lördag 28 april 2018

FILM: Out of Print - Hur ska gamla filmer räddas? - En hyllningsfilm till filmen och till en biograf

Julia Marchese och en bit nostalgisk 35 mm film ...

Regi: Julia Marchese
Titel: Out of Print
Out of Print omslag DVD (alltså digital film).
Medverkande: Rian Johnson, Seth Green, Kevin Smith, Edgar Wright, John Landis, Marion Kerr, Patton Oswalt m.fl.
Inspelningsår: 2015
Land: USA
DVD-relsease: 2018-01-15
Njutafilms, Studio S Entertainment


På New Beverly Cinema i Los Angeles kostar en kvällsvisning med två filmer fortfarande $8 – och kassan tar bara kontanter. Här kan t.ex. britten Edgar Wright (regissören av den hyllade filmen Baby Driver)  under en vecka introducera sina favoritfilmer, t.ex. en midnattsvisning av Scott Pilgrim eller en favoritfilm av David Lynch och så dyker plötsligt Laura Dern och David Lynch upp IN PERSON efter visningen.

Edgar Wright var lika lyckligt chockad som publiken!

Alla är likvärdiga inför filmen, eller ... ?

Kändisar, regissörer, gamla film- och TV-stjärnor ... vanliga fans och filmnördar ... på New Beverly Cinema är alla likvärdiga, förenade i sin kärlek till filmen. Ja, enligt vad som sägs med ord den här dokumentärfilmen i alla fall.

Men du har större chans att bli intervjuad och vara med i bild om du har varit med i film eller TV eller om du burit på Ozzys väskor än om du är "vanligt folk".

Det blir väldigt många huvuden på väldigt många gubbar. Och vilka är egentligen alla dessa gubbar, var heter de och vad har de gjort, undrar man, och hur ska man komma ihåg ifall hen redan presenterats med en blixtrande namnskylt för 45 minuter sedan? En oändlig radda talking heads varvas och kommer igen, gång på gång, i en till synes oändlig mix. Talking heads är "the curse of American documentaries". Hoppas verkligen inte detta är en trend som kommer att sprida sig.

Men man ger inte upp på filmen, utan hänger i, eftersom ämnet för filmen är intressant: hur film ska överleva.

Inte ens i Los Angeles är detta en självklarhet, att spara på gamla filmer och att ta hand om det filmiska kulturarvet.

Hur kan en biograf räddas?

När det gäller biografens överlevnad: inte ens i Los Angeles är det lätt för en biograf att överleva --- och om en bio inte kan leva och frodas i filmens stad, var kan den då leva? (Just den här biografen räddas av en stormrik Quentin Tarantino, men han kan ju inte gå omkring och köpa upp alla nedläggningshotade biografer).

I USA finns dessutom en antingen-eller-mentalitet. Visar du 35 mm film får du inte visa digitalfilm.
Varför? 
Det måste vara den knäppaste lagen någonsin!

Julia Marchese som gjort filmen är bland annat på promotion-tour till London där hon besöker Prince Charles Theatre som visar gammal film --- men i Storbritannien är det självklart att växla mellan 35 mm och digitalt. Biografen behöver inte "gifta sig" och bli monogam med det ena eller andra mediet.

Dokumentärens svaghet är alla som sagt alla dessa talking heads med namnlappar som blixtrar förbi innan man hunnit registrera dem. Kändisar i L.A. är inte nödvändigtvis kändisar i Europa. Och bara för att folk är kändisar behöver de inte ha något vettigt att säga.

Det är viktigt med små filmer, sa blockbusterregissören

Kevin Smith får t.ex. massor av utrymme utan att säga något vettigt och  är det trovärdigt med en hyllning till kvalitetsfilm från den som gjort Clarks och ... ja, Clarks 2 ... ?! Det verkar något kontraproduktivt.

Och så sitter Rian Johnson och tjafsar med en okänd kompis om olika filmer och vikten av SMÅ filmer och originalitet när man VET att han kommer att göra STAR WARS i ungefär nästa 20 år av sitt liv. Det blir inte större än så. Små filmer, i helskotta heller. Det klingar liksom ihåligt. Och Star Wars The Last Jedi var knappast ett mästerverk, snarare fanfiction och en oinspirerad karbonkopia med upprepningar.

