FILM: Yesterday - Romcom marinerad i Beatles magiska musik

Regi: Danny Boyle
Titel: Yesterday
Manus: Richard Curtis
Medverkande: Himesh Patel, Lily James, Joel Fry, Ed Sheeran, Kate McKinnon m.fl.
Land: UK, 2019
Distibution: Sony Pictures

Danny Boyle är en av Storbritanniens bästa regissörer. Slum Dog Millionarie gav honom en Oscar. Richard Curtis är Mr. Romcom. Notting Hill, Love Actually, Bridget Jones ... Curtis är förmodligen ensam ansvarig för utlänningars romantiska bild av London.

Vad kan dessa två herrar göra tillsammans? Svar: En liten pärla som heter Yesterday och är en hyllning till Beatles musik.

Ett världsomspännande strömavbrott leder till att det skapas en alternativ värld där Beatles musik har blivit bortglömd: (Fråga inte hur detta har gått till. Fantasy och sci-fi aspekten av detta drama är inte alls genomtänkt ...) Gullige loosern Jack Malik - spelad av EastEnders favoriten Himesh Patel - kommer dock ihåg alla låtarna, eftersom han blev påkörd av en buss under strömavbrottet (återigen: fråga inte hur detta hänger ihop, rent sci-fi-logiskt, för det går inte att få de övernaturliga delarna av filmen att fungera) och eftersom hans karriär som singer-songwriter gått i stå, beslutar han för att lansera låtarna som sina egna ...



I elfte timmen inser Jack att allt han någonsin velat ha fanns på hemmaplan i Suffolk, livet i Los Angeles är ytligt och intetsägande (alla har solglasögon - ingen kan göra te) och han inser också att han håller på att förlora sitt livs kärlek. Ellie. Spelat av charmtrollet Lily James. Vem blir inte kär i en tjej som ser ut som Lilly James? Även när hon klagar över en-dålig-hårdag ser hon helt fantastisk ut.

Fantasy-sci-fi delen av filmen fungerar itne alls. Man har inte jobbat med idén och implikationerna ... Och man följer heller inte reglerna man ställt upp i själva filmen. (Om Beatles inte finns, och Oasis  och Wonderwall inte finns ... vad sjöng då lille Jack i skolans talangtävling, den där Ellie fick upp ögonen för honom?)

Men den "verkliga" delen fungerar. Jacks interaktion med sina föräldrar, Jacks interaktion med det knasiga kompisgänget (det finns alltid ett knasigt kompisgäng i en Richard Cutis film), Jacks interaktion med Ellie ... det är ganska typiskt med det där att sätta folk i fel "kolumn". Ellie hamnar först i fel kolumn, bland de knasiga kompisarena, och det är i sista minuten som Jack inser att hon ska vara i "true love" kolumnen. Alldeles ensam. För hon är den enda rätta.



Man tycker faktiskt lite synd om Ellies pojkvän Gavin, som blir dumpad på Wembley när Jack förklarar sin kärlek för Ellie framför en gigantisk publik ... Men det är sånt som man får ta i romcom genren. Sidokaraktärer blir sidosteppade som små "hinder" för att de tjusiga huvudrollsinnehavarna ska få varandra på slutet ... Och manuset ger åtminstone Gavin ett tröstpris, Ellies rumskompis dramalärarinnan.

Himesh Patel är kanonbra på att sjunga (man måste ju tro på hans singer-songwriter ambitioner)
och DVD och BD utgåvor av filmen innehåller tre härliga spår med Patel, inspelade live på Abbey Road.

Om man nu ska göra romcom med musikaliskt tema, så kan man göra sämre val än The Beatles.
Filmen har mycket bättre musik än Rocketman och Mamma Mia Here We Go Again och känns ibland som en musikal. De flesta känslor - och en hel del handling - kan uttryckas med Beatles musik.

Ett "running gag" är att Jack inte kommer ihåg texten till Eleanor Rigby ... Nej, men eftersom ingen annan i hela världen kan texten kan han ju sjunga precis vad som helst!

Ed Sheeran är kul i rollen som sig själv (han spelade sig själv och en look-alike-Starbucks-kille även i den senaste Richard-Curtis-filmen om Bridget Jones) och han kommer med det kloka rådet att Hey Jude kan man inte sjunga! Det får bli Hey Dude istället! Politiskt korrekt och skitkul!



Danny Boyle gjorde förresten denna film istället för den nya James Bond filmen, som han hoppade av. Gissningsvis är Himesh Patel mycket trevligare att jobba med än James Bond killen Daniel Craig ...
Och det verkar betydligt roligare att ta en drink med Patel. Vare sig drinken är en kopp te eller en pint eller en god cognac med chokladbitar till.

Extra STORT plus för miljöerna i filmen ... Man slipper de gamla uttjatade miljöerna och karaktärerna som man nästan alltid ser i romcoms (t.ex. en fiktiv överklassversion av New York, där alla är vita och har otroligt stora lägenheter, oavsett vad de jobbar med). Istället för man se landsbygden i Suffolk och uppleva hur "vanligt folk" lever och har det.

Det lyckliga slutet i Yesterday, med att spola rikedom och berömmelse för att bli lärare istället, låter som en moralkaka som Strindberg hade kunnat servera på sin tid. (Typ Röda Rummet.)
Ed Sheeran är världsberömd och rik, och han ser inte det minsta olycklig ut, och förmodligen kommer han heller inte att omskola sig till ett underbetalt och undervärderat arbete med dygnet-runt-slit.

BG