Falafelflickorna
ISBN: 9789129708479
Rabén & Sjögren
Tulpanpojken var en av de bästa läsupplevelserna under hela 2017. Det är bara att konstatera att med Falafelflickorna så har Christina Wahldén lyckats igen - hon har levererat en grymt spännande bok där sidorna i stort sett vänder sig själva!
- Hur kan en bok om mord vara så mysig? frågar sig Halima, en av huvudpersonerna i Falafelflickorna, när hon befinner sig på deckarsoffan i det lokala biblioteket och lagt vantarna på ett exemplar av den nu bioaktuella Mordet på Orientexpressen.
Egentligen är boken (och filmen) inte alls så mysig om man tänker efter, i grund och botten finns ett mord på en liten flicka som kidnappas, ett mord som baserats på ett verkligt fall om en liten pojke, Charles Lindberghs son, som kidnappades och mördades trots att lösensumman betalades.
Falafelflickorna är också en bok som har en stark förankring i nutiden och verkliga fall. Fast allt levereras ut en ovanligt smart 13-årings synvinkel och ja, boken kan mot alla odds upplevas som "mysig". Och riktigt rolig.
Hawa - privatdeckare med stora ambitioner
Hawa bor i ett "problemområde". Hon vet inte om det förrän hon läser det i tidningen. För henne är det ju bara "hemma". Alla hatar snuten och alla vill lösa allt själva. Många följer en nedärvd hederskultur.
Hawa drömmer däremot om att hjälpa folk och hon börjar redan nu, som 13-åring, med att sätta upp en privatdeckarbyrå.
Deckaren som Hawa försöker efterlikna är inte Sherlock Holmes eller Hercule Poirot utan Mama Ramotswe i Damernas Detektivbyrå. (Hon är den nya Miss Marple - smarthet och lyhördhet i en söt förpackning).
I den här boken går det åt otaliga koppar med roibooste när Hawa rådgör med sina klienter i köket på det lokala biblioteket, som egentligen är stängt för sommaren. Men Hawa är också hundvakt för bibliotekshunden Bilbo, medan matte är i Indien.
Färgstarka personer och miljöer
Boken är full av roliga och träffande personporträtt och miljöskildringar, som det av den typiska bibliotekarien i färgglada linnekläder och drivvedshalsband, eller det typiska biblioteksköket, fullt med gamla skorpor och varma koppen soppor.
Min favorit i boken blir Falafelmannen, en gammal gubbe (ur Hawas synvinkel) på hela 28 år (!) som drömmer om att åka till Paris och studera till kock.
Falefelflickorna är en bok som får in så himla mycket på så kort sidantal - hederskultur, arrangerade barnäktenskap, homosexuellas rättigheter, ensamkomna flyktingbarn och deras ångest inför att avvisas ... Alla barns rättigheter till ett eget liv, till frihet och utbildning och att växa upp utan tvång. Detta utan att boken någonsin blir pekpinneaktig eller bara en uppräkning av en massa ämnen som är "inne" för tillfället.
Den har ett bra sätt att skildra strukturer på, och hur alla är fast i strukturer, vare sig de vill det eller inte.
Frihet, kärlek och god mat
Hawa och hennes familj har "tur" eftersom de kom "ensamma" till Sverige från Somalia, de har ingen som håller koll på dem. Och mellan raderna är det lätt att läsa att egentligen är det mamman som bestämmer ...
Hawa får också en hel del frihet, kärlek och supergod mat från familjen - och man förväntar sig att hon ska hjälpa till hemma med att ta hand som småsyskon, städa etc. På det hela taget är det en bra skidring av en familj, till skillnad från så många barn-ungdomsböcker som kommer ut just nu (nu senast läst Bennys hemliga rapporter) där familjen bara skildras som bakgrundbrus som ska ge pengar till ungarna så de kan roa sig själva och köpa de senaste dataspelen. "Familj" är tydligen inget som man behöver ge tillbaka till eller tillbringa tid med, det är bara något som ska ge barn service och massor med pengar. Det finns i verkligheten både skyldigheter och rättigheter och Hawa har hittat rätt balans.
Som deckare är Hawa är en grymt bra ung version av Mama Ramotswe.
