 |
| Spencer Stone tacklade ner en terrorist med 300 rundor ammunition ... och räddade livet på en skottskadad man. |
Regi: Clint Eastwood
Titel: The 15:17 to Paris
Manus: Dorothy Blyskal baserat på boken The 15:17 to Paris: The True Story of a Terrorist, a Train, and Three American Heroes av Jeffrey E. Stern, Spencer Stone, Anthony Sadler och Alek Skarlatos.
Medverkande som sig själva: Anthony Sadler, Alek Skarlatos, Spencer Stone, Mark Moogalian och
Isabelle Risacher Moogalian.
Medverkande skådespelare: Judy Greer, Jenna Fisher, P. J. Byrne, Sinqua Walls,Tony Hale,
Thomas Lennon, Jaleel White
Medverkande som sig själva: Anthony Sadler, Alek Skarlatos, Spencer Stone, Mark Moogalian och
Isabelle Risacher Moogalian.
Medverkande skådespelare: Judy Greer, Jenna Fisher, P. J. Byrne, Sinqua Walls,Tony Hale,
Thomas Lennon, Jaleel White
Land: USA, 2018
Distibution: Warner Bros.
Aktuell på DVD, BD och VOD
Milennium generationen är hopplös. Fast inte de här tre. Det är bara att inse. Det insåg Clint Eastwood när han läste boken och ringde Spencer för att få filmrättigheterna.
Vi behöver filmer om verkliga hjältar. Inte bara alla dessa på hittade superhjältar. Det konstaterade Clint Eastwood --- och satte igång med att göra en film om Spencer, Alek och Anthony.
Efter att tidigare ha gjort hjältefilmerna Sully (med Tom Hanks i huvudrollen) och American Sniper (med Bradley Cooper i huvudrollen).
Det unika med The 15:17 to Paris är att Spencer, Alek och Anthony spelar sig själva. Det är det som gör filmen, de har så unika ansikten, så uppriktiga och öppna och ... ja, vanliga på ett unikt sätt. de ser ut som tre kompisar men de är alla så olika både till utseende och till sätt. Och det är skönt att se "vanligt folk" istället för skådespelare som har sina manér hela tiden. (The Disaster Artist är fullpackat med maner, så det räcker och blir över). Det är svårt att bara vara, förmodligen ännu svårare för skådepslerar som alltid ska göra ågot men många av de bsäta ågonblicken med Spencer, Alek och Anthony är när de bara ÄR. De finns tillsammans och är kompisar. Man behöver inte vara likadana, det kan vara en fördel att komplementera varandra.
Vi får följa deras väg till vänskap från barnsben via utbildningar - två av dem går in i det militära - till den där berömda tågluffen genom Europa. De diskuterade om de skulle hoppa över Paris, men Anthony ville ha en selfie med Eifeltornet och Spencer tyckte det skulle vara synd att missa Paris när man ändå är i Europa ... och det var tur för alla på tåget att killarna var med.
Att en terrorist beväpnad med 300 rundor med ammunition stoppas och tacklas ner av Spencer är filmens klimax --- men det är långtifrån meningen med filmen. Långt innan 15:17 tåget från Amsterdam till Paris kändes killarna som hjältar --- för sin vänskap, för sin sammanhållning, för sitt jävlaranamma, för sin överlevnadsinstinkt ... för de har verkligen kämpat mot alla odds redan som barn. Och de har själva kämpat för att få ordning på sina liv och för att bli något, fast de var utdömda redan i skolan, som hopplösa, som ADD ungar, som i behov av medicin (deras morsor sa nej, heder åt dem!), som bråkstakar ...
Milennium generationen är hopplös. Fast inte de här tre. Det är bara att inse. Det insåg Clint Eastwood när han läste boken och ringde Spencer för att få filmrättigheterna.
Vi behöver filmer om verkliga hjältar. Inte bara alla dessa på hittade superhjältar. Det konstaterade Clint Eastwood --- och satte igång med att göra en film om Spencer, Alek och Anthony.
