv och som aldrig den minsta misstanke snuddat vid. Medge att det är en roande hobby!”

 

Hercule Poirot tänker på ett annat utryck och uttrycket är inte “roande”. Han är snarare oroad. Och Poirot har all rätt att varna Shaitana för den nya hobbyn, för under middagen då  Shaitana ska visa upp sina nya samlarobjekt blir Shaitana nämligen mördad.

 

Den excentriske värden som leker med döden

 

Den excentriske värden och de udda gästerna och leken med döden är ett tema som fungerat väl gång på gång i världslitteraturen --- som t.ex.  i Doctor Fisher or The Bomb party, av Graham Greene, inspirerad av Korten på bordet. Shaitana har samma sätt som Doctor Fisher att retas med de inbjudna, och även här är det med livet som insats.

 

 

ABC-morden innehåller “trailern” till Korten på bordet

 

Korten på bordet har en genialiskt konstruerad intrig som bland annat inkluderar ledtrådar gömda i ett parti bridge - något Hercule Poirot diskuterade som varande det perfekta fallet  redan i romanen  ABC-morden - men den är också en av de allra roligaste deckarna någonsin. Mycket tack vare Hercule Poirots goda vän Ariadne Oliver. Hon är en framgångsrik deckarförfattare som stundom är mycket trött på sin finske hjälte och hans egenheter, ungefär som Agatha Christie själv ibland kunde tröttna på sin belgiske hjälte och hans egenheter. Dessutom har Ariadne och Agatha det gemensamt att de gillar att mumsa på äpplen när de skriver.

 

Moderna bilar och framgångsrika deckare

 

Ariadne Oliver har inte mycket till övers för moderna bilar - hennes omdöme skulle kunna gälla dagens moderna bilar - författare som drar ut påp handlingen genom att dra samma intig ett varv till (ett mord till, en kidnappning till) - vilket är så vanligt i dagens tjocka deckare och långa actionfilmer. De flesta drar inte samma intrig två gånger utan fyra gånger för att få det tillräckligt långt och tjockt.

 

Vad som verkligen spelar någon roll är massor av lik, påpekar Mrs. Oliver.  Någon ska berätta något - vederbörande blir dödad --- berättelsen blir enformig --- in med fler och fler döda. Okända gifter, idiotiska förklädnader, flickor som blivit bundna i en källare med vatten som sipprar in (fast det är egentligen är ett mycket besvärligt sätt att avliva någon på, påpekar Mrs Oliver) och en hjälte som med en enda hand kan expediera från tre till sju bovar.

 

Här lyckad Ariadne Oliver sammanfatta varenda film jag sett de senaste månaderna. Och det mesta av skönlitteraturen av deckare och thrillers jag läst denna termin. Inget nytt under solen - eller i bokhyllan. Mrs. Olivers analyser håller fortfarande.

 

En välkonstruerad och spännande intrig

 

Agatha Christie däremot vevade inte samma intrig fyra gånger för att få till en riktigt tjock bok --- en välkonstruerad intrig räcker över hela boken och så blir boken alldeles lagom tjock och spännande hela tiden!

 

Ett klassiskt Poirot citat finns också med i Korten på bordet, gällande Hercule Poirots inställning till mord.

 

Ariadne Oliver påpekar att Mr Shaitana inte var någon snäll man (“not a nice man”) --- och hon har som vanligt helt rätt i sina observationer. Men  henens vän, detektiven Hercule Poirot invänder:

“Han var inte snäll … men han var levande  och nu är han död, och som jag en gång sade till honom: jag har en borgerlig inställning till mord. Jag ogillar det.”

 

Rättvisa för det osympatiska offret

 

 

Det finns de som säger att Mr Shaitana fick vad han förtjänade. Men det hindrar inte Hercule Poirot från att vilja skipa rättvisa. Mr Shaitana förtjänar också rättvisa, även om han var osympatisk. Men det blir en svår strapats och det visar sig att av Shaitanas insamlade objekt, de “lyckade” mördarna, är mer än en beredd att mörda igen …

 

Ariadne Oliver skulle inte ha kunnat konstruera en mer tillfredställande intrig - här radas hoten upp och ingen går säker, när korten läggs på bordet.

 

 

Belinda Graham

 

 

 

Begravningar är farliga - Hercule Poirot går “under cover”

Begravningar är farliga

- Hercule Poirot går “under cover”

 

Agatha Christie

Begravningar är farliga

Originaltitel: After the Funeral

Översättning: Torsten Blomkvist

ISBN: 9789188171672

Bookmark förlag          

 

Richard Abernethies begravning hade egentligen inte varit något anmärkningsvärt - om det inte varit för hans syster Coras förflugna uttalande: “Men visst blev han väl mördad?”. Dagen efter är Cora död. Mördad.

 

Begravningar är farliga (After the Funeral) är ett familjedrama korsat med ett mysterium som bara Hercule Poirot kan lösa. 33 år efter den mystiska affären på Styles med en dos strykning så tar sig Poirot an en ny familj där alla verkar dra nytta av de pengar som Richard Abernethie lämnade efter sig.

 

Hercule Poirot reser inkognito och infiltrerar familjen under förespegling att han representerar en känd internationell hjälporganisation som köper upp gamla herrgårdar och gör dem till väl behövda flyktingförläggningar --- 33 år och många mysterier efter Styles är flyktingfrågan fortfarande en het potatis, nu efter ännu ett stort, förödande krig. Ingen ifrågasätter någon som jobbar med flyktingfrågan. Ingen utom en ung tjej som verkar så blåst att Hercule Poirot för ovanlighetens skull underskattar en medmänniska.

 

Begravningar är farliga är ett av de allra mest välskrivna Hercule Poirot mysterierna. Som ofta säger en Agatha Christie roman också mycket om tiden den speglar och man riktigt känner förändringarnas vingslag när man vänder sidorna.

 

Belinda Graham

Mysteriet på Blå tåget - Lyxiga miljöer, försvunna rubiner och början på en vacker vänskap

           

Det går som tåget!

 

Agatha Christie

Mysteriet på Blå tåget

Originalets titel: The Mystery of  the Blue Train

Översättning: Britte-Marie Bergström

ISBN: 9789188171795

Bookmark förlag

 

 

 

Det är farligt att åka tåg i Agatha Christie romaner. Mord sker på Orientexpressen. Mrs Elspeth McGillicuddy, nära vän till Miss Marple, blir vittne till mord när hon åker med 4:50 tåget från Paddington. I romanen Mysteriet på Blå tåget sker ett nytt, brutalt mord och dessutom en stöld. Den vackra, amerikanska arvtagerskan Ruth Kettering är hittas mördad och hennes dyrbara rubiner hittas inte alls. De är som uppslukade av jorden. Har mordet och juvelstölden ett samband eller bara råkade de två händelserna sammanfalla? Hercule Poirot får ett nytt mysterium att bita i på Blå Tåget.

 

Svart, vitt och grått i lysande persongalleri

 

Som så ofta i Agatha Christie romaner så är det lysande persongalleriet en stor del av nöjet med läsnigen. Perspektivet skiftar ofta och som läsare får man snabbt sina favoriter. Som Katherine Grey, som i hela sitt yrkesverksamma liv varit sällskapsdam, och nu har hon plötsligt fått ärva lite pengar. Hon ska lämna St Mary Mead (för oss läsare känd som Miss Marples trivsamma hemby) och ge sig ut på en lyxig resa med Blå Tåget. Men hon är inte lycklig. En månad efter hon ärvt pengarna är hon mer otillfredsställd med livet mot var hon var tidigare. Katherine kommer att spela en central roll i mysteriet på Blå tåget, två mordmisstänkta män förälskar sig i henne och hon blir även god vän med Hercule Poirot.

 

Skulle Miss Marple och Hercule Poirot kunna samsas i samma roman?

 

Miss Marple och Hercule Poirot förekommer aldrig i samma roman - det här är det närmsta man kommer, att Poirot träffar en av invånarna i St. Mary Mead, en dam med huvudet på skaft, som blir honom behjälplig att lösa mysteriet. Men Hercule Poirot träffar aldrig Miss Marple. Många läsare skrev till Agatha Christie och önskade en roman med ett mysterium som de två giganterna skulle lösa tillsammans. Agatha Christie avböjde. Hon ansåg att Hercule Poirot var för mallig för att ta råd från en gammal dam från St Mary Mead. Hercule Poirot lyssnar helst på sig själv och sin egen inre röst. Men han tar faktiskt råd från Katherine från St Mary Mead, även om han inte visar det öppet. Så Mysteriet på Blå tåget är på sitt sätt det närmsta vi någonsin kommer en kombinerad Marple och Poirot deckare.

 

 

Eleganta, lyxiga miljöer

 

Återigen bevisas det att tåg är en nästintill oslagbar miljö för deckare och thrillers, om man vet hur man ska använda den eleganta miljön på rätt sätt. Och Agatha Christie vet hur man gör “elegant crime” - med spänning och humor och några romantiska intriger, en bärande vänskapshistoria och ännu mera spänning.

 

 

Belinda Graham