FILM: Pojken med det tickande hjärtat - fin, fransk nostalgi!

En vacker, nostalgisk fransk saga!

Det är i slutet av 1800-talet i Edinburgh. Lille Jack föds på en så kall dag att hans hjärta fryser till is. Barnmorskan Madeleine ersätter hans hjärta med ett gökur, som kommer att fungera problemfritt så länge Jack följer reglerna som bland annat säger att han inte får bli förälskad. Men när han möter en sjungande flicka i ett gathörn och bestämmer sig för att följa efter henne, testas motståndet i Jacks mekaniska hjärta till bristningsgränsen...

Jack and the Cuckoo-Clock Heart är en storslagen kärlekshistoria som utspelar sig i en spännande tid full av fantastiska uppfinningar, excentriska karaktärer och underbara äventyr. Baserad på Mathias Malzieus bästsäljande roman och det guldsäljande albumet med hans band Dionysos, är det här en enastående animerad film om passion och acceptans av andra.


Pojken med det tickande hjärtat är en film full av nostalgi, baserad på boken med samma namn. Men det är en film för nostalgiska vuxna, inte en barnfilm eller familjefilm. Ungefär som Hugo av Martin Scorcese. Fast utan kändisamerikaner i rollerna.

Filmen är på många sätt en typiskt fransk film och alla karaktärerna lyckas se franska ut - fast de är animerade rör de sig ibland som dockor i ett dockspel och ett dockspel.
En känslig pojke i slutet av 1800-talet tar hjälp av filmpionjären George Melies för att vinna en flicka som kan bli hans död, eftersom hans hjärta är ett gökur som stannar om han blir kär.

En fin animerad fransk film, nostalgisk på alla sätt. Den är nostalgisk för ett romantiserat 1800-tal, nostalgisk för en tid då sagor spelade roll. Den är nostalgisk för gammaldags hövlighet och klassisk romantik. Inte minst är den nostalgisk för filmen som uppfinning och medium och så är den nostalgisk – med färre år i blickfånget – för tiden då Tim Burton gjorde bra filmer och ett soundtrack av Danny Elfman var något att bli glad för.

Den berättar historien om Jack (Mathias Malzieu), pojken som föds en dag i Edinburgh så kall att hans hjärta är fruset till is. Hans ömma moder tar honom till traktens barnmorska – som alla tror är häxa – som installerar åt honom ett gökur till hjärta. Därefter lämnar hon Jack i hennes vård och försvinner in i en snödriva. Hon förklarar för Jack att han bara har tre saker att oroa sig för: Han får inte röra visarna på klockan, han får inte förlora humöret och han får absolut inte under några omständigheter bli förälskad.

Men det är ju en fransk film det här, så det går ju som det går. Det dröjer inte länge förrän Jack växt sig till en brådmogen yngling som vill gå i skolan, komma ut i stora världen och ge sig ut på äventyr. Och inte dröjer det länge förrän hans arma ögon fäster sig på fröken Acacia (Olivia Ruiz), varpå hans hjärta blir koko.

Efter en intensivbehandling får han veta att Acacia försvunnit från staden. Blir han kär kommer han inte överleva, men ändå måste han hitta henne igen. Så han lämnar Edinborough för att följa hennes spår, vilket leder honom till London och Paris. På ett nattåg möter han Jack the Ripper. Av en händelse blir han konduktör för ett spöktåg på en karneval. När han kommer till Paris möter han George Melies, som håller på att få sin filmkamera att fungera. Melies, denna legendariska figur i filmhistorien, blir en central bifigur i filmen. Filmen är en splitterny uppfinning här, då tidens pendel går mot 1900-tal.

Det är en tjock väv filmen har av tidsrelaterade allusioner. Tid bakåt. Filmen är en fantasi som utspelar sig i en verklighet ingen längre lever för att kunna berätta om. Jacks hjärta är en klocka. Han lever i en tid då ingen hade Facebook att kartlägga varandras rörelser. Han måste helt enkelt hitta Acacia bäst han kan. På vägen händer saker, äventyr som tagna ur en serieroman – vilken filmen också är byggd på.
Troget översatt heter den Jack och hjärtats mekanismer och förutom serieromanen av Mathias Malzieu är filmen faktiskt byggd på en skiva av det franska bandet Dionysos. Skivan var också byggd på boken. Malzieu är bandets frontman. Dionysos har praktiskt taget gjort den här filmen och det är första gången jag kan komma att tänka på en film regisserad av ett rockband.

Det finns därför musiknummer i filmen. De är av de jämntjocka slaget, men de är otippat nog tacksamt korta och passerar förbi som små snuttar som aldrig kommer i vägen för filmens intrig. Och försäkrade om att barn idag inte har tålamod så har bandet fyllt filmen med effekter och en del högflygande montage – som fungerar, eftersom de är signerade Melies och osar kärlek till film som fenomen. Animationen, trots att den känns platt inledningsvis, leker med de tredimensionella utrymmena och skapar många vackra stämningar klädda i romantiskt mörker, tinglande vit snö och kristallklar is.

Det är kanske inte någon spektakulär berättelse. Den sista akten av filmen kräver ett missförstånd, en lömsk figur med namnet Joe och en jakt mot (just det) klockan. Men Pojken med det tickande hjärtat ger åtminstone en mysig scenografi; en dagbok från George Melies och en flicka som springer mot en pojkes famn för att hon bokstavligt talat håller i nyckeln till hans hjärta.

Det här är en film lika lämplig för Halloween som för Alla hjärtans dag.

Regi: Stéphane Berla, Mathias Malzieu
Titel: Pojken med det tickande hjärtat
Frankrike, 2013
Scanbox Vision DVD