Efter att tidigare ha gjort hjältefilmerna Sully (med Tom Hanks i huvudrollen) och American Sniper (med Bradley Cooper i huvudrollen).
Det unika med The 15:17 to Paris är att Spencer, Alek och Anthony spelar sig själva. Det är det som gör filmen, de har så unika ansikten, så uppriktiga och öppna och ... ja, vanliga på ett unikt sätt. de ser ut som tre kompisar men de är alla så olika både till utseende och till sätt. Och det är skönt att se "vanligt folk" istället för skådespelare som har sina manér hela tiden. (The Disaster Artist är fullpackat med maner, så det räcker och blir över). Det är svårt att bara vara, förmodligen ännu svårare för skådepslerar som alltid ska göra ågot men många av de bsäta ågonblicken med Spencer, Alek och Anthony är när de bara ÄR. De finns tillsammans och är kompisar. Man behöver inte vara likadana, det kan vara en fördel att komplementera varandra.
 |
| Spencer Stone i filmen och i verkligheten. |
Vi får följa deras väg till vänskap från barnsben via utbildningar - två av dem går in i det militära - till den där berömda tågluffen genom Europa. De diskuterade om de skulle hoppa över Paris, men Anthony ville ha en selfie med Eifeltornet och Spencer tyckte det skulle vara synd att missa Paris när man ändå är i Europa ... och det var tur för alla på tåget att killarna var med.
Att en terrorist beväpnad med 300 rundor med ammunition stoppas och tacklas ner av Spencer är filmens klimax --- men det är långtifrån meningen med filmen. Långt innan 15:17 tåget från Amsterdam till Paris kändes killarna som hjältar --- för sin vänskap, för sin sammanhållning, för sitt jävlaranamma, för sin överlevnadsinstinkt ... för de har verkligen kämpat mot alla odds redan som barn. Och de har själva kämpat för att få ordning på sina liv och för att bli något, fast de var utdömda redan i skolan, som hopplösa, som ADD ungar, som i behov av medicin (deras morsor sa nej, heder åt dem!), som bråkstakar ...
 |
| Alek Skarlatos i filmen och i verkligheten. |
Men just deras jävlaranamma gjorde dem ju till överlevare.
Sedan är det ju en bonus att alla de andra på 15:17 tåget överlever på grund av dem ...
Men tre killar som tar sig i kragen och gör någonting av sig själva istället för att klaga på att livet inte gett dem en optimal hand att spela ut, redan det gör dem ju till hjältar.
Milennium generationen är långt ifrån hopplös.
Och det är bättre skådespeleri i den här filmen än i hela The Disaster Artist. Och många andra filmer med för den delen ...
Paret Moogalian spelar också sig själva i filmen (liksom många av statisterna) --- och tåget spelar också sig själv, dvs. det är inte uppbyggt någonstans med green screen, det är filmat EXAKT som det var medan tåget går och håller tidtabellen! Det ni, SJ!
Spencer, Alek och Anthony fick medaljer för sitt mod och sin handlingskraftighet både i Frankrike och i USA.
 |
| Anthony Sadler i filmen och i verkligheten. |
Spencer, Alek och Anthony fick medaljer för sitt mod och sin handlingskraftighet både i Frankrike och i USA.
Fakta: "The terrorist was later discovered to have been armed with over 300 rounds of ammunition with the apparent aim of using all of it to wreak havoc on all those who boarded the train. The odds of the particular misfire and jam of the cartridge in the terrorist's weapon was estimated on the scene as being over a thousand-to-one, and highly unlikely to have been in Spencer's favor."
1000 - 1 odds.
Ibland ska man ha tur i livets lotteri!
En mycket bra film om vänskap och vardagsliv --- och vardagshjältemod.
Clint Eastwood har skapat en filmupplevelse som överträffar det mesta som är på tapeten just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.