Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även den kommer att bli en trilogi. Detta trots att boken inte på långa vägar är det tjocka verk som ”Sagan om Ringen” är. Frågan är om boken utgör ett tillräckligt underlag för att ligga till grund för tre filmer?
Det är en lång resa som en hobbit, tretton dvärgar och en trollkarl har framför sig i denna berättelse som inleds i filmen ”Hobbit: en oväntad resa”. Efter dryga trekvart med bakgrundshistoria, fikande, diskande och signerande av kontrakt som täcker alla eventualiteter – inklusive en eventuell begravning för Bilbo – börjar äventyret. Tidernas längsta prolog?
Parallellhandlingar och spänningsbygge
Filmerna om ”Sagan om Ringen”, med sin extensiva karaktär, fungerar tack vare att det hela tiden klipps mellan olika handlingar på ett sätt som skapar parallella handlingar. I ”Hobbit: en oväntad resa” finns det inget att klippa mellan. Detta är, kort och gott, en kronologisk vandringssaga. De små tidsklipp som finns, så som tillbakablickarna på dvärgarnas förgångna liv och Thorins besatthet, är inte tillräckliga för att fungera som sidohandlingar. Det drar mest ner tempot. Boken har en liknande struktur (dock utan tillbakablickarna) men man saknar inte parallellhandlingar på samma sätt när man läser en kapitelbok för barn.Man kan samtidigt konstatera att allt som finns i boken också finns i filmen. Peter Jacksons tolkning ligger ofta mycket nära Tolkiens text. Samtidigt frågar man sig: varför är så mycket med i filmen som inte är med i boken? Resultatet blir att karaktärerna i ”Hobbit: en oväntad resa” på nästan tre timmars filmtid inte heller kommer särskilt långt.
Hemlösheten i fokus
Konstateras kan dock göras att det är hemlösheten som står i fokus i Peter Jacksons filmatisering, istället för jakten på guld och ädelstenar. I ett tal som upplysningsfilosofen Voltaire hade gillat påpekar Bilbo att han visst saknar sina böcker, sin fåtölj och sin trädgård – i den ordningen – och det är därför som han hjälper dvärgarna. För han förstår hur svårt det måste vara att leva utan ett hem. På så sätt är ”Hobbit: en oväntad resa” på många sätt en ovanlig skattjakt. Bilbo blir dvärgarnas räddning i denna vandringsexil och de betraktar hobbiten, som just blivit en hjälte i deras ögon, med respekt. En mycket motvillig och osannolik hjälte, men en hjälte likaväl.
Till råga på allt tycks tomten ha rymt från Narnia.
En brun tomte med en släde som dras av kaniner och ett helt entourage av djur som han talar med tycks ha rymt från C.S. Lewis Narniasaga och tagit sig in i Tolkiens värld. Tolkien hatade tomten i Narnia och ansåg att Lewis borde stryka honom. Han skulle förmodligen sagt samma sak om den bruna tomten, förlåt, den bruna trollkarlen Radagast, i filmen ”Hobbit: en oväntad resa”.Galadriel (Cate Blanchett) är den enda stora kvinnliga skådespelaren i ett annars hundraprocentigt manligt drama. Hon är förtrollande som alven Galadriel, men alla andra varelser, vare sig de är magiker, dvärgar, vättar, orcher, troll eller igelkottar verkar vara manliga. I boken nämns dock både kvinnliga vättar och ett vättegli som Gollum äter upp, men sådant finns givetvis inte med i filmen.
Hur bra är då 3D HD tekniken?

3D HD tekniken fungerar bäst när det gäller storslagna panoramor av landskapet på Nya Zeeland. Detta är ju inte nybyggt.
En fördel är dock att texten hänger en bit framför själva filmen, så man slipper läsa översättningarna, för många av skämten fungerar inte översatta. Som att chrochet/croquet låter som samma ord, men har vitt skilda betydelser (”virka” respektive ”krocket”).

Storslagna landskap
Mycket av fokus i storfilmer ligger på effekterna och de storslagna landskapen, och varenda klippa och vartenda stup på Nya Zeeland exploateras maximalt. Paradoxalt nog är filmen som bäst när den gör precis tvärtom och skapar ett kammardrama med minimala medel (bortsett en del motion captionteknik såklart) och skådespelarna verkligen får komma till sin rätt. Det finns speciellt en scen som gör filmen klart sevärd. Det är scenen mellan Bilbo (Martin Freeman) och Gollum (Andy Serkis) i grottan. Den kommer att bli filmhistoria. Ett litet personligt kammarspel à la Beckett, två stora skådespelare emellan, där de hela tiden reagerar och avvaktar på varandra, precis som Gollum och Bilbo faktiskt gör i den litterära förlagan. Under tiden håller dvärgarna på med slapstick-action.Det här är sista gången som publiken får se Gollum, lovar regissören Peter Jackson. Gollum som växlar mellan farligt, dödligt hot och en E.T.-liknande varelse med stora ögon som bara vill ha någon att leka med ett litet tag. Ringen är som hans snuttefilt och när den är borta fylls de stora ögonen av tårar. Av sagofigurerna som fungerar som hot i Sagan om Ringens universum är Gollum den klart mest nyanserade. Men det finns fler, större och farligare fiender som vi kommer att få se mer av.
Var blev draken av?

Draken Smaug slår upp ett stort gult öga i filmens sista skälvande sekund. Vi får inte se resten av draken, som är täckt av dvärgarnas guld. Slutet framstår i stället som ett slags teaser för nästa års film, ”Hobbit: Smaugs ödemark”, och fungerar därmed på ett ungefär som när Bella slår upp sina röda vampyrögon i ”Twilight: Breaking Dawn, del 1”. Nu är det slut för denna gång – ”but you ain’t seen nothing yet!” Samtidigt som Smaug slår upp sitt öga och avvaktar, lämnas våra hjältar vid ett stup. Var annars?!
Men eftersom spindeln i ”Sagan om Ringen” sparades till del tre, fast den borde ha varit där i del två … kanske vi inte får se draken nästa år heller. Bara ett öga till? Förväntningar och besvikelser och ny väntan. Man går på det varenda gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.