PAX – Mylingen och Bjäran- Skräck och diskbänksfantasy i Mariefred!

Skräck och diskbänksfantasy i Mariefred!
 

Sömlösa nätter med PAX

Åsa Larsson, Ingela Korsell
PAX – Mylingen och Bjäran
Illustrationer: Henrik Jonasson
Bonnier Carlsen

PAX är snabb, lättläst fantasy, rekommenderad för mellanstadieåldern, med stora, serieliknande helsidor med illustrationer. Men vuxna Åsa Larsson fans kan gotta sig åt att känna igen de gamla deckargreppen som finns även här, en rad misstänkta presenteras och VEM är det egentligen som är den farliga svarthäxan? PAX har egentligen ingen åldersgräns, om man gillar fantasy och svensk folklore och snyggt tecknade serier så har man julafton med PAX serien.

Snabbt tempo, många faror

“Viggo springer mellan träden i mörkret. Det finns något i skogen. En varelse med klor som knivar. De har sett spåren och vet att den är i närheten. Rädslan slingrar sig som en orm i magen. Hans storebror Alrik springer tätt bakom.”

PAX-serien är pinfärsk, svensk fantasy, baserad på gammal svensk folklore och nordisk mytologi, men allt är uppdaterat till vår egen nutid.

En känd myling.

Nidstången och Grimmen följs upp med Mylingen och Bjäran. En myling har nog de flesta hört talas om, mylingar omnämns i Emil i Lönneberga böckerna och en myling var också huvudperson i Amanda Hellbergs somriga barnbok Jag väntar under mossan. Men en bjära är förmodligen mer okänd för moderna läsare. En bjära är en skapelse av en svarthäxa och bjäran ska göra vad han/hon beordrar den att göra. I detta fall ett antal stölder som Alrik får skulden för.

Mylingen är på många sätt den bästa delen i PAX serien hitintills. Viggo och Alrik är båda två fosterbarn. Och mylingen är princip ett utackorderat fosterbarn som blivit dödat efter att fostermamman tagit emot pengar för det. Mylingen innehåller en hel del tankar om barns utsatthet, både då och nu, utan att för den skull göra avkall på det halsbrytande tempot.

Gastkramande spänning

PAX böckerna slutar alltid med cliffhanger slut. Böckerna har ingen början (alltså ingen lång introduktion) och inget slut, de är kort sagt upplagda som framgångsrika amerikanska serier.

Författarna och illustratören har lyckats förvandla Mariefred till ett skräckfyllt Harry-Potter-liknande landskap. För att överleva får

Viggo och Alrik göra noggranna efterforskningar i det magiska hemliga biblioteket som Magnar och Estrid är väktare för. Vänskapen mellan Viggo och Alrik och Magnar och Estrid är fint skildrad --- de är från olika generationer, men de har mycket gemensamt. Viggo och Alrik är ett syskonpar, som går i mellanstadiet till vardags, men deras viktigaste uppgift är att vara de utvalda korpbröderna, krigarna som ska skydda det hemliga biblioteket, Mariefred och hela världen från undergång. Magnar och Estrid är det andra syskonparet, i morfar-och -farmors ålder, ur barnens synvinkel sett, och de är smarta och respektingivande, kan massor om magi och stridskonst …. Och precis som Viggo och Alrik har de vuxit upp i fosterhem. Vilket inte var någon dans på rosor förr i tiden. Viggo och Alrik har haft turen att få ett bra fosterhem i Mariefred, och de vill inte ge upp sitt nya hem lättvindigt. Det ska till mer än monster i skogen och mobbare i skolan för att de båda bröderna ska ge upp.

Bjäran är svartkonst och garnpyssel.

 

Karaktärer som väcker känslor

Hej-Henry är bror till Magnar och Estrid, men de har träffats först igen när de blev vuxna eftersom Henry var “besvärlig” och inte fick följa med Magnar och Estrid till samma fosterhem.

Viggo och Alrik kan lätt identifiera sig med hur hemskt det måste vara att bli skild från sina syskon och de vill göra allt de kan själva för att hålla ihop. Speciellt Viggo kommer efterhand bra överens med Henry --- Viggo anses vara “den besvärlige” av Viggo och Alrik, så det kanske inte är så konstigt.

Böckerna är hela tiden spännande, håller hela tiden läsaren på halster, bjuder ständigt på nya överraskningar … men det viktigaste är att man investerar känslomässigt i karaktärerna, både de äldre och de yngre.

Alriks besvikelse, både för sin egen och för lillebrorsans skull, när mamma inte kommer på födelsedagen är fint skildrad med små nyanser, liksom Alriks nya vänskap med en strykarhund.

Viggo blir vän med Henry, de är båda smarta förhandlare, medan Alrik tar till sig Damirs råd. Ibland ska man slåss, men ibland ska man låta bli. Välj dina strider. Man kan vinna mark genom att vara smart och bida sin tid. Som läsare åker man en känslomässig berg-och-dalbana, samtigit som man får påminna sig själv att andas ibland.

Författare på plats i Mariefred

PAX-serien är skriven av Åsa Larsson och Ingela Korsell, som båda bor i Mariefred, där serien utspelar sig, och de har gjort all noggrann forskning på plats. Du kan alltså åka till Mariefred och se alla platser som beskrivs i Grimmen(och de finns utritade på en karta i boken). Åsa Larsson är redan känd som en av Sveriges bästa deckarförfattare och det här är hennes första barnboksprojekt.

Illustratören Henrik Jonsson var tidigare mest känd för att ha tecknat Batman i New York, men nu kommer han, i alla fall i Sverige, förmodligen att bli mest känd för att ha ritat PAX-serien i Mariefred. Man känner igen hans tecknarstil från Batman och Suicide Squad - det är samma stil, rå och lite skitig, i PAX, och illustrationerna är inte det minsta tillrättalagda för att de är publicerade i en barnbok. Men “tillrättalagt” är inte något som Åsa och Ingela heller sysslar med.

PAX talar inte ner till läsaren, den är på samma nivå, och det är precis så en bra barnbok ska vara. När det är farligt är det på riktigt. Och det är omöjligt att sluta läsa!

PAX är årets mest efterlängtade barnboksdebut, och det är en debut som håller vad den lovar och mer därtill och man vill bara ha mer!

Det här är gastkramande spänning i ordets rätta bemärkelse!

Nikkis dagbok #4- Berättelser om en (inte så graciös) isprinsessa

Nikki är ute på hal is!

Oemotståndliga Nikki gör det coolt att vara töntig!

Rachel Renée Russel
Nikkis dagbok #4- Berättelser om en (inte så) graciös isprinsessa
Översättning: Ylva Stålmarck
Modernista

 15 miljoner sålda exemplar bevisar att den inte så populära tönt-tjejen visst är populär - över hela världen! Dessutom ska Nikkis dagbok bli film, det ska Twilight teamet se till.