Tanken bakom filmen är så klart god --- att slå ett slag för kvalitetsfilm. Bästa mötet i hela filmen är det med killen som driver Prince Charles Theatre i London --- för det är faktiskt ofta "vanligt folk" som gör skillnad, inte kändisar --- och han har också något vettigt att säga, till skillnad från de där stora namnen i L.A. som bara sitter och tjafsar.

Nostalgi för 35 mm filmen ...

Andra halvan om filmen handlar i stort sett bara om 35 mm film och det blir lite tjatigt. Den nostalgiska driften att bevara 35 mm film... 

Hur underbart det är med varje repa och dammkorn!

Hur mysigt det var när Casablanca gick sönder precis innan slutscenen!

Jag förstår poängen. 

Men jag förstår också att många filmbolag tycker det är jobbigt att skicka 35 mm film och hellre skickar filmer digitalt.

Mina minnen av att släpa runt på 35 mm rullar (som levererades i kartonger i små väskliknande förpackningar gjorda i gallonliknande material, kompletta med handtag) är knappast nostalgiska. Ett par filmer tog upp hela bakluckan på bilen!

Vad kostade det att beställa? Vad kostade det för filmbolagen att skicka?

Sedan gick man igenom alla filmerna och kollade att de inte var trasiga, att de var tillbakaspolade, att rätt film var på rätt rulle (man kunde få fel film! och bak-och-fram!) och lagade dem där det behövdes osv. Och så skulle projektorn kollas att inte lampan behövdes bytas ut etc. etc.

Jag känner mig inte det minsta nostalgisk för gamla repiga och trasiga och dammiga filmer. Jag minns hur man fick slita med dem för att få dem i visningsbart skick.

... men ingen i filmen märkte när böckerna försvann

Filmens medverkande pratar varmt om 35 mm film och säger att ingen ifrågasätter böcker. HA!

Där har de missat något. Utrotningskampanjen mot böcker drogs igång långt innan den mot icke-digitala filmer --- läs på din kindle! läs på din dator! läs på din mobil! läs på din padda! läs inte överhuvud taget, lyssna på ljudböcker istället! 

Böcker ska konsumeras på alla möjliga sätt än det traditionella, folk  som haft jobb med layout och omslag har blivit arbetslösa, och kindle är ensam ansvarig för mass-död bland boklådor i Storbritannien.

Boklådor har det mycket värre än biografer. 

Så om filmnördarna hade velat vara solidariska hade de kunnat börjar protestera mot digitaliseringen och förfallet för länge sedan. 

Alla i hela filmen tycks ha missat bokdöden! (och boklådedöden). Det här helt ofattbart!

En av mitt filmlivs mest deprimerande upplevelser var ett möte med Stefan Jarl och Tommy Berggren --- ja, mötet i sig var inte deprimerande. Men när man kom in på ämnet Bo Wideberg och att hans livsverk hade legat i en lada och ruttnat ... 

Att se på de "originalen" med alla dammkorn och repor som "en del av historien" hade knappast varit meningsfullt.

Då hade man varit tacksam om allt åtminstone funnits sparat digitalt.

Hur ska film göras tillgänglig?

Alla bor inte i närheten av en biograf.

Det alla  bästa om man vill tillgängliggöra film så demokratiskt som möjligt är att satsa på digitala nyutgåvor - DVD. BD. VOD.

Pilsnerfilmen har tex fått en helt ny fan-skara tack vare DVD utgåvor. Det hade man inte fått på "art house cinema" typ biografer som visserligen kan damma av en Ingmar Bergman 100 år film och visa, men därmed får man inte det urval och den bredd som svensk film i själva verket har.

Det är kul att se vad "vanligt folk" såg på bio förr i tiden.

Och heja digitala medier --- nyrestaurerade gamla folkliga filmer finns att beskåda bland annat i Den stora Pilsnerboxen och Den stora Pilsnerboxen 2 och Den stora hembiträdesboxen och Den stora deckarboxen och Den stora Hillmanboxen.


Filmen Out of Print har bland annat finansierats tack vare en mycket lyckad Kickstarter-kampanj, och spelades in både digitalt och på 35 mm-kamera.

BG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar