Än klappar hjärtan - den ljusnande framtiden är undflyende

Än klappar hjärtan

- den ljusnande framtiden är undflyende

 

Helena von Zweigbergk

Än klappar  hjärtan

Norstedts

 

 

Det är svårt att omfatta alla ostar i en ostdisk. Så inleder Helena von Zweigbergk Än klappar hjärtan och det är en sanning som gäller både när det gäller ostdiskar i allmänhet och när det gäller livet i synnerhet. Liksom Astrids replik: “Jag vet inte vad jag vill ha.”

 

Att ha eller inte ha

 

Det är många som inte vet vad de vill ha i den här romanen, som kretsar kring tre systrar och deras familjer. Astrid, trebarnsmamma, är inledningsvis stressad för att hennes äldste son Viktor ska ta studenten. Sandra har ett grälsjukt förhållande med sin man och tillsammans har de en dansstudio som står på ruinens brant. Lena, sladdbarnet som inte var planerat, är den yngsta och den mest positiva av de tre systrarna - och hon har fått obotlig cancer.

 

Syskongnabb och rivalitet

 

Det är det vanliga syskongnabbet mellan systrarna som gäller, och de tycks inte ha vuxit ifrån sina systerroller sedan de var små. Den som är äldst försöker verka ansvarsfull, den som är yngst har rätt att vara spralligast och mest ansvarslös.

Det hela är lite som i Masjävlar - när spelet är över är en av systrarna död och de två andra frånskilda och kan de då finna varandra? Eller … också inte. Sandra är stolt över att hon klarar av Lenas död och sin egen skilsmässa bättre än vad Astrid klarar död och skilsmässa. Syskonrivalitet är det som är allra svårast att ta död på.

 

Student utan ljus framtid

 

Titeln Än klappar hjärtan syftar på att Astrids äldste som Viktor tar studenten i början av romanen.

 

Viktor har två halvsystrar som inte gillar att Viktors biologiska pappa kommer från Amerika och inkräktar på studenten. Astrids nya man är inte heller så glad. Egentligen är ingen glad, för plötsligt ska de prata engelska hela tiden, hålla tal på engelska (inte förberett) och göra sig till för välsminkade och välputsade amerikaner som säger “very nice” och” very interesting” om allting, trots att det är uppenbart att de inte tycker att någonting alls är “nice” eller “interesting” i Sverige, allt är ju bara puttigt och småskaligt jämfört med det stora och glänsande Amerika.

 

Viktor får inte den student någon i familjen hade väntat sig och det slutar med brutal misshandel.

 

Lönlöst planerande för den perfekta festen

 

Sensmoralen i Än klappar hjärtan är att hur man än planerar så går man ändå inte mot “den ljusnande framtid“. Det är inte ens alla som går mot en framtid. Och kvar ligger de dyra ostarna i ostdisken och möglar.

 

Helena von Zweigbergk är en expert på att fånga det lilla och det vardagliga och göra stor dramatik av det. Dessutom är hon en noggrann skildrare av folk som har den  där speciella talangen att alltid välja fel. “Felträffen som livsval” kanske kunde vara titeln på en eventuell uppföljare?