Verkligheten bakom Hungerspelen är grym
Year of the JungleSuzanne Collins
Ett år i djungeln
Illustrationer: James Proimos
Översättning: Karin Lemon
Bonnier Carlsen
“Min pappa läser dikter av en man som heter Ogden Nash för mig. Min favorit handlar om en drake. Trots att han alltid är rädd, är han faktiskt modigast av alla. Och det är det som gör honom unik och speciell.”Alla är unika
Så börjar Suzanne Collins sin historia i Ett år i djungeln. Vi är alla unika på något sätt. Busan är katt, Kathy är äldst och Suzanne själv är yngst av fyra syskon. Drew är den ende killen bland syskonen och Joanie är den enda med bruna ögon, precis som pappa.
Pappa ska åka bort. Han ska vara med i ett krig. Han ska vara borta ett år. Han ska vara ett år i djungeln. Suzanne blir genast entusiastisk. Hennes favoritfigur på teve bor i en djungel. Han är kompis med en elefant och en apa och krockar ofta med träd.
Katten Busan och lilla Suzanne vill också åka till djungeln. Men i sina drömmar kan man ju flyga vart man vill …
Vi flyger till djungeln
Stora helsidesuppslag, utan text, visar hur katten Busan och lilla Suzanne flyger till djungeln och hälsar på alla djuren. Det ser trevligt ut. Ungefär som när Max kom till Vildingarnas land och blev kung över alla Vildingarna. Men bakom alla färgglada djur härskar de mörka gråtonerna. Det kanske inte är så trevligt när man kommer närmare djungeln?
Det kommer ett vykort från pappa.
Suzanne börjar skolan.
Pappa kan inte längre läsa serierna i tidningen för henne.
Det kommer fler vykort från pappa.
Oroande mycket godis
“Ibland frågar vuxna vad han sysslar med och när jag berättar att han har åkt till ett krig uppför de sig konstigt. De blir lessna, oroliga eller arga.”
“Till Halloween syr mamma en snöleoparddräkt till mig. När jag ringer på hos en av de oroliga tanterna säger hon “det kommer att gå bra för din pappa” och ger mig alldeles för mycket godis. Då börjar jag också bli orolig.”
Helsidesuppslag. Vi är tillbaka i djungeln. Alla djuren har klätt ut sig i Halloweenkostymer med masker och på något sätt ser de hotfulla ut. Eller ängsliga. Djungeln är i alla fall inte en trevlig plats längre och Busan och Suzanne ser oroliga ut. Suzanne är mer lik Vildingen Max än någonsin förr, nu i sin fina snöleopardkostym.
Djungeln förändras
Det kommer fler vykort. Djungeln ser inte ut som den ska.
Det blir jul. Pappa skickar en vacker docka till Suzanne och ett fint kort av siden med Jungfru Maria, änglar och Jesusbarnet på.
Mammas sidenkort föreställer en man med ett signalhorn och ett gevär. Han står i en djungel.
Sedan börjar Suzanne bli orolig på allvar.
“Det snöar och jag får ett födelsedagskort. Jag fyller år på sommaren. Kortet skulle vara till Joanie. Mamma säger att pappa bara har råkat blanda ihop våra födelsedagar.
Djungeln måste göra pappa väldigt förvirrad om han inte vet om det är sommar eller vinter. “
Helsidesuppslag. Gråsvart djungel. Djuren börjar förvandlas till krigsmaskiner.
Varför kommer det inga vykort?
Inga vykort. Inga vykort. Inga vykort.
Året rullar på. Ett vykort kommer till Suzanne. “Be en bön för mig.”
Det är maj. Suzanne ber allt vad hon orkar.
Explosioner. Helikoptrar. Gevär.
Soldater som ligger på marken. En del ligger alldeles stilla.
Mamma rusar fram och stänger av teven. Helsidesuppslag med svart djungel. Nu har djuren förvandlats helt och blivit till krigsmaskiner, gevär, helikopter, gas, en stridsvagn ….