Nikkis dagbok är en klockren succé, efter alla “Wimpy kids”,Greg, Sune, Bert, Adrian Mole och så vidare får man  äntligen en humoristisk, töntig tjej som huvudperson - som har problem med kompisar, skolan, irriterande småsyskon, kärleken, pinsamma föräldrar … kort sagt, alla de problem som en hjälte eller hjältinna i “middle school” ska ha!

Konsten att filma Moby Dick i det egna badkaret

Liksom Dagbok för alla mina fans utspelar sig Nikkis dagbok på “middle school” (amerikansk motsvarighet till slutet av mellanstadiet och sedan högstadiet) och även om huvudpersonen är 14 så rekommenderas böckerna från 9- 12 års ålder. Men bra barnböcker brukar inte ha någon åldersgräns, så både yngre och äldre läsare kan gilla Nikkis dagböcker.

Nikki är en oemotståndlig romanhjältinna som ständigt fantiserar, tecknar, ritar roliga serier och skriver i sin dagbok. Man måste helt enkelt gilla någon som recenserar Moby Dick genom att spela in en film – där lillasystern Brianna helt enkelt spelar valen.

 Kakbak med förhinder

Nikki är duktig på att teckna. Men mindre duktig på att baka kakor. Humorn är aldrig överdriven eller långsökt, saker är ofta ungefär som de brukar vara. Nikki lämnar kakorna i ugnen för att titta på TV. Brianna är genast på plats och vrider upp ugnen till max – för hon är hungrig och tror att kakorna ska bli klara snabbare. Sedan skyller Brianna på sin låtsaskompis Miss Penelope. Brianna beter sig helt enkelt så som små ungar brukar göra. Det är också lätt att känna igen sig i Nikki. Vem har inte fantiserat om den perfekta julklappen och sedan försökt se glad ut när paketet innehåller något helt annat? I Nikkis drömvärld öppnar hon det stora paketet och där finns tecknargrejor. Och i det lilla paketet finns en mobiltelefon. I verkligheten innehåller det stora paketet en hemsk prinsessklänning med spetsar på (absolut inte tillrådigt att ha på kalas i skolan!) och det lilla paketet innehåller biljetter till baletten Nötknäpparen. Ett besök som inte alls går smärtfritt för Nikki och Brianna ställer till det direkt. 

Konstnärsdrömmar och hemlösa hundar

Nikki drömmer om en framtida seriös karriär som konstnär (då hon kan sitta hopkurad i sängen hela dagarna i sin älsklingspyjamas och skapa!) men först ska hon överleva skolan.

Det är inte helt lätt att överleva “middle school” när man är en helt vanlig, icke-populär tonåring.

En hel del av humorn i böckerna kommer från diskrepansen mellan text och bild. När Nikki skriver om hur hårt hon själv och kompisarna Chloe och Zoey arbetar i biblioteket tillsammans så ackompanjeras orden av bilder på när de sätter upp böcker genom att köra race med bokvagnen, de läser alla nya glossiga tidningar istället för att lägga dem på hyllorna och de driver gärna med folk på bibliotekets telefon … Kort sagt så har de tre impopulära tjejerna oftast väldigt kul tillsammans.

Nikki, Chloe och Zoey bestämmer sig för att åka skridskor tillsammans för Holiday on Ice, för att samla in pengar till välgörenhet så att ett hem för herrelösa hundar och katter inte behöver stänga. Det finns bara en liten hake. Nikki kan inte åka skridskor …

Konsten att bejaka sin inre tönt!

Nikkis dagbok serien är en fullträff för unga humor fans!

Det är inte bara Nikki som är oemotståndligt rolig, för vem kan egentligen motstå Nikkis lillasyster Brianna, som lider av tandfé-fobi, hatar balett, älskar karate och har en hemlig kompis, miss Penelope (som egentligen är hennes egen hand)? Och Brianna är aldrig rädd för att någon ska se henne som töntig eller annorlunda. Hon sätter sin egen standard!

Rachel Renée Russel som skapat Nikkis dagbok hävdar att hon själv, liksom Nikki, är en obotlig tönt. Hon älskar att odla lila blommor, att ägna sig åt onyttigt hantverk och att skriva, medan hennes yorkshireterrier bombarderar henne med mjukisdjur. Rachel hävdar att alla borde släppa fram sin inre tönt. Originalets titel är The Dork Diaries, ungefär En tönts dagbok. “Nerd” eller “nörd” var ett liknande “töntigt” mobbing-ord som blev uppgraderat från att vara negativt till att bli positivt (albeit på ett nördigt sätt) --- nu, med Nikkis älskvärt töntiga dagböcker, kan ordet “dork” eller “tönt” gå samma väg --- från att vara ett skällsord, till att bli ett ord som beskriver någon som är riktigt coolt annorlunda. Med den fördelen att till skillnad från att bli betraktad som fullblodsnörd så behövs här inga speciella förkunskaper. Var och en får helt enkelt vara annorlunda --- och töntig --- på sitt eget sätt!

Dränkt - som PAX för vuxna läsare

Dränkt

Näcken kommer tillbaka i en modern, svensk skräckroman

Dränkt - en Stockholmsroman

 

Frida Andersson Johansson

Dränkt

Stimpla Publishing

Du ska möta en lång, mörk, främling. Frida Andersson Johanssons skräckdebut är ett exempel på den diskbänksfantasy som svenska författare gör så bra. Svensk folklore bjuder på en hel del obehagliga obehagliga figurer, medan den amerikanska brukar hålla sig till säljande vampyrer och zombies. Men precis som den internationella skräckgenren handlar det här till syvende och sist om samhällkritik.

Dränkt är som en Cirkeln för vuxna – eller snarare som barnboksserien PAX. Samma grepp, men inte längre en ungdomsroman eller en barnbok, men här har vi åter igen skräckgenren uppdaterad med gammal svensk folklore och här lurar Näcken sina offer med vackert fiolspel.

Mytologin om Näcken och Bäckahästen är en viktig hörnsten i denna roman, med en ganska långdragen, händelselös upptakt, där huvudpersonen Unn dras in i allt konstigare händelseförlopp.

Unn ser sin granne tillsammans med en kvinna som samma natt rapporteras som saknad hos Missing People. Hon dras till honom, eftersom han spelar vacker musik och har både attraktiva och skrämmande drag.

Kort sagt: Unn är en av alla dessa romankaraktärer som möter en lång mörk främling. En mystisk ”bad boy” som kommer in i en trevlig tjejs liv och ställer allt på ända. Kalla honom Edward, kalla honom Christian, han tycks muta sig in i alla fantasyberättelser (och några icke-fantasy berättelser) som finns på bästsäljarlistorna.