Allt ordnar sig inte för alla människor, alla gånger
Vanligtvis när man läser deckare med en väldigt ung huvudperson så handlar det om lätta "trevliga" små fall som en tårta som försvinner eller en hund som springer bort och kommer tillrätta. Eller så kommer det där efterlängtade brevet från immigrationsverket och hurra, alla får stanna.
Men Falafelflickorna är så långt från Valleby och dess efterföljare som man kan komma.
Det finns ingenting tillrättalagt i den här boken och man kan inte räkna med att allt ordnar sig och att alla blir lyckliga till sist --- för vi får följa Hawas synvinkel och hon är inte allvetande.
Alla ensamkomna flyktingbarn får inte stanna. En del gömmer sig, en del försvinner, en del avvisas.
En del barn blir bortgifta mot sin vilja. Alla är inte fria att älska vem de vill. HBTQ-rättigheter är på frammarsch i Sverige men det finns fortfarande en hel del att göra ...
Det tar tid att ändra på folks attityder.
Och när det gäller hederskulturen finns det så många offer på så många sätt.
Katten-på-råttan-på-repet
Halima är 13 och vill inte bli bortgift med en 15 år äldre gubbe som hon aldrig träffat (och som också råkar vara hennes kusin). Halimas bror vill inte hålla koll på sin yngre syster, men han blir tvingad av föräldrarna. Hennes mamma vill inte tvinga Halima att gifta sig, men hon måste, för hennes man säger att det är hennes sak att ordna. Och mannen är också fast i fällan, för han i sin tur måste göra som hans storebror säger ...
Det hela är som en katten-på råttan-på repet ramsa, där så många människor sitter fast i en struktur som inte inte själva valt.
Falafelflickorna är en grymt bra deckare --- rekommenderad från 9 år och uppåt (och den är absolut lika rolig, gripande och spännande för vuxna läsare också!) --- och den fungerar på så många nivåer. Från rolig mysläsning till spänningsroman till en tankeställare om dagsläget i så kallade "problemområden".
Sidorna i den här boken vänder praktiskt taget sig själva, så spännande är det, och man vill absolut inte bli avbruten när det bara är några sidor kvar!
Rekommenderas för alla!
BG
Tulpanpojken var en av de bästa läsupplevelserna under hela 2017. Det är bara att konstatera att med Falafelflickorna så har Christina Wahldén lyckats igen - hon har levererat en grymt spännande bok där sidorna i stort sett vänder sig själva!
- Hur kan en bok om mord vara så mysig? frågar sig Halima, en av huvudpersonerna i Falafelflickorna, när hon befinner sig på deckarsoffan i det lokala biblioteket och lagt vantarna på ett exemplar av den nu bioaktuella Mordet på Orientexpressen.
Egentligen är boken (och filmen) inte alls så mysig om man tänker efter, i grund och botten finns ett mord på en liten flicka som kidnappas, ett mord som baserats på ett verkligt fall om en liten pojke, Charles Lindberghs son, som kidnappades och mördades trots att lösensumman betalades.
Falafelflickorna är också en bok som har en stark förankring i nutiden och verkliga fall. Fast allt levereras ut en ovanligt smart 13-årings synvinkel och ja, boken kan mot alla odds upplevas som "mysig". Och riktigt rolig.
Hawa - privatdeckare med stora ambitioner
Hawa bor i ett "problemområde". Hon vet inte om det förrän hon läser det i tidningen. För henne är det ju bara "hemma". Alla hatar snuten och alla vill lösa allt själva. Många följer en nedärvd hederskultur.
Hawa drömmer däremot om att hjälpa folk och hon börjar redan nu, som 13-åring, med att sätta upp en privatdeckarbyrå.
Deckaren som Hawa försöker efterlikna är inte Sherlock Holmes eller Hercule Poirot utan Mama Ramotswe i Damernas Detektivbyrå. (Hon är den nya Miss Marple - smarthet och lyhördhet i en söt förpackning).
I den här boken går det åt otaliga koppar med roibooste när Hawa rådgör med sina klienter i köket på det lokala biblioteket, som egentligen är stängt för sommaren. Men Hawa är också hundvakt för bibliotekshunden Bilbo, medan matte är i Indien.
