tisdag 14 augusti 2018

FILM: The Meg - Jason Statham vs. jättehaj i en ojämn film som trampar vatten

Lost in translation or Lost at sea? Jason Statham in The Meg.


Regi: Jon Turteltaub
Titel: The Meg
Manus: Dean Georgaris, Jon Hoeber och Erich Hoeber, baserat på romanen Meg: A Novel of Deep Terror av Steve Alten.
Medverkande: Jason Statham, Li Bingbing, Rainn Wilson, Ruby Rose, Winston Chao, Cliff Curtis m.fl.
Land: USA och Kina, 2018
Biopremiär: 15 augusti 2018
Distribution: Warner Bros.


En framgångsrik sommarblockbuster behöver egentligen bara två saker.

1) Jason Statham.

2) Något som Jason Statham kan banka skiten ur. 

Filmen The Meg uppfyller båda kriterierna. Jason Statham är med och han får en motståndare med ännu större hajgrin än han själv att banka på, nämligen en urtida monsterhaj, en Megalodon, kallad Meg.

Så vad kan gå fel?

Svar: finansiärer som lägger sig i, ett manus som urvattnas (ursäkta ordvitsen), skådespelare som spelar som om de är med i helt olika filmer, och ett monster som inte får vara tillräckligt läskigt.

Och så en seg handling som trampar vatten.

Jason Statham får inte ens svära ordentligt, på sitt oklanderligt brittiska arbetarklassmaner, hans ranson i HELA filmen är två sh*t. Okej, om Jason inte får använda hela sin verbala arsenal när han möter en monsterhaj som alla trodde var utdöd, NÄR ska han så få göra det?

Kinesiska finansiärer har lagt sig och filmen som skulle ha blivit av blir inte av. Glöm svordomar, glöm riktigt våldsamma scener --- filmen ändrades plötsligt från att sikta på 15+ till att bli en PG13 --- och glöm helt och hållet passionerade scener ... Jason ska i filmen ha den kinesiska stjärnan BingBing som kärleksintresse och de ser helt ointresserade ut av varandra, man kan glömma någon fysisk intimitet (inte passande för den kinesiska marknaden) och de har helt olika spelstil. Jason spelar action, BingBing spelar melodrama. Det är pinsamt att se.

Man kan inte säga "detta är rätt sätt att skådespela på" men när två olika skådespelarskolor klaschar och inte går ihop blir resultatet pinsamt dåligt.

Förmodligen är detta vad man kan vänta sig när filmer ska nischas mot den kinesiska marknaden och finansieras med kinesiska pengar.

The Meg är en sämre Jurassic Park och en sämre Jaws (japp, 2-0 till Spielberg där). Tidigare i år, apropå kinesiska intressen, kunde man se Skyscraper, som är en sämre Die Hard. Inte våldsam, inte sexig, inga svordomar, inget springa på glas undan skor och inget "yippie-ke-yay-mthrfcker".

The Meg har däremot fått en del positiv kritik på grund av sitt miljöbudskap. Men att isarna smälter och låter monster komma åt människor är knappast något som Al Gore kommer att jubla över. Det är för långsökt. Och framför allt för långsamt.

Det finns inte mycket att jubla åt över huvud taget i The Meg. Det är mest en mega-stor besvikelse.

Monstret har blivit större, men spänningen har blivit mindre, mycket mindre.

Man har inte ens brytt sig om att kolla att Meg-monstret håller samma skala hela tiden. Det är som om T-Rex plötsligt skulle vara lika liten som en raptor och sedan stor som en brontosaurus, och sedan krympa igen ... Slarvigt.

Men man kan i alla fall roa sig med att spela floskelbingo --- för här kommer alla actionfilmsfloskelreplikerna ramlande på en och samma gång!

“There’s something out there!”, “Oh my God!”, “We got this!”, “What have you done?”.

Snart har man full bricka. Men ändå känns det inte som om man vunnit.

BG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.