FILM: Don't Worry, He Won't Get Far On Foot - En komedi, ett drama, eller ett felsteg?

Joaquin Phoenix och Jonah Hill i Don't Worry, He Won't Get Far on Foot (2018).

Regi: Gus van Sant
Titel: Don't Worry, He Won't Get Far On Foot
Medverkande: Joaquin Phoenix, Rooney Mara, Jonah Hill, Jack Black m.fl.
Land: USA, 2018
Distribution: Scanbox
Aktuell: Premiär på SF bio 3 augusti 2018


John Callahan fanns på riktigt. Han har skrivit sin egen självbiografi. Han är känd för att vara rolig och för att rita kul skämtteckningar. Han blev inte kändis för att han var alkoholberoende som ung.

Filmen handlar däremot till 95% om alkoholism och 12-stegsprogrammet mot nykterhet och till 5% om skämtteckningar.

Man får känslan att filmen aldrig kommer någonvart, varken till fots eller i rullstol. Och det är sorgligt.

Don't Worry, He Won't Get Far On Foot - titeln är tagen från en av John Callahans skämtteckningar. Den är kul. Många av Callahans skämtteckningar är kul. De är grymt provocerande och gjorde folk upprörda, men just därför har de hållit för tidens tand.

En av de bästa teckningarna föreställer två rullstolsbundna som ska ha en pistolduell. Typ som i en western: "This town ain't big enough for the two of us".
Fast här säger de istället: "This town ain't accessable enough for the two of us".

Det stämmer faktiskt.

Vanligtvis finns det bara plats till EN person i rullstol på alla ställen som säger sig vara "handikappanpassade". Kolla bara runt dig i biomörkret. Hur många platser finns det att parkera en rullstol på? Kolla bara när du är på restauranger, teatrar osv.

John Callahan hamnade i rullstol när han var 21. Killen han åkte med var full och kraschade bilen. John gick sedan på college och utbildade sig till skämttecknare och tog tag i sin egen alkoholism som han grundlade vid 13 års ålder.

Joaquin Phoenix som har fått huvudrollen är alldeles alldeles på tok för gammal för huvudrollen.

Filmen är baserad på Callahans memoarer och man kan mycket väl tänka sig sköterskor eller volontärer säga till honom att han är en snygging. I verkligheten var Callahan 21, hade bra hy, gulligt utseende och naturligt rött hår.

Phoenix är 44, ser ut som en ärrad 50-plussare, efter hårt festande i Hollywood - har en jättekonstig rödaktig sak på huvudet (misslyckad peruk? Ett djur som dött av värmeslag? och --- han gör rollen som om det vore en fråga om en gubbsjuk medellivsskris, inte om en 20-årig kille som blivit av med sin framtid och försöker utbilda sig och skaffa sig ett nytt liv.

Liknande kritik riktades mot Maria Magdalena filmen, att 44-årige Phoenix var alldeles för gammal för att porträttera den 30-årige Jesus.

I likhet med Maria Magdalena filmen så har Phoenix återigen Rooney Mara som kärleksintresse - hon har gått från att vara en fin och snäll och förstående Maria Magdalena till att vara en fin och snäll och förstående svensk flygvärdinna som huvudpersonen får ihop det med.

Eftersom Callahan var skämttecknare väntar man sig en film om hans karriär som skämttecknare. Den filmen blir aldrig av. Bara lite, ungefär den sista halvtimmen, ägnas sporadiskt några minuter då och då åt tecknarkarriären. En och en halv timme handlar om alkoholism och terapisamtal och vikten av att hitta gud eller nån högre kraft och en massa snack med alla andra i terapigruppen. Det blir mycket snack och lite verkstad. Eller mycket snack och lite skämt --- och mycket lite skämtteckningar.

Hade John Callahan haft kul åt den här filmen ...? förmodligen inte. Och han hade säkerligen påpekat att "den där killen är inte alls lika snygg som ajg!"

Efter filmen kommer man inte ihåg så mycket av dem. Förutom skämtteckningarna som Callahan själv gjort.

Nej, det blev ingen storslagen comeback förregissören Gus van Sant den här gången heller. Bara en halvt avslagen.