Unn är ganska vanlig romankaraktär, singel, pratar mycket med tjejkompisen Jessika, och är mest av allt upptagen med att ta sig fram i karriären och få hand om ett stort projekt på jobbet. Men Unn förändras under romanens gång, hon visar sig vara lyhörd för övernaturliga fenomen, och istället för att bli glad över detta (som de utvalda i PAX eller Cirkeln) oroar hon sig för att inte vara normal. Hon vill inte bli galen och hon försöker ta reda på vad som orsakar hallucinationerna – på rationellt sätt.

Civilisationen med en upplyst och rationell nutid ställs mot naturens icke-rationella och obändiga vara, på samma sätt som i romantikens litteratur. Vi må tro att vi är civiliserade och står över allt det där andra – men det är bara en tunn fernissa.

På traditionellt vis använder också Frida Andersson Johansson skräckgenren för att kommentera och kritisera samtiden. Dränkt är en effektiv kritik mot samtidens hets efter det perfekta livet. Allt ska visas upp på Facebook att vi har full poäng i karriär, kärlek och självförverkligande. Den snygga bilden på ytan. Snygg är också svensk folktros återkomst till skräckgenren, och omformandet av gamla kända motiv så att de blir författarens egna.

Katten som försvann - Ett stort krigsdrama ur ett litet barns perspektiv

Katt med nio liv!

Ett stort krigsdrama ur ett litet barns perspektiv

Michael Morpurgo

Illustrationer: Michael Foreman

Översättning: Lina Erkelius

B Wahlströms förlag

Andra världskrigets grymma slut i södra England möter en klassisk “coming of age story”.

Agatha Christie beskrev sin barndom i Torquay som lycklig och idyllisk. Mina barndomsminnen från Torquay är också idylliska, vad annat kan man vänta sig från ett paradis med palmer på Englands Riviera? Långa vackra sandstränder. Landskapet Devon är i sig naturskönt, och landskapet har gett namn åt en av de förhistoriska perioderna -för att man hittat fossil och dinosaurielämningar i landskapet. Deckardrottning och dinosaurier, kan man vara mer stolt över sitt landskaps historia? En del av Devons historia låg däremot länge i det fördolda, hemligstämplad. South Hams (som ligger en bit söderut från Torquay) konfiskerades av militären för man behövde öva landstigning där inför D-day. Stränderna såg precis ut som de i Normandie. Förutsättningarna var perfekta. Mindre perfekt var det faktum att alla lantbrukare i området fick evakueras, och sedan kom de tillbaka till sönderskjutna, sprängda och fallfärdiga gårdar. Mindre perfekt var också att under en övning dog allierade soldater --- torpederade av tyskar. Övningen blev verklighet och ingen var beredd. Detta var länge hemligstämplat, eftersom man inte skulle skada krigsmoralen.

En oväntad vänskap

Katten som försvann utspelar sig i South Hams i Devon och huvudpersonen Lily är en av de många som blir tvångsevakuerad. Hon blir vän med två amerikanska soldater Adie och Harry och Harry dör under den ödesdigra övningen som blev verklighet. Adie är fast besluten att slåss, för han och Harry hade lovat att de aldrig skulle bli slavar igen. Tyskarna får helt enkelt inte vinna.

Katten som försvann syftar på Lilys katt Tips --- hon gör allt för att hitta henne igen, men katter gillar inte att bli evakuerade. De smiter gärna tillbaka till sitt riktiga hem. Adie och Harry räddar henne första gången, men hon rymmer igen, när Barry, en evakuerad pojke från London, av misstag lämnar bakdörren öppen.

Hur hittar man hem när inget hem finns kvar?

Kommer Lily någonsin få tillbaka sin katt igen? Kommer de båda att ha något hem att komma hem till? De bor inhysta hos en morbror och saknar sitt riktiga hem. Lily oroar sig också för pappa som är ute i kriget, och Barry vet att hans pappa har dött och han kommer aldrig hem igen. Barry själv vill gärna bo på landet nu, han längtar inte tillbaka till London.

Stora och små frågor blandas i Katten som försvann, att vinna kriget är lika viktigt som att hitta katten och vice versa, allt helt logiskt från ett barns synvinkel. Men Lily inser att hon är på väg att bli vuxen och medan Barry förälskar sig i Lily förälskar sig Lily i Adie …

Allt detta har en ramberättelse i nutid, Lily har lämnat ett brev till sitt barnbarn, som verkar vara den enda som förstår henne. Familjetycket har hoppat en generation. Alla andra tycker att Lily gör skandal. Vad har Lily egentligen gjort? Det kan väl inte handla om katten igen efter så många år?

Ett konsekvent barnperspektiv på tillvaron

Michael Morpurgo är en av de mest älskade engelska barnboksförfattarna och han håller konsekvent ett barnperspektiv genom hela berättelsen och stora och små frågor blir lika viktiga. Bestraffningar i skolan, bristen på polkagrisar, dränkta kattungar, soldater som kommer från USA, kriget, evakuerade barn, döda föräldrar, allt är lika intressant, hotfullt, spännande eller otäckt. Allt är lika mycket värt att skriva om ur ett barns synvinkel.

Historian blir inte sämre av att allt har verklighetsbakgrund. Huvudpersonen och hennes katt är fiktiva, men händelserna och platserna är alla verkliga. Är man intresserad av Slapton kan man också läsa The Land Changed its Face av Grace Bradbeer.

Katten som försvann är en underbar historia för alla åldrar, där värme och tolerans till slut segrar, och där det rättviseälskande och passionerade barnet i Lily alltid lever kvar --- även när hon blivit farmor.

En mycket läsvärd bok!

Outlander - ett enastående äventyr av Diana Gabaldon!

Tidens lager utveckar sig, likt sidorna i en bok

En tidsresa i Skottland

Diana Gabaldon

Outlander: Främlingen, Slända i Bärnsten, Sjöfararna,    Trummornas dån, Det flammande korset, Snö och aska,               Som ett eko, Skuggor av svek

Översättning: Lisbet Holst

Bookmark förlag

Claires framtid ligger i det förflutna. Outlander serien är historisk fantasy när den är som bäst och utspelar sig på många olika tidsplan. Inledningsvis befinner vi oss i en bister efterkrigstid, men snart förflyttar vi oss med hjälp av en magisk stensättning till 1700-talet. Läs det här och du kommer aldrig att se på Stonehenge eller för den delen Ale stenar på samma sätt igen!

Historiens klibbiga trådar tar fast i dig

Historia. Ett oförglömligt minne är nä Diana Gabaldon gästade Bokmässan i Göteborg. Hon uppmanade läsare att öppna en av hennes böcker på vilken sida som helst och om man inte blev helt fängslad av berättelsen så behövde man inte köpa boken. Alla som öppnade en Diana Gabaldon bok - på valfri sida! - blev fast. Det gick helt enkelt inte att komma undan. Gabaldon skriver litterärt klister, det går inte att släppa boken när man väl börjat.

Outlander är Gabaldons mest kända och mest älskade serie, och hela serien kommer nu i nytryck på Bookmark förlag --- samtidigt som den sista delen kommer ut i inbundet format och samtidigt som TV-serien Outlander har blivit en braksuccé och planerar nya säsonger med tidsresor.

Diana Gabaldons utmaning var att börja med vilket avsnitt som helst och fastna i historiens klibbiga trådar. Men unna dig hellre hela serien från början till slut, för det här är ett hisnande äventyr, en blandning av historia, science-fiction, drama och action, som förtjänar att läsas från början. Och allt börjar med Främlingen.

Tänk om din framtid är det förgångna?

På plats i Amerika

Claire Randall är i Skottland med sin man Frank, och de försöker lära känna varandra igen efter åratal av krig. Han har varit på sitt håll och hon på sitt. Hon har varit sjuksköterska och sett tillräckligt med död och förödelse för en livstid. Claire och Frank har i princip blivit främlingar för varandra. Deras semester ses som en ny smekmånad och eftersom Frank är intresserad av historia och släktforskning så åker de till Skottland. En mystisk stensättning lockar moderna druider. Varken Frank eller Claire tror på vidskepelse eller övernaturliga fenomen. Men när Claire går själv till de gamla stenarna för att plocka en sällsynt blomma till sin samling, blir hon plötsligt förflyttad genom tiden från 1945 till 1743. Det visar sig att Claire har en tidsresar-gen.

Skottland 1743 slits av krig och stridigheter mellan olika klaner - men mest av allt är det skottar mot engelsmän. Ändå är det skottarna som tar hand om Claire, seriens "outlander", inte engelsmännen.

Claire försöker överleva i en tillvaro som är full av intriger och faror. Hon gör sig snart oumbärlig som sjuksköterska, eller rättare sagt "helare", men engelsmännen misstänker att Claire är en spion, varför skulle hon annars plåstra om skottar?

Två olika historier

När omständigheterna tvingar henne att gifta sig med Jamie, en av de laglösa högländarna, slits Claires känslor och lojalitet mellan två män från olika länder - och dessutom olika tidsåldrar.
Kommer hon någonsin att komma tillbaka till sin egen tid igen? Dessutom är det inte lätt att arbeta som sjuksköterska, utan moderna hjälpmedel, och Claire får ta till alla sina kunskaper som finns om växter och örter för att klara arbetet.

Outlander serien är ett spännande äventyr, där historiska kläder och miljöer stämmer in i minsta detalj. 1746 blev tusentals högländare brutalt slaktade av den engelska armén - men en av Franks förfäder i spetsen. Kan Claire rädda sina nya vänner från högländerna, eller måste historien ha sin obarmhärtiga gång?

Från Skottland till Det Nya Landet

Slända av bärnsten och Sjöfararna utspelar sig också till stor del i Skottland, på 1700-talet. Däremot växer Claires och Jamies dotter upp på 1900-talet. Det visar sig att Brianna ärvt sin mors tidsresar-gen, och hennes fästman Roger har en häxa i sitt stamträd – så även han kan resa i tiden.

I och med Trummornas dån förflyttar sig historien till Amerika och i och med Trummornas dån bestämmer sig Brianna för att leta upp sina föräldrar i det förflutna – och Roger bestämmer sig för att följa efter. Tid och rum kan inte hindra de förälskade.

Brianna har tagit över släktgården

Nu befinner sig Claire och Jamie i den nya världen. De väljer mellan att återvända till Skottland eller att bli kvar i Amerika. De väljer att slå sig ner i North Carolina, där det finns brödiga floddalar, och de hoppas på ett liv i fred. Men de misstar sig. Claire och Jamie tror helt felaktigt att Brianna finns kvar i framtididen, bortom alla de krig som hotar dem. Men de har fel.

Brianna ger sig själv ut på en tidsresa för att rädda sin mamma Claire och för att träffa Jamie, sin pappa som hon aldrig förr har träffat. Brianna vet vad som kommer att hända i framtiden. Och hon vet att hon har ont om tid.

Den här delen av Outlander krönikan innehåller också Jamies och Claires första barnbarn.

Professor i naturvetenskap

Outlander serien är som mest fängslande när den beskriver Skottland, och som tur är slår sig Brianna och Roger ner på Jamies släktgård Lallybroch i nutid (alltså på 1900-talet) men man kan förstå att Gabaldon ville ta Claire och Jamie till USA, Gabaldons egna hemtrakter.

Diana Gabaldon är ursprungligen universitetsprofessor i naturvetenskap, men är idag författare på heltid. Outlanderserie är närmast en egen genre, en blandning av historia, fantasy, science fiction,  mystik och deckar-drag. Totalt har hennes böcker sålt i mer än 26 miljoner exemplar.

FILM: Berättelsen om Askungen - smarta möss och elaka styvsystrar i klassisk version

Midnight is just the beginning!
 

På språng i glasskor.

Den nya Berättelsen om Askungen presenterar den klassiska berättelsen om Ella, som lever lycklig på landet tillsammans med en massa charmiga djur. Gäss, höns, häst, ödlor, små blå fåglar och ett helt gäng möss. Barndomen är lycklig och ljus. När mamman dör ber hon sin lilla dotter att alltid vara modig och snäll. Det vore bättre om hon gett mannen de orden. För dottern växer upp till en kavat ung kvinna, medan pappan fortfarande sörjer. För att pigga upp sig gifter han om sig. Och han lovar Ella två trevliga systrar att leka med. HA! Famous last words, så att säga.

Drisella och Anastasia är vidriga från dag ett, medan deras mamma Lady Tremaine (Cate Blanchett) till en börja med döljer hur vidrig hon är. Filmen igenom är hon klädd i svart och grönt, i glänsande material, och tankarna går till Narnia-häxan i Silvertronen, hon som var så vacker i grön klänning men som när som helst kunde förvandla sig till en orm. Lady Tremaine är en orm i människoskepnad, hon har inga övernaturliga krafter som Snövits elaka styvmor som är en vacker häxa, men hon behöver inte sådant, hennes ord är giftiga nog. Hon är expert på att intrigera, och vad hon vill är att hennes döttrar ska ha det allra bästa, och att Ella ska ha ingenting alls.

Efter att Ellas pappa har dött på en av sina resor blir Lady Tremaine ännu värre.
Man kan resonera om det är trendigt idag att alltid försöka vara modig och snäll, som Ella, men när man ser hur Lady Tremaine blir, alltid bitter och bitsk och arg på livet i allmänhet för att det inte ger henne allt det hon vill har, anar man att Ellas mamma hade rätt. Man kan i alla fall försöka vara modig själv. Lady Tremaines giftgröna färger kontrasterad mot Ellas blå. Drömmar har kraft, blått har kraft och Ella ser världen på ett speciellt sätt, med lite magi i blandningen.

En dag när Ella rider ute i skogen träffar hon en vänlig främling som säger att han heter Kit. Hon tror
att pojken arbetar i slottet som lärling men i själva verket är han prins (och i och för sig lärling till att bli kung). Slottet skickar ut en balinbjudning till alla unga kvinnor och Ella hoppas på att få träffa den unge lärlingen där. Hon har inte en tanke på prinsen - men det har hennes styvmor förbjuder henne att gå och river sönder hennes klänning som hon har sytt själv.

Då kommer den goda fén in i berättelsen, denna  formidabla "fairy godmother" som hitintills fungerat som historiens berättare. Helena Bonham Carter är utmärkt som vacker vimsig fé, som går igenom grönsakslandet i jakt på något som säger "coach" och undrar om de inte odlar bifftomater?

De har inte bifftomater. Med de har en pumpa. Förvandlingsnumret är det bästa och roligaste som någonsin gjorts i en Askungesaga.

Det finns några nya intriger i denna vackra version av Charles Perraults Askungen, det finns fiender och motstånd att övervinna även inne i slottet. När det är över och eftertexterna rullar har det till slut gått bra för Ella och Kit och alla de gulliga djuren, och alla motståndarna är landsförvisade.

Jag gillar verkligen lyckliga slut, de är min favoritsort, säger Ellas pappa när Ella en dag läser Charles Dickens för honom.

Men ändå har man saknat något. Och när eftertexterna rullar och den goda fén sjunger BibbetyBobbityBoo inser man att den goda fén sjöng inte under filmens gång. Och mössen sjöng inte när de sydde klänningen ... Ja, delen som  visas i Kalle Ankas julafton har ju blivit den mest kända, den där alla mössen och fåglarna sjunger och fixar klänningen till Askungen. Den delen finns i och för sig inte med i Charles Perraults saga, den är tagen från Beatrix Potters The Tailor of Glouchester. Som itne handlar om en tjej som ska på bal utan om en stackars skräddare som är utarbetad och alla mössen som han varit så snäll mot syr klart hans beställning en julaftonsnatt då alla djur helt magiskt kan sjunga och prata - och samtidigt ska de undvika den elaka katten. Mössen som syr och den elaka katten fick komma med till Walt Disneys version av Askungen eftersom Beatrix Potter inte gav honom rättigheterna till att filma The Tailor of Glouchester. Men sedan dess har man kopplat ihop sjungande möss med Askungen och man undrar var de blev av.

Lily James är för övrigt en utmärkt Askungen, med stora bruna ögon, hon är spontan och rolig och hon sjunger jättefint om blå lavendel. Man förstår att prins Kit blir blixtförälskad i henne och vill tillbringa resten av sitt liv med henne. Vem skulle inte vilja det? Men sångerna man känner igen får man tyvärr vänta med eftertexterna för att höra.

Regissören Kenneth Brannagh är för övrigt mest känd för att ha gjort alla de kända Shakespeare tolkningarna (Hamlet, Henry V, Much Ado About Nothing) och här visar han att han kan klassiska sagor lika bra som klassisk Shakespeare. Eller som Charles Dickens sa: Make them laugh, make them cry, make them wait!

Förresten, Askungen hade aldrig skor av glas.  De var av kalvskinn. Men "verre" och "vair" uttalas på samma sätt på franska och Charles Perrault skrev ner fel när han skrev ner den muntliga sagan som var så populär på den franska landsbygden. (Kalvskinn var på den tiden jättelyxigt!) Hade Askungen varit en lika stor succé idag utan glasskorna? Det är svårt att säga, alla behöver ju en gimmick och glasskor säger direkt - magi!



Regi: Kenneth Brannagh
Medverkande: Cate Blanchett, Lily James, Richard Madden, Helena Bonham Carter, Nonso Anozie
Sophie McShera, Holliday Grainger  m.fl.
England, 2015
Walt Disney Studios Home Entertainment

HALF BAD - Inget är vare sig gott eller ont, utom i tanken

Ett av årets snyggaste omslag.

Världens största succé - en ny fantasytrilogi från England 

 

Sally Green

Half Bad

Semics

 

Världens mest sålda debut någonsin. Den nya magiska succétrilogin intar över 50 länder. Samtidigt.

Half Bad är Sally Greens debutroman och den har redan hamnat i Guinness rekordbok som den mest översatta romanen någonsin innan utgivningen. Half Bad trilogin såldes till 50 länder innan första bokens ens var publicerad i hemlandet England.

 

En ny, brittisk fantasysuccé

Det märks att man hoppas på en ny Harry Potter succé, albeit med tre böcker istället för sju i serien, och baksidestexten utlovar “En bok om häxor utan en enda uggla eller några runda glasögon i sikte. Det nya Hunger Games misstänker jag …”

Det här ska alltså vara tuffare, för äldre läsare. Men det hindrar inte att boken har ett starkt Harry Potter komplex. Som till exempel märks tydligt när Nathan ska hitta den här världens motsvarighet till “Diagon Alley” ,den hemliga dolda gränden som vanliga mugglare inte ens kan se, och här ligger Rådet där magiska människor jobbar med dubiös magisk byråkrati (precis som i Harry Potter världen). Fast här heter inte gatan Diagon Alley och vanligt folk kallas inte mugglare och man saknar den satiriska humor som J.K. Rowling hade när hon beskrev vår världs företeelser som EU käbbel och fotbollshuliganism genom den magiska världens skrattspegel.

När det gäller jämförelserna med Hunger Games - den serien är inte fantasy utan sci-fi. I dystopier är det vetenskap som i framtiden ställer till det för, eller räddar, mänskligheten. Inte magi, som i fantasy. Det finns ingen magi alls i Hunger Games.

 

En inledning i Du-form

Inledningsvis får vi möta huvudpersonen Nathan i en bur. Narrativet går i andra person, alltså du-form, vilket är ett ovanligt grepp, och man blir positivt inställd direkt. Det är inte ofta ungdomsromaner vågar ta ut svängarna. Man vet inte var buren är, varför Nathan är där eller hur man kommit dit. Början är kort sagt som den i Mazerunner där Thomas är i en bur, har tappat minnet och vi vet inte var vi befinner oss eller vad vi ska göra för att överleva.

Sedan, efter inledningen, spolas det tillbaka, och Nathan berättar om hela sin barndom och allt som hänt innan han kom till buren, och det sker i vanlig första person, så där är det språkliga experimentet över. Historien är också ganska ordinär: Nathan är häften svart och hälften vit häxa. De svarta är de onda och de vita de goda.

Nathan - en ny Beautiful Creatures Lena

Nathan är med andra ord precis som häxan/besvärjaren Lena i Beautiful Creatures, när han blir vuxen (sjutton) kan han gå till antingen den ena eller den andra sidan. Eller så kan han likt Lena fortsätta att vara en blandning (Lena har ett öga i varje färg, Nathans ögon avslöjar också att han är annorlunda och han beskriver sig själv som olivfärgad alltså mellan svart och vit).

En snäll mormor stöttar Nathan

Beskrivningen av Nathans barndom är ganska ologisk. Hans mamma är död och hans pappa försvunnen, alltså ännu ett föräldralöst fantasybarn (big surprise!) och han växer upp med sin mormor och sina tre äldre halvsyskon (de har en annan pappa). Äldsta systern beskrivs som elak och att det ska vara konstigt, men med tanke på att de äldre syskonens pappa, en vit häxa, blivit dödad av Nathans pappa, en svart häxa, och därmed gjort dem helt föräldralösa, är det snarare konstigt att två av syskonen är så supersnälla och beskyddande mot Nathan hela tiden. Debbie och Arran gör hela tiden allt för att skydda Nathan. Debbie är mest en tråkig, snäll tjej som gifter sig lyckligt tidigt (precis som många av karaktärerna i Harry Potter böckerna) och Arran är en supersnäll kille som vill bli läkare. Det förklaras aldrig varför de hela tiden ställer upp för Nathan och skyddar honom, eftersom Nathan ska vara ett så starkt mörkt häxämne borde han kunna skydda sig själv, och dessutom är han så jobbig hela tiden att det är svårt att förstå varför Debbie och Arran ens skulle vilja vara tillsammans med honom.

 

En söt, vit häxa

I skolan blir Nathan också beskyddad av den söta vita häxan Annalise. Hon är bokstavligen vit, har ljus hy och vitblont hår och påminner om honung, både till utseende och sätt. Nathan blir blixtförälskad. Men ni kan glömma att de åker till något Hogwarts, i den här fantasy trilogin låtsas alla magiker vara vanliga människor (varför?) och ungarna går också i vanliga engelska skolor och anstränger sig med att låtsas vara vanliga barn, från fyra års ålder. Det är ganska konstig att ugnarna inte får någon utbildning i magi, som ska vara deras viktigaste överlevnadsredskap. Nathan lär sig i alla fall ingenting i de vanliga människornas skola, han blir mobbad och har inlärningssvårigheter och när han är sexton kan han fortfarande inte läsa.

 

Sjutton år - en vattendelare

 

När häxungarna är sjutton får de sin magiska förmåga definierad. Precis som i den svenska fantasyboken Cirkeln eller serien X-men kan alla bara en sak: t.ex. flyga, bli osynlig eller läka.

Nathans goda, snälla mamma, hon som är död under den största tiden i boken, var specialist på helande. Likaså Nathans goda, snälla mormor. Debbie verkar mest vara specialist på att vara snäll och lyckligt gift med en oansenlig man (som inte figurerar direkt i berättelsen). Arran, Nathans gode, snälle äldre halvbror, ärver den läkande förmågan och han studerar till läkare i Cambridge. Nathans familj är med andra ord full av folk  som är supergoda och snälla och som verkligen älskar Nathan och gör det lätt för honom. Han har det inte lika  tufft som t.ex. föräldralösa J.K. Rowlings Harry Potter - eller Tess-karaktären i Thomas Hardy romanen och Casual Vacancy. Eller Charles Dickens Oliver Twist. Eller Tracy Beaker. Eller vilket övergivet fosterbarn som helst i en bästsäljande engelsk ungdomsbok av Jacqueline Wilson.

 

Häxor studerar till läkare i Cambridge

 

Arran kommer helt klart att göra succé som läkare, medhjälp av magin kan han förmodligen rädda livet på vem som helst. Även om det säkert är kul att läsa till läkare i Cambridge - många berömda naturvetare kommer därifrån - är det ingen speciellt spännande fantasymiljö. Alla häxorna verkar vara så upptagna med att knata runt i den vanliga välden och låtsas vara vanliga.

Nathan kommer inte att bli helare som sin mamma - fast han kan läka sig själv, precis som Wolverine gör i X-men - han kommer att likt sin far kunna förvandla sig till olika djur. Hamnskiftare är inte precis något nytt inom fantasylitteraturen, och det verkar inte vara någon speciellt spännande svart egenskap att ha. Nu har ju Nathans pappa lagt till bonusegenskaper till sin lista genom att döda andra häxor och ta deras egenskaper - precis som den onde, demonbesatta häxan i Cirkeln (han som vill döda våra hjältinnor på löpande band och ta deras krafter).

Beskrivningarna av Nathans pappa påminner om de om den onde pappan i Clary Fray serien The Mortal Instruments, alltså Valentine. Superond härskare, fast har skaffat barn med en supersnäll tjej. Och hans barn är seriens huvudpersoner.

Ett återkommande tema i modern framgångsrik fantasylitteratur för unga är “good girl möter bad boy“ (undantaget Harry Potter serien och Beautiful Creatures serien)- denna magiska formula gäller allt från TrueBlood serien till senaste Holly Black serien. Killarna har carte blanche att bete sig som skitstövlar eftersom de är övernaturliga varelser.

Här är det återigen samma sak.

 

En profetia om vem som ska döda vem

Enligt profetian ska den onde magikens barn kunna döda honom - hans barn och en speciell magisk kniv. Som Nathan råkar tappa när han är ute och springer i skogarna i Frankrike.

På det hela taget verkar magikerna inte ha så mycket nytta av sina magiska talanger. Det är inte så mycket superkrafter över det hela. Magneto hade åtminstone kunnat hitta kniven igen.

Det är också svårt att förstå varför  så många bokens karaktärer hela tiden ställer upp för Nathan, han är mest bara jobbig och självisk. Det går att förstå varför Nathan blir förtjust i Annalise, men varför blir Gabriel kär i Nathan? Nathan är sur och gnällig och grinig hela tiden de är tillsammans.  Det måste finnas coolare killar att slå följe med.

 

Starka kvinnliga karaktärer försvinner

Slutligen till jämförelsen med Hunger Games - Hunger Games hade många starka kvinnliga karaktärer, Half Bad har inte en enda. Annalise utmärker sig genom att vara söt, och att likt Törnrosa ligga i magisk koma och hon måste rädas av Nathan. De flesta kvinnliga karaktärerna är helare, alltså sjuksystrar, som Nathans döda helgonlika mamma och levande supersnälla omhändertagande mormor. De onda kvinnliga karaktärerna beskrivs som fula och jobbiga och de ser ut som… ja, häxor.

När det slutligen kommer in en kvinnlig karaktär som verkar vara tuff, snygg och INTE helare (tack och lov!) dör hon direkt och hennes död slarvas bort ganska omgående. Det är inte som i Harry Potter böckerna eller Hunger Games trilogin där man får stanna upp och tänka till över de människor som offras under tidens gång, för man ska bara vidare hela tiden. Det hinner inte bli sorgligt eller spännande.

 

Half Bad hypen fortsätter

Det är för tidigt att bedöma om Half Bad förtjänar hypen. Boken slutar mitt i handlingen. Törnrosa sover fortfarande och Nathan ska rädda henne. En ful häxa håller honom på halster. Och i skogen springer många olika djur och den magiska kniven är fortfarande försvunnen någonstans i Frankrike och han har dessutom blivit av med sin nye bästis.

Nathan har alltså en komplett sagolista med grejer-att-göra:

Hitta vapendragare/bäste vän (Gabriel)

Väcka blonda prinsessan (Annalise)

Slåss mot häxan

Hitta magiskt föremål (kniven)

Inte bli dödad av svarta eller vita häxor

Rädda världen står inte med på listan, men det kanske blir dags för det i nästa volym.

Snyggt omslag

Omslaget är för övrigt bland det snyggaste som gjorts i år. Det gör att man vill veta mer om skärvorna och den magiska goth tjejen i viktorianskinspirerad svart långklänning - fast hitintills har jag inte träffat på henne. Hon kanske kommer fram i framtida volymer.

En blandning av befintlig fantasy och folksagor

Hitintills har Half bad varit som en blandning av en massa historier som man nyligen har läst. Det varit lite Beautiful Creatures (svart/vit huvudperson), lite The Mortal Instruments (eller väldigt mycket: hade Clarys bror Sebastian varit berättare i The Mortal Instruments, hade han låtit precis som Nathan), lite Star Wars (förutspått fadermord), lite folksaga (smäll mormor, elak häxa i skogens pepparkakshus - fast huset är inte gjort av pepparkaksdeg), lite Törnrosa (Annalise), lite Mazerunner (buren och den oförklarliga början varför berättaren är i buren) och lite Harry Potter (fast utan att vara föräldralös), lite Cirkeln (begränsade egenskaper, men man kan döda för bonusegenskaper), mycket hamnskiftningssnack och inga coola tjejer --- än så länge. Half Bad är hitintills - som bäst - halvbra.

Förhoppningsvis kommer fortsättningen att vara lite mer originell. Och leva upp till det coola omslaget.

Mörkrets demoner - Ondskan vaknar - Urban fantasy med “Ghostbusters” och mycket Farliga Varelser

Ny serie av Kami Garcia

 

Kami Garcia

 

Mörkrets makter - Ondskan vaknar

 

Originalets titel: Unbreakable

 

Bokförlaget Semic

 

Kami Garcias internationella genombrott skedde med supersuccén Beautiful Creatures.  Här är varelserna inte så mycket vackra som de är farliga. Men farligast av allt (fråga vilken tonåring som helst) är alla okontrollerbara känslor som måste hållas i schack.

 

Ett hemligt sällskap och hämnade andar

Kennedy Waters aldrig trott på spöken. Inte förrän hennes mamma blir dödad av ett. Snart är Kennedy på flykt med fara för sitt eget liv, och i sällskap med fyra andra ungdomar i det hemliga sällskapet Den svarta duvans legion måste hon slåss mot mörkrets onda demoner och rädda världen.

Hemsökta hus och hämndlystna andar är plötsligt vardagsmat för Kennedy. Det är bara att lära sig alla skyddande magiska symboler och ladda pistolerna med salt och ge sig ut på jakt.

Paranormala fenomen och tonårshormoner

Samtidigt är det inte lätt för huvudpersonerna att koncentrera sig på alla paranormala fenomen, eftersom alla fem medlemmarna i Den svarta duvans legion är proppfulla av tonårshormoner, vilket leder till en hel del bråk och rivalitet. Kennedy förälskar sig i de båda killarna som räddat henne från samma spöke som dödade hennes mamma. Den yngsta killen i gruppen, uppfinnargeniet, tycker att han alltid är förbisedd och inte får tillräckligt farliga uppdrag. Den andra tjejen i gruppen tycker att Kennedy är för mesig och inte tillräckligt tuff. Alla ungdomarna kommer från komplicerade hemförhållanden och många av dem är föräldralösa.

 

Den obligatoriska romantiska fantasytriangeln

Kärlekstrianglar i fantasy och sci-fi romaner för ungdomar har blivit närapå en obligatorisk ingrediens. Twilight-Bella som väljer mellan en vampyr och en varulv. Hunger Games Katniss som väljer mellan den hunkige gruvarbetaren Gale och den mer lågmälde bagarsonen Peeta. Vampire Diaries romantiska triangel där huvudpersonen blir kär i två vampyrer, som till och med är släkt. De är kusiner. Kennedys romantiska intressen i Mörkrets demoner är inte kusiner, de är bröder. Tvillingar. Lika till utseendet, men olika till personlighet och temperament. Kennedy fastnar givetvis för den jobbigaste av de två.

 

“Good girl” + “bad boy” trenden

“Good girl” möter “bad boy” har också blivit till ett av de mest vanliga temana i modern urban amerikansk fantasy för ungdomar. Ofta ska hon förstå och reformera honom --- han har “ett trassligt förflutet” och “the bad boy” romantiseras ofta in absurdum. Detta händer gång på gång i otaliga vampyr- och varulvsböcker för unga läsare, i True Blood serien (med både vampyrer och varulvar) och dessutom i Holly Blacks nya urbana fantasy serie. Black är så rutinerad att det är konstigt att hon också har gått in i den romantiska “bad boy” fällan, huvudpersonen har till och med två jobbiga killar att rädda.  Det är nästan lättare att räkna upp de moderna serier för unga läsare som INTE har ett romantiserat “bad boy” tema. Beautiful Creatures till exempel. Huvudpersonen Ethan är helt klart en “good guy”, liksom hans bäste vän Link, och de får båda två ihop det med komplicerade tjejer, en besvärjare respektive en siren.

 

Vackra, komplexa varelser

Kami Garcia har som bekant även skrivit Beautiful Creatures, tillsammans med medförfattaren Margaret Stohl.  Mörkrets demoner är inte lika originell som den tidigare serien, inte lika komplex, men böckerna är inte heller lika tjocka och de passar säkert för yngre fantasy fans som vill kunna se ljuset i slutet av tunneln (eller rättare sagt möjligheten att komma igenom en fantasybok inom rimlig tid).

Effektivt berättande

Fantasyböcker har på senare tid, liksom deckare, blivit tjockare och tjockare, ofta helt omotiverat, mycken text är bara utfyllnad, och det verkar som om författarna och förlagen tror att läsarna har hur mycket fritid som helst, alternativt att alla läser superfort. Men alla barn och unga som älskar fantasy vill inte nödvändigtvis ha tegelstenar på över 500 sidor varje gång. Mörkrets makter klarar av samma mängd action och intriger, och dessutom en överraskande peripeti på slutet, på halva omfånget.

Mörkrets demoner och The Mortal Instruments

Mörkrets demoner är egentligen mer lik The Mortal Instruments (den bästa pågående amerikanska fantasy serien just nu) av Cassandra Clare, än Beautiful Creatures serien. Kennedy Waters i Mörkrets demoner är i likhet med Clary Fray i The Mortal Instruments väldigt bra på att rita och detta visar sig vara hennes magiska talang. Dessutom har Kennedy eidetiskt minne. En extra supertalang som kan jämföras med Clarys förmåga att komponera nya magiska runor. Båda böckerna jobbar starkt med skyddande och besvärande symboler. Kennedy och Clary blir båda två förälskade i komplicerade killar. Båda serierna har ett syskon-tema (och ett komplicerade-bröder-tema, fast i The Mortal Instruments gäller intrigen adoptivbröder). Kennedy och Clary blir båda två räddade från hämnade andar/mordiska demoner av sitt kommande kärleksintresse i romanserien.

Och en hel del av intrigen går ut på att identifiera och döda (eller oskadliggöra) mystiska demoner och hämnande andrar i olika former.

 

Ghostbusters-filosofin lever och frodas

 

När man läser en hel rad med amerikanska och svenska fantasyböcker (eller böcker med magisk realism) på raken slås man av det faktum att de amerikanska vanligt vis följer Ghostbuster-modellen: spöken ska jagas och utrotas. Det är dem eller oss. Visa ingen nåd. Medan de svenska böckerna har huvudpersoner som försöker förstå spökena, resonera med dem och hjälpa dem tillrätta. Spökena kan till och med bli som ett slags kompisar när verkliga kompisar lyser med sin frånvaro. Sedan kan man filosofera om de olika förhärskande modellerna för att lägga upp en intrig säger något om respektive länders mentaliteter eller om det bara säger något om förhärskande filosofier i de olika ländernas förläggarhus för barn- och ungdomslitteratur.

Urban fantasy - en uppåtgående trend

Mörkrets demoner kommer säkert att bli en lika populär serie som Beautiful Creatures; det finns en stor efterfrågan på urban fantasy för yngre läsare och det är ett stort plus att författaren inte brer ut sig över hur många sidor som helst. Grundintrigen är upplagd som en deckare - i början verkar detta vara en rakt på Ghostbusters intrig, utrota de paranormala fenomenen och rädda världen men sedan visar det sig att det inte är så lätt att skilja på vad som är gott och ont. De unga medlemmarna i Den svarta duvans legion har helt enkelt blivit lurade - det finns paranormala fenomen som är utvalda att skydda vår värld, och när de är borta är det fritt fram för alla mörkrets makter att göra sitt intåg. En peripeti som bäddar för en hel del överraskningar i fortsättningen.

Stjärnstenen - Iskall sommarläsning i en originell fantasy värld

 

Iskall sommarläsning i en originell fantasy värld

Jo Salmsons älskade fantasyvärld

 

Jo Salmson

Stjärnstenen

Bonnier Carlsen

 

Har man en gång läst Jo Salmson och fastnat för hennes vackra drakar och idylliska fantasymiljöer så blir man absolut inte besviken på Stjärnstenen. Stjärnstenen är Jo Salmsons bästa bok hitintills: magiskt vacker, komplex, mystisk, spännande och inte helt lätt att tolka.

 

Fantasyböcker idag är ofta av modellen “pang-på-rödbetan” --- det lånas flitigt från skräckgenren och det råder oftast ingen tvivel om vilka som är de goda och de onda, vilka som ska vinna och vilka som ska utrotas och blodet flyter friskt i strida floder.

Jo Salmson har i Stjärnstenen fått in välbehövlig komplexitet --- och andrum --- i den svenska fantasygenen.

Kommer Nea att få drömjobbet som stjärntolkare?

Vi befinner oss i den nordliga staden Hammar där folket genomlevt en lång vinter. Huvudpersonen, den 14-åriga Nea, ska testas för att se om hon håller måttet för att få en av de ytterst eftertraktade lärlingsplatserna som finns för att utbilda stjärntolkare.

Genom stjärnstenarna kan stjärntolkarna se och varna för annalkande faror. Nea vet mycket väl om att hon har gåvan, som hon ärvt efter sin far, hon oroar sig bara för om hon ska befinnas vara tillräckligt bra för den mycket kräsne mäster Fenel.

Den klassiska mallen bryts

Så här långt följer Stjärnstenen den vanliga mallen för mycken fantasy för unga konsumenter av idag. Jaha, vi har alltså en hjälte (eller hjältinna) som är den utvalde och denne kommer att få gå i lära hos en Merlin-aktig figur och lära sig att kontrollera och utforska sina förmågor, få kompisar och flickvän/pojkvän och strida mot mörkrets makter.

Men här händer något redan under fasen “få gå i lära hos en Merlin-aktig figur”.

För när mäster Fenel får höra vad Nea sett i stjärnstenarna fördömer han henne och säger att hon och hennes gåva är en förbannelse. Hela staden vänder sig mot Nea och hon får fly för sitt liv.

Historien omvärderas och skrivs om

Under berättelsens gång inser Nea att hon måste omvärdera allt vad hon en gång trodde var sant. Vad hände egentligen en gång i det förslutna när Fenel enligt egen utsago ensam besegrade Häxmästaren?

Nea bestämmer sig för att ta sig till den andre stjärntolkaren, långt uppe i norr, högt uppe i bergen. plötsliga attacker kommer från klanernas rike i norr, attacker som inga stjärntolkare kan se eller förvarna om.

Det här är lättläst fantasy som rekommenderas för 9-12 års åldern, men även yngre, läsvana fantasyälskare kommer säkert att sluka Stjärnstenen.

En returbiljett till en älskad fantasyvärld

Jo Salmson har tidigare skrivit fyra populära och lättlästa fantasterier för 6-9-åringar och nu återkommer hon till Tam tiggarpojkens värld från Drakriddarserien, fast i och med Stjärnstenen startar hon en serie för lite äldre läsare. Böckerna är något tjockare, mycket mer komplexa och minst lika bra som de tidigare.

Jo Salmson har också ett helt eget sätt att beskriva miljöer på, vilket är mycket sympatiskt, och som inte lider av Tolkien/HarryPotter komplex. De nordiska vidderna är som gjorda för en typ av fantasy där en ensam hjältinna kämpar inte bara mot elementen utan även mot ödet och historien.

Det här är lite som att sjunka ner i en snödriva efter en lång tur och njuta av en termos hemlagad varm choklad. Man har kontrasterna: idyllen, värmen, kylan, sötman, syrligheten och en hemlig magisk ingrediens i botten.