Busan och Suzanne springer för livet.
Ett år i djungeln är inget att längta efter längre.
Inga fler vykort.
Suzanne letar fram ett gammalt vykort, ett med en kattunge på, och låtsas att det är ett nytt kort.
Har pappa gått vilse i djungeln?
Allt är otäckt och läskigt. Har pappa gått vilse i djungeln?
Hur långt är ett år?
Pappa kommer hem igen.
“Han stirrar tomt framför sig. Han är här men ändå inte. Han är tillbaka i djungeln.”
Men pappa fortsätter att läsa för Suzanne, dikter av Ogden Nash.
“Min favorit handlar om en drake. Trots att han alltid är rädd är han faktiskt modigast av alla. Och det är det som gör honom unik och speciell.”
Det finns alltid ett krig i djungeln
Ett år i djungeln är en sanslöst bra bilderbok. Ämnet med meningslöst krig och ett litet barns fantasier, som försök till skydd mot det hemska i verkligheten, har inte åldrats ett dugg och är lika aktuellt i dag som då historien utspelar sig, 1968. Det är fortfarande krig någonstans i världen, och ofta krig någonstans i en djungel, och ingen kan förklara riktigt varför det blir som det blir. Eller varför ett år kan kännas så långt när man saknar någon.
Det finns många fina stajlade foton på författare, men det här alldeles äkta, ostajlade Suzanne Collins fotot är det finaste man kan tänka sig för att avsluta en bra bok: lilla Suzanne som hon var 1968, iklädd sin snöleopardkostym. Den som hon hade på sig under ett Halloween firande då hon fick alldeles för mycket godis och därför började oroa sig.
Bilderna av James Proimos fördjupar berättelsen och uppslagen utan ord är intressanta, för de berättar samma berättelse i bilder, och helt utan text, hur den trevliga djungeln blir mer och mer hotfull och hur djuren gradvis förvandlas från Bolibompakaraktärer till regelrätta krigsmaskiner.
Det speglar huvudpersonens medvetandegörande, och henens färd från barnprogram till nyheter, hennes egen “coming-of-age-story” som hon genomlider alldeles för tidigt i livet.
Från Hungerspelen till Ett år i djungeln
Suzanne Collins är världsberömd som författaren som skrev Hungerspelen trilogin --- den är till och med inkluderad i Guinness rekordbok! och filmerna har gjort Katniss-Everdeen-skådespelerskan Jennifer Lawrence till den bäst betalda och mest igenkända på hela jordklotet.
Suzanne Collins har även skrivit Krönikan om Underjord böckerna för yngre läsare, en serie på fem böcker. Något som de båda serierna har gemensamt är att de handlar om krig --- men att huvudpersonen kommer hem till sist. Krigsskadad och kanske förstörd för livet, men fast besluten att leva för sin familj och att försöka läka sina sår så gått det nu går, även om det tar lång tid. Det finns ju litteraturkritiker som menar att det är snyggare, “neater”, att ha ihjäl sin huvudperson efter att de utfört sina hjältedåd och räddat världen. (Detta är också ett vanligt slut i fantasy och sci-fi, bland annat garderar man sig mot framtida plagiat när huvudpersonen väl är avlivad).
Kriget är inte över när det är över
Men det är intressant att konstatera att bilderboken Ett år i djungeln har samma slut som Hungerspelen och Krönikan om Underjord serierna. En person kommer hem från kriget och det är över --- men det är inte över. Det kommer att ta tid att läka. Kanske går det aldrig. Men man måste i alla fall försöka. Hjälten behöver inte dö, det är hjältemodigt att bara knega vidare. Och kanske till och med ännu svårare.
Det kanske är det största hjältedådet som finns att bara knega vidare med vardagen fast det gör ont. Ungefär som i en dikt av Ogden Nash.
Missa inte Ett år i djungeln. Som bilderbok är den lysande, men den erbjuder även en intressant nyckel till Suzanne Collins författarskap. Ett år förändrar så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.