lördag 7 april 2018

Kritorna protesterar - Döm inte en krita efter dennes färg!



Kritorna protesterar  - Tänk utanför ramarna med busiga kritor!


Författare: Drew Daywalt
Titel: Kritorna protesterar
Originaltitel: The Day the Crayons Quit
Illustratör: Oliver Jeffers
Översättning: Marcus Olsson
ISBN: 9789163894145
Förlag: Bonnier Carlsen


The Day the Crayons Quit har redan hunnit bli en modern klassiker i den engelskspråkiga delen av världen.

När Nikki - stjärnan i Nikkis dagbok - ger sina läsare tips vad de kan klä ut sig till, på klä-ut-dig-till-en-bokkaraktär-dagen (de har sånt i amerikanska skolor), är det bästa och billigaste tipset att fixa till en färgad pappkon som hatt, ta på sig en T-shirt i matchande färg och komplettera med svarta leggings. Sedan kommer du att bli alla sexåringars hjälte, för ALLA älskar ju de busiga kritorna i Drew Daywalts prisbelönta bilderbokssuccé.
Nu finns The Day the Crayons Quit också på svenska med titeln Kritorna protesterar.

Ingenting är tillrättalagt


Handlingen i Kritorna protesterar ligger helt rätt i tiden. Historien om att utmana konventioner och färg-fördomar är smart, underfundigt och humoristiskt uppbyggd med ett överraskande slut. Illustratören Oliver Jeffers har ett sällsynt lyhört sätt att fånga de busiga kritorna på, samt deras respektive teckningar, som faktiskt ser ut som om ett barn skulle kunna ha gjort dem. Det är inte alltid färglagt innanför linjerna, det är inte alltid så jämnt, det är ibland lite kladdigt, och det är stor skillnad mellan illustrationerna i Kritorna protesterar och de tillrättalagda "direkt från datorn" illustrationer som brukar finnas i så många bilderböcker för barn. Det är också kul för målgruppen att se att det viktigaste är inte att allt ska se jämnt och fint ut (och platt och datorgenerat) - det viktigaste är att man har kul med sina färger. Alla breven är skrivna med olikfärgade kritor - så klart! Kritorna använder sig själva när de skriver brev, inte någon blyertspenna eller något tangentbord.

Måste den röda kritan jobba alla helger?


Hugo älskar sin låda med kritor och målar alla dagar på året, men en dag ställer kritorna inte upp längre. Plötsligt finns där bara en hög brev från kritorna - ett från varje krita - där de protesterar mot hur de blir behandlade. Många kritor är missnöjda med olika saker. Den röda kritan känner sig utarbetad eftersom denne till och med måste jobba helgdagar, med alla röda tomtar på julen och röda hjärtan på alla hjärtans dag. Den vita kritan är missnöjd med att inte synas på det vita pappret. Vad är meningen med att finnas till när man inte syns alls? Den svarta kritan känner sig trött på att bara få göra kanterna, till exempel linjerna runt badbollen, och inte själva bollen. Varför kan man inte ha en helt svart badboll? Den blå kritan, Hugos favorit, känner sig utsliten efter att ha varit favoritfärg år efter år ... alla hav och himlar har tagit ut sin rätt och nu kan den stackars blå kritan inte ens se ovanför kanten på kritasken. Den rosa kritan känner sig försummad. Hugo använder aldrig den rosa kritan och den rosa kritan vill så gärna färglägga ett monster, en dinosaurie eller en rosa cowboy ...

Rosa cowboy, pilotprinsessa och guldstjärna

Kritorna protesterar tar på ett kul sätt upp genusproblematik och "type casting" - bara för att du har en viss färg och ser ut på ett visst sätt, gör detta att folk har förutfattade meningar om vad du duger till? Varför kan inte en cowboy vara rosa och en blåklädd prinsessa flyga ett flygplan över en helt gul himmel?

Kritorna lär Hugo (och läsaren) "to think outside the box" som det så vackert heter. När Hugo tar ut kritorna ur sin ask nästa gång tänker han verkligen utanför ramarna - och gör ett enastående kreativt arbete som ger honom en guldstjärna. Hur färgerna är använda och hur Hugo har valt att göra den slutgiltiga bilden kommer som en glad och spännande överraskning för läsaren, en färgsprakande grand finale på en charmigt äventyr.

En guldstjärna vill man också ge till boken Kritorna protesterar. En finurlig, rolig och färgglad historia som inspirerar läsaren, utan att lämna pekpinnar, och som håller för oändligt många omläsningar. Så ska en favoritbok vara!

Belinda Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar