Regi: Nils Tavernier
Svensk titel: Brevbäraren som byggde ett palats
Originaltitel: L'incroyable histoire du facteur Cheval
Originaltitel: L'incroyable histoire du facteur Cheval
Manus: Nils Tavernier, Laurent Bertoni, Fanny Desmarès
Medverkande: Jacques Gamblin, Laetitia Casta, Natacha Lindinger, Bernard Le Coq, Florence Thomassin, Melanie Baxter-Jones m.fl.
Land: Frankrike, 2018
Land: Frankrike, 2018
Distribution: Studio S Entertainment
Aktuell: På DVD, januari 2020
1879-1912. 10,000 days, 93,000 hours, 33 years of struggle. Let those who think they can do better try.
Få sanna historier är lika osannolika som den som berättas i Brevbäraren som byggde ett palats.
Det handlar om den stora kärleken, men också om ett bygge som borde ha varit omöjligt, men som uppenbarligen var möjligt, eftersom det finns, och det är en stor turistattraktion än idag. Drömslottet. Le Palais idéal. Inskriptionen ovan finns inristad i väggen på palatset.
Ferdinand Cheval är en tystlåten lantbrevbärare som går långa, långa postrundor, samtidigt som han gnagar på rå lök (för hälsans skull) och samlar på de finaste stenarna och fossilerna som han hittar under sina långa rundor. Allt han hittar ska komma att ingå i hans drömpalats, som tillägnas hans älskade dotter Alice.
Projektet tar ungefär 93 000 arbetstimmar, fördelade på 33 år. Och allt arbete görs efter de långa, dagliga postrundorna.
Själva palatset är en fantastisk och fantasirik blandning av olika stilar, med drag av Brighton Pavilion och Gaudís Sagrada Família --- som Cheval aldrig hade sett, så han kopierade inte. Man kan misstänka att Gaudi själv, liksom många surrealister, blev inspirerade av Cheval och hans naiva konst. Det var ju detta som den nya vågen av konstnärer eftersträvade --- att lägga "bildningen" bakom sig, att komma tillbaka till naturen, till det naiva, till barnet, till naturfolken ... Picasso är föga förvånande en av de konstnärer som i stora ordalag, och även i sin konst, hyllat Cheval. Cheval har också fått kändisbeundrare i André Breton, Bernard Buffet, Jean Tinguely, Niki de Saint Phalle, Robert Doisneau, och Agnès Varda.
Filmen är både bitterljuv och livsbejakande. Jacques Gamblin, starkt avmagrad inför filminspelningen, är mycket porträttlik och på det hela taget som klippt och skuren för huvudrollen som den lökmumsande drömmaren. Det är en upplevelse att följa med Cheval på hans långa rundor i naturen, som ständigt inspirerar honom. Södra Frankrike har fortfarande kvar något av samma charm och paradisiska drag som det hade 1879. (Fast posten lär nu för tiden ha sämre service).
Idag är palatset skyddat och kulturminnesmärkt och öppet för publik året om. Cheval har också hedrats med att bli frimärke. En passande hyllning för en talangfull konstnär, som inte ville kallas konstnär, utan brevbärare.
Filmen om Cheval har lockat miljonpublik i hemlandet Frankrike.
1879-1912. 10,000 days, 93,000 hours, 33 years of struggle. Let those who think they can do better try.
- Ferdinand Cheval
Få sanna historier är lika osannolika som den som berättas i Brevbäraren som byggde ett palats.
Det handlar om den stora kärleken, men också om ett bygge som borde ha varit omöjligt, men som uppenbarligen var möjligt, eftersom det finns, och det är en stor turistattraktion än idag. Drömslottet. Le Palais idéal. Inskriptionen ovan finns inristad i väggen på palatset.
Ferdinand Cheval är en tystlåten lantbrevbärare som går långa, långa postrundor, samtidigt som han gnagar på rå lök (för hälsans skull) och samlar på de finaste stenarna och fossilerna som han hittar under sina långa rundor. Allt han hittar ska komma att ingå i hans drömpalats, som tillägnas hans älskade dotter Alice.
Projektet tar ungefär 93 000 arbetstimmar, fördelade på 33 år. Och allt arbete görs efter de långa, dagliga postrundorna.
Själva palatset är en fantastisk och fantasirik blandning av olika stilar, med drag av Brighton Pavilion och Gaudís Sagrada Família --- som Cheval aldrig hade sett, så han kopierade inte. Man kan misstänka att Gaudi själv, liksom många surrealister, blev inspirerade av Cheval och hans naiva konst. Det var ju detta som den nya vågen av konstnärer eftersträvade --- att lägga "bildningen" bakom sig, att komma tillbaka till naturen, till det naiva, till barnet, till naturfolken ... Picasso är föga förvånande en av de konstnärer som i stora ordalag, och även i sin konst, hyllat Cheval. Cheval har också fått kändisbeundrare i André Breton, Bernard Buffet, Jean Tinguely, Niki de Saint Phalle, Robert Doisneau, och Agnès Varda.
Filmen är både bitterljuv och livsbejakande. Jacques Gamblin, starkt avmagrad inför filminspelningen, är mycket porträttlik och på det hela taget som klippt och skuren för huvudrollen som den lökmumsande drömmaren. Det är en upplevelse att följa med Cheval på hans långa rundor i naturen, som ständigt inspirerar honom. Södra Frankrike har fortfarande kvar något av samma charm och paradisiska drag som det hade 1879. (Fast posten lär nu för tiden ha sämre service).
Idag är palatset skyddat och kulturminnesmärkt och öppet för publik året om. Cheval har också hedrats med att bli frimärke. En passande hyllning för en talangfull konstnär, som inte ville kallas konstnär, utan brevbärare.
Filmen om Cheval har lockat miljonpublik i hemlandet Frankrike.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.