Färgstarka personer och miljöer
Boken är full av roliga och träffande personporträtt och miljöskildringar, som det av den typiska bibliotekarien i färgglada linnekläder och drivvedshalsband, eller det typiska biblioteksköket, fullt med gamla skorpor och varma koppen soppor.
Min favorit i boken blir Falafelmannen, en gammal gubbe (ur Hawas synvinkel) på hela 28 år (!) som drömmer om att åka till Paris och studera till kock.
Falefelflickorna är en bok som får in så himla mycket på så kort sidantal - hederskultur, arrangerade barnäktenskap, homosexuellas rättigheter, ensamkomna flyktingbarn och deras ångest inför att avvisas ... Alla barns rättigheter till ett eget liv, till frihet och utbildning och att växa upp utan tvång. Detta utan att boken någonsin blir pekpinneaktig eller bara en uppräkning av en massa ämnen som är "inne" för tillfället.
Den har ett bra sätt att skildra strukturer på, och hur alla är fast i strukturer, vare sig de vill det eller inte.
Frihet, kärlek och god mat
Hawa och hennes familj har "tur" eftersom de kom "ensamma" till Sverige från Somalia, de har ingen som håller koll på dem. Och mellan raderna är det lätt att läsa att egentligen är det mamman som bestämmer ...
Hawa får också en hel del frihet, kärlek och supergod mat från familjen - och man förväntar sig att hon ska hjälpa till hemma med att ta hand som småsyskon, städa etc. På det hela taget är det en bra skidring av en familj, till skillnad från så många barn-ungdomsböcker som kommer ut just nu (nu senast läst Bennys hemliga rapporter) där familjen bara skildras som bakgrundbrus som ska ge pengar till ungarna så de kan roa sig själva och köpa de senaste dataspelen. "Familj" är tydligen inget som man behöver ge tillbaka till eller tillbringa tid med, det är bara något som ska ge barn service och massor med pengar. Det finns i verkligheten både skyldigheter och rättigheter och Hawa har hittat rätt balans.
Som deckare är Hawa är en grymt bra ung version av Mama Ramotswe.
Allt ordnar sig inte för alla människor, alla gånger
Vanligtvis när man läser deckare med en väldigt ung huvudperson så handlar det om lätta "trevliga" små fall som en tårta som försvinner eller en hund som springer bort och kommer tillrätta. Eller så kommer det där efterlängtade brevet från immigrationsverket och hurra, alla får stanna.
Men Falafelflickorna är så långt från Valleby och dess efterföljare som man kan komma.
Det finns ingenting tillrättalagt i den här boken och man kan inte räkna med att allt ordnar sig och att alla blir lyckliga till sist --- för vi får följa Hawas synvinkel och hon är inte allvetande.
Alla ensamkomna flyktingbarn får inte stanna. En del gömmer sig, en del försvinner, en del avvisas.
En del barn blir bortgifta mot sin vilja. Alla är inte fria att älska vem de vill. HBTQ-rättigheter är på frammarsch i Sverige men det finns fortfarande en hel del att göra ...
Det tar tid att ändra på folks attityder.
Och när det gäller hederskulturen finns det så många offer på så många sätt.
Katten-på-råttan-på-repet
Halima är 13 och vill inte bli bortgift med en 15 år äldre gubbe som hon aldrig träffat (och som också råkar vara hennes kusin). Halimas bror vill inte hålla koll på sin yngre syster, men han blir tvingad av föräldrarna. Hennes mamma vill inte tvinga Halima att gifta sig, men hon måste, för hennes man säger att det är hennes sak att ordna. Och mannen är också fast i fällan, för han i sin tur måste göra som hans storebror säger ...
Det hela är som en katten-på råttan-på repet ramsa, där så många människor sitter fast i en struktur som inte inte själva valt.
Falafelflickorna är en grymt bra deckare --- rekommenderad från 9 år och uppåt (och den är absolut lika rolig, gripande och spännande för vuxna läsare också!) --- och den fungerar på så många nivåer. Från rolig mysläsning till spänningsroman till en tankeställare om dagsläget i så kallade "problemområden".
Sidorna i den här boken vänder praktiskt taget sig själva, så spännande är det, och man vill absolut inte bli avbruten när det bara är några sidor kvar!
Rekommenderas för alla